Etikett: sturkö
-
Solen i mig.
Ibland kan jag känna solen djupt inne i mig. Den strålar och värmer och försöker tränga igenom molnen som hänger där hela tiden. Tack brorsan för att du gett oss alla det vackrast placerade solrosfältet i hela Sverige!
-
Glad midsommar!
Det här var första midsommaren vi firade utan våra två äldsta barn. Märkligt! Minsta lillasyster föddes precis innan min lärarexamen då jag var 22 år. Tänk, rent teoretiskt kunde hon vara mitt barn. Vi fick en jättefin midsommarafton där till och med vädrets makter samarbetade med oss fram till 19-tiden. Äta ute, bygga midsommarstång, dans…
-
Vilken vacker värld vi lever i!
Vi är mitt uppe i det som för mig alltid känns som årets mest hetsiga tid. Skolavslutningstider=scheman som tidsmässigt är omöjliga att få ihop. Man ska sätta betyg, vara ledig på alla möjliga och omöjliga dagar, ha skolavslutning, fira studenter, gå på bröllop, förbereda midsommarfirande, kämpa emot sega försommarförkylningar, vara i toppform inför sommarens alla…
-
Ljuva sommardagar.
Svenska Kammarkören i Trefaldighetskyrkan. Magiskt vackert. Vilka musiker! Lika magiskt vackert, men för ögonen, blev det när vi stannade till i Bredavik för att grilla lite kvällsmat. Sommarvibbar. Det är sådana dagar det känns extra fint att bo i Sverige!
-
Blå himmel och spetsskyar.
Idag lade min kusin upp en bild från en pendlarkö i sin Stockholmsförort på Facebook. Jag skickade denna bild tagen på väg hem från min pendling. Jag längtar aldrig någonsin tillbaka till ett förortsliv i Stockholm. (Jag längtar då och då till en lägenhet i Vasastan. Sådana bjuds ut med ett pris på cirkus 100…
-
Tvära kast.
Efter att ha gått halvmilarundan och fått uppleva hur himlen sprack upp från tunga moln till värmande solsken gick jag in och hämtade kameran och tog lite bilder i trädgården. Jag kände mig så glad efter att ha satt de gula fjädrarna i en av de vildvuxna häckbuskarna och hittat spår av en uppvaknande gammal…
-
Han är hemma igen.
Fem i familjen tillsammans i Uttorp. Det var ett tag sedan sist! 16-åringen tycker att det är såhär det ska vara jämt. Själv inser jag att livet går vidare, men jag passar på att njuta ändå. Campingen var alldeles tom på folk och kanadagäss, men solen gav hopp om varmare dagar och mer inbjudande tådoppstemperaturer…