Höstkonsert med känsla.

”Nej, men hon är ju egentligen en bra människa, vi har bara gjort slut. Vem vet hur det blir i framtiden? Det passar bara inte just nu, vi kan inte vara vänner som det ser ut.”
”Jag förstår preciiis!”
”Alltså.”
”Ja, eller va?”
”Jag vill bara inte prata skit om henne, jag vill inte att det kommer något från mig.”
”Nej, men vi ska inte säga något!”

Tre tonårstjejer med söta parfymer, glow i ansiktet och perfekta hårsvall, två i magtröjor och en i en tjocktröja som jag hade velat ha själv gick bakom mig och blev sedan mina bänkkamrater i Sparresalen. Jag ville inte ha deras relationer, men deras perfekta hår blev jag lite avis på. Jag vill veta vad den stackars tjejen som det blivit slut med hade gjort för att förtjäna detta öde. Sedan började konserten och jag grät såklart till falsk trombon, blyga flöjtister och perfekta avslutningar. Sedan fortsatte jag gråta när fortsättningsbandet spelade och althornspelaren stod där med rak rygg och världens största leende.

När makens systersons band drog igång då tjöt både tonårstjejerna och jag till High Hopes. Perfektion!

Soul with Capital S var inte dum den heller, men sedan kom en av mina all time-favoriter: Åke Tråk! I tonårsbandstappning med skönaste trummisen (systersonen), ett helt gäng musiker med rätt groove och två ljuva sångerskor varav en med löst fladdrande ögonfransar som tack och lov satt kvar åtminstone till allra sista tonen hade klingat ut blev det här bättre än något jag hört på länge.

Sedan fladdrade sångerskans högra ögonfrans ännu mer, men vi kunde säkert ”Blame it on the Boogie”. Taket lyfte i princip, applåderna åskade ovanligt mycket (publiken bestod ändå av ett hav av svenska lagomfamiljer) och jag hade gärna hört en låt till. Då var det såklart paus med fika och det var dags för mig att skjutsa hem den sjuke systersonen som hade gjort en hjältemodig insats mitt i sitt elände. Alltså, vilken kväll! 100 väl spenderade krrrrronor. Jag kan inte tänka mig en bättre början på helgen.

Ps: Jag hade gärna visat inspelningarna, men vi ombads att bara fota och filma för personligt bruk. Det var iallafall riktigt bra!

Continue Reading

Coldplay – We Pray.

Ibland kan livet te sig överväldigande minst sagt. Trots att de flesta av oss faktiskt gör sitt bästa måste vi ändå hantera att folk väljer som de själva vill utan att ta hänsyn till någon annans behov, eller att livet bara händer på ett sätt som är väl utmanande, eller att det vi vill och det vi behöver många gånger inte är samma sak, eller att goda människor har olika vägar till samma mål, eller att vi ibland trillar nerför ett gäng pinnar på stegen som vi använt så mycket kraft för att ta oss upp för, eller att livet faktiskt rätt och slätt är orättvist, eller att så mycket ansvar ligger på våra egna axlar trots att vi känner oss små och otillräckliga, eller att allt i stunder bara suger rätt och slätt. Jag vet inte hur Spotify gör sitt urval, men många gånger får jag förslag på musik som faktiskt inte alls faller mig i smaken. Häromdagen kom dock Coldplays We Pray och jag har lyssnat mååånga gånger sedan dess. För mig personligen betyder bönen mycket och är en del av mitt hanterande av det här oförutsägbara livet. Det är inget jag gör någon stor grej av och är något som jag sköter ”på min kammare”, men folk kan nog reagera för att vi tackar för maten innan vi äter. Det kan kännas som att det tillhör ett annat århundrade. (Gäster behöver såklart inte vara med om de inte vill.) Jag har en vän som också ber mycket trots att hon inte har någon specifik tro på Gud och finner mycket kraft i det. Hur är det möjligt, kan man tänka? Den här studien är spännande att läsa, oavsett hur man ser på världen och oavsett om man är troende eller ej. (För övrigt sägs det att denna låt ej är avsedd att vara ”religiös”.)

