Jag hade sett fram emot en dag med en av mina bästa vänner igår, men sent blev dagen framflyttad på grund av sjukdom. Jag hade redan planerat bort denna tid, så helt plötsligt kändes det som att jag fick en hel eftermiddag i present! Det är så skönt med sådana extratimmar.

Det viktigaste var att komma ut på en promenad i snön eftersom den bara skulle vara på besök i en dag. Maken var fullt upptagen med att avsluta ett jobbprojekt, men sonen hakade på. Vi började med att besöka den nybyggda kakelugnen hos brorsan. Dess konstruktion är så fantastisk! Jag älskar värmen från vår kakelugn. Den är vänlig och generös, inte aggressiv eller allt för intensiv.

Motvinden gjorde att snön kändes som istappar i miniatyr och det gällde att sänka blicken för att skydda ögonen. Mössa, vantar och halsduk kändes som räddarna i nöden, men ännu trevligare hade det varit med en balaklava. (När vi kom in igen såg det ut som att vi hade varit på ansiktsbehandling, så blodcirkulationen var väl aktiverad.)

Den ensamma lilla fjolårssvanen fick mig att tänka på Den fula ankungen och jag hoppas att den snart hittar sitt sammanhang! Jag fascineras alltid av hur vinterfåglarna kan hålla sig varma. Fryser de någonsin och tänker att det är obehagligt, eller är det bara vad det är?

Det syns kanske inte, men snön var överallt. I vanliga fall känner man luften, men ser den inte. Igår var hela luften full av de där små istapparna och suddade ut landskapet runt omkring. Det gick uppenbarligen att se över till Järkö, men det var knappt. En promenad dit över isen känns långt, långt borta, men än är inte vintern slut.

Väl hemma fortsatte den stora julstädningen. Jag kompletterade juldekorationsinformationen med ett bilddokument som visar de olika textilierna, vem som har tillverkat dem och ungefär när. När vi skulle dela upp allt efter våra föräldrar försökte vi få till att alla syskon skulle ha textilier från mamma, mormor och farmor. Alla uppskattar inte den typen av saker, men jag tycker det är jätteviktigt att vårda arvet efter de som gått före. Jag är till exempel väldigt tacksam över att veta att min farfars farfar Håkan Håkanssons dagböcker finns kvar och skulle verkligen vilja få möjlighet att läsa dem. Det visade sig att han fick en liten Hulda strax innan han gick bort (både Håkan och grannfrun hade haft partners som gått bort) och jag vill veta om Håkan skrev något om Huldas mamma i sina böcker. Håkan var för övrigt mycket flink med pennan och jag tror att det hade varit en fröjd att få läsa hans texter!

Maken klippte ner granen i eldningsbara beståndsdelar och eldade med kvistarna i vedspisen. En uttorkad gran brinner som fnöske, det har vi sett förut. Jag ser för övrigt på denna bild att det är dags för en storrengöring av spisen. Det eldas friskt i den och lagas mat på den, så konstigt hade det varit om det inte hade synts, men jag vill ändå hålla efter den. Haha, ser också att ugnsgallret hamnade på sned efter senaste användningen. Vi har faktiskt använt ugnen en del den här vintern! Jag tycker annars att det är svårt att hålla en jämn temperatur, och rätt temperatur därtill.