8 december 2021.
Hej pilligt julpyssel! Igår hade jag tänkt göra klassiska flätade hjärtan, men jag hade dels lovat brorsdottern att göra sådana med henne om ett tag och dels hade jag sett sådana fina stjärnor hos Trendenser. Jag letade helt enkelt upp YouTube-videon som Frida länkade till och kände mig som en ungdom, eller brorsan. Det är de som alltid brukar lära sig saker på YouTube. Jag var lite tveksam efter mitt försök att sy ihop en socka med maskstygn (Kitchener stitches). Det tog nämligen cirka två timmar och blev inte alls så snyggt som jag tänkt. Trägen vinner och den som ger upp får aldrig chansen att utvecklas! Sagt och gjort, det fick bli en ny YouTube-lärare på skärmen.
Frida hade gjort jättefina stjärnor i två färger. Är det något jag har hemma så är det mycket papper, men jag vet hur jobbigt det är att göra origami med för kraftigt material. Jag bestämde mig därför för att använda mig av det lite finare kalligrafipapperet, mitt övningspapper i A4-storlek. Det har åtminstone lite glans i sig även om jag inte riktigt gillar den vita färgen. Jag skar till längder på höjden, 7 mm breda. Det resulterade i en färdig stjärna med knappt 3,5 cm mellan spetsarna. Perfekt storlek för ett tallris tänker jag.
Här ser du på nära håll ungefär hur det ser ut då vikandet är i full gång. Jag testade även med billigt kopieringspapper. Det var faktiskt ännu lättare att vika, men resultatet blev inte riktigt lika fint.
Ojoj, det gäller att hålla tungan rätt i mun då man pysslar med sådant här. Vår yngsta dotter kommer ihåg sina origamivikningsföljder i huvudet, men jag ser inte hur jag ska kunna göra sex sådana här till utan att behöva stresstitta på instruktionsfilmen… Det får bli dagens projekt. Jag hann inte mer än två då jag var tvungen att lägga tid på något annat. Så blir det ibland! Jag kan iallafall rekommendera detta projekt för dig som gillar att pyssla. Se bara till att ha väldigt jämnbreda remsor! Det gör det så mycket lättare att få ett snyggt resultat. Pyssla på och lycka till!
Edit: Under den sista biten med Daniel Bergmans Hjärtat i lurarna (Så bra!) blev det några stjärnor till. Jag fick ut sju stjärnor på ett A4. Med en centimeter per remsa hade längden också räckt, och då hade stjärnorna naturligtvis blivit lite större.
3 december 2021.
Jag har varit van vid att alltid kunna gå ut i trädgården eller bakom huset och plocka in vad jag har velat ha till olika projekt. Enris, tallris, julgranar, mossa… Här är det inte lika lätt då vi inte har den sortens mark. Jag får säkert ta vad jag vill i Klackamåla i syskonens skog, men det kräver planering och en resa. Igår ville jag få till kransar till pardörrarna på verandan. Förra årets enkransar blev fina, men omväxling förnöjer. I år ville jag därför testa tallris.
Vi har en tall precis utanför huset. Dessvärre är den hög och lite till åren kommen, så själva riset är inte precis lättillgängligt. Vi bjuds dock ofta på höststormar här på ön, och påpassligt nog hade några klena grenar blåst ner lagom till mitt projekt. (Visst är grenar med alkottar på fina? Jag plockade på gårdagens promenad, men vet inte riktigt vad jag ska göra med dem.)
Kransstommar gjorde jag av två metallringar från en billig IKEA-lampa som inhandlades till dotterns bröllop för att stympas till ett annat pysselprojekt. För att få en yta med lite mer motstånd klädde jag dem med floratejp (självhäftande och töjbar, bara att snurra på). Ringarna är det sedan bara att återvinna till något nytt projekt.
Så här såg de färdiga stommarna ut.
Eftersom jag inte hade så mycket tall att tillgå var visionen lite luftigare kransar. Jag klippte till ca 1 dm långa toppar och delade upp dem i två högar – utan och med kotte. Två utan och en med i upprepat mönster gjorde att materialet precis räckte. De kommer att bli söta på plats tänker jag.
Snart klart, del 2.
Putsen sprack tydligen lite vid bortbränning av plywoodformen inuti ugnen, men det blir nog bra ändå. Nu ligger pizzan inom räckhåll…
Snart klart.
Dagarna springer förbi och snart är vi inne i augusti. Sommaren har varit så fin. ”Hemester”, halvdassigt väder, umgänge med släkten, pyssel och fix – en perfekt kombination, tydligen. Förra sommarens fiaskoartade kaos ligger nästan överspelat av det här på hårddisken. Det känns skönt att veta att jag snart har åkt förbi den där jobbiga ettårshållplatsen. Den femte oktober fyller jag femtio. Jag är långt från ”fifty and fit”, men jag mår bra och är tacksam över allt jag har och allt jag har tagit mig igenom. ”Imorgon är en annan dag” är inte bara en schlagerklyscha, det är också ett uppmuntrande och stärkande mantra för den som behöver!
I Bredavik står nu pizzaugnen färdig och det är dags att börja testa om den håller måttet. Det är så spännande! Maken och svågern har varit duktiga och har nu fått ge sig på att mura inne i huset också. Putsfasader nästa?
