Solen skiner.

Tja. Skulle världen gå under idag så har vi i alla fall haft ett par fantastiska dagar här i Orem. Solen har strålat från en klarblå himmel och även om det varit riktigt kallt har solen värmt. De svenska, mörka vinterdagarna har ingen som helst likhet med dessa skidsemesterdrömdagar. Tack och lov för oss som inte befinner oss i mörkret. Jo, jag har lite hemlängtan. Men jag längtar uppriktigt sagt inte alls efter själva Sverige, utan efter de där svenskarna som jag vill krama, vara hos, stötta, skratta och gråta med, baka och laga mat åt. Jag längtar efter svensk julmusik. Live. Jag längtar efter katten. Jag längtar efter tryggheten i att veta exakt hur alla system funkar, även om jag inte håller med om att några av dem är särdeles fantastiska. Dessutom är det tredje rundan till USA för oss, så jag har ganska bra koll på ganska många saker här också.

Det är något så vackert med trädgrenar som sträcker sig mot skyn. Jag tar ofta bilder liknande den här. Jag kan liksom inte låta bli. Det symboliska i att sträva uppåt, det gillar jag verkligen.

I går kommenderade jag snöbollskrig efter lunch. Sista dagen innan jullovet måste ju firas på något speciellt sätt även om man hemskolas, eller hur? Naturligtvis var det ett av barnen som fick en snöboll i ögat, men det fick nog vara värt det. Vi hade nämligen väldigt roligt! Jag vet inte vad det är med snöbollskrig som drar. Det är läskigt att få snö innanför kragen, för att inte tala om när man blir mulad eller nedslängd i snön. Jag gissar att det är den ljuva hämnden som är det bästa momentet. Särskilt om man får drämma till med en hämnd redan innan man själv blivit träffad av någon.

Utan kramsnö går det inte att bygga några avancerade snökreationer, men en minisnögubbe lyckades vi med gemensamma krafter få till. Han levde dessvärre inte ens i ett dygn, så jag gissar att någon störde sig på hans attityd. Eller så var det något annat…

Varm choklad och pepparkakor då man har varit ute länge i kylan funkar varje gång. Inte nödvändigtvis tillsammans, men ändå. Vilka peppisar är dina favoriter? Annas, Oscars eller hemgjorda? Vi har inte ens gjort pepparkaksdegen än, men till helgen kanske? Och nu måste jag sova för annars orkar jag inte med helgen när, eller om, den kommer.

Continue Reading

Trebarnsmamma sedan tolv år tillbaka.

Idag fyllde vår minsting tolv år. Tolv år! När jag var lite drygt tolv kommer jag ihåg hur jag tänkte att jag nog var så nära vuxen som man någonsin skulle bli. Ack så fel jag hade! Men så bra det är för mig som mamma att jag kommer ihåg att jag hade den tanken. Då blir det lite lättare att hantera svängningarna mellan ”nu är jag liten och vill hålla i mammas hand” och ”nu är jag vuxen och klarar att ta alla viktiga beslut på egen hand”.

Hur som helst är jag oerhört tacksam över att ha den här tjejen i mitt liv. Hon förvånar mig ständigt på en massa olika sätt och låter mig fortsätta växa som människa. All you need is love. Eller hur?

Continue Reading

Lördag och så där.

Jag känner att det är viktigt för mig att leva mer i nuet för att inte oroa mig om framtiden som inte ännu är här. Någon sa klokt att man kan missa en massa liv om man hela tiden ska analysera varje ögonblick och det är ju alldeles sant. Att leva i nuet för mig är mer som att njuta av att knåda en deg just när man håller på istället för att hela tiden låta tankarna vandra. Det är skönt att fokusera på något som omedelbart ger tillbaka, särskilt när man som jag har tankar som just nu inte alltid är särskilt guldkantade.

