Dottern frågade om jag ville följa med på en runda ner till havet och det ville jag ju. Dagen bjöd på min föreställning om perfekt temperatur (lagom svalt för att behöva ett lager över tröjan, men inte så svalt att man behöver frysa på riktigt). Jag mötte upp tjejerna vid brevlådan och så gick vi neråt Sommarvägen. Den första stunden drog jag lilla Titti på hennes traktor, men efter att hon hade trillat av ett par gånger var det inte längre ett alternativ. Aldrig har väl tre kilometer framförts i långsammare tempo. Vi letade nämligen svamp. I söndags hade lilla familjen och maken gått i ett annat naturreservat på väg ut till vår ö och hittat en hel påse soppar och en stolt fjällskivling. Därmed visste vi att det hade fallit tillräckligt med regn för att vi skulle kunna hitta något på våra vanliga ställen. Dessvärre hade minst en svampletare varit ute i helgen. Vi kunde se fotspår på alla de vanliga svampställena och det enda som fanns att hitta var flugsvampar och annat oätligt. Vi hittade dock några soppar, både oätliga och en HELT perfekt Karl Johan som de måste ha missat. Jaja, bättre jaktlycka en annan gång. MEN, själv promenaden var faktiskt helt perfekt. Så till den grad att lilla Titti uttryckte ”Det var en härlig promenad!” då vi var här hemma igen. Vi kunde inte annat än att hålla med!
Det är inte lika många klädstreck som är fyllda av tvätt vid den här tiden på året, men jag påmindes om att om man bara hänger ut tillräckligt tidigt har man åtminstone chans att få den härliga utetorkarkänslan innan man får sluttorka inomhus. Det såg så mysigt ut med grannens tvätt, så jag ville fånga känslan. Överallt på vägen ner till fiskestugan är omgivningarna värdiga en stunds eftertanke. Jag älskar verkligen naturen här på Sturkö och påminner mig själv om att inte ta den för given.
Titti gav sig ut på äventyr (hennes egna ord) och var modig nog att stå högst upp på berget alldeles själv. Jag tänker ofta på orden jag läste om att inte hela tiden säga ”akta dig” till barn, utan att uppmuntra dem till att lära känna sina begränsningar under översikt. Det är också viktigt att de hittar dessa gränser genom att slå sig lite ibland. (Inte till dumhet, man släpper inte en treåring lös på trottoaren bredvid en hårt trafikerad väg.) Jag minns hur det kändes då vi fick besöka mitt barndomshem efter många års uppehåll (vi fick se de renoveringar som gjorts av personerna som tog över huset av mamma och far) och jag såg alla dessa höga berg och utsiktsplatser som liksom var rätt oansenliga jämfört med hur mina minnen målade dem.
Väl ute vid Östersjön satt Titti på en sten och tittade på havsglitter och svanar. Det var så torrt här i somras, jag blev glad över att märka att det var lite sankt (som det ska vara).
Man skulle kunna tro att Lillasyster inte var med, men det var hon. Som min dotter sa ”det blir väldigt många foton tagna i vagnen i den här åldern”. Igår blev det inte ens det från min sida. Men hon var med, både i vaket och sovande tillstånd. Första turen med åkpåse! Jo du, nog är det höst nu. En härlig sådan till det.
