12 Maj

Inspirerande!

Kära du! Detta inspirerande avsnitt av min systers och Lisas podd Att Resa får du bara inte missa! Nu råkar Nya Zeeland vara mitt drömresmål och därför kanske Helenas berättelse tog lite extra, men för dig som tycker om att inspireras istället för att ägna livet åt negativa nyheter, politiska idiotier, läpp-pumpade B-kändisar eller annat som inte direkt lyfter dig uppåt och framåt så kanske den här berättelsen också får ditt hjärta att brinna lite extra. Åh! Nu vill jag verkligen skriva ner mina drömmar på riktigt. Tack Annika och Lisa för intervjun och tack Helena för att du delade med dig av din berättelse!

20 Mar

Inspiration sökes.

Ja, har du något bra tips får du gärna komma med det. Fast i kväll var jag på en härlig föreläsning av en man som specialiserat sig på att renovera gamla fotografier från Utah. Han har utvecklat sina Photoshopkunskaper i femton år och han visade ”före- och efterbilder” och berättade anekdoter om alla människor och ställen som visades på bilderna. Otroligt! Han påminde oss alla om vådan av att ha alla sina bilder på bara en hårddisk. Kraschar den och det inte går att reparera filerna är de bilderna borta för evigt. Det finns så många fina fotoböcker nu för tiden. Det gäller bara att ta sig tiden att välja ut de bästa bilderna och skriva texter (minst lika viktigt). Ja, och så se till att alla foton finns på ytterligare två ställen förutom på ens egen dator. En annan dag… Kanske när inspirationen återvänt?

Mammas andra cellgiftsomgång med det nya cellgiftet gick dessvärre inte bra den heller, men hon klarade åtminstone det cellgift som gick bra förra gången nu också. Om tre veckor försöker de sig på ett tredje huvudcellgift. Hopp! Hopp.

19_6

19_5

19_1

19_2

19_3

19_4

08 Okt

Meet a storyteller.

7_2

I går tog hela familjen en promenad efter lunch. Vi passade på att lämna tillbaka ett uppläggningsfat som vi fått med oss hem fyllt med en persikodessert för flera veckor sedan. (Det lämnades tillbaka med nybakade bullar.) Mannen i huset var ensam hemma då hans fru är på galej i London för tillfället. Han älskar att spela spel precis som vi, så han bjöd in oss på spelkväll lite senare samma dag. Alltså, är det inte så man ska umgås med grannarna? Inget högtravande, olika generationer, bara kul… När vi kom tillbaka visade det sig att en av mannens döttrar och hennes fyra barn precis skulle åka hem efter att ha ätit middag med sin pappa och morfar. Äldsta dotterdottern övertalades av sin morfar att återberätta Goldilocks and the Three Dinosaurs som hon var med och kvalificerade sig med i Timpanogos Storytelling Festival för ett tag sedan. Vilken tjej! Vilken förestälning! Hon vann inget av förstapriserna, så jag ställer mig frågan hur duktiga vinnarna måste ha varit. Wow! Det där med att berätta en saga med inlevelse har vi fått öva på med Far (och han har fortsatt lära upp sina barnbarn), men att lära sig en hel bok utantill med röster, kroppsspråk och varenda liten replik på rätt plats måste ha varit överkurs.

18 Apr

Vem bestämmer över dig och dina beslut?

Vem är det som får dig att lyfta på rumpan, som tar dig från A till B, som drar upp dig då du inte orkar? Jag vet inte hur det är med dig, men då det gäller mig finns det bara en person som verkligen klarar av dessa uppgifter – jag själv! Jag kan få hjälp och stöd, ”with a little help from my friends”, men till syvende och sist händer det ingenting förrän jag tar mig i kragen. Ibland måste jag påminna mig själv om det. Jag har gjort den här bilden för att hänga upp över min dator. Kanske blir du också peppad av den? It’s My Life.

itsmylife

08 Feb

Inspiration.