Just idag har bjudit på så mycket tacksamhet! Sovmorgon. Alltså, det är underbart att då och då slippa stressa, inte ha något som väntar, ligga kvar i värmen under täcket i ett kyligt sovrum. Jag skuttade till slut upp och gjorde amerikanska pannkakor lördagen till ära. Själv åt jag ett perfekt stekt ägg med flingsalt från Laesø och lite fruktsmoothie till efterrätt. Mums. Jag har hittat fina, ekologiska ägg till okej pris. Visst är det stor skillnad på ägg och ägg? Just de ekologiska äggen jag har hittat har tjockt, fint skal, vacker färg på gulan och de är helt klart godare än ”vanliga”.

En av de bästa grejerna med att bo här är att posten kommer på lördagar också. Idag fick vi ett paket från mina föräldrar och ett utökat julkort från min syrra. Sverigealmanackan med bilder av Erkers Marie Vad-hon-nu-heter ska få hänga i jobbalkoven i köket, saffranspåsarna ska få jobba redan i början av veckan och de hemliga God Jul-påsarna innehåller salmiakpulver som vi ska använda till lakritsglass. Mums. Tack mamma och M!!

Snart fyller vår yngsta dotter tolv år. Tolv. Jag kan inte fatta hur snabbt tiden har gått. S är fortfarande väldigt mycket lillasyster. Jag får kämpa med att inte dra ner henne, utan lyfta och putta på. Jag har förstått att det brukar bli så med minstingarna. Min morbror tycker det är lite surt att hans storasyrror fortfarande behandlar honom som en pojkspoling fast han är både morfar och farfar och ganska vuxen. Närmare bestämt 54 år gammal. Hahaha! Hur som helst lär födelsedagsbarnet bli väldigt glad över att få reda på att hon får ridlektioner i present. Tjoho! Hon har drömt om att få börja rida länge nu, så jag hoppas att hon verkligen tycker det är så roligt som hon har drömt om. Lilla damen är inte helt okunnig. Hon har ridit flera gånger, fast inte med regelbundna lektioner, och var med på ett veckolångt ridläger, så hon vet ungefär vad hon har att vänta sig. Hösten har hon ägnat åt att lära sig hela hästskötarvokabulären på engelska också. Engagerat! Önskematsedeln bjuder på dumplings, så jag fick förbereda degen i kväll. Den ligger nu uppdelad på 48 små bollar som i morgon ska kavlas ut och fyllas med läckerheter. Har du inte provat att laga egna dumplings och den fantastiska dippsåsen som man har till så tycker jag att du ska prova! Lite pilligt, men väl värt besväret.

Maken och jag åkte på date efter lunch. Eller ja, vi åkte i alla fall iväg till IKEA utan barnen, så det kan väl i det närmaste kvalificera? Dessutom delade vi på en kanelbulle och ett glas dricka efter att ha plockat på oss följande, det sista som behövdes till huset: en stor Paxgarderob till hallen, varsin hurts till G och S, en byrå till E, en spegel till E, två köksstolar till oss alla, en arbetsstol till K (på fyndet, likadan som vi köpte till mig förra gången fast nu ännu billigare), galgar till nya garderoben, stearinljus och diverse annat smått och gott. Nästa inköp blir pingisbord, men sedan har vi nog allt vi känner att vi vill ha. Huset behöver få lite mer karaktär, men när väl grunden är på plats är det lätt att fylla på med tavlor, textilier och annat som gör oss glada.

Lägg nu på minnet precis hur det såg ut innanför dörren när vi kom hem från ”utflykten”. Hade vi fått gäster just i kväll hade de nog trott att vi är världens slarvputtar och det är vi faktiskt inte! I morgon kväll kommer det att se mycket finare ut här.

