… kan man sedan visa två negativa utan att framstå som ett surkart, eller hur?

Jag är så tacksam över vår vackra trädgård! Den kräver en massa tid som vi inte alltid har, men lite i taget tar vi hand om det som behöver tas om hand. Idag hade vi några här som fixade ett av tre fel med bevattningssystemet. Nu behöver inte huset bli dränkt utifrån längre. Hurra!

Jag vet inte vilken sorts vädd det här är, men det gläder mig att lärarhögskolans artkunskapsgrunder fortfarande, efter 20 år, sitter.

Kaprifolen vid entrén börjar slå ut. Det luktar gudomligt om kvällarna och doften får mig att tänka på Sturkö och grannarnas kaprifolhäck.

Varför skulle man vilja ha något annat än en rabatt med många olika färger på blommorna?

Vallmorna står bäst om man inte plockar in dem i en vas, men jag är väldigt lockad att prova ändå…

Bara för att den här färgen är en av mammas favoriter!

Ja, så var det det där med det negativa. I går morse hände det där som väl inte kan hända samma familj två gånger?! Varmvattenberedaren bestämde sig för att kräkas vatten och hux flux fick vi torka och torka och torka. Och torka mer. Och nu står vi utan varmvatten samt fungerande disk- och tvättmaskin. ”Fixarsnubbarna” som är anknutna till försäkringsbolaget kan komma först i morgon. Två dagar av torkande och tömmande och tanken på att det vatten vi inte torkat upp antagligen runnit ner i masoniten under mattan och att masonitskivorna själva varmvattenberedarna står på definitivt blivit mer än önskvärt påverkade har fått mig lite matt. Ändå måste jag säga att det ju bara är världsligt. Det finns långt värre saker att bekymra sig om.

Alltså urk, eller vad säger du?

Med en full diskmaskin som inte går att köra och bara kallvatten att handdiska i blev det Panda Express stående runt köksbänken tillsammans till middag. Trevligt för all del, men jag hoppas att vi slipper stå där i morgon igen.