(Whoa!)
And so We Pray

I pray that I don’t give up
Pray that I do my best
Pray that I can lift up
Pray my brother is blessed
Praying for enough
Pray Virgilio wins
Pray I – I – I
Judge nobody and forgive me my sins
I pray we make it
Pray my friend will pull through
Pray as I take it
Unto others I do
Praying on your love
We pray with every breath
Though I – I – I’m in the valley of the shadow of death

And so We Pray
And so We Pray
And so We Pray
Pray that we make it to the end of the day
And so We Pray
I know somewhere that heaven is waiting
And so We Pray
I know somewhere there’s something amazing
And so We Pray
I know somewhere we’ll feel no pain
Until we make it to the end of the day

I pray that love will
Shelter us from our fears
Oh I pray you trust to
Let me wipe off your tears
Confront all the pain that we feel inside
With all the cards we been dealt in life
Pray I – I – I speak my truth
and keep my sisters alive
So for the ones who parted seas (ah yeah)
For the ones who’s following dreams (ah yeah)
For the ones who opened doors (ah yeah)
And allowed us to pass down keys (ah yeah)
Pray that we speak with a tongue that is honest
And that we understand how to be modest
Pray when she looks at herself in the mirror
She sees a queen
She sees a goddess

And so We Pray
For someone to come and show me the way
And so We Pray
For some shelter and some records to play
And so We Pray
We’ll be singing Baraye
Pray that we make it to the end of the day
And so We Pray
I know somewhere that heaven is waiting
And so We Pray
I know somewhere there’s something amazing
And so We Pray
I know somewhere we’ll feel no pain
Until we make it to the end of the day, we pray

On my knees
I pray
As I sleep and wake
Cause inside my head is a frightening place
Keep a smiling face
Only by his grace
Cause love’s more than I can take, yeah

And so We Pray
And so we pray – ay – ay
And so We Pray
And so we pray – ay – ay
And so We Pray
We’ll be singing Baraye
‘til nobody’s in need
And everybody can say

La la la la la la la la (la la)
La la la la la la la la (la la la la)
La la la la la la la la (sing it to me)
La la la la la
We Pray
We Pray

I know somewhere that heaven is waiting (heaven is waiting)
I know somewhere there’s something amazing (something amazing)
Until we feel no pain
We Pray
We Pray
We Pray

Continue Reading

Jaså, säger du det…

du kan inte komma från, du tog fel på vilken dag det var. Nej, det gör ingenting! Om det är nåt bara ring, för jag finns ju här var dag

Som tolvåring satt jag i mormors kök och grät floder tillsammans med henne till Vikingarnas tolkning av Den stora dagen. Jag var så upprörd trots min unga ålder. Vem gör ens så? Hur kan tre vuxna barn bara glömma sin mammas födelsedag om de lovat att komma? Jag tyckte så synd om den stackars damen som stod där i sitt tomma hus med nedbrunna ljus i oäten tårta och likören av bästa slag som aldrig fick rinna ner i någons strupe.

Den där låten satte sig och jag kan fortfarande hela texten fyrtioett år senare. Orden har satt sig, inte minst efter Linnea Henrikssons fina tolkning i Så mycket bättre. Denna kunskap kom till nytta häromdagen då sonen ringde med dåligt samvete och stressad hade insett att påsken ju krockade med hans bästa kompis födelsedagsfirande och hjälp, varför hade han inte skrivit in att han skulle till Blekinge då och skulle vi ha tid med honom om han kom hem i några dagar innan påsk istället? Haha, det blev jobbigt när jag stämde upp med de där orden med min mest smäktande mammaröst! Jag intygade att det faktiskt är helt okej att hans pappa och jag får fixa påsken utan kids i år. Vi ska fira min systers 50-årsdag och roa oss ute i trädgården i det förhoppningsvis härliga vädret som halvt lovats här nere i söder. Det ska nog gå bra.

Continue Reading

Tid för reflektion.

När det händer mycket runt omkring mig vänder jag mig ofta inåt. Tänker med tacksamhet på livet, reflekterar över livsval, funderar över framtiden, försöker sätta saker och ting på rätt plats och i rätt sammanhang. Det är så mycket som inte går att styra över, annat som inte lätt låter sig styras och somligt som gör ont i stunden, men som leder till utveckling och större ting än vad som ens AI hade kunnat författa. Drömmar går i kras men andra går i uppfyllelse, mirakler sker och ibland utvecklas vi mitt under våra egna näsor utan att någon märker någonting. Stora ord behövs inte i de här stunderna. Det räcker att påminnas om att livet är för kort och dyrbart för att slarvas bort på oegentligheter.

Continue Reading

Lökiga tårar omvandlade till något gott.

Tack vare naturens under och många praktiska detaljer har årets skörd av framförallt tomater och lök blivit extra riklig. Det är inte billigt att odla själv, det ska ingen inbilla sig. Utsäde och näring kostar, men framförallt kostar det tid. Jag jobbar på att klara det där med ”det är okej att x och y inte är fixat och att z, å, ä och ö inte blev som jag tänkt”. Jag kan fortfarande inte låta bli att skämmas då det inte är städat och fint, men att jag bara kan vara medveten om det är ett stort steg framåt för mig. ”Jaja, men nu blev det så.” Tack för evigt, Carina Berg. Vem skulle väl tro att du skulle leverera mitt livs bästa snuttefilt?

