vänner – Sida 22

När ljuset brunnit ut…

12 februari, 2013 3 kommentarer

Idag slutade ett hjärta att slå. En bror till någon som är viktig för mig, en söt liten kille som växte upp till en kreativ och alternativ man som blev fantastiskt duktig på det han brann för finns inte mer här bland oss. Jag kan inte ens tänka tanken på att förlora något av mina syskon, det gör för ont! Den här är till dig, J. (Jag säger som mamma brukade säga till oss när vi tittade på Melodifestivalen då vi var små och hatade scenkläderna – blunda och lyssna.) Fast förresten, du skulle förstås hellre ha lyssnat på den här.

Ditten och Datten

Nyttigheter för kropp och själ.

30 januari, 2013 2 kommentarer

Jaaaa! Rolig post två dagar på raken! I går kom ett lakritspaket från söta S som just nu befinner sig på den amerikanska östkusten. Hon hade tagit med sig dessa godsaker i packningen för att skicka dem till oss! Smart tjej – hon vet att det är stor skillnad på postens priser här och i Sverige. Vi blev väldigt glada. Igen! 🙂 Den här gången tänker jag spara några godisar till lakritsglass… Jag har dessutom salmiakpulver kvar från min systers paket, så jag ska nog se till att sprida min lakritskärlek också till amerikanerna.

Sonen har blivit rätt haj på att laga mat vid det här laget. Numera bjuds föräldrarna till exempel rätt ofta på exklusiva omeletter till frukost. I söndags fixade han köttfärssås och spaghetti och i går var det dags för kolhydratfria (Paleo) enchiladas (nästan precis det här receptet). När jag hackar lök gråter jag så tårarna stänker, men det finns tydligen de som tycker att det är onödigt. Så här kan det se ut om man som sonen är problemlösare:

Jag gillar vår Cuisinart Dundermackapär. Jag tror inte jag är den enda som är periodare då det gäller det mesta, också då det gäller köksredskap och ingredienser. Just nu är det matberedaren som jobbar hårt, vår slow cooker är igång ca en gång i veckan och Mrs Kitchen Aid går så fort det ska bakas här hemma. Det går på ett nafs att finfördela, mosa, riva och och skiva i en sådan här matberedare. Det rätt till vilken man har mest hjälp av maskinen är nog potatisgratäng… Ska se om jag inte kan kolla igenom receptboken man fick med vid köpet för att hitta nya favoriter. Vad använder du helst din matberedare till?

Som jag redan har berättat var huset inte särskilt välstädat då vi flyttade in. I helgen tog maken hand om översidan av våra badrumsskåp och fixade alla Hollywoodlampor. Bara i vårt badrum har vi 20+ globlampor. De fanns fram tills i går i tre olika versioner – klara, vita och lila. Numera har vi bara den vita versionen kvar. Dammtrasa förslog inte på de här lamporna (jag hade redan ”storstädat” med fuktig trasa, men det fanns inbränt damm kvar). Maken skruvade ur varenda lampa och diskade av dem. De blev som nya! Inte bara det. Det blev mycket ljusare på kuppen. Nu undrar jag bara hur jag ska kunna föra in all denna ljusa härlighet in i arbetsrummet…

Vi har det väldigt bra här. Just nu tror jag att alla utom maken har lite hemlängtan trots det. Det är familj och vänner som drar. Tur att vi vet att vi snart kommer hem och träffar alla!

Ditten och Datten

Tiden går, somligt består.

27 januari, 2013 6 kommentarer

Det här har varit en finfin dag. Vill du höra?