För övrigt är det jul om åtta dagar. December har försvunnit i något slags dimma för mig, men det är okej. Vi har det mysigt nu. Så här ser det ut på köksbänken:

Mysigt, eller hur? Maken är inte helt nöjd med min nyinköpta juldekoration. Han tycker den är deppig. Själv tycker jag den får vara en påminnelse om att man faktiskt kan styra sina känslor till en del. Det finns ingen gräns uppåt utom den jag sätter själv…

Till slut vill jag berätta att vi var på en jättetrevlig 40-årsfest hos en av våra gamla Phillyvänner. Han råkar också vara en av Ks chefer här. 🙂 Tänk att man kan lyftas så av att skratta, dela minnen med vänner och äta väldigt god mat! När vi kom hem blev jag alldeles överraskad då jag såg mig själv i spegeln och såg att mina ögon var – glada. Det har jag inte sett på väldigt länge. Nu passar jag på att hälsa dig God Jul med mycket kärlek och önskar dig ett fantastiskt år med all den glädje jag hade i mig sent i går kväll och som faktiskt fortfarande dröjer sig kvar. Gör något fint för någon annan. Gör som min syster och hennes familj gör varje år. De väljer ut en familj som har det svårt ekonomiskt och överraskningsjular för dem utan att familjen får reda på vem som lämnat gåvorna. Vi har inte kommit igång med det än, men… Happy söndag, hör du. Jag lämnar dig med den här inspelningen av en något överförfriskad, men glädjespridande, Kim Wilde. Mer musik till folket!

Continue Reading

Det vänder.

Det känns lite konstigt att skriva en blogg som är som en dagbok men ändå inte. Jag skriver och berättar vad som händer i vardagslivet för släkt och vänner. Jag skriver om mina tankar till alla som vill lyssna. Jag skriver nyttigt och onyttigt och ibland skriver jag bara av mig. Egentligen borde jag kanske slänga inlägg som har uppfyllt sitt syfte precis som jag brukade riva ur dagboksblad som liksom var för mycket eller som gav en sanning som var för mycket eller inte alldeles tillräckligt då jag höll mig med vanliga pappersböcker? Å andra sidan hade bloggen blivit väldigt hattig då, för allt som står här har samband på ett eller annat sätt. Vissa dagar tänker jag högt med bokstäver och somligt skriver jag innan jag har tänkt färdigt. Vissa tankar får jag hjälp att komma vidare i och ibland hjälper det att se sig själv genom någon annans ögon.

Idag fick jag en kommentar från dig som aldrig skrivit något här förut. ”Måste bara säga att jag är upplyft av din argt rungiga blogg! Mkt glöd och styrka.” Jag blev alldeles förvånad. Är min blogg argt rungig? Visar jag glöd och styrka? När jag har känt mig mer förvirrad, ledsen och svag än någon gång förut? Det har hänt så mycket i mitt liv det senaste året. Jag har gått igenom saker jag aldrig hade förväntat mig skulle hända just mig, just då och just nu. Jag har blivit stark, jag har känt mig svag, jag har känt kärlek, jag har upplevt sorg, jag har stått emot, jag har dragits med, jag har vuxit. De senaste månaderna har jag känt hur jag trillat ner, ner, ner utan att hitta hålet i isen, jag har velat hjälpa utan att kunna göra något och hur illa det nu än har varit så har jag vaknat varje morgon.

Jag har fått så mycket stöd och hjälp av min fantastiska familj. Med alla korten på bordet är det naturligtvis lättare att veta vad man ska säga. Tack till dig som har peppat och kramat och uppmuntrat genom cyberrymden utan att veta annat än att jag har varit ledsen. Jag uppskattar det verkligen! Min resa fortsätter. Jag är starkare idag än i går och jag är framför allt gladare. Jag har sett ljuset. I morgon är en annan dag och man blir glad av rött.

Innan jag lämnar den fantastiska texten av Bjørn Eidsvåg till dig – Tack Annette! – vill jag säga att jag är tacksam över livet, även om det inte riktigt uppför sig som jag hade önskat. Jag samlar styrka inför det som ligger framför mig. All kärlek till dig.

