När du har ett utslitet plagg med tillräckligt mycket tyg kvar rekommenderar jag att du gör dig ett kuddöverdrag. Idag blev det makens fina skjorta som fick hamna på lite mer permanent basis i vardagsrumssoffan. Den är så mjuk och go att vila kinden mot och jag läste precis någon rapport om att kvinnor borde lägga sig och vila en stund på soffan varje dag. Nu har jag både soffa, skön kudde och en anledning till att ta den där tuppluren.
Uppdatering pannrummet/tvättrummet.
Ingenjören till make kommer ofta på smarta lösningar till olika problem och jag låter gladeligen honom skruva och dra och borra och löda där det behövs. Nu har vi en gardinstång i taket och ett provisoriskt draperi som kostade några tior på IKEA.
- Tur att jag inte klipper i tyll särskilt ofta.
- Synd att IKEA inte talade om att de två längderna inte var lika långa från början. (Fast vi slipper i alla fall riskera att gardinen släpar i golvet och samlar damm.)
- Hela detta lilla pluttrum känns på en gång lite ljusare och jag är nöjd trots gammeltantsgardinen och genomskinligheten.
- Haren är mycket gladare i sin nya, svarta ram som faktiskt har ett glas i sig.
- Jag har sett vit väggfärg ute i garaget. Tror jag ska fylla i det omålade under skåpet. Å andra sidan ser man det inte då man inte tar kort från den trånga korridoren som jag har gjort här, so why bother liksom? 😀
Sista röjningsanhalten.
Så där, ja. Nu har jag organiserat och planerat och gett bort och slängt och städat och dammat och allt däremellan. Det mesta har jag fixat själv, fast familjen har ryckt in där det har passat. Det ser fortfarande lite kaotiskt ut på mitt skrivbord, men bara för att vi håller på att jobba med höst- och vinterkollektionen och det ska jämföras produkter fram och tillbaka. Under stöket är det fantastiskt organiserat och jag är faktiskt rätt nöjd. Det känns skönt. De som gillar att fengsjeja har nog en eller ett par poänger!
Så här såg det ut i vårt pannrum/tvättrum innan jag hade tagit itu med det:
Hade det här varit mitt alldeles egna hus som jag ville investera i hade jag aldrig accepterat att det såg ut så här, men nu får det vara som det är. I USA är det tydligen helt okej att lämna masoniten genomblöt när varmvattenberedaren pajar och vatten översvämmar hela golvet. Försäkringsbolagen har inga problem med det och tydligen torkar allt så bra här så man inte får några mögelskador utan bara estetiskt fula efterverkningar. Som du ser är till exempel mattan uppluckrad och masoniten (ja, de gillar att bygga med masonit här) där under är lite bucklig här och där. Kolla bara på plattan under den vänstra varmvattenberedaren! Phu.
Nu var jag i alla fall trött på att se den stora revan där mitt på golvet och bestämde att åtminstone investera i en liten matta. När man låter allt ha sin gång och inte har speciella platser för allt är det också lätt att det blir lite stökigt. Längst in till höger i bild står diverse städpinaler. Flera av dem syns inte ens här… Grejen är att vi bara använder sopborsten och skurhinken. Bort med det andra! Äntligen. Att ha strykjärnet och diverse andra udda saker stående på tvättmaskinen är inte heller någon bra lösning. Även om våra Whirlpoolmaskiner är helt fantastiska på alla sätt och vis, särskilt med tanke på vad jag upplevt i tvättväg på andra ställen här i USA, så skakar tvättmaskinen lite då den centrifugerar. Ett strykjärn vill man inte ska skaka ner i backen. Tvättkorgen står rätt bra och har precis flyttats dit från precis innanför dörrarna där den stått ända sedan vi flyttade in. Man ska inte ta upp plats precis längst fram i ett pyttelitet utrymme. Mitt fram och in till vänster står värmesystemet. Inte estetiskt tilltalande på något vis och bevis på att man inte behöver göra något snyggt för att få det att funka alldeles utmärkt. Till vänster? Torktumlare där vi brukar vika och sortera tvätten och en hylla full av udda sockor och rena handdukar (dumt ställe i husets dammigaste rum).
Så till ordning och reda. De två cylindrarna mitt på den bortre väggen ska döljas av ett upphängt draperi så småningom. Jag ska hitta något som passar tavlan och mattan.
