Skryt, skryt.
Sedan jag var tonåring har jag drömt om att tillverka min egen bok. Kalligrafi och bokbinderi går hand i hand och jag har läst otaliga instruktioner, både i bokform och online. Tänk att min fjortonåriga dotter skulle göra slag i saken innan jag kom till skott! E hade som uppgift i engelskan att skriva en instruktion om något hon inte kunde innan som någon annan skulle kunna följa. Det har hon gjort. Inte bara det. För att kunna ta foton på hur man gör har hon också fått tillverka två underbart vackra böcker, riktiga hantverk. Jag blev förärad en av dem. Frågan är bara vad man skriver i en bok som är så vacker att man knappt vågar bläddra i den?
*stolt mamma*
åh, monnah, inte är det väl skryt heller! du har all anledning att vara stolt, den är hemskt fin! och jag förstår precis dilemmat, det är svårt med så där riktigt fina saker. vad förtjänar att hamna i liksom? får vi också se instruktionerna 😉 ?
kram,
Jag ska hälsa henne att du tycker om den. Då är det säkert inga problem att få sno beskrivningen hit. 🙂 Kram!