Eg ser

Eg ser at du er trøtt
Men eg kan ikkje gå alle skritta for deg
Du må gå de sjøl
Men eg ve gå de med deg
Eg ve gå de med deg

Eg ser du har det vondt
Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg
Du må grina de sjøl
Men eg ve grina med deg
Eg ve grina med deg

Eg ser du vil gi opp
Men eg kan ikkje leva livet for deg
Du må leva det sjøl
Men eg ve leva med deg
eg ve leva med deg

Eg ser at du er redd
Men eg kan ikkje gå i døden for deg
Du må smake han sjøl
Men eg gjer død til liv for deg
Eg gjer død til liv for deg
Eg har gjort død til liv for deg

Continue Reading

Skit i familjen.

Tja. Det HÄR är nog min favoritinsändare någonsin. För föräldrar ska väl inte ta hand om sina barn och barn ska väl inte ta hand om sina föräldrar? Fy, sådana dumheter. Och varför kommer inte någon och tar hand om min tonårsson?

Ibland blir jag så arg så jag blir alldeles matt. Efter de två WoW-dagarna, vardagslivet med min familj och diverse annat så känner jag mig just så. Matt. Kom och ta mig långt härifrån, snälla. Och nästa gång du ser en kvinna misshandlas, fysiskt eller mentalt, av sin könsmaktsordningsopåverkade idiot till muppgubbe (jag pratar alltså inte om min egen man om du undrar) så samla ihop ett gäng och slå honom med ett basebollträ i huvudet från mig. Jag känner verkligen att mitt ord för i år, lyfta, inte riktigt har fått chansen. Jag har låtit mig dras ner i gyttjan i stället för att lyftas till nya höjder. Det är dags att välja ett nytt ord. Man kan inte välja samma två år på raken, eller hur?

Glad Lucia, förresten.

Continue Reading

Julgodis utan ljus sirap…

… är ju inte möjligt att göra! Jag hade glömt att köpa med mig ljus sirap fast Stephanie hade tipsat mig. Vi testade lite med corn syrup eftersom någon i ett bakforum hade föreslagit det som ett fullgott alternativ. Vi bakade jordnötsbitar, även kallade Snickerskakor, i första testomgången, men tyvärr räckte den där fusksirapen inte hela vägen. Ingen klagade på kakorna. De blev rätt söta ändå, men de fick inte den rätta knycken! Vi bestämde oss för att hålla oss till pepparkakstryfflar, jordnötsbitar, marsipangubbar och vuxen-Rocky Road idag. När vi fixat sirapen kör vi en omgång kola och knäck. I morgon kan det hända att vi hittar rätt grejer på Swedish Heritage. Annars har jag hittat ett ställe på nätet där man kan beställa, så vi reder oss!

Godast i dagens godisskörd blev pepparkakstryfflarna. Gör en god chokladtryffel av grädde, lite smör och en favoritchoklad. Låt stelna till lagom rullvänlig konsistens och forma små bollar som rullas i pepparkakssmulor. Det där med ”små kulor” är viktigt. Det blir för mastigt om man drar till med stora godisar med så mycket smak i.

Barnens och de vänner de är med mest. Deras familj påminner mycket om vår, så vi känner oss rätt bekväma tillsammans. Det känns skönt att vi redan har hunnit få en liten bas av släkt och vänner här. Det hjälper mycket. Tänk vilka trevliga människor det finns! Alla är inte självklara, men livet blir mer spännande då det inte är så förutsägbart.

Den här nötknäpparen alltså. Vilket fynd! Ja, eller inte. 1 400 kr! Men då funkar han å andra sidan både inomhus och utomhus och dessutom är han lika ståtlig som vilken människa som helst. Ibland undrar jag vad det är som får folk att köpa sådana här saker. Ljus är min grej. Jag hade nog kunnat tänka mig lägga ner så mycket pengar på fina ljusslingor även om vi nu inte har gjort det just i år, men uppblåsbara tomtar och blinkande renar… Nej, det är liksom inte min grej.