Min tanke att ta upp rombmönstret på båda mattorna var kanske inte jättebra, men nu matchar åtminstone mattan strykjärnet färgmässigt och tavlan matchar de gula plaströren. De här bilderna är ingenting man visar upp i ett heminredningsmagasin precis, men det struntar jag högtidligt i. Varför?
1. Det här lilla utrymmet är nu dammat, städat, organiserat och funktionellt.
2. Behövs det inte fler som visar hur det kan se ut om man inte är sponsrad av företag som ger bort prylar för tusentals kronor och man inte är händig nog att genomföra en omfattande renovering som skulle inkludera mycket tid, pengar och specialistkunskaper?
3. Vi har den bästa tvättmaskinparken jag haft i mitt liv, inkluderat grovtvättmaskinen i Visättra (Flemingsberg). Dessutom behöver vi inte dela med någon. Bara det är värt att skrika ut från bergstopparna.
Upp med lite mer trevlig konst i petroleumblått och gult så ska ni få se på grejer sedan! Och kaninen ska nog få en ny ram som inte är helt sönder och som matchar någorlunda.
Något som är perfekt är dock dagens matbordsbukett. Skräpros, mynta och den där rosa som jag inte kan namnet på. Ljuvligt söt tycker jag själv.
Ps: Jag har ett foto på mina tyska syskonbarn som jag tittar på varje gång jag sätter mig vid datorn. De skrattar stort båda två och jag börjar le bara av se på dem. I kväll efter yogan sa vår lärare ”thank yourself for filling up your cup”. Mer sådant som fyller vår kopp tills den flödar över och vi kan dela med oss av allt det goda helt enkelt. Yoga, musik, barnskratt, lax med dillsås, kärlek, bus, nyvärpta ägg och nystädade pannrum. Det finns mycket som gör mitt liv fantastiskt och jag är så tacksam.
Soffor och himmelsfärder.
Äldsta dottern har fått en soffa till sitt rum av våra flyttande vänner. Nu ska vi klura ut hur vi fixar ett billigt och snyggt överdrag till den. Piece of cake. Eller nå’t.
Varje kväll spelar yngsta dottern Yatzy och Vändtia med maken. S har blivit en hejare på huvudräkning och sannolikhetslära på kuppen. Vi undrar alla hur det kommer sig att hon aldrig tröttnar, men varför ska man överge ett vinnande koncept liksom?
Den här texten har jag läst igenom tio gånger i kväll. Det har inte fått mig att åstadkomma någonting, men jag är helt klart i behov av att bena upp mina ”mål och planer”. Jag återkommer.
Alla svenskar verkar fira Kristi Himmelsfärd bra mycket mer intensivt än alla våra religiösa grannar. Jag tror inte ens de flesta vet att en kristen högtid är i full sving, men det går nog bra ändå. Hoppas att du får möjlighet att sväva på moln och känna lyckan bubbla i dig. Det är du väl värd.
Inspiration sökes.
Ja, har du något bra tips får du gärna komma med det. Fast i kväll var jag på en härlig föreläsning av en man som specialiserat sig på att renovera gamla fotografier från Utah. Han har utvecklat sina Photoshopkunskaper i femton år och han visade ”före- och efterbilder” och berättade anekdoter om alla människor och ställen som visades på bilderna. Otroligt! Han påminde oss alla om vådan av att ha alla sina bilder på bara en hårddisk. Kraschar den och det inte går att reparera filerna är de bilderna borta för evigt. Det finns så många fina fotoböcker nu för tiden. Det gäller bara att ta sig tiden att välja ut de bästa bilderna och skriva texter (minst lika viktigt). Ja, och så se till att alla foton finns på ytterligare två ställen förutom på ens egen dator. En annan dag… Kanske när inspirationen återvänt?
Mammas andra cellgiftsomgång med det nya cellgiftet gick dessvärre inte bra den heller, men hon klarade åtminstone det cellgift som gick bra förra gången nu också. Om tre veckor försöker de sig på ett tredje huvudcellgift. Hopp! Hopp.
Aj.
Jag satt och lyssnade på iTunes och blev slagen i magen. Så kan det gå, men du är ändå välkommen in genom dörren som blivit pimpad med ett glitterhjärta för $1,99 från Walgreens. Kliché…
Nu har vår gäst åkt tillbaka till Europa. ”Jag åker inte hem, jag åker bort. Det här är mitt hemma nu.” Fint att han har trivts så bra här. Det kommer att bli tomt!