1. Sovmorgon. Inte jättelång, men ändå.

2. Utflykt till Holladay där vi träffade vår fina vän M, hennes dotter J och Js familj. M hade ganska nyligen skilt sig då vi flyttade till Kalifornien. Hon hyrde ut rum till studenter för att dra in lite mer pengar. Vi hade turen att få tips om henne och flyttade in i det största sovrummet i huset. Stor bokhylla med massor av böcker, eget badrum, delat kök och vardagsrum och tillträde till trädgården direkt från vårt rum. Maken och jag var alldeles nygifta och vi fick ett fantastiskt år där på Evergreen Drive i Palo Alto, CA. M bor numera i Madrid, men är i USA ett par veckor för att hälsa på yngsta dottern som precis fått sitt andra (!) tvillingpar. Dottern bor turligt nog bara femtio minuter från oss, så vi var så glada över att få möjligheten att träffa allihop! Då M visste att hon skulle träffa oss tog hon med sig en överraskning från Kalifornien. Vad då, undrar du kanske? Jo, det ska jag tala om. Min symaskin av märket Brother, den som jag köpte på Costco 1994 och som har stått hemma hos M sedan 1995 då vi flyttade hem till Sverige igen! Och tänka sig. Den går som smort. Nu har jag alltså en symaskin igen! Jag är så glaaaad! (Maken fick fixa till backen som hade gått i baklås, men annars har tiden inte lämnat några avtryck alls.)

3. När vi kom hem hämtade sonen posten. Han kom injoggande med ett grönt vadderat postkuvert från Sverige. Ett tjockt, roligt paket. Ett paket från Lotta fyllt med lakrits, choklad och en mysbok. Vi var redan glada efter den trevliga utflykten till våra vänner, så paketet fick oss alla att flyga en bit över golvet. Mums!

Jag gillar Glada Dagar. Det här inlägget kanske ger känslan av ”intresseklubben antecknar”, men för mig känns det just nu viktigare än huruvida vi borde sitta i en stuga utan el, åka pendeltåg och äta vegetariskt eller inte alls (allt för att sluta släppa ut ofrivilliga koldioxider). Fast jag blev uppriktigt glad över att läsa denna artikel. Kram på dig!

Ditten och Datten

Bara fina tankar.

19 januari, 2013 9 kommentarer

Tidigare i kväll kom barnens (sorry, ungdomarnas) kompisar över. Det har varit liv i luckan med rundpingis, datormord (Tur att man alltid har fler än ett liv…), Apples to Apples och film. Jag satt och tänkte en stilla tanke. Ibland behövs det inte mer än att vara alldeles tacksam under en alldeles liten stund. På söndag ska jag dela med mig av mina tankar runt tacksamhet. Jag känner att jag har förberetts väl det senaste året. När man kan bryta benet och vara tacksam över att familjen verkligen blivit starkare av denna upplevelse måste det väl betyda att man kommit en bit på väg?

Mitt You Do-paket med alla Formexnyheter kom idag. Det var så roligt! Att utveckla produkter med hjälp av medarbetare, datorer och andra hjälpmedel och sedan se allt färdigt är alltid lika spännande. Min syrra har också haft möjlighet att gästspela den här gången då vi var mitt uppe i flytten under den mest intensiva utvecklingsperioden. Hon är superkonstnärlig och det var lite speciellt att se henne använda sin talang och sedan få jobba med det hon hade bidragit med. 🙂 Jag är mycket nöjd med slutprodukterna…

Efter att ha lyssnat på country i bilen varje dag under ett bra tag är jag lite mätt. Tror att jag ska ratta över till lite rockigare tongångar, men först ska du få en present. Idag hörde jag nämligen en av de finaste texter jag hört någon gång. Själva helheten med musiken blir lite långtradig, men orkar du läsa igenom orden tror jag ditt hjärta blir lite varmare och gladare. Här är My Wish – till dig!

