nostalgi – Sida 11

Blockflöjt och gitarr.

1 mars, 2013 2 kommentarer

Jag önskar att jag kunde säga att jag inte ångrar något i mitt liv. Non, je ne regrette rien. Men det gör jag. Jag ångrar faktiskt ett och annat. Nu låter jag inte mina felaktiga beslut störa mitt liv allt för mycket. Min mamma var duktig på att påminna mig om att jag borde ägna mer tid åt mina instrument, men vad hjälpte det? Då och då funderar jag på vad som hade hänt om jag hade fortsatt spela mer blockflöjt. Vackraste moderna blockflöjtsinsatsen märks nog i Stairway to Heaven. Har du aldrig lagt märke till blockflöjterna i introt är det sannerligen dags att du lyssnar lite mer noggrant. Annars har jag alltid gillat altblockflöjtens lite fylligare ton. Här har du Telemanns Suite in A Minor. Tja. Det tål att sägas då och då. Det är tur att jag inte har större hörselproblem än lätt skolorsakad tinnitus.

Jo förresten! En sak till. Jag hade alldeles glömt bort Watermelon in Easter Hay. Det här stycket är Växjö för mig. Jag hade alldeles glömt bort det tills idag då jag hörde det på radion.

Ditten och Datten

Vad är en vänskap?

13 februari, 2013 6 kommentarer

Om lite mer än några dagar fyller en fin vän år. Vi hamnade bredvid varandra den där första, skakiga dagen på gymnasiet och fortsatte sedan hålla ihop i tre år. Å var min idol. Maken till ödmjuk, trevlig, smart, rolig och snäll människa är inte lätt att hitta. Tyvärr ställde geografin till det och vi hamnade på olika ställen i Sverige. Å träffade en matchande skånepåg och blev kvar i Skåneland. Själv hamnade jag någon annanstansar och vi har tyvärr inte träffats särskilt ofta de senaste tjugo åren. Skulle jag skriva en lista på människor som betytt mest för min utveckling skulle hon ändå hamna långt uppe i toppen! Varför?

Hon är smart, men fick mig aldrig att känna mig dum.
Hon visade mig vad målmedvetenhet innebär.
Hon hade ”jämt” alla rätt på proven, peppade och hejade på, men var alltid ödmjuk.
Hon delade min passion för musik och turligt nog hade hon också en storasyster med god musiksmak. (All you zombies, visst var det tips från A? Och Simon & Garfunkel…)

När jag har talat med mina barn om vikten att välja rätt vänner är det Å som jag har berättat om. Nu för jag vidare det här till dig också. Om du omger dig med människor som dränerar dig är det kanske dags att du ger dig ut på Å-jakt? Jag är oändligt tacksam för mina vänner, både de som är nyare bekantskaper och de som har funnits med mig under längre tid. Och du, kära BFF, den här är till dig.

Förresten hade du fått en semla i kväll om du hade kommit förbi. Fulare än några andra jag gjort, men grymt goda. Våra vänner fick en omgång de också. Jag hoppas de blev nöjda. (Och så hoppas jag att du inte blev illamående av ännu en semlebild. För oss stackars utlandssvenskar som får gå igenom vissa procedurer för att få till det där som alla andra tar för givet är det dock en bedrift varje gång vi lyckas!)

Ditten och Datten

Så svårt att packa!

3 juli, 2012 5 kommentarer

Inte skära, bara rista… Får du också associationer till det uttrycket, eller är det bara jag? 🙂 Nu håller jag på att packa ihop allt för tredje gången i mitt liv. Jag kan säga att vi har skaffat oss en massa onödiga grejer under de snart tolv åren vi har bott här i huset och nu går det inte att sortera bland allt utan att minnena trillar över mig. Det började med sonens första par skor då vi visningsstädade och det fortsätter i en oändlig ström. Det går ju bara inte att spara allt! Men – jag vägrar en utradering av vår historia nu när det går att välja. Stackars alla som abrupt förlorar sina hem i naturkatastrofer och krig. För att fira alla fina barn, att de växer och blir tonåringar och sedan vuxna, ansvarstagande människor får du Gs favoritsång då hans fot passade i den här lilla skon – Fred Åkerströms Kajsas Udde.

Ditten och Datten, Kreativitet

Sjung om studentens…

22 maj, 2012 4 kommentarer

Kommer du ihåg din studentdag? Jag kommer ihåg hur lycklig jag var, hur lätt allt kändes och dräkten jag hade på mig. (Dräkten hade jag sytt själv och jag var väldigt nöjd. Hade jag valt idag hade den sett annorlunda ut, men det är ju så med modets växlingar.) Jag kommer ihåg alla glada människor som uppvaktade mig och hur ont det gjorde i nacken av de tunga blombuketterna. Jag kommer ihåg att jag var så tvärsäker på så många saker, åsikter som jag sedan dess har omvärderat många gånger. Jag kommer ihåg att jag var glad över att jag hade valt läraryrket och tänkte att de kommande 3,5 åren inte skulle kunna gå snabbt nog. Jag var glad över att ha mitt sommarjobb på Gullberna som vårdare på en utredningsavdelning för dementa. Jag kommer ihåg att jag hade alldeles för många hjärnspöken som gällde mig själv och mitt utseende. Jag kommer ihåg att jag hade många drömmar och är glad över att kunna säga att de flesta av dem faktiskt har slagit in!

Nästa månad står flera studentuppvaktningar på schemat. Jag undviker de irriterande studentflaken med fulla 19-åringar som sprutar öl och spyor och njuter istället av att lyssna på den underbara studentsången. Varje gång det är dags att vara med då studenter springer ut rinner tårarna på mig. De rinner av lycka över all lycka och ”den ljusnande framtid”. De rinner också av sorg över de stackars ungdomar som alltid finns med, de som får gå hem ensamma utan en enda blomma om halsen. Om det inte vore så knäppt skulle jag ha en ”ensamdetektor” och en uppvaktningsjour.

Studentkort till en av de blivande studenterna. Mitt första minne av Nathalie är att hon kom springandes klädd i en gräddbakelse till klänning skrikandes ”Innebandyyyyyy!” med klubban i högsta hugg. Gräddbakelsen var mammas val och det känns som att det här kortet går i en stil som passar dagens Nathalie lite bättre. Allt material från You Do. Här finns länkar till allt som används.

Ditten och Datten

Äsch.

19 december, 2011 4 kommentarer

Läste just det här i ett julmejl från sonens mentor samtidigt som jag lyssnade på Cradle in Bethlehem och kände hur tårarna började rinna:

”Efter avslutningen i kyrkan går vi till klassrummet för traditionell högläsning och sedan betygsutdelning. Vi slutar kanske kl 11. Ses vi inte då, önskar jag er en riktigt God Jul och ett härligt nytt år! Sedan är det bara en termin kvar. Läskigt. Terminen startar tis 10/1 kl 08.15 enligt schema.”

Jag är officiellt en blödig smörhjärna. Och mina barn blir stora så snabbt så jag hänger inte med! Nyss satt jag ju där själv och vaggade min bebis. Kanske inte i Betlehem och någon vagga hade vi inte till honom. Men ändå.