Tag Archive for Sverige

Sverigepaket och trädgårdsfix.

14_2

Maken har varit hemma i Sverige en sväng. Han har i tre år arrangerat FreedomFest Stockholm och i år var talarna riktigt intressanta tyckte jag. Synd att Stockholm ligger lite för långt bort för en spontanbesök… K hade ruskigt trevligt nästan hela tiden då han var ”hemma”. Han hade också med sig ett gäng trevliga saker tillbaka som min syster hade varit snäll och fixat. Ett par påsar lösgodis med precis lagom antal godisbitar. En jättefin smörkniv från Tallinn. En spännande bok som syrran har rekommenderat, nämligen Viktig, från matmissbrukare till träningsförebild. Två behåar från Hogengård. (En sak. Hogengårds sportbehåar är de enda värda namnet.) En inspektionslapp. Nej, vänta lite. Den var inte från min syster. Den var ju från Transportation Security Administration. Kul att det just var makens väska de hade sökt igenom, han som verkligen ogillar det där med ”Storebror Ser Dig”.

14_6

Idag fixade Super Man (aka Maken) bevattningssystemet efter att jag hade klippt våra tjugoelva hektar gräsmatta (måttlig överdrift) och insett att det nog var dags att hjälpa gräsrötterna på traven om vår tjusiga trädgård inte ska se ut som en bakgård i bortre Georgien resten av sommaren. Efter att ha använt kunskap från KTH-åren på elektro och megahandkraft samt pepp från medägaren till vårt hus är nu det synnerligen avancerade systemet igång. Det kommer nu att gå igång klockan sju varje morgon och vattnar hela trädgården genom sju ventiler. Coolt! Bättre sent än aldrig. Jag betar förresten långsamt av ogräset. Det går i avancerad fem sjuttondels takt blandat med snubbelsteg till skillnad från de mexikanska trädgårdsmästarna som har hand om alla våra grannars trädgårdar. De jobbar nämligen i salsans fyrtakt, vilket gör att det går mycket snabbare för dem. Tror du mig inte? Det är bara att komma hit och se med egna ögon…

Livet går vidare också då man knappt orkar sätta ena foten framför den andra. Det finns styrka att hämta på olika ställen och jag är tacksam över att jag åtminstone vet var jag kan hämta den.

Den här bloggen är inte politisk.

Jag vet att vi alla har olika syn på hur man ska leva tillsammans i familjen, i samhället, i landet och i världen. Jag försöker att inte prata politik här i bloggen. En av anledningarna är att jag har lite svårt med konflikter. Konflikter innebär många gånger hårda ord, ilska och tankar om andra som ”dumma”. Därmed inte sagt att jag inte gillar att tycka och tänka vitt och brett om både det ena och det andra! Jag är nämligen rätt bra på just det. Idag tänkte jag bjuda på en tänkvärd filmsnutt trots att den är väldigt politisk. Flera av er som läser här kommer säkert att tycka att ”ja, men det här är ju inte hela sanningen” och ”men så här är det väl ändå inte”, men jag vågar mig på att lägga ut länken ändå. Vill du få dig en funderare ber jag dig lägga en knapp timme på att titta igenom 1 200 miljarder. Vad tycker du om Martin Borgs frågeställningar? Har statsapparaten svällt utanför rimliga gränser? Är det ”ballt” att betala skatt? Får du vad du önskar av dina skattepengar? Är du som jag var för några år sedan och stoppar huvudet i sanden då det gäller sådana här frågor? Det finns ju ändå de som sköter det här bättre än du? Eller?

För att lätta upp det här inlägget något vill jag också bjuda på en lite rolig blogg som jag fick tips om av min tyska syrra. Vad är det egentligen att vara riktigt svensk? Vad tycker du? Som utlandssvensk kan jag konstatera att världen blir mindre för varje dag och att de största skillnaderna mellan att bo i Orem, Utah och Segeltorp, Huddinge Kommun är

1. språket
2. folk som i allmänhet är mycket vänligare här i ”Happy Valley”
3. antalet kyrkor och kyrkobesökare
4. bergen/vattnet
5. vägarna (bättre här)
6. de allmänna kommunikationsmedlen (sämre här)

Annars har vi ungefär samma affärer, hittar samma slags matvaror i butikerna, har samma kamp mot övervikt, ser på samma tv-shower och filmer, dansar efter samma modegurus pipor, diggar samma idoler… Same, same, but different helt enkelt.

Och med tanke på det där att jag faktiskt befinner mig där jag gör får dagens musiktips bli MoTab, Mormon Tabernacle Choir, en kör med rätt mycket erfarenhet i ryggen. Här hittar du lite mer fakta om dem.

Saknad.