This is my wish
I hope you know somebody loves you
May all your dreams stay big

North Shore, Oahu, 2012

My Wish – Rascal Flatts

I hope that the days come easy and the moments pass slow,
And each road leads you where you want to go,
And if you’re faced with a choice, and you have to choose,
I hope you choose the one that means the most to you.
And if one door opens to another door closed,
I hope you keep on walkin’ till you find the window,
If it’s cold outside, show the world the warmth of your smile,

But more than anything, more than anything,
My wish, for you, is that this life becomes all that you want it to,
Your dreams stay big, and your worries stay small,
You never need to carry more than you can hold,
And while you’re out there getting where you’re getting to,
I hope you know somebody loves you, and wants the same things too,
Yeah, this, is my wish.

I hope you never look back, but ya never forget,
All the ones who love you, in the place you left,
I hope you always forgive, and you never regret,
And you help somebody every chance you get,
Oh, you find God’s grace, in every mistake,
And you always give more than you take.

But more than anything, yeah, and more than anything,
My wish, for you, is that this life becomes all that you want it to,
Your dreams stay big, and your worries stay small,
You never need to carry more than you can hold,
And while you’re out there getting where you’re getting to,
I hope you know somebody loves you, and wants the same things too,
Yeah, this, is my wish.

My wish, for you, is that this life becomes all that you want it to,
Your dreams stay big, and your worries stay small,
You never need to carry more than you can hold,
And while you’re out there getting where you’re getting to,
I hope you know somebody loves you, and wants the same things too,
Yeah, this, is my wish.

This is my wish
I hope you know somebody loves you
May all your dreams stay big

Förresten får du en countrybonus också bara för att. Alan Jacksons Remember When från en av mina favoritfilmer någonsin – Up.

Ditten och Datten

De bryr sig.

15 januari, 2013 2 kommentarer

Mitt i matten (dotterns lektion, alltså) ringde vår granne och undrade om hon inte kunde göra något för mig. I kväll kom en annan vän över med en tallrik chocolate chip cookies. Otroligt! 2,5 veckor senare och folk tänker fortfarande att de kanske kan hjälpa till. Det känns skönt tycker jag. Det jobbigaste med flytten är ju faktiskt förlusten av de som fanns nära hemma. Det är klart att Skype och mejl är okej, men barnen saknar sina vänner. Jag också. K umgås ungefär på samma sätt med sina gamla vänner som förut, så han tycker nog inte det är lika svårt. Nåja. Det löser sig. Och att det finns vänner som trollar fram kakor utan att man har bett om några känns helt okej!

Ps: When all else fails, lägg dig på spikmattan en stund. Det hjälper.

Ditten och Datten

Det är för jobbigt att gå upp för trappan.

30 december, 2012 2 kommentarer

Det är därför du inte får några bilder. Bloggapparna vägrar fortfarande ladda upp foton och datorn står på övervåningen.

I går kom morbror, moster, två kusiner och två kusinbarn på besök. Min morbror är Godiskungen själv. Han hade letat upp sisådär tre kilo gott godis. Det var allt från Mariannekolor till Yorks mintgodisar. Han fick ytterligare pluspoäng för det. Jag överlevde det faktum att jag satt som en pascha i fyra-fem timmar och lät alla andra fixa grejer.

Idag hoppade vi över att vara ”the dessert house” på vår progressive dinner-runda. Vi stannade alla kvar i huvudrättshuset istället. Tänk. Det gick också bra! Trist bara att inte kunna göra något. Jag får helt enkelt fortsätta sitta här i soffan och pussla och läsa och kommendera familjen att göra saker.

Ditten och Datten

Om ensamhet och flersamhet.

23 december, 2012 11 kommentarer

Här är boken jag precis har börjat läsa. Ämnet känns viktigt för mig som väl kan räknas till den första generationen som började uppleva fenomenet som boken diskuterar. Jag återkommer.

Just för tillfället känner jag mig jätteglad över att vara ensam tillsammans. Det finns så många jag älskar, tycker om och bryr mig om som jag kan vara ensam tillsammans med genom teknikens under. Du är en av dem.