Jag hoppas att den fina posten inte slutar komma. Det är ju alldeles fantastiskt att ha så roligt som vi har det varje kväll då det är dags för postinhämtning. Det är kul även om det bara finns reklampapper. Faktiskt. Men ännu roligare är det om en av mina fina, fantastiska fastrar har skickat ett tjockt kuvert med flera brev, livsinstruktioner och vacker kalligrafi! Du kan tro att jag nu håller på att förbereda för en hel hög överraskningar. Jag skulle vilja skicka något till alla jag känner, men det funkar inte… Därför har jag bestämt att lägga lappar med namn på vänner, bekanta och släktingar i en hög och sedan skicka något till de som har turen att bli dragna! Tillhör du en av de som finns i högen kanske det dyker upp något roligt hemma hos dig endera dagen, veckan eller månaden. 😀

För övrigt klurar jag lite på Ali Edwards tips om det där med att ha ett ord att leva efter under ett helt år. För att få igång pysseltänket och låta hjärna och händer komma igång med sitt samarbete igen bestämde jag mig för att göra något litet med mitt ord Förändring. Jag ska sätta upp denna lista på väggen här i arbetsrummet för att ständigt påminnas om vad jag har bestämt mig för. Skönt att vara igång! Hur går det med ditt ord?

25 Jan

Om att aldrig någonsin ge upp.

För ett tag sedan skrev jag till någon i min familj att jag kände mig som en riktig ”quitter”. Nu vet jag egentligen att det inte är min kärna, mitt innersta. Jag har kämpat för många saker i mitt liv. Ibland får man kämpa sig igenom tuffa saker, andra gånger är det småsaker som stör. Idag träffade jag en äldre mor som berättade om sin f d svärdotter, barnbarnens mamma. Hon talade med sockrade ord, men all hennes förtvivlan, frustration och ilska sken igenom. (Moderskapet upphör inte för att barnen växer upp och flyttar hemifrån.) Efter det besöket träffade jag en yngre mor, trött efter sömnlösa nätter, olika infektioner som hela familjen gått igenom under flera månader och en svår bilolycka som hon och hennes familj var med om på julafton. Hon fick en ordentlig whiplashskada och hennes man, som precis hade gått igenom en hel fotrekonstruktion, blev skadad både här och där. De två små barnen klarade sig helt utan skador, av bilen finns knappt ingenting kvar. Hennes ord var inte sockrade. Hon sa att hon genom hela sitt liv har upplevt att ibland går allt fantastiskt bra eller helt okej, men det är inte förrän man är mitt inne i sådana här tuffa perioder som man inser hur bra det var när man hade det bra. Denna kvinna är ingen Pollyanna, inte alls. Hon försökte bara inte dölja något, utan presenterade verkligheten utan någon bitterhet.

Efter dessa besök kom jag hem till mina hemskolade barn, tonårsbråken och de vardagliga frustrationerna och kände mig lite extra tacksam. Vi pluggade, köpte Ben & Jerry’s (japp, vi åt glassen), kollade på en film, bråkade lite, åt tacos, skrattade och gladdes åt yngsta dottern som varje dag under lång tid tränat på att göra en backbend kickover och idag knäckte koden! Mellan 20.30 och 21.00 fick alla utom pappa, som inte var hemma, se miraklet hända om och om igen. S sa att jag skulle filma och lägga upp föreställningen i min blogg och tala om för ALLA att man ALDRIG ska ge upp, för en dag bara funkar det! Vem är jag att neka er denna härliga livslektion?! Varsågod, här har du beviset:

Kom nu ihåg vad du lärde dig av att läsa dessa rader. Ge aldrig upp. Som sagt. Ge aldrig, aldrig upp.

15 Apr

Till eftertanke.

You Raise Me Up

When I am down and, oh my soul, so weary;
When troubles come and my heart burdened be;
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up… To more than I can be.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up… To more than I can be.

There is no life – no life without its hunger;
Each restless heart beats so imperfectly;
But when you come and I am filled with wonder,
Sometimes, I think I glimpse eternity.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up… To more than I can be.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up… To more than I can be.

You raise me up… To more than I can be.

04 Jan

Lyfta.

Mitt ord för det här året är LYFTA. Tanken är att det ska finnas med som en god vän, att det är ett ord som ska genomsyra allt jag gör på ett eller annat sätt. Jag har hängt med i Ali Edwards utmaning i rätt många år vid det här laget och mina ord har kommit att betyda mer eller mindre för mig. Lyfta känns redan som ett viktigt komplement till allt annat som jag gör för att må bra. Ni får hålla till godo med en sned och suddig sida fotad i morgonmörker. Ska se om jag kommer åt att fota i bättre ljus senare. Ibland blir jag galen på Sveriges otroligt långa mörker.

Har du valt något ord i år? Dela gärna med dig i så fall!

Se där! På mindre än en vecka har jag redan scrappat två sidor. Nu får vi se om jag kan hålla samma tempo ett tag.

Edit: Nu har jag bytt ut bilden, men sned är den fortfarande.