KOMMER ATT SAKNA:

Jag kommer att sakna detta rivjärn till godisbit då vi flyttar härifrån på måndag. Jag har redan provat på saknaden och har fått bonustid, så jag får nöja mig med det. När nya vinteroverallen är lagom bor hon här och jag vid Klippiga Bergen. Hon kommer att sjunga alla julsånger på sin förskola med sin underbara skrålröst, antagligen alldeles för lågt eftersom nästan inga förskollärare förstått att man ska anpassa tonarten till barnens röster, inte till sina egna. Samtidigt som jag saknar lilla J kommer jag att sakna Luciamorgon med Adolf Fredriks musikklasser i någon av Stockholms alla kyrkor och kanske se You Tube-klipp efter YouTube-klipp med olika lucior och samtidigt gråta en skvätt. Jag kommer att sakna människor som jag älskar och jag kommer att fundera över vilka vi ska fira jul med och hur.

KOMMER INTE ATT SAKNA:

Jag kommer inte att sakna den evinnerliga återvinningen. Det svenska återvinningssystemet måste vara ett av världens största miljöskämt. Om man räknar ut hur mycket extra energi som går åt då man sköljer ur och transporterar förpackningar, hur mycket tid som går åt och hur FULT det ser ut på en massa återvinningsstationer tror jag knappt vi gör någon större insats. Jag har hört talas om sopimport till fjärrvärmeverk och annat fjantigt. Jag är för vård av allas vår miljö, men jag är samtidigt emot dumhet. Ibland går det bara inte ihop för mig. Jag kommer inte heller att sakna den svenska ängsligheten och ”vad ska andra tycka”. Å andra sidan flyttar vi till ett ställe instängt bakom en stor bergskedja och kanske kommer jag att känna mig lite väl frispråkig i en väldigt försiktig miljö. Vi får väl se!

Jag brukar säga att mitt hjärta har många rum. Det finns så många människor jag älskar/högaktar/gillar/beundrar/är förtjust i. För somliga är känslorna självklara medan inte ens jag själv riktigt förstår hur jag kan känna så starkt för andra. Jag har blivit petigare med åren. Vissa håller inte längre måttet trots att de varit jätteviktiga för mig medan andra har valt att själva stiga åt sidan genom de val de har gjort. En del vänner finns alltid med i periferin som Någon Viktig trots att vi varken träffas eller pratar speciellt ofta.  Jag tror att man genom hela livet fastnar för nya människor. Varje relation är en slags förälskelse som mynnar ut i ”kärlek” eller som rinner ut i sanden. Det finns alltid plats för nya Viktiga, även om kanske kärnan av Viktiga fortsätter att vara densamma och resten varierar beroende på var man bor eller vad man sysslar med under olika perioder i livet. De senaste veckorna har handlat mycket om starka känslor runt omkring mig. Bedragna fruar, bedragen man, hemliga kärlekar, olycklig kärlek, frustration, gammal kärlek som inte rostar, olyckliga barn och strålande lyckliga brudpar. Lär dig livets svåra gåta – Älska, Glömma och Förlåta. Ingen sa att livet skulle vara enkelt. Ibland tror jag att det moderna samhället producerar en mängd olyckliga människor. All information om precis allt möjligt gör att vi lever i ständig turbulens och tror att det alltid är grönare någon annanstans. Faktum är att det faktiskt är det ibland, men med rätt gödningsmedel och lite regn kan man fixa det mesta också på hemmaplan. Med det lämnar jag och mina nymanikyrerade korvfingrar bloggen för den här gången.

Tipstorsdag vecka 27.

Tiden tryter. Idag funderar jag på vad jag kommer att sakna då jag flyttat och vad jag ska göra för att trycka ur de sista dropparna ur tuben innan jag drar härifrån. Vad är det som är så svenskt?

Att kunna röra sig fritt i naturen
Väderskiftningarna ibland (tänk att njuta av solen då det regnat en vecka på raken)
Familj och vänner
Känslan av folkfest en solig sommarkväll på stan
Smågodis (ingen kan klaga på mängden sötsaker i Amerikat, men det finns inte riktigt smågodis)
Allt det gröna i ”vardagskulissen” (Utah=öken liksom Kalifornien – allt är brunt där det här är grönt)
Svenska språket
Naturligt snygga människor (nu ska det påpekas att de blir färre och färre också här)
Sommar på P1
Att förstå allt som sägs, både bokstavligt och underförstått (jag känner mig väldigt hemma i det engelska språket, men små, subtila nyanser är det lätt att missa)
Välskötta småstäder med bebyggelse från olika tider
Frispråkigheten (men oj, vad det är roligt att debattera med fyrkantiga amerikaner)
Svensk reklam (överlägset bättre den amerikanska, framför allt tv-reklam)
Välskötta vägar
Igenkänningsfaktorn
Lucia (och allt annat runt Adolf Fredriks Musikklasser)

Vad kommer jag då inte att sakna?

