Jag finner ingen prestige i vilka namn som står i kläder, skor eller väskor, vilken bil jag kör, område jag bor i eller dator jag använder. Eller prestige och prestige. Inte tyckte jag att det var jättekul att bo i lägenhet, men det berodde mindre på områdena och mer på känslan av att hela tiden vara inbjuden till andras mest privata stunder. Dessutom växte jag upp i hus och hade då tillgång till det uterum som är så otroligt viktigt för mig under det varmare halvåret. Att jag sedan fastnar för det dyraste i butiker, om och om och om igen tänker jag handlar om en blick för kvalitet, och det är ju något som handlar om just god kvalitet, inte märke. All kvalitet är dock inte dyr och allt dyrt är inte av kvalitet.
Nu sitter jag iallafall här framför datorn och vänjer mig vid nya proportioner på skärmen, njuter av det bättre ljudet i högtalarna och är förundrad över att allt bara händer på en gång då jag trycker in mina kommandon utan att jag behöver sitta och vänta medan det maler på som satt jag vid en dator anno 1998. Jag känner mig så tacksam för denna uppdatering! Det leder in på nästa grej:
Imorgon är det november. Jag kommer att köra Trettio Tacksamma Dagar i vanlig ordning, trots att jag sällan är på Facebook numera. Jag ser fram emot denna själsliga tvätt, en månad då livets svårigheter och utmaningar inte längre tar plats i det främsta rummet så som det annars ofta gör för mig med min personlighet och mitt yrke. Välkommen att haka på!
Lämna ett svar