Omklädd pianopall (REACH-projekt).
I två år har vi haft en urful pianopall klädd i plastläder. Jag har haft planer på att klä om den sedan dess och tro det eller ej, men idag blev det av. 2014 närmar sig sitt slut och samtidigt som jag har börjat fundera på nästa års ord så lever jag i högsta grad detta års ”reach”. Det har gett mig så mycket på många olika plan! Det här med att sätta mål och nå dem har inte varit min stora styrka och är det fortfarande inte. Däremot har jag samlat många lösa tankar i år och sett till att inte drömma bort all min tid utan också genomföra sådant som inte är ”städa, tvätta, laga mat, jobba”. (Sådant har jag nämligen alltid varit ganska bra på att lägga energi på.)
Idag var det alltså dags att attackera pianopallen. Orsaken till att jag inte har klätt om den är att vi inte har haft någon möbelhäftapparat, men jag kunde ju ha lånat en av någon av alla superpyssliga grannar. Nu slutade det med att jag köpte en för en dryg hundralapp. Hm. Hela projektet, om man bortser från tygköpet, tog mindre än en timme med lite hjälp av maken och lite mer hjälp av äldsta dottern. Påminn mig igen… Varför skjuter jag alltid upp sådant här?
1. Här är plastlädret. Jag fick montera bort ben och benställning, men det gick i ett nafs med skruvdragaren. Lite klurigare var det att dra bort de gamla häftstiften, men maken hjälpte mig med det. Det visade sig att det satt 2 343 522 häftstift till när jag hade plockat bort kartongen som satt på undersidan för att se snygg ut, så det slutade med att jag bara skar bort hela skinnet med en skalpell. Bra kvinna reder sig själv…
2. Se där. Med dessa eminenta verktyg klarade jag mig alldeles utmärkt. Tyget är ett tjockt och lyxigt möbeltyg som låg i en fyndhylla. Jag betalade mindre en en hundralapp och då finns det tyg kvar till en stor kudde om vi nu skulle vara hågade. E var med mig på Jo-Anns då vi hittade det. Vi tyckte båda det var bra med ett tyg som har samma grundfärg som soffan (mörkgrå, fast det ser svart ut här) och som kan plocka upp vilken färg man nu vill fokusera på beroende på vilken årstid det är.
3. Det färdiga resultatet. En glad färgklick som går lätt att uppdatera om vi nu skulle tröttna!
4. Helt plötsligt känns dessvärre tavellisten felklädd, men det ska väl inte vara så svårt att fixa till nu när det snart är advent och allt… Uppdatering lär komma rätt snart.
Kolla! Det här åt jag idag.
Jag skulle kunna lägga upp en bild på en god äggsallad om jag hade kommit ihåg att det var mat det handlade om idag. Det gjorde jag inte, så du får titta på några av syskonen till den goda clementin jag åt till mellis istället. De skymtar lite längst fram till vänster i bild.
Jag tänder ljus här på eftermiddagen så fort det börjar bli skumt. Jag gillar mysigt, inte skumt. Hellre riktigt mörkt och många ljus än dassigt och grått. Vad tycker du?
Vi fortsätter njuta av ljusgrenen. Lamporna i slingan blir inte varma, så man behöver inte hålla på och dra ut kontakten hela tiden… Varje morgon blir jag glad när jag kommer ner för trappan! Dotterns origamistjärnor blev verkligen pricken över I tycker jag.
Det är lite pysslat här och där inför nästa veckas högtid, Thanksgiving. Jag älskar detta fokus på tacksamhet och önskar att det är något som skulle genomsyra vårt samhälle på ett annat sätt än det gör idag.
Jag torkade lite höstlöv och limmade fast dem på ett snöre med tre skyltar jag hittade på nätet och skrev ut (love always, give thanks, pray often – man brukar väl höra dem i annan ordning, men jag var inte riktigt på hugget när jag limmade, haha). Jag gillar att låta årstider och högtider finnas runt omkring oss i hemmet.
