Bilder.
Smålandstankar.
Syrener i torka och sniglar med slem
En stuga på landet som känns som ett hem
Fast myggorna sticker och molnen ligger tätt
Är livet här enkelt och allt känns så lätt
Jag sträcker på ryggen och cyklar med schvung
Mitt hår börjar gråna, men själen känns ung
Ett smultron i skogen och tio torra blåbär
Ett hjärta som är tacksamt, för allt smakar gott här
Att lyfta sin blick och att leva på hoppet
Är allt som behövs för att ha chans att vinna loppet
I denna ljuva sommartid.
Solen skiner över livet här på sommarön. Barnskratten rullar över den torra gräsmattan och Camp Håkansson har långsamt brutit upp. Nu står bara tre husvagnar kvar, men husen av fulla av mig, mina syskon och våra familjer. Idag kommer husbilen från Berlin också. Härligt!
För övrigt måste jag visa den finaste piraten i mannaminne!
Gdansk en höstlik sommardag.
Polen med mamma och tre av systrarna, färja, buffé, skratt, snack, sjösjuka, kräks, go’fika, karamellkonstnärer, bigos, Hansahistoria, katedral, tiggare, makalösa gatumusikanter, regn, zloty…
Min systers reserapport är trevligare att läsa än min. Här hittar du den.
Storm på Sturkö.
Karlskrona är en vacker stad, otroligt vacker. Att stå och se på gamla hus som blivit väl omhändertagna gör mig lycklig. Vårt hus i Utah anses vara gammalt av amerikanerna själva. Det byggdes 1978. Jag antar att vi har lite olika syn på vad som kan anses vara gammalt helt enkelt.
I natt stormar det ordentligt runt lilla gula stugan som får vara hemvist för mig, maken och diverse småkryp. Regnet smattrar mot fönstren och det är ruskigt ruggigt. I sådana situationer får man trösta sig med fina sånger. Den här funkar alltid…
För övrigt kan man använda ctrl + alt + delete för att avsluta sådant som inte går att stoppa på annat vis. Det brukar funka. Jag hoppas det gör det den här gången också.
Abborre stavas med två ben och två ärr.
Yngsta dottern hade bäst lycka då morbror tog med barn och syskonbarn på fisketur i båten. Hon blev så glad och stolt över sin abborre och jag gissar att jag vet vad det blir till frukost i morgon.
(O)lata dagar i sommarsolen.
För två år sedan doppade jag mig sist i sjöavattnet här i Bredavik. Förra årets första halvlek svischade förbi och sedan var sommaren över, hösten tog vid och jag lät bli att bada tills vi kom till Hawaii. I år hade jag bestämt mig för att inte vara en sådan badkruka, så idag tog jag på mig badkläderna och fick till både ett och två dopp. Kallt, visst, men mest skönt. Bildbevis? Nja, det får duga med det blöta håret.
Vädret är fantastiskt, jag sitter inne och jobbar. I kväll fixar åtminstone barnen lite grill. Brorsan och hans familj ska bli fotade av min duktiga svägerska om en stund. Du må tro att de fotona blir något särskilt, särskilt i ljuset här i viken… Grannarna har fest med liveband. Jag gissar på att bandet vänder sig till en mognare publik med tanke på de få låtar de invigt festligheterna med. Undrar just hur barnen fixar grillandet… Allt smakar nog i alla fall bättre än det som gömde sig under grillens lock. Eller vad tror du?
Här är gudagott att vara.
Idag har jag plockat och ätit obesprutade jordgubbar i min fars jordgubbsland. Det hängde några mjöldaggsangripna gubbar där. Dem plockade jag av och slängde iväg, men överlag var bären både goda, vackra, söta och stora. Dagens skörd var den tredje jag har hunnit vara med om sedan jag kom hem för 1,5 vecka sedan. Far och ena dottern har plockat minst en gång till, så nog går det att odla utan gift och ändå få ett bra resultat.
Det var roligt att lyssna på de två tanterna som ville veta varifrån de svenska jordgubbarna som såldes inne i Karlskrona kom. Ja, eller tanterna var inte just så roliga att lyssna på, men konversationen de hade med den unga glass- och jordgubbsförsäljerskan. Hon påstod sig veta att gubbarna kom från Bergkvara, men hon visste inte riktigt vad odlaren hette och hon visste inte hur man skulle få reda på det heller. Är det nojigt att tro att bären kanske kommit från något annat land? Ja, man vet aldrig idag.
