Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
I söndags plockade jag ihop den maskangripna fallfrukten från Ingrid Marie-trädet och skrapade ihop tillräckligt med fruktkött för att det skulle räcka till en äppelkaka. I vanliga fall brukar jag lägga äppelklyftorna i ett fint mönster, men nu var bitarna så små att de bara lades ut huller om buller på smeten. Smarrig som den är, men bättre med vaniljglass eller vaniljsås. Håll till godo!
Idag är det den 4 februari. Jag tog en lunchpromenad runt naturreservatet och blev smått förvirrad. På uppfarten blommade snödropparna, vinden blåste iskallt genom yllevantarna och färgerna berättade mer om november än februari. Snacka om väder med många personligheter!
Det må vara så att det inte finns några småbarn kvar i huset, men jag anser fortfarande att om det är höstlov ingår minst ett pysselprojekt. Eklöven plockades på gårdagens promenad, ströks mellan papper för att slätas ut och fick torka över natten.
I morse strök jag dem igen och plockade ut de löv som inte höll måttet. Jag har en fantastisk skärmaskin som användes för att skära till en tunn kartongcirkel, men det hade gått lika bra att göra en mall med tallrik och tefat för att sedan klippa ut den. Jag använde sedan en gammal hederlig häftapparat för att fästa två löv i taget. Jag måttade och tittade på baksidan innan jag häftade till för att hålla koll på att löven höll rätt avstånd utanför båda kanterna.
Nu hänger en enkel men effektfull krans i köket och gör mig glad. Kanske vill du också göra en? Jag förstår att det kanske inte finns så många lite mer färgmarmorerade höstlöv norröver, men kransen skulle bli fin med helt bruna löv också. Lycka till!
Ute ligger en jämngrå filt över naturen, men det går inte att låta bli att förundras över färgsättningen där under! Igår åkte dottern och jag till Öland med fina vänner. Paradisverkstaden och Arontorps kroppkakor bjöd på inspiration respektive god mat, men annars var ön rätt tillbommad. Vi kom inte ens in på Borgholms slottsruin. Solliden var också stängt, men det kändes mer naturligt. Däremot kunde vi testa både Estelles, Alexanders och Leonores promenader i skogen bakom.
Yngsta dottern brukar alltid plocka grejer till mig på väg hem från skolan. När hon var yngre var det ofta buketter, stenar och fina pinnar. Nu för tiden kommer de här gåvorna mycket sällan, kanske för att hon är arton år… Härom veckan plockade hon iallafall in en stor påse kastanjer och igår fick jag henne att plocka kottar för att den planerade kransen skulle bli lite roligare. Jag använde mig av en gammal pilstomme som jag köpte i USA för många år sedan. Den har varit med i både jul- och påsksammanhang och de senaste åren har den hängt utanför vedboden med en pålimmad, mus-äten mjukiskanin. (Här kan du läsa om hur man förbereder naturskatterna för att bäst kunna använda dem inomhus.)
Förra årets kranssuccé kan inte göras om. Jag älskade kransen och många av mina nära och kära älskade de kransar de gjorde i liknande stil. Jag sparade den, men dessvärre fanns bara stommen kvar efter vinterns förvaring. Någon hade känt sig hungrig… Nu har vi bara fotona kvar, så jag får njuta av dem! Årets krans känns klen i jämförelse, men den var rolig att göra och gör mig glad där den hänger på halldörren. Mer kan väl inte begäras?
September, oktober, november… Jag älskar hösten. Kanske får jag ta tillbaka det om vi får en höst som regnar bort i ett obarmhärtigt mörker, men jag har älskat det väder vi fått de senaste dagarna. Ute hänger tvätten och torkar, kanske sista omgången för säsongen? (Jag tillhör inte skaran som hänger tvätt ute året runt.)
Studierna går bra! Jag börjar sakteliga få igång hjärncellerna igen. Jag tar två kurser parallellt just nu, en svensk och en kanadensisk, så jag försöker fördela de olika språken till förmiddag respektive eftermiddag. Som alltid kräver hemarbete stor disciplin, men det klarar jag rätt bra efter drygt tio års erfarenhet från och till. Svårast är att inte gå ut när vädret är så perfekt som idag!
Mörtfors är ett av mina favoritställen, en Bullerbypärla mellan Västervik och Oskarshamn. Här har jag tillbringat helgen med min syster och svägerska, handarbeten, god mat, sol, insjödopp och fina samtal. Jag känner mig uppfylld av tacksamhet och laddad för hösten som nu ligger framför mig. Hur gör du för att slippa höstblues?
Vissa hösttecken börjar pocka på uppmärksamhet. Mognande nypon, rönnar som börjar explodera i färg, gula björklöv på regnvåta bilrutor… Dottern börjar skolan på fredag (hon fick idag veta att det blev två extra dagars sommarlov, hurra) och pendlartrafiken är igång igen. Här är dock bevis på att det faktiskt är sommar fortfarande. Tomaterna är så goda, så goda! Längst ner kan du se min halvt solbrända fot. Inte är det snyggt, men jag är nöjd över att vi har haft en sommar som har inneburit att jag mest skrotat omkring i mina flip-flops. Det finns det som är värre. Jag tror att D-vitaminförrådet är påfyllt, men kommer i vanlig ordning att komplettera med tabletter framåt september. Det var det där med den svenska vintern…
Jorden är kall, men det är många grader kvar tills tjälen tar över. Jag köpte ett helt gäng tulpanlökar på supermegarea i förra veckan eftersom jag inte hade kommit till skott tidigare på säsongen. Tulpaner är ändå några av mina absoluta favoritblommor. Några av Fars tulpanlökar kommer säkert upp till våren, men dagens tulpaner är hårt drivna och en lök räknas bara räcka en säsong. Tulpaner som kommer år efter år på samma ställe kommer från nya lökar från själva moderlöken.
I förgrunden, precis bakom planteringsspaden, ser du en av de små rosenbuskar jag satte i jorden nyligen. Den här längan framför stenmuren längst ner i trädgården ska fortsätta ansas och tuktas. Det är min blomrabatt, helt enkelt. Jag är dålig på att ta beslut även om jag kan se en massa vackra alternativ i huvudet. Nu bestämde jag mig till slut för ett par veckor sedan för att låta de fyra rosor jag hade få stå på rad längst fram. Tulpanlökarna blandade jag om hej vilt i en kartong innan plantering så att tidiga och sena sorter växer upp lite blandat när det är dags att blomma.
Rosorna är alla krukrosor, med undantag för ”Georgs ros” som jag fick av min faster, men den är minst av alla. Rosor är vackra med lavendel, men kanske bestämmer jag mig för att sätta lite högre stäppsalvia bakom istället då det blir för trångt med lavendel framför. Kanske blir det något helt annat? Ett vet jag säkert. TricoGarden står redan redo i tvättstugan så jag kan spreja mot rådjuren i tid nästa vår. Maken planerar också viltstängsel och det behöver sättas upp innan det är dags att köra igång våren i landet. De söta bambisarna är fortfarande i trädgårdslandet och äter nästan varje dag. Lök och purjo har de låtit bli, men annars verkar de inte så kräsna.
På trappan minglar hösten med vintern. I den stora byttan har jag bara perenner, så där förändras ingenting. Julrosorna får stå löst tills Thanksgiving är över till helgen. Då kommer de att få plats i något slags vinterarrangemang framför perenngrytan medan jag kanske ger mig på att laga mat med pumpan. De ska tåla rätt mycket innan de ger upp och jag vill verkligen inte att någon mat ska förfaras.
Vad hittar du på i trädgården eller på balkongen innan vintern tar över?