Två studentfiranden på tre dagar.
Makens systerdotter och min brorson har tagit studenten den här veckan. Vi har fixat, firat, ätit gott, umgåtts med trevliga människor och glatts tillsammans med ungdomarna som nu tagit sig igenom tretton år i skolan. Bra jobbat! Jag har alltid blivit rörd vid de här tillfällena, men här i Karlskrona springer numera klasserna ut i en klump och står och hoppar med ryggen åt ”publiken”. ”Sjung om studentens…” klarar de av inne i aulan och de springer istället ut till någon skränig låt som de på något slags demokratiskt sätt valt ut som passande till just sin klass. Efter det åker de runt på lastbilsflak för att visas upp för kung och fosterland. Tiderna förändras, men jag står många gånger stilla. I just detta fallet får jag nöja mig med att tyst tänka att jag tycker det var bättre förr, men att jag är glad för ungdomarnas skull. Och kanske till och med dansa med då det svänger!
Min mans treor tog studenten idag, de var berusade redan vid inledningen, hehe. Men grät i stillsamhet och sprang ut till a capella ”Vi har tagit stude-en-ten, fy f*n vad vi är bra” i alla fall, hehe.
Ser sällan plakata studenter just vid utspringet i Karlskrona. De flesta är väl på sin höjd ”lite glada” då de ska träffa sin gamla mormor, dagmamman och faster Agda. Minns fortfarande den stackars killen som vinglade hem helt själv efter utspringet för många år sedan, inte en blomma runt halsen och ingen i sällskap. En av livets härligaste dagar, och han hade ingen som stöttade. Jag blir fortfarande lite ledsen då jag tänker på det.