Jag har inget TikTok och är varken särskilt aktiv på Facebook eller Instagram längre. Det är medvetna beslut som har tagit mig dit, mest att jag känt mig ”ägd” av telefonen (som jag ju skrivit mycket om med jämna mellanrum). Jag läser däremot mycket bloggar i perioder, något som inte passar telefonen och därför inte blir ett ”problem” på samma sätt. Ibland håller jag mig nära, läser bara det fåtal bloggvänner som kommenterar hos mig och som jag därför känner till. Sedan finns det några bloggar som jag kallar ”stora”. Några av dem är specifikt blogg-proffs, andra har bloggandet som en del av sin verksamhet. Sedan jag började blogga för tjugo år sedan har bloggen varit död. Ja, iallafall om man skulle ha trott alla förståsigpåare. Problemet är bara att dystergökarna som legat i framkant gällande det alltid har haft fel.
Fel, fel, fel, fel, fel, fel, fel!
Jag tog hjälp av AI för att leta fram hur ”snacket” har gått gällande bloggdöden:
Fira bloggens död! 2005
Maybe blogging is dead after all 2008
The blog is dead: Long live the blog 2010
Bloggarna är döda – länge leve bloggarna 2013
Blogging is dead, long live blogging 2014
Bloggar är döda 2021
Är bloggen verkligen död? 2022
Är bloggen död? 2026
Även om väldigt många av de bloggar jag läste för tjugo år sedan har försvunnit har det tillkommit andra. Fokus har förändrats, bloggarna själva har utvecklats och i takt med det har deras texter och fokus förändrats. Bloggarna har alltid varit aktuella på något vis och speglat den omvärld vi har befunnit oss i även om de kanske inte direkt har diskuterat politiska händelser eller liknande. Man (jag) kan tycka att Elsa Billgrens blogg är väldigt ytlig, men det är något med hennes texter som går lite mer på djupet som jag verkligen gillar. Då blir exempelvis följande citat viktigt som en tidsmarkör ur ett historiskt perspektiv. När vi tittar tillbaka till 2026 om tjugo år och läser om Instagram och botox tror jag att det kommer att kännas som att läsa om ögonbrynsstreck, ankläppar och stora axelvaddar idag. Det kommer att tillhöra en annan tid…
(Det) har blivit tydligt för mig är en grej jag bara måste vara med om, acceptera vad tiden gör med en både fysiskt och psykiskt. Jag kommer inte må bättre av botox eller något annat för att snabbt bli av med den svindlande känslan av att jag är en äldre version av mig själv nu än för tio år sedan. Det är mycket större än lite fix och don. Det är existentiellt. Jag tänker att om jag går igenom det är det så mycket lättare på andra sidan sen, när alla känslor känts och tankar tänkts. Fast ärligt så tycker jag att det är störigt att så många gör så mycket så det normala förskjuts. Får hänga i badhuset oftare och sluta scrolla Instagram på morgonen, det blir ett vårlöfte.
Elsa Billgren
Jag fastnade verkligen för denna mening: ”Fast ärligt så tycker jag att det är störigt att så många gör så mycket så det normala förskjuts.” Exakt den känslan går jag omkring med. Naturligt är såklart inte alltid särskilt fördelaktigt. Bara för att det är naturligt betyder inte det att vi inte kan göra något åt det. Att 1/10 barn i USA har fått en ADHD-diagnos och måste medicineras för att de inte funkar känns inte rimligt. Då bör man kanske ta en titt på varför vi hamnat i en verklighet som är så barnovänlig. Eller en verklighet där tusentals kronor varje månad ska gå till frisör, ögonfransar, naglar, viktminskningssprutor, botox, fillers… Även om jag tycker att drottningen ser ut som The Joker så gillar jag henne och förstår att hon inte äter så mycket/opererar sig då hon verkligen är skådebröd för människorna. Samma med skådisar. Jag förstår deras rädsla att bli irrelevanta och förlora roller, men jag gillar inte det de gör med sig själva. Jaja, det är ju mitt problem.
För att komma tillbaka till början av denna text så kan jag bara konstatera att bloggen fortfarande inte är död, men att bloggandet naturligtvis förändras och utvecklas hela tiden. Jag hoppas att jag ska fortsätta känna glädje i mitt skrivande under många, många år framåt och att detsamma gäller mina medbloggare.
3 kommentarer
Jag har ju nästan ibland lite ”skrivkris” men den lindras ju lite när jag läser det här, att vi förändras och bloggarna med dem. Kommer dock ändå inte ifrån det faktum att jag ibland läser jättegamla inlägg på min egen blogg och tycker att de där texterna är mycket… skönare och mer avslappnade, i en raljant härlig ton.
Men vill jag tillbaka dit? Jag vet inte?
Skrivkris har jag med jämna mellanrum. Jag tror att det är naturligt att vi har lättare att komma åt våra känslor och ord under vissa perioder, medan ens mentala fokus ligger någon annanstans under andra tider. Har du funderat på om du kanske faktiskt VAR annorlunda för längesedan? Med ålder kommer ju en viss mognad. Skönt och avslappnat låter förvisso härligt. Kanske behöver du ta dig själv på mindre allvar och kanske acceptera att den version av dig som skrev då fortfarande finns där inne någonstans. Tack för din kommentar, Daniel! Intressant.
Nej nej, bloggarna är inte döda. Och det ska nog mycket till innan de faller ner i gravens djup. Det är det bästa av alla sociala medier. Man kan verkligen uttrycka dig där, utan att begränsas av ett visst antal tecken. l fullformat dessutom, jag älskar att det är bäst att läsa bloggar via en dator. För att inte tala om hur bloggarens foton kommer till rättvisa på en stor skärm.
Absolut, jag firar ju snart 20 år med min blogg. Bloggare har kommit och gått, hela tiden. Nya tillkommer. Men bloggarna idag, utefter hur jag själv läser dem, hålls uppe av medelålders kvinnor. DET gillar jag eftersom det passar mig som hand i handske. För mig har det underlättat väldigt mycket att inte skriva under semestrar och under besök. Bloggpauser då och där är nyttiga och de gör att inspon stiger efter en sommar då bloggen legat i träda. I sommar ska jag inte åka till Norden (bröllopet du vet) och jag vet inte hur jag ska lägga upp mitt bloggande då, får tänka på’t.
Instagram har sett sina bästa dagar, jag är övertygad om det. Det är inte alls lika kul där längre.
Tiktok, kommer inte att skaffa. FB, har den kvar pga grupper och Messenger (superkvalitet på deras samtal när man ringer ngn i Sverige).
Absolut Monnah, jag tror på bloggarnas framtid!!! Och må vi gamla bloggisar fortsätta länge till. KRAMAR!!!