När jag gick och filosoferade runt det faktum att jag och mina sex syskon har en alldeles fantastisk gård som vi inte tar hand om på det sätt den förtjänar blev jag bjuden på den här solnedgången. Det är verkligen vackert här! Jag önskar, precis som min bror, att man bara kunde dra långsamt med handen över det gamla och få fram något nytt och fräscht. Suck!
Vad gör du? Är det vackert där du befinner dig? Bråkar din internetsticka med dig? Har du trampat på en snigel och fått snigelslem under skon? Känner du dig lite ensam mitt bland en massa människor? Är du nöjd med det lilla, men önskar det omöjliga? Ja, då är du kanske lite som jag. Men jag klagar inte. Livet är fantastiskt! Over and out.
Nu vakna och glädjens.
Jag tycker det är så konstigt att jag kom hem till Sverige och att allt tio minuter senare kändes som vanligt. Jag har haft den stora förmånen att kunna åka till Sturkö varje sommar ända sedan jag flyttade hemifrån, så den här ön i Karlskronas skärgård har blivit min bas. Jag har många gånger fått frågan om jag kan tänka mig att flytta hit och svaret har alltid blivit nej. Det ligger några mil från Karlskrona som i sig är en pluttstad, men dessutom blir vintrarna långa, blåsiga och kalla här. Jag vet inte… Men på sommaren, då måste jag bara komma hit!
Nu har jag och barnen varit här i en vecka. Vi har hunnit träffa delar av familjen och en och annan fin vän, det har varit Lövmarknad och midsommar och släktkamp i fotboll, obesprutade jordgubbar i morfars land har plockats och ätits och katten Milla har det gosats med. Månen är på väg in i något superläge och det sägs att den i morgon kommer att upplevas vara mycket större än på länge. Jag sitter här i ”blå rummet” och tänker på makens mormor som aldrig kom överens med fullmånar medan jag själv tycker det alltid blir extra härligt att ha fullmånen följa med en till dasset. Det blir ju liksom aldrig riktigt mörkt en sådan här natt! (Supermånen kommer att synas i morgon. I natt har vi bara en nästan-supermåne, fast den är rätt fin den också.)
Maken uttryckte vissa klagomål över att jag bloggat så lite sedan jag kom hit. Tiden finns väl, men det finns så mycket mer som också ska upplevas och hinnas med! Jag gissar att det blir precis som de senaste somrarna vilket innebär att jag kommer att uppdatera lite då och då, men bara då jag själv känner för det och ibland med många dagars uppehåll.
Här har du en liten bildkavalkad från den senaste veckans aktiviteter:
Jag mår bra här. Livet alltså… Puss.
Tankar som vandrar.
Jag sitter och jobbar. Ja, eller jag borde jobba. Jag har suttit i mer än en timme, men det har bara blivit ett par nya änglavingar av allt jag hade tänkt hinna med. (Oroa dig inte L, jag fakturerar inte för ineffektiv arbetstid…) Tankarna vandrar fram och tillbaka, upp och ner. Jag tänker och tänker och tänker och önskar att tankarna skulle sluta vandra eller åtminstone omvandlas till något konkret.
Jag har städat hela dagen, försökt få yttervinden klar så folk kan bo och sova där utan att drabbas av damm- och kvalsterallergier. Jag har drömt om att riva ner hela huset och att ”någon” skulle fixa ett nytt, välplanerat och välfungerande fantastiskt boende för mig och min stora familj. Vi älskar detta skrutthus eftersom det har charm och många minnen i väggarna, men här finns definitivt inte tillräckligt med sovplatser, inget badrum, ingen toalett och bara ett väldigt litet kök. I lilla stugan nere vid vattnet står finfin köksinredning som sparades från ett hus som min far och min bror hjälpte till att riva tidigare i år. Det är tänkt att inredningen ska finnas med då boendet här vid Bredaviks Brygga fixas till, men… Synd att min store lillebror inte finns klonad i flera upplagor. Då hade det varit lätt att ta en av de klonerna för att låta bygga det nya, fina.
Solen skiner och sommarvädret är så där underbart som det bara kan vara här i Sverige. Dagarna är långa, nätterna är korta och drömmarna hinns inte med under den lilla nattsömn jag får. Kanske är det därför jag har så svårt att koncentrera mig. Kanske kan jag bli överens med mig själv vad det lider. Det vore ju tacknämligt. Under tiden ska jag försöka fokusera igen. Trägen vinner sägs det ju. Och jag har inte lust att sitta hela natten med det här…