Jag älskar att vara social på riktigt också. Vi försöker ha gäster över på middag så ofta som möjligt. Ska man ändå laga middag, så… En av våra gäster berättade om sin erfarenhet som nyskild och fram tills han gifte om sig. Han slutade existera, för singlar blir inte hembjudna till folk. Jag frågade om han trodde att det var för att människor i bekantskapskretsen ”höll på frun” i skilsmässofrågan, men han trodde bara att det var en del av sanningen. Jag rannsakade mig själv och blev sittande med skämshatten på. Visst är det så att vi mest har umgåtts med par med barn i samma ålder som våra. Nu har jag och maken gjort helomvänding. Nja, kanske bara halvomvändning förresten. Vi har bjudit hem singlar, äldre, yngre och mixade sedan det ögonöppnande besöket. Det är kul! Har du inte testat själv tycker jag att du ska prova.

Förresten såg vi The Hobbit nu i kväll. Kul och lite läskig, men fantastiska miljöer och roliga specialeffekter. Man känner sig alltid lite extra vacker om man jämför sig med en ork. Prova! Dags för julklappsinslagning. Det är roligt, men tar alltid längre tid än jag räknar med. Vi får väl se om det gäller när man dragit in radikalt på julklappsinköpen också.

Ditten och Datten

Festival of Lights.

18 december, 2012 Inga kommentarer

Våra vänner bjöd i kväll med oss på en två timmar lång runda då vi fick uppleva snöslask och amerikansk överdådighet i perfekt harmoni! Många hus har ljusdekorationer ute, men inte alls alla. Vissa anlitar speciella ljussättningsföretag för att få till makalösa julscener hemma hos sig. Jag tror att det både är för sin egen och för andras skull. Miljövänner får nog finna sig i att ställa sig ambivalenta i frågan. Å ena sidan är ljusen miljöförbättrande. De lyser upp vinterkvällarna och gör livet lite roligare. Å andra sidan går det väl en massa extra elenergi…

Spanish Forks golfbana bjöd på den ena scenen mer spektakulär än den andra. Jag gillade juldinosaurierna, men det var svårt att få till en bild på dem. Fönstren immade nämligen igen hela tiden då vi var tretton personer i bilen!

Jag tog min jackärm och försökte torka av imman, men det vattenavstötande materialet var inte direkt till någon hjälp. Vågrätt vatten på insidan, lodrätt på utsidan.

Vi åkte förbi ett ”gated community” där Donny Osmond och hans familj bor. Våra ciceroner hade fått tips om att Donny alltid fixar bästa ljussättningen utanför sitt hus, men då de inte fått exakt adress utan bara en ungefärlig så fick vi gå på synsägen. Det här var i alla fall det mest dekorerade huset i grannskapet oavsett om Donny bor här eller ej. (Det här är för övrigt någon kilometer från vårt hus.) Men jo, det ser ut som att husprofilen stämmer. 😉

Hoppas att du också får lite ljus och värme hos dig. Jag har hört att det snöat ordentligt i Sverige. Det har det gjort här också under kvällen, en massa tung blötsnö. Jag ser varken fram emot skottandet eller bilkörandet, men har vi tur hinner det smälta innan det är dags att ge sig av.

Ditten och Datten

Det vänder.

15 december, 2012 2 kommentarer

Det känns lite konstigt att skriva en blogg som är som en dagbok men ändå inte. Jag skriver och berättar vad som händer i vardagslivet för släkt och vänner. Jag skriver om mina tankar till alla som vill lyssna. Jag skriver nyttigt och onyttigt och ibland skriver jag bara av mig. Egentligen borde jag kanske slänga inlägg som har uppfyllt sitt syfte precis som jag brukade riva ur dagboksblad som liksom var för mycket eller som gav en sanning som var för mycket eller inte alldeles tillräckligt då jag höll mig med vanliga pappersböcker? Å andra sidan hade bloggen blivit väldigt hattig då, för allt som står här har samband på ett eller annat sätt. Vissa dagar tänker jag högt med bokstäver och somligt skriver jag innan jag har tänkt färdigt. Vissa tankar får jag hjälp att komma vidare i och ibland hjälper det att se sig själv genom någon annans ögon.

