Fira det som firas kan!

Jag älskar att fira saker och ting. Framför allt gillar jag födelsedagar. Det har blivit förstärkt efter att ha varit med om att nära och kära gått bort mycket tidigare än vad som kan förväntas. Födelsedagar är inte något att frukta eller oja sig över. Att tiden går rår vi inte på, men att vi fortfarande är med i leken är värt att fira varje gång! Ett år äldre – so what? I ett samhälle där erfarenhet och visdom ”inte ska tryckas i ansiktet på de yngre för att de ska slippa uppleva ’ageism'” och varje tecken på tidens gång ska suddas ut med knivar och sprutor, där en regering med ledare utan erfarenhet hyllas och personer med fler år på nacken per automatik ses som bakåtsträvande – i ett sådant samhälle uppstår onödiga slitningar. Nytänkande har absolut sin plats, men inte så ofta som man kan tro. Om projekt på skolor, i kommuner och i ledningsgrupper mer ofta hade utvärderats och att informationen som kom fram sedan hade utnyttjats tror jag att vi hade sett ett bättre fungerande system. Men detta var inte tänkt att bli ett politiskt inlägg. Inte alls.

De dagar våra barn fyller år blir jag alltid lite extra känslosam. Jag kommer ihåg förlossningarna, åtminstone de versioner som har skapats efter att ha berättat olika delar av dem under de senaste 28 åren. Jag minns födelsedagar och olika åldrar och olika intressen och typiska uttryck och roliga historier. Jag minns min kärlek till var och en av dessa underbara och komplexa individer som jag har känt längst av alla, de som har vuxit i mig och vars personligheter jag redan delvis kände då de gjorde sin entré i den dystra och kalla världen. Jag gläds åt deras framgångar och jag ser de hinder de behövt forcera för att ta sig dit de är idag. Jag ser hur de tar sig an livet ur helt olika angreppsvinklar, men ser också att de fått med sig väldigt liknande tekniker och verktyg från oss föräldrar. Jag är tacksam för att jag fortfarande får ha dem här och vet att det inte är en självklarhet. Att få ett långt liv är inte en självklarhet och att vuxna barn vill ha med sina föräldrar att göra är inte heller säkert.

Idag är det vår yngsta dotters 24-årsdag. Hennes födelsedagar har många gånger firats tillsammans med hennes farmor som fyller år dagen innan. Igår var därför jag och maken hos svärmor och firade henne med tårtkalas, men dottern får vi fira via FaceTime eftersom hon och hennes man ju bor i Danmark och dessutom flyttar till ny lägenhet idag. De kommer dock på lördag och stannar i en vecka, så då firar vi lite extra. Jag tror vi får göra en sådan där julgranstårta som svärmor hade gjort – så fantastiskt god med marängbotten och sötsyrlig frukt. Själv hade jag bakat Schwarzwaldtårta och Oscar II-tårta (jag lägger aldrig rostad mandel ovanpå, men det är också gott) och tagit med mig. Just Oscar II har vi till både påsk och födelsedagar – funkar även bra för mig som inte äter vetemjöl.

Schwarzwald är svärmors favorit och den testade jag att baka första gången förra året. Inte så pilligt som man kan tro. Mer roligt att få mala rostade hasselnötter i makens mandelkvarn (han fick den i present av syrran som plockat upp att han fascinerades av sin mormors sådan då han var barn) och försöka göra tårtan estetiskt tilltalande med ganska enkla knep. Jag hade dock velat ha en tyll som gör snyggare toppar på spritsdetaljerna. Den jag använde igår är mest till semlor och den andra jag har ger snygga längder. Ett toppentips angående Schwarzwalden är att köpa färdigrostade hasselnötter!!! ICA gott liv (finns kanske andra också), så värt att slippa pilla med att rosta själv utan att bränna och sedan försöka få bort skalen.

När vi kom hem var det sedan dags att fira oväntade nya relationer genom att återigen träffa ”bloggbrudarna” som Anna drog ihop. Denna gång hade träffen jultema. Så roligt att kunna mötas på detta sätt – fem kvinnor med ungefär lika många år under rocken som bloggar och älskar julen. Somligt väldigt olikt, somligt väldigt likt. Och visst är det värt att fira att det i dagens samhälle finns medmänniskor som är villiga att se på varandra med generösa, inkännande och inbjudande glasögon? Jag är jätteglad att vi redan planerar för en tredje träff. (Den fina julkrubban från Mexiko är svärmors. Hon köpte den för några år sedan på fd Afroart, numera A world of craft, men jag ser den inte i deras butik. Något att hålla ögonen öppna för på Tradera eller liknande?)

Continue Reading

Glad Lucia!

