Det här är en av mina ”Pinterest”-böcker, en av de bästa och vackraste böckerna bland alla i vårt hem. Karin Holmbergs Svenska broderier gavs ut på Bonnier Fakta 2018 och var en present till mig själv efter en tuff tid i livet. Jag har bläddrat i den, läst nästan hela och inspirerats till storverk som fortfarande bara existerar i mitt huvud. Det är är verkligen ett slags ”broderibibel”, en bok som ytterst noggrant och pedagogiskt går igenom allt: historia, materialval, tekniker, förslag på projekt, montering… Instruktionsbilderna är tydliga, bilder på historiska broderier är inspirerande och sedan finns det även sådant som bara är, tja, vackert. En av mina favoritsidor heter ”Hjälp, jag har ingen inspiration!” Den är mycket allmängiltig för kreativa projekt överlag och det uppslag som har fått ett bokmärke.

Ibland blir jag lite bekymrad över att det finns så många hantverk som håller på att falla i glömska. Unesco har en lista på immateriella kulturarv som riskerar att försvinna. Sverige finns inte med på den listan. Varför? ”Den svenska regeringen har hittills valt att inte nominera några traditioner till Unescos lista över immateriella kulturarv, detta för att undvika att värdera olika traditioner.” Du vet, det där med landet brunsås och att det inte finns någon svensk kultur? Okej. Tydligen får inte regeringen uttala sig i frågan, men folk får iallafall själva bidra med vad de tycker tillhör vårt immateriella kulturarv hos Institutet för språk och folkminnen. Där finns det mängder av levande traditioner listade, så även om de inte tillhör någon svensk kultur är det åtminstone svenskar som upprätthåller dem. Därmed måste jag naturligtvis avsluta med Mona Sahlins famösa citat som fortfarande får mig att vilja ropa ”fake news”, trots att hon faktiskt uttalade dessa ord hos turkiska ungdomsförbundet 2002:

Och nu är det dags för mig att plocka den sista boken i detta 22 dagar långa och jätteroliga projekt! Jag återkommer imorgon.