Vad gör man då med sin skörd? Sara Bäckmos snålröra, så klart, men den väntar jag lite med. Nu njuter vi istället av att äta goda sallader och denna makalöst fantastiska soppa. Tack till dottern som öppnat mina ögon för att nytt sätt att utnyttja smakerna i rostade grönsaker. För övrigt känns det bra att äta riktig mat igen. Sommaren som ligger bakom oss har bjudit på en hel del annat. Nåja, nu ligger dåliga och högst medvetna val bakom oss och solen skiner i ett perfekt tempererat uterum.

Continue Reading

Juliblomster.

När man investerar i något önskas det ofta något i andra änden. Jag fortsätter ta beslutet att det är värt att lägga ner mycket tid och omsorg på vår trädgård. Dagar då buketter likt denna står i varje hörn, jordgubbar skördas och en nykokt potatis med smör och flingsalt inmundigas känns beslutet självklart. När en hel dahliaplanta i princip blivit uppäten av tvestjärtar, kärleksörten blivit stympad av rådjuren för tredje gången och bladlössen hänger tungt i topparna på någon av alla växter i trädgårdslandet känns det mindre roligt. Att ge upp känns dock varken lockande eller aktuellt.

Igår var vi på födelsedagsuppvaktande och i vanlig ordning plockade jag med mig en bukett och lämnade över den i en vas från second hand-förrådet av vackra vaser i lagom storlek. Buketter kan få så många olika slags uttryck beroende på hur långa stjälkar man plockar, vilka färger man väljer och hur man väljer att presentera det färdiga resultatet. De här färgbomberna älskar jag, men ett pastelligt luktärtsmoln är också ljuvligt, liksom enstaka solitärer av solrosor eller dahlior av mer maffig karaktär.

Numera har vi ju även rosor i trädgården. Jag har varit lite försiktig med att stympa Mamma Mia eftersom hon fortfarande håller på att etablera sig, men ser att rosenportalen kommer att bli magisk framöver. Att välja denna klätterros då New Dawn var slutsåld på den öländska handelsträdgården visade sig vara ett klokt drag.

I stora krukan framme vid verandan står tre små reakrukrosor planterade. De har vuxit till sig och slår snart ut. Vad jag ska göra med dessa skönheter till hösten har jag ingen aning om. Kanske går det att övervintra dem i krukan?

Prinsessan Marie har många hundratals, kanske till och med tusentals, knoppar! Hon har verkligen etablerat sig väl på andra sidan av rosenportalen och kommer också hon att ge oss stor glädje. I bakgrunden växer nu en klematis som också den verkar ha tagit sig bra. Jag tror att det här kommer att bli ett riktigt power couple hos oss!

Sedan är det fågelbadets slingerkrasse. Slingrandet ser vi inte mycket av än, men vänta bara! Jag tror fortfarande att min vision kan gå i uppfyllelse. Syrran föreslog humle eller någon annan perenn, men ettåringar är bra då man vill testa något nytt. Blir det inte bra är det bara att testa något annat.

Något av det sista jag lärde mig spela innan jag som 13-åring slutade ta pianolektioner var Peterson-Bergers Sommarsång. Här spelar Ulrika Rosén den med precis den känsla jag har inför planttantsäventyren. Plantorna ger mig så mycket glädje.

Continue Reading

En egen liten by.

Vad är det värsta med att ha så många syskon? När jag var liten var det att jag var äldst och ofta fick hjälpa till som lill-mamma. Då kunde det kännas lite jobbigt ibland.
Vad är det bästa med att ha så många syskon? Att vi är så många. Det finns otroligt mycket kärlek och resurser, som en bottenlös säck att ösa ur med alla ingifta, barn, vänner och andra tillhörande.

Lillasyster och två av hennes barn kom hit igår kväll och sov över. Efter en skön sovmorgon och brunch i vårt kök var det dags för oss att åka till Bredavik för att städa ur de övernattande gästernas villavagn inför semestern. Sonen och syskonbarnen skulle spela Dominion, men då Herr Villavagn Jr hade lovat sin mamma att hjälpa till med städningen bestämde storkusinen att om alla hjälpte till att städa först skulle spelet komma igång fortare. Sex personer städar ur en villavagn i ett huj, särskilt då den var så fint urstädad och undanplockad efter förra säsongen. Det kändes som att vi befann oss i ett myrbo med två dammsugare, textilviftare, fönsterputsare, yttorkare och sanitetsrengörare. Nu luktar villavagnen såpa och jag gissar att Dominionspelet är i full gång.

En annan bra grej med att vara så många är att det alltid finns tillgång till en hejaklack om man är i behov av lite extra pepp. Det är inte fy skam!