Idag fick jag en kommentar från dig som aldrig skrivit något här förut. ”Måste bara säga att jag är upplyft av din argt rungiga blogg! Mkt glöd och styrka.” Jag blev alldeles förvånad. Är min blogg argt rungig? Visar jag glöd och styrka? När jag har känt mig mer förvirrad, ledsen och svag än någon gång förut? Det har hänt så mycket i mitt liv det senaste året. Jag har gått igenom saker jag aldrig hade förväntat mig skulle hända just mig, just då och just nu. Jag har blivit stark, jag har känt mig svag, jag har känt kärlek, jag har upplevt sorg, jag har stått emot, jag har dragits med, jag har vuxit. De senaste månaderna har jag känt hur jag trillat ner, ner, ner utan att hitta hålet i isen, jag har velat hjälpa utan att kunna göra något och hur illa det nu än har varit så har jag vaknat varje morgon.

Jag har fått så mycket stöd och hjälp av min fantastiska familj. Med alla korten på bordet är det naturligtvis lättare att veta vad man ska säga. Tack till dig som har peppat och kramat och uppmuntrat genom cyberrymden utan att veta annat än att jag har varit ledsen. Jag uppskattar det verkligen! Min resa fortsätter. Jag är starkare idag än i går och jag är framför allt gladare. Jag har sett ljuset. I morgon är en annan dag och man blir glad av rött.

Innan jag lämnar den fantastiska texten av Bjørn Eidsvåg till dig – Tack Annette! – vill jag säga att jag är tacksam över livet, även om det inte riktigt uppför sig som jag hade önskat. Jag samlar styrka inför det som ligger framför mig. All kärlek till dig.

Eg ser

Eg ser at du er trøtt
Men eg kan ikkje gå alle skritta for deg
Du må gå de sjøl
Men eg ve gå de med deg
Eg ve gå de med deg

Eg ser du har det vondt
Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg
Du må grina de sjøl
Men eg ve grina med deg
Eg ve grina med deg

Eg ser du vil gi opp
Men eg kan ikkje leva livet for deg
Du må leva det sjøl
Men eg ve leva med deg
eg ve leva med deg

Eg ser at du er redd
Men eg kan ikkje gå i døden for deg
Du må smake han sjøl
Men eg gjer død til liv for deg
Eg gjer død til liv for deg
Eg har gjort død til liv for deg

Ditten och Datten

Kaskadkräkningar och lussefirande.

10 december, 2012 Inga kommentarer

Lördagen bjöd på middag hos vänner från förr, mycket nostalgi och kaskadkräkningar från två nysjuka ettåringar. Maten var fantastiskt god, så jag försökte avskärma kräkningarna då de kom. Flickorna blev sjuka precis innan vi kom dit, så ingen hann ställa in träffen. Efter middagsprat, köttbullar, potatismos och chokladfondant åkte vi i osamlad trupp till Olympus High School där vi bjöds på ett riktigt fint Luciafirande. Barnen och ungdomarna var jätteduktiga och det var många som hade lagt ner en massa arbete på att få till den här festen! Nu kan jag fira Lucia med lussekatter och Sveriges Televisions Lucia nästan precis som vanligt på torsdag. Hur firar du?

Dansen runt granen var det full fart på! Där satt minsann varenda dansvisa. Jag tvivlar på att svenska barn ens kan alla de där visorna med rätt verser och allt. Tjohej!

Det enda i ”showen” jag inte riktigt gillade var Midvinternattens köld är hård på engelska. Mannen som läste till det vackra bildspelet var i och för sig jätteduktig och kunde hela dikten utantill, men den gjorde sig inte riktigt på engelska…

← Föregående 1 … 20 21 22 23 24 25 Nästa →