Nu har jag fått det som delvis var anledningen till att jag åkte upp mot huvudstaden, nämligen luciamorgon i Adolf Fredriks kyrka och påfyllning av energin jag får av klara barnröster i stämsång. I år hakade två av mina systrar, en systerson och hans fästmö på vår lilla familjs viktiga tradition. Kul! Därmed är för-julandet i Stockholm avklarat för denna gång och det är dags att resa hem till Sturkö igen. Må dagen bjuda dig på stämning, luciasånger och en och annan lussekatt eller pepparkaka.

Continue Reading

Adventspyssel och julkonsert.

Vissa traditioner känns extra värdefulla att upprätthålla. Adventspyssel med min resesyrra och hennes familj känns precis som en sådan. Sedan jag och maken hamnade på Sturkö har vi försökt pricka in pysslet så att vi också kan gå på minst någon julkonsert och Luciamorgon med AF medan vi ändå är i Nynäs/Stockholm. Dessa dagar är så värdefulla för mig.

I år var det lite extra kul. Våra två äldsta, svärsonen och Lilla L kom såklart. Jag och syrran har två syskonbarn som pluggar i Stockholm som också hakade på, liksom den enes fästmö. Hamburgare, pyssel, pepparkakshus, jam session, gemensam jul-Spotifylista och lussebak – där har du ett gott recept på adventspyssel. Att ett par av syrrans kompisar kom förbi blev bonusingrediensen som gjorde det lite extra gott.

Maken, jag och dotterns familj drog iväg lite tidigare för att gå på julkonsert i Gubbängen. På ”samma” julkonsert träffades vi för 31 år sedan. Då spelade jag fiol och sjöng i kören medan maken var vis man. The rest is history. Jazziga och klassiska toner blandades i ljuvlig harmoni och vi kom ut i den halkiga natten med ännu lite mer julkänsla i bagaget. Tack andra advent!

Continue Reading

Nu har vi ljus här i vårt hus.

Till årets pyssel följde jag Helena Lyths instruktioner om hur man gör 3D-stjärnor som passar till att pimpa ljusslingor med. Själv valde jag en billig ljusslinga på ICA för två AA-batterier som inte har timer. Hade jag varit lite mindre snål hade jag lagt ner lite stålars på just den detaljen. Annars är det inte hela världen att tända och släcka ljusen precis som man gör med en vanlig lampa. Det är bara något med att få komma in i ett rum där det redan är mysstämning. Det är främst detta som jag älskar med adventsbelysningen, det bäddar in hela hemmet i en känslomässig värme.

Det går fint att pyssla ensam, men det är ännu bättre med sällskap. Denna gång klipptes och klistrades det tillsammans med syrran och systersonens nyblivna fästmö. Båda har många timmars pyssel i fingrarna och det faller sig naturligt att följa instruktioner av det mer fingerfärdiga slaget för dem. Vi började även med kaffefilterstjärnor att göra girlang av, men dem har jag ingen länk till eftersom jag fick tipset av äldsta dottern. Syrran skar ut alla cirklar med sin superskärtillcirklarmanick, så nu ska jag bara vika och limma färdigt. Det ska det nog finnas tid till den närmaste veckan. För övrigt hade syrran gjort ungefär det godaste jag vet, nämligen pumpalatte med grädde. Mmmmmmmmm!

Jag valde att skära till kvadrater i storleken 10×10 cm. Det gav perfekt storlek till just batteridrivna ljusslingor, men det hade också blivit jättefina julgransdekorationer av dessa. Då hade jag nog valt att fästa hänget mellan två ”ljusstrålar” samtidigt som de två delarna limmades ihop.

Pysslet fick 10/10 i betyg. För någon som brukar pyssla finns både limstift och limpistol i lådorna, kopieringspapper har de flesta hemma och även om inte alla har en skärmaskin som gjorde att tillskärandet gick extra snabbt så hade det gått rätt lätt att klippa till rutor med en kartongmall också. Det pilligaste är själva 3D-momentet, men lite äldre pyssliga barn hade klarat även detta med instruktioner. Jag valde att fästa stjärnorna på slingan med lite mellanrum (tre lampor mellan varje stjärnlampa) samtidigt som jag monterade ihop stjärnan. Om man inte fäster dem är det lätt att de glider omkring och det blir inte lika fint tänker jag, hälsningar Tant Ordning-på-torpet. Hur som helst – jag rekommenderar detta pyssel varmt.

Continue Reading

A Christmas Song.

Jag vet inte vad det är som gör att jag tycker att det här Björnzone-projektet är så kul, men det gör jag. Det är väl att de fångar boy band-känslan helt perfekt och sedan får till alla dessa små subtila och roliga detaljer genom hela videon. Med flera artister med rätt stora egon har de ändå lyckats få till en mix där det verkligen är helheten som blir viktig. Låten i sig hade kunnat ges ut av vilken kändis som helst, men tillsammans med videon ger jag 10/10. Kul att få något slags MTV-känsla igen! Jag hoppas på mer Björnzone åt folket i framtiden.