När familjen var ute i skogen och valde gran hade de svårt att bestämma sig. De kom hem med det här muskedundret. Inte för att maken är särskilt lång, men han är inte särskilt kort heller, så utgå från 175 cm så får du kanske en uppfattning om hur hög den är! Det roliga är att granen faktiskt funkar där i hörnet där vi har så högt i tak. Det är fint och när vi köpt två ljusslingor till och hängt på dem tillsammans med våra ihopskrapade och ihoppysslade och fyndade dekorationer så kommer granen att bli riktigt tjusig.

Det bästa med julisen är dess kottar. Visst är de fina?! Äkta kottar i julgranen har vi aldrig kunnat stoltsera med förut.

För övrigt har den här dagen varit lite bättre. Jag vet att saker och ting ordnar sig, men ibland tar det lång tid och ibland önskar man att det inte fanns något att ordna till. Så önskar jag just nu till exempel. Ha en fin helg, hördu. Det är andra advent på söndag och kanske är just du en av de lyckliga, eller mindre lyckliga, som fått vacker snö lagom till lussefirandet.

Continue Reading

Still Alive.

För dig som gillar skruvade texter. En av ungarnas favoriter, men jag älskar den också… Söt melodi och en förföriskt gullig datorröst. Still Alive kommer från spelet Portal.

This was a triumph.
I’m making a note here: HUGE SUCCESS.
It’s hard to overstate my satisfaction.
Aperture Science
We do what we must
because we can.
For the good of all of us.
Except the ones who are dead.
But there’s no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
And the Science gets done.
And you make a neat gun.
For the people who are still alive.
I’m not even angry.
I’m being so sincere right now.
Even though you broke my heart.
And killed me.
And tore me to pieces.
And threw every piece into a fire.
As they burned it hurt because I was so happy for you!
Now these points of data make a beautiful line.
And we’re out of beta.
We’re releasing on time.
So I’m GLaD. I got burned.
Think of all the things we learned
for the people who are still alive.
Go ahead and leave me.
I think I prefer to stay inside.
Maybe you’ll find someone else to help you.
Maybe Black Mesa
THAT WAS A JOKE.
HAHA. FAT CHANCE.
Anyway, this cake is great.
It’s so delicious and moist.
Look at me still talking
when there’s Science to do.
When I look out there, it makes me GLaD I’m not you.
I’ve experiments to run.
There is research to be done.
On the people who are still alive.
And believe me I am still alive.
I’m doing Science and I’m still alive.
I feel FANTASTIC and I’m still alive.
While you’re dying I’ll be still alive.
And when you’re dead I will be still alive.
STILL ALIVE (x2)

Continue Reading

En dag vänder det.

Tack för omtänksamma kommentarer, fina sms och snälla mejl. Livet är helt enkelt tufft ibland, svårt att hantera och lite orättvist. Eller mycket, beroende på vad man jämför med. Jag brukar säga att vanliga vardagar är bra och jag menar verkligen det. När livet ser ut som mitt, med så fantastiskt mycket gott, borde det inte vara svårt att lista massor av saker att vara tacksam för. Jag kan göra det nu också. Ledsamheter är jobbiga att hantera för folk runt omkring. Man är väl hellre med en glad och busig människa än en som ser ut att ha tappat allt smör i Småland? Ibland får man till och med låtsas för att göra gott både för sig själv och de som finns runt omkring. Det kan vara precis det som är rätt medicin! Jag stannar till, njuter av doften från granen, gråter, äter en pepparkaka, gråter, snyter mig och skrattar åt något roligt min dotter visar mig. Så får det vara just nu. Och jag lovar att fokusera på det fina och glada och härliga med den här tiden fram till jul! Inte för att låtsas, utan för att hjälpa mig själv. Det är jag, och alla runt mig, värd.

