När döden kommer om natten.
Vi bodde i Segeltorp/Snättringe i tolv år. Det var tolv fina år i ett hus som med tiden blev mer och mer som vi ville. Öppet, inbjudande och mycket större inomhus än utomhus (precis som en Tardis). Trädgården var knappast någon dröm även om den passade oss som var bortresta så mycket varje sommar. Nästan alla våra grannar var fina, omtänksamma och hänsynsfulla. Vi hade en trygg oas för våra barn och den enda egentliga baksidan var att det var liiite långt till busshållplatsen. Varje skoldag åkte barnen från och till Måsvägens hållplats. Jag kände mig aldrig det minsta otrygg med att låta dem gå och dessutom behövde de motionen. Mellandottern tyckte däremot alltid det var läskigt att gå förbi ”hundhuset”, ett hus där det bodde en hund som alltid skällde. I natt dog den hunden. Den blev ihjälstucken av sin husse eller matte, men både husse och matte blev också ihjälstuckna. Av sig själva eller av varandra. Familjedrama. Sorg och elände.
Denna tragedi hände i villaidyll no. 1 där det värsta som hänt de senaste tolv åren var den fest som de dåvarande grannarna hade och som totalt spårade ut eftersom några av de vuxna blev lite väl runda under fötterna. Det var vår sons klasskamrat som fyllde tio. Familjen hade bjudit de coola klasskompisarna, sålunda inte vår son, och deras föräldrar. Tycker du nu att det är lämpligt att ha en sådan fyllefest när tioåringar är med då du dessutom kanske inte riktigt känner till hur väl föräldrarna tål alkohol kan du räkna med att det blir otäckt.
Elände händer ibland. Ibland är det goda människor som råkar illa ut och ibland är det väl ”karma” som kommer och biter en i rumpan. Oavsett vilket är det tragiskt när döden bjuds in allt för tidigt.
Jag tycker det är oerhört märkligt att ha alkohol med på barnens födelsedagar överhuvudtaget. Den dag barnen själva bjuder in till födelsedagskalas och ordnar det själva, får de väl göra efter eget tycke. Omdömeslöst är nog det snällaste jag kan komma på att kalla det… Men det är bara min åsikt.
Jag älskade att ha barnen i Adolf Fredriks musikklasser, men då yngsta dottern började fyran och hon hamnade i en klass med många Stockholmskarriärister till föräldrar bjöds det på klassfester med alkohol för de vuxna. Jag trodde i min enfald att det inte bara var vi (jag och maken) som tyckte det var opassande, men det var sannerligen inte många som protesterade. När barn är vuxna får de ta sina egna beslut, men att alltid pränta i ungar att alkohol behövs för att få till en festlig stämning är sorgligt i min värld.
Det blev kanske lite otydligt, men det var precis så jag menade. När barnen själva är vuxna, och alltså själva fixar sina kalas, då får de göra som de vill.
Mina äldsta är 20 och 21 i år, men skulle de be mig handla alkohol åt dem skylla det kännas som att köpa gift till dem (vilket det ju är!) och jag skulle förmodligen neka. Visserligen har jag jobbat på Systembolaget en gång i världen, men någon vidare kund där är jag inte.
Det finns förresten de som serverar alkohol till de vuxna på barnkalas även här nere i obygden.
När sonen slutade 9:an var det ett par föräldrapar som ordnade en massa öl till barnen och bjöd alla ungar som ville ha. Jag trodde inte det var sant när jag fick höra det, men det var det…
Med tanke på att våra klasskompisar började med helgfyllor då vi var tolv gissar jag att det fanns en och annan vuxen som tyckte att alkohol är ”naturligt”. All forskning visar att föräldrar som bjuder barnen hemma (med motiveringen att de då kan kontrollera fyllan) bidrar till att dessa människor får större problem med alkohol. Det funkar liksom inte.
Alkohol på barnkalas?? Låter helt horribelt i mina ögon!
Ja, visst gör det? Skulle det hända igen vet jag vem som skulle vara surkärring och sätta stopp för det…