vår – Sida 13

Yihaa!

14 april, 2012 4 kommentarer

Ibland måste man omvärdera, bryta upp planer och sätta nya mål. Idag drog jag upp rullgardinen och möttes av snö. Snö. Jag vet att det är april och att det är högst normalt att snö faller också efter att man har fått smaka vårens sötma. Jag gillar det bara inte. Jag längtar till Miriams pool i Palo Alto, till båten på väg ut till Capri, till Ko Samui och det ruffiga hotellet med fantastiska omeletter och samma sol som vår, fast varmare. Jag längtar till doften av solvarm asfalt då det regnar och jag längtar efter långa, ljusa kvällar då jag inte behöver tänka på något jobbigt eller något tråkigt. Jag längtar efter…

Eftersom jag inte är en sådan som orkar gräva ner mig i tråkigheter allt för länge bestämde jag mig för att rosta müsli och baka bullar till familjen. Just nu har vi en massa extrakanaler på tv, så vi kanske blir sådär svenska och gräver ner oss med de nybakade bullarna under sköna plädar och gottar oss i alla möjliga tv-program och filmer som vi tänkt titta på utan att det någonsin finns tid eller blir av. Vi får väl se. Eventuellt sätter jag mig vid mitt skrivbord och gör en massa kort. Ja, eller ett i alla fall. Jo, jag börjar nog med det. Hoppas att du som läser har bättre väder och att du har möjlighet att göra precis vad du vill just nu.

Funderingar

Om Karin Boye.

3 april, 2012 2 kommentarer

Mamma älskar Karin Boyes lyrik. Boye bodde under sina sena tonår bara någon mil härifrån. Jag har genom hennes verk anat att hon var en ganska komplicerad kvinna. Efter att ha läst igenom nästintill allt som Karin Boye-sällskapet skrivit om henne har jag förstått att så verkligen var fallet. Hon var en känslomänniska. Hon studerade, undervisade, gifte och skilde sig, gick i psykoanalys i Berlin, kom ut som lesbisk och förförde en judinna, Margot Hanel, som flyttade med Boye hem till Sverige. (Stackars Karin Boye! Denna sammanfattning av hennes liv var kanske en aning komprimerad och inte riktigt rättvisande.) När hon var lika gammal som jag är nu valde hon att ta sitt liv med sömntabletter. Hon hade förut gjort flera försök, men dessa hade alltid misslyckats då vänner hade hunnit rädda henne.

Jag hoppas att Karin Boye är lycklig i sin himmel. Alltid vid denna tid på året kommer jag att tänka på henne. Det är nästan omöjligt att inte göra så efter alla gånger jag hört mamma citera raderna från en av hennes mest kända dikter… Håll tillgodo!

Ditten och Datten

Hur känner du?

12 mars, 2012 6 kommentarer

Jag känner att jag fylls med lite mer liv för varje dag som går. Solen, ljuset, grönskan – åh, vad jag har saknat det! För varje år som går blir jag mer och mer känslig för mörkret och kylan. Är det dags att överge fäderneslandet till förmån för ett ställe där man slipper denna evinnerliga vinterseghet? Jag har egentligen ingenting emot snön och det är otroligt mysigt med brasor och levande ljus, men det är fortfarande tungt att ta sig igenom allt det andra. Barnen är så mycket mer villiga att stiga upp då det faktiskt är ljust i rummet klockan sex då de ska upp och det är ännu en i raden av alla fördelar. Vi är gladare, mer positiva och ser mer av det fina runt omkring oss… Jag vet att det finns ljusterapilampor och att kost och motion påverkar den mentala hälsan också, men om man inte utsätter sin kropp för de här vinterutmaningarna alls? Vad händer då?

Jag längtar efter att springa i spåret igen. Nu önskar jag att jag hade en bärbar blåslampa så jag kunde smälta all is som fortfarande ligger kvar där inne i skogen. Jag gillar nämligen inte att springa på asfalt och det är det enda alternativet än så länge. Ja, om man inte är väldigt våghalsig eller har dubbar på sina springskor förstås. Motionscykeln är så trååååkig och jag har dåligt med plats framför teven om jag ska träna med hjälp av någon dvd. Det är så jag längtar tillbaka till lekrummet i Philadelphia – megastor teve i ett rum som alltid var tomt på folk efter kl 18 då de flesta hade egna teveapparater i lägenheterna och alla småbarn hade lagt sig. Jag körde kickboxning så svetten stänkte flera meter. Jag blev rätt vältränad… Synd att jag tycker så illa om att träna i grupp, för annars hade nog just kickboxning varit rätt kul. Förresten blev jag alldeles danssjuk då jag tittade på Mello-Bello i lördags. Jag vill också kunna dansa! Jag rör mig lika graciöst som en elefant, men alla kan väl bli bättre? Vad gör ni? Tränar ni något? Nu ska jag träna öronen och tårna till den här låten. Ha en fin måndag!

Ps: Kl. 15.00 i eftermiddag öppnar Leila Lindholms nya General Store.

Funderingar

Och halleluja, jag tror våren är på väg.

14 februari, 2012 4 kommentarer

Jag ser er framför mig, kära läsare.

– Vafalls?! Har hon blivit alldeles galen? Skulle den där bilden vara något att visa där i bloggen?

Och svaret är att jag tycker det. Att den här bilden är värd att visa, alltså. Ser ni? Det är slemklet och snögegga blandat med barmark. I Stuvsta var det en plusgrad då jag var där, men också här i vårt köldhål har termometern kämpat sig upp till nollan. Snön smälter, fåglarna kvittrar och att det är ljusare ute har jag redan skrivit om. Underbart!

Förresten glömde jag att berätta att jag har hemsökts under de senaste nätterna. I går natt var det fina Tina som var här och skällde högt på norrländska (dialekten är nu inte så konstig, men jag har lite svårt att faktiskt ens tänka mig henne skällande). Hon var arg på maken. Min, alltså. Som hon aldrig har träffat. I natt var Des Moroney här och styrde upp saker och ting. Att han var lite barsk kändes inte lika konstigt. Det som är konstigt är att jag inte alls kommer ihåg hur den kanadensiske hockeyhjälten har varit inblandad i mitt liv. Jag träffade på honom under mina barn- eller ungdomsår. Jobbade han något på Rödebyskolan? Var det när vi var i ishallen vi träffade på honom? Jag kommer faktiskt inte ihåg. Jag vet precis hur han såg ut dock, jag kommer ihåg hur han pratade och hur hans brytning lät och så kommer jag ihåg att han hade väldigt stor mun då han skrattade. Han spelade i Karlskrona IK (som inte ens finns kvar längre), men det var då jag fortfarande var rätt liten. Snälla! Hjälp mig någon…

Vad tror ni om drömmar? Jag vet en del som gillar att tyda drömmar. Själv tror jag att alla våra gamla minnen triggas av saker som man kanske inte är medveten om under dagen, men då tankarna får härja fritt i drömvärlden skapas väldigt spännande och komplexa historier. Vi bearbetar händelser som pågår i vårt liv och saker som har hänt för länge sedan. Utan en ordentlig drömsömn tror jag att vi blir skörare och mer sårbara.

← Föregående 1 … 11 12 13