Continue Reading

Julångesten.

Nu handlar det om det där manliga och kvinnliga igen. Om hur inkompetenta männen är på att vara kvinnor. (För vi är ju precis likadana, det finns inga skillnader mellan könen och vad är egentligen en kvinna anyway?) Vi bör vilja gilla olika, men min man får inte gilla olika om de traditioner som jag har bestämt att vi har i vår familj och hur de ska genomföras. Vi kan dock konstatera att han är inkompetent och inte har något driv och inte fattar något om nissedörrar, jultröjor, julstrumpor, glöggmingel, moster Agdas obligatoriska julklapp eller julbordet. Kvinnorna går under av alla krav inför julen! Alla måsten. MYSET. De hemska avslutningarna. Det är fruktansvärt tungt att bära hela ansvaret på sina axlar och det enda som kan lätta bördan är att dra männen i skiten och knarka lite fler Instagram-reels av Helena Lyth eller Underbara Clara som båda är professionella pysslare och livnär sig som experter bland annat på julmys utdraget från oktober till nästa höst. (Inget ont om er kära pysselgudinnor, ni fick bara åskådliggöra problematiken.) Känner du dig träffad av texten? Ta en diskussion, inte en anklagelseopera i fem akter, med familjen. Förklara lugnt och fint att du har målat in dig i ett hörn och önskar ett alternativt firande. Be om förslag till hur det skulle kunna se ut. Och sluta mata denna eld som förtär så många inifrån.

Ps: Detta är naturligtvis en ironisk text skriven av någon som tycker att det gnälls alldeles förfärligt gällande ovanstående ämne, ungefär som det låter på vilket personalrum i vilken gammal lågstadieskola som helst. Ett klagande som inte tas vidare, utan själva gnällandet är liksom hela aktiviteten. Mata inte elden, utan kväv den! Lös problemet! Och god jul.

Continue Reading

Alla dessa Julstämningar som måste räddas!

Alltså, jag inser att jag har ett problem. När jag träffar på en Julstämning måste jag köpa den. Det är något med omslagspapperet, motivet på framsidan och innehållet. Jag sugs in i dessa tidningar och är så tacksam för den lilla samling jag skrapat ihop. Just denna köpte jag på Pingstis, några andra fanns här i huset, en del har jag plockat upp på olika second hand och ett par låg i mitt fyndigaste auktionsköp någonsin. Tyvärr vis av erfarenhet låter jag alla pappersvaror som inte bott i vårt hus förut bo i frysen i några dagar innan jag lägger dem i en speciell korg. (Silverfisk har vi haft nog av, jag gillar livet utan deras sällskap.) Från första advent får de flytta fram på Fars lilla rullbord i vardagsrummet. Om du brukar läsa här vet du att jag inte gillar att känna mig ”ägd” av prylar, så lite stör det mig att jag blir så glad av att hitta en sådan här tidning och ta med den hem. Heja mig själv nu när jag väljer att ha kvar dessa och göra mig av med annat som ”kanske kan vara bra att ha”, men samtidigt aldrig kommer till nytta. Hej och hå, hej och hå.

Continue Reading

Nej, nu är det inte jul igen.

I USA blev jag tokig på de stora kedjorna då de drog fram julgrejer i oktober. Under tiden vi bodde där blev det tidigare och tidigare. Fenomenet verkar ha spritt sig till både Sverige, där vissa butiker visst redan plockat fram julgodis och julmust, och hit till Skottland. Juldekorationer i september?! Alltså, mysmagin förtas ju alldeles. Det ska hinnas med både höstfärger, höstlov, Halloween, bröllop, allhelgona och Thanksgiving innan det är dags att för mig att bjuda in advent, Lucia och julkänslor. Inte ens jag som är stor julälskare tycker att det här är okej, så hur tänker alla som inte gillar jul? Det måste vara en plåga att badas i detta överallt. Att låta saker ha sin tid och inte stressa vidare till nästa är något jag tror att vi mår bra av på samhällsnivå. Eftersom vi snabbt vänjer oss vid det nya blir det snabbt till brus, något som finns där som bakgrundskuliss. Då kan vi lika väl ge saker och ting den tid och det utrymme det förtjänar?

Det fanns något fint i tanken om att den svenska jultiden inleddes med första advent, att skyltsöndagen drog igång önskelistorna och att leksakskatalogen skickades ut i samband med det. Nu finns inte leksaksaffärerna kvar, barn och vuxna hänger med näsan över skärmar (som jag just nu) och önskelistorna består av ”swishar”, även från småbarn. Jag inser att jag har blivit en bakåtsträvande gammal tant. Det bör dock betonas att jag inte på något vis hävdar att allt var bättre förr! När det gäller detta ämne har jag bara starka känslor och jag sörjer att så mycket av den magi som omgett julen förlorat sin glans för mig.

Continue Reading