Miljonprojekten
Jantelagen (amerikaner känns mycket mer säkra på sig själva – på gott och ont)
Vädret för det mesta
Alla rökare
Svenskars slapphet
Den falska frispråkigheten (svenskar säger ofta en sak till människor man känner och något annat då debatt förs med folk man inte känner, att vara ”pk” är inget för mig)
Skatten
Nyhetsrapporteringen (berätta hela sanningen, kära journalister)
Vårdapparaten, väntetiden på akuten, vårdcentralernas maktlösa läkare
Surströmming

Mitt tips för dagen är därmed att du funderar lite över just vad du har och vad du kanske skulle sakna om du inte var kvar. Kanske är det inte så dumt att fokusera på tacksamhet då och då? Vad tycker du? Känner du som jag eller finns det annat du skulle vilja skriva i dina listor? Jag avslutar med lite vemod, lagomhumor och mycket kärlek.

Ps: Jag hoppar av godisstoppet i kväll och äter bara favoriter, ett par av varje. Eneknivarna lär bli terapi på riktigt. De har jag nu packat ner i en ”Amerikalåda”… Åh, vad det luktar gott om den där påsen. Och grattis till fina systerdottern L som fyller 13 år idag!

Midsommar på Sturkö och i Fridlevstad.

De senaste dagarna har varit fulla av nostalgi, sann svensk sommar (alltså dassväder blandat med underbart solsken), familjetid och avkoppling från sådant som jag måste tänka på alla andra dagar. Snart kommer syrran från Skottland med sin familj. De har inte varit ”hemma” på två år och jag längtar tills jag får träffa alla i familjen – helst lille M som jag aldrig träffat IRL!
För en stund sedan tog jag en promenad längs stranden och njöt av utsikten över ”staun”, alltså Karlskrona. Jag tror att du kanske hade tyckt precis lika mycket om det som jag…
Dagens musikstycke får nog bli ledmotivet ur Jurassic Park. Att vara med i midsommarfotbollsutmaningen mellan Anderssons och Håkanssons är ruskigt roligt. Matchen slutade i år 3-3 och jag kan lugnt säga att jag sprang mycket, men var sämre på att träffa bolluslingen. Trots mitt fruktansvärt dåliga bollsinne kände jag mig emellanåt som en t-rex. Nästa år går det kanske bättre?!

Om svenskars rädsla att diskutera Sveriges invandringspolitik.

”Jag är inte rasist, men…” Har du hört det? Har du upplevt att om någon säger så i en diskussion så blir stämningen ofta konstlad och lite obekväm? Har du märkt att det inte går att föra en diskussion om att man inte tycker att Sveriges invandringspolitik är speciellt bra utan att bli stämplad som rasist? Har du märkt att du får irriterade kommentarer om du säger att du tror att Sveriges sjunkande skolstatistiksiffror påverkas mycket av att man sätter betyg också på de ungdomar som kanske inte bott i Sverige så länge? (En tiondel av alla Sveriges skolbarn är födda i andra länder än Sverige. För mig är det självklart att det måste påverka skolresultaten på det sätt de mäts idag.) Har du märkt att det gäller att akta sig för vad man säger om invandring om det är negativt? (Fredrik Reinfeldt, att säga ”etniska svenskar mitt i livet” då du egentligen menade ”medelålders människor som inte är födda i Sverige” var olyckligt och tog bort fokus från det du försökte framföra.)

En gång för alla vill jag säga att jag inte är rasist. Jag tycker inte att svenskar är mer värda än danskar. Jag tycker inte att jag är mer värd än personer födda i andra länder. Jag har goda vänner som kommer från andra länder än Sverige. Bosnien. Chile. Madagaskar. USA. Ecuador. Ghana. Nigeria. Danmark. Polen. Jag älskar dem alla för de underbara personer de är och bryr mig inte ett skvatt om vilket land de kommer ifrån eller vilken färg de har på huden. MEN. (Där kommer det där förhatliga ordet…) Jag tycker att dagens svenska invandringspolitik suger! Jag ber dig som nu blir alldeles skakig och förskräckt av mina ord läsa inläggen i denna blogg, så kanske vi kan ta en diskussion efter det. Läs också Anna Kayas blogg. Anna är svensklärare och undervisar nyanlända barn. Hon har god insyn och är duktig på att berätta om sin och sina elevers situation.

Ibland önskar jag att jag inte tyckte och tänkte så mycket, men nu gör jag det. Jag säger det jag har på hjärtat till dig som läser här. Tycker du också något får du gärna diskutera i kommentarsfältet. :)

Edit: Min man är naturligtvis etnisk svensk, halbtüsk som han är. Själv vet jag inte riktigt om jag räknas då jag från min fars släkt fått en genetisk bloddefekt som kommer från södra Europa och på mammas sida kommer jag från vallonsläkten Bombier (Bonnevier, Bonnier). Skämt åsido… Jag säger det en gång till så att ingen ska missförstå. Jag har ingenting emot människor som är födda någon annanstans än i Sverige eller har annan färg på huden och/eller håret än jag. Jag tycker att det är gräsligt att inkompetenta människor får ”leka” med våra skattemedel utan att förstå vilka konsekvenser det får för alla som bor här, vare sig de är födda i landet eller har flyttat hit.