Continue Reading

Tack för påminnelsen!

Tankvärda ord i en församling i Borås fick mig igår att fundera en extra runda över vad jag vill göra med ”resten av mitt liv”. Nu gör jag det rätt ofta, men det får mig sällan att göra stora hopp framåt, eller åt något annat håll heller får väl erkännas. Det är mänskligt att bli jättepeppad och känna 100% lust att göra stora förändringar. Jag vet många med mig som med jämna mellanrum gasar på med nya vanor, dieter, partners, projekt, men som några månader senare som mest höjer på ena ögonbrynet om man frågar hur det har gått med det som talades så varmt om vid förra mötet. (Alltså, jag införlivar mig själv i dessa ”många”.) Det verkar inte som att vi har någon större förmåga att klara annat än små, små förändringar i taget. Det är så vi tar oss an livet från första början, i ett långsamt flöde. Så småningom kommer annat, vare sig det gäller kognitiva eller praktiska färdigheter lär vi oss lite i taget. Ingen blir expert på en helg!

Vi svenskar längtar ofta något enormt ”till sommaren”. Det är nog vädret och semestertider som drar mest så där i förskott. När det väl är dags för skolstart, nytt jobb, målsättningar inför hösten, då undrar vi vad som hände och hur det kunde komma sig att kvällarna redan kommer tidigare och badvattnet börjar bli väl svalt för alla som inte är åretruntbadare. Runt detta gick funderingarna efter de tänkvärda orden. Resten av mitt liv hade ju redan börjat så fort tankarna hade börjat snurra. Vi fortsatte hem till våra goda vänner där vi fick lunch och sammanfattade den fina helg vi hade haft tillsammans. Samtal, samvaro, flyg över västkusten för somliga, lek med charmigaste ettåringarna för andra, bad i badtunna – underbara och ovanliga dagar som fick dra igång känslan av sommar fast vi mest kommer att vara kvar hemma. Sammanfattningen av tankegångarna var att jag fortfarande är väldigt förtjust i hur mitt liv ser ut för tillfället. Jag behöver inte några stora förändringar och har bestämt att ta mig tid att riktigt njuta av vårt hem, trädgården, trädgårdslandet och familjen den här sommaren. Mitt vardagliga liv, inget storvulet eller speciellt, men det bästa tänkbara för mig. Att landa i en sådan känsla är värdefull, åtminstone för mig. Kanske behöver du något helt annat än det du har idag och isåfall önskar jag dig lycka till med att hitta en hållbar väg till ”resten av ditt liv”.

Continue Reading

Lite lyckor till dig.

Laleh är ju så söt på alla sätt och vis, men hon drämmer också till med livsvisdom deluxe i alla sina låtar. Detta musikverk åtnjutes lämpligtvis i sin helhet, alltså musik och video tillsammans.

Svårt att tänka sig att det inte var några droger inblandade i den här texten, men åh, vilket lyckopiller! Och den här tolkningen är ju alldeles illbedårisk:

”Några är fantastiska sångare, andra är bara entusiastiska.” Hahaha.

The Real Group har stått för så många fina musikupplevelser för mig! Det här är den sista videon där två av grundarna fortfarande är med. Numera borde gruppen kanske kalla sig The Un-Real Group då alla deltagare är ”nya”. Katarina Henryson och Anders Edenroth höll i längst, men i december 2021 lämnade de över till yngre förmågor. Längtar inte du också till sommaren då du hör dessa toner? Och är man lite nostalgiskt lagd kanske man kan glädjas över denna kavalkad:

Tänk vad de har bidragit med till musiklivet!

Det är något innerligt med musiker som fortsätter och fortsätter och fortsätter. Åren går, men intensiteten består. Jag älskar det här live-framträdandet och texten är värdig vilken begravningskonsert som helst. (Den som vet, den vet.) Inte direkt klämkäck, men vacker!

Jag vill avsluta med en av mina absoluta Teddan-favoriter! Så mycket livsglädje, enkel och klurig på samma sätt. Lyssna på hög volym och gå ut i livet med lätta steg och huvudet högt!

Continue Reading

Håll mitt hjärta.

Men du, jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.

Bring me my bow of burning gold!
Bring me my arrows of desire!
Bring me my spear! O clouds, unfold!
Bring me my chariot of fire!

Under ormbunken satt en näbbmus så tyst
han ville nog inte av regnet bli kysst
Du har det bra du som bor i en skog
sa jag och jag tyckte precis att han log

Nu är hösten här och luften är som glas
Och jag räknar varje timme, för du kommer väl tillbaks
Mörkret rasar över husen och imorgon blir det regn
Nu är hösten här men var är du min vän

Continue Reading