Har du läst Les Misérables? Har du sett musikalen? Tänker du se filmen som kommer ut i jul? Vi var i London för några år sedan och satt längst fram i teatern och det kändes som att vi var med på riktigt. Förberedelserna inför teaterbesöket var ”sådär”. Jag hade inte läst Samhällets Olycksbarn och det enda jag visste om historien var det jag hade lärt mig i skolan (inte särskilt mycket, eller så var det bara jag som inte var engagerad). Maken hade fått mig och barnen att lyssna på musiken från Londonuppsättningen och han hade också gått igenom de olika karaktärerna för att vi skulle veta vem alla på scenen var. Det var välinvesterad tid. När ridån gick upp blev jag indragen i dessa människoödens liv, jag var där på riktigt. Jag tror aldrig jag har hulkat så någon gång förut… Efter föreställningen var jag alldeles förstörd, fast på ett bra sätt. Ibland är det skönt att riktigt få gråta ut, eller hur? Alla tårar som ackumuleras av olika anledningar behöver rensa, både bildligt och bokstavligt!
Les Misérables – här får du några smakprov på vad du har att vänta dig om du väljer att gå på samma film som vi i julhelgen. Jag vågar lova att det blir både annorlunda och speciellt och jag tycker mig se att personerna som har castat har gjort ett utmärkt arbete… Här är den riktiga trailern.
Vill du lyssna på mina favoritstycken har du dem här:
On my own – Olycklig kärlek. Suck.
A little fall of rain – Hur sorgligt kan det bli?
Do you hear the people sing – För alla dagar då allt känns skit.
Äh. Lyssna på hela inspelningen. Jag tackar mänskligheten för allt elände, Victor Hugo om satte sin historia på pränt och Claude-Michel Schönberg som gjorde musiken. Alain Boublil, Jean-Marc Natel och Herbert Kretzmer skrev musikaltexterna på franska och engelska, så jag tackar dem också. Ja, det var väl det.