Ni vet sådana där fina viktomtar som i alla fall jag är uppväxt med? Sådana, fast i metall, fick vi idag i ett julpaket från svärföräldrarna. Det fanns också annat juligt som genast puffade upp inredningen några steg. Jag luktade lite på Leva & Bo-tidningarna som jag ska läsa som kvällslektyr och lät barnen smaka var sitt kärlekspiller. Nog blev de genast märkbart kärleksfullare?

I vår gran hänger än så länge en enda dekoration. Sonen fick den som present för ett par dagar sedan. Barnen får alltid dela på en paketkalender och ett givet innehåll är var sin ny julgransdekoration. De börjar till och med bli så stora att de uppskattar dessa gåvor även om de kanske inte tillhör en tonårings toppönskningar! Jag läste någonstans att människor behöver traditioner för att må bra. Dessa traditioner kan se väldigt olika ut, men de uppfyller samma behov. Kanske är det därför så många fortfarande firar en halvkristen jul fast de inte erkänner sig som det minsta religiösa? Jag känner människor som säger att julen är en hednisk högtid från början och att de har sin fulla rätt att fira jul av den anledningen. Flera av dem går ändå gärna på midnattsmässa, låter döpa sina barn, gifter sig i kyrkan och uppmuntrar sina barn att konfirmera sig. Som sagt. Traditioner är viktiga och ju äldre man blir, desto viktigare känner jag att de är för mig. Att inte bli uppvaktad på födelsedagsmorgonen, det skulle jag nog inte kunna smälta. 😉

På lördag är vi bjudna på middag hos vänner som bodde i Sverige i några år. De brukar bjuda in svenskar och går sedan på Luciafirande här. Många har varnat oss för att lussetåget är uselt. Barnen och ungdomarna kan varken melodier eller svenska, men de gör vad de kan och det är det som är det viktiga! På lördag firar vi alltså Lucia med glädje, njuter av det vi får och kan drömma om det här. Den där lussebrudsvisan har fått mig att rysa varje gång. Det är så effektfullt då bara barn med tända ljus är med och sjunger och man fyller på med fler och fler. Hädanefter blir det inte bara utebliven Globenlucia för oss, utan för alla. I år kör man i Friends Arena. Jag hoppas det blir lika bra som vanligt. Dock rekommenderar jag alltid Luciamorgon i kyrkorna runt om i Stockholm framför det stora firandet om man måste välja.

TACKSAMHETSLISTA 6 december 2012 (lite random, mer än de självklara – familj, vänner, kärlek…)

Metallica finns på Spotify
Annas pepparkakor
världens trevligaste brevis som levererar paket fram till dörren
glada marimbatoner
Celestial Seasonings finfina örtteer
riktiga magskratt
sushi
julklappshemligheter
snöklädda berg
badkar

Se där… Det gick ju bra! Hoppas att du njuter av livet och att du tar tillvara de finaste stunderna och bevarar dem i ditt hjärta.

Continue Reading

Onsdagsont.

Idag vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Somligt passar sig inte i bloggformatet. Mina systrar har haft tuffa dagar. En av dem har råkat ut för vattenskada. Usch! Jag vet ju hur eländigt det är. Den andra hade längtat jättemycket efter en jobbresa som blev inställd p g a det eländiga Stockholmsvädret. Det jag själv varit med om kan jag inte ens berätta om. Det gör ont, så fruktansvärt ont.

Adventskalenderpresenten för äldsta dottern idag. Fynd från Michael’s där de säljer ut julgrejerna med 40-60% rabatt. E hade önskat sig juldekorationer till sitt rum som går i just exakt de här glada färgerna. Tänka sig! Det är saligare att giva än att taga och det är absolut toppen att ge något till någon som uppskattar sin gåva.

Under kvällen har vi spelat lite. Tja, jag vet inte hur vackert det var, men det var roligt. Jag älskar min fiol. Just idag var det det enda som kunde skingra mina tankar. Hade jag kunnat spela ordentligt hade jag kanske spelat den här fantastiska Mendelssohnkompositionen… Lev väl, lev i nuet och lev i kärlek.

Continue Reading