Tacksamhetslista 19 november 2014
färg och form
balans
leenden från okända medmänniskor
god tandkräm
varma och gosiga filtar
bladguld
när man överraskar barnen med något och de verkligen visar sann tacksamhet och uppskattning
jag har lärt känna så fantastiska människor på min väg genom livet – här kan du t ex lyssna på Ann Allan som just har gett ut en bok om sina upplevelser då hennes mamma blev dement
Dagens utflykt.
Idag är det inte särskilt kallt ute, men det blåser och låter och är riktigt molnigt. Vi får väl se om det utlovade regnet trillar ner. Det har varit torrt länge nu!
Ah. Lördagar. Rätt vad det är hamnar man i ”varje lördag är smäckfull med aktiviteter”, men än så länge är det novemberlugnt. Jag är glad att dotterns ridlektioner flyttade från lördagar till torsdagar. Vardagarna är ändå fulla med måstesaker, så det känns inte lika mycket om man behöver trycka in en till.
Själv vaknade jag rätt tidigt och steg upp själv medan de andra tog sovmorgon. Jag åkte iväg till DI en runda och hittade många bra fynd idag också. Jag har fortfarande nästan inga vanliga långärmade tröjor, så jag köpte en sådan och en skön cardigan. Jag har alldeles för många 3/4-tröjor och de är för kalla på vintern (om man inte går omkring med lösa armvärmare så klart, men det har jag inte som vana att göra).
Våra grannar måste tyvärr flytta från sitt fantastiska hus p g a olyckliga hälsoomständigheter. Mannen i familjen bjöd in oss att inspektera alla spännande detaljer som huset bjuder på. B är smed och konstnär. Han gör helt makalösa skapelser och detta hus med möbler/konstinstallationer, som han byggt i princip helt själv (förutom rördragningar och en del elektricitet), är inget undantag. Kolla bara! (De fina tonåringarna på bilderna får du på köpet.) Måtte rätt människor komma in i huset och bli helt kära i det. Förresten ser jag att jag missade att ta kort på en massa coola grejer. De svarta putsade väggarna som var specialgjorda till en konstutställning. Alla badrummen, inte bara det på fotot. (Alltså, naturstenar!) Alla fantastiska lampor, handsmidda. De andra luckorna till de öppna spisarna, flera stycken. (Den på översta fotot är faktiskt de luckor jag tyckte minst om.)
Förresten vill jag tala om att den rostfria köksbänken är det snyggaste i köksväg jag sett. Någonsin. Och då har jag i perioder nästan varit lite fixerad av kök och kökslösningar.
Happy Halloween?
Jodå. Någon blev nog glad i alla fall. Vi var bjudna till några grannar på Halloweenfika och lämnade huset i en timme fast sonen satt hemma och skrev en skoluppgift. När vi kom tillbaka var korgen som jag ställt ut full med godis borta. Tjyven hade rivit bort lappen jag satt på korgen där det stod ”Varsågod och ta en godisbit. Ha en trevlig kväll!” och lämnat kvar den på trappan. Godiset bryr jag mig inte om även om ungarna som kom efteråt inte fick något hos oss, men korgen tyckte jag mycket om. Alltså, jag undrar ibland hur hjärnan hos vissa människor är funtad. Mitt och ditt?
Här är våra tonåringars fina pumpor som åtminstone blev lämnade i fred. Apple-äpplet, Captain America och en lite mer klassisk Jack O’Lantern.
Halloweenkvällen bjöd både på guldiga träd och läskiga trädgårdar.
Utanför det här huset står alltid en läskig, svartklädd människa som drar igång en motorsåg när ungarna närmar sig och jagar dem. Hur otäckt som helst! Fast de har ju en massa godis i huset också för att balansera lite.
Den här hysteriska lampan har våra vänner hemma hos sig. Den är specialbeställd av en kvinna här i Orem som gör lampor med olika teman. Jag har sett Halloween, jul och sommar hos lite olika grannar och kan tala om att det är lampor som man inte glömmer. Lite svåra att damma kanske…
Vår familj är lite mer försiktig när det gäller inredning. Så här ser vår lysande gren ut med sina höststjärnor på plats.
Vi möblerade om lite, så nu har marimban fått flytta ner i det tomma ”julgranshörnet”. Ljudet blev bättre där och det känns ganska trevligt att inte springa på ett instrument det första man gör när man öppnar ytterdörren.





