Återbruk och arv.
Far älskade sina bruna manchesterbyxor och sina rutiga skjortor. Han hade hittat ett vinnande koncept och varför ska man överge ett sådant? När han dog begravdes han i sin finaste outfit (de nyaste bruna manchesterbyxorna och den finaste skjortan). Jag och min ena syster tänkte båda lika och kunde inte med att slänga eller ge bort hans slitna kläder, så vi hade båda sparat några klädesplagg. Härom månaden satt vi och pratade om vad vi ville göra med dessa och syrran kom på att vi skulle göra ”syskrin” till alla syskon. Sagt och gjort. Vi ägnade ett par heldagar till att skära tyg och sy ihop allt och avslutade med handfållade skråddband. Eftersom mammas plagg var återvunna på annat sätt sedan länge fick hon vara med i form av blommiga dekorationsband. Trädgården blev våra föräldrars stora gemensamma intresse de sista åren, så det kändes fint att knyta ihop projektet med denna symboliska detalj. Detta måste ha varit det roligaste projekt jag någonsin gjort! Igår fick vi möjlighet att dela ut det färdiga resultatet till alla när de flesta av oss var samlade. Fint ändå.
Var god beställ pizza!
Om jag hade hittat beskrivningen på en pizzaugn, tänkt ”Vad roligt det hade varit att ha en sådan i Bredavik” och sparat ner dokumentet på min Drive så hade det med all sannolikhet stannat där. Nu var det inte jag som hittade den där beskrivningen, utan det var min syster. Tur att hon är en så bra på att genomföra saker och ting!
Med syrran som ansvarig projektledare och svågern och maken som arbetsbin har ”vi” nu nått väldigt långt! Efter en enorm insats igår eftermiddag och kväll är pizza-igloon klar att putsas.
Jag kan ingenting om att mura och hade nog tänkt mig att bruket skulle vara kletigare. Det är sand, lera och vatten och känns ungefär som geggan vi lekte med på stranden då vi var små. Man behöver inte vara orolig för att det torkar för snabbt om någonting går fel.
Titta, så fint det blir! Eller, rent estetiskt blir det inte riktigt fint förrän putsen kommer på, men jag är duktig på att föreställa mig det färdiga resultatet. Jag känner nästan doften av pizza. Gör inte också du det?
Ps: Är du sugen på att bygga en egen pizzaugn? Det finns mängder av beskrivningar på olika tillvägagångssätt och den billigaste versionen är liten, nätt och kostar bara en femhundring att bygga. Lycka till!
Juni i Uttorp.
Det är den 22 juni och jag sitter i mitt arbetsrum med öppet fönster. För mig är det en vanlig pluggdag och jag har just ätit lunch med de andra tre familjemedlemmarna som för tillfället befinner sig här hemma. Regnet som föll under natten och i förmiddags sögs snabbt upp av törstande växtlighet. Det är fascinerande att se vilken skillnad det gör när naturen själv bjuder på bevattningen! Allt blev synbart grönare på bara några timmar.
Hobben med gul fetknopp som står vid sidan av vår uppfart, eller nedfart beroende på hur man ser det, livar verkligen upp. Den här lilla söta blomman gör sig bäst i sällskap med hela släkten! Det är svårt att låta bli att fångas av intensiteten i färgen och jag tror att också människor som vanligtvis inte är så förtjusta i gult tycker att det här är fint. Förr i tiden användes gul fetknopp mot skörbjugg och frossa och den ska även vara bra på att läka sår. När jag blir lika duktig på växter som min faster återkommer jag med mer information.
Flädern utanför mitt fönster fick de nedre blommorna skördade av yngsta dottern igår. Jag gjorde årets första, men inte sista, omgång flädersaft och jag passar på att länka till det utmärkta recept jag använde förra året. Jag använder den mindre mängden socker och häller upp saften på halvliters pet-flaskor som jag stoppar i frysen. Förra året gjorde jag både flädersaft, syrensaft och jordgubbs- och flädersaft och den sista flaskan står först nu i kylskåpet. Här hittar du Oholahs recept. Jag passar också på att skriva av det här om nu Tasteline skulle försvinna.
Oholahs bästa flädersaft
60 klasar fläderblom
3 st citroner, sköljda och skivade
2,5 l vatten
1-2 l socker
0,5 dl citronsyra
Koka upp vatten och lös upp socker och citronsyra.
Häll sockervattnet över rensade blomklasar och skivad citron.
Låt stå svalt i fem dygn.
Sila och häll på flaskor.
Maken fortsätter att leverera i trädgården. När jag kom hem igår stod denna mottagningskommitté och väntade utanför häcken. Tjocka damen till vänster, ”att leva med lipödem” i mitten och längs till höger Klas, ett av stentrollen i Frost. Jag älskar dessa konstnärliga steninstallationer!
Tjocka damen är vackrast. Först tänkte jag att hon liknade en av Lisa Larsons tjocka damer, men de har alla sluttande axlar. Detta är en mycket starkare kvinna och jag känner mig trygg med henne här. Gott så.
Nu stänger vi till uterummet.
Maken har pysslat igen! Nu har trädgårdslandet fått en dörr. Eftersom ”Dolly är på smällen” (citat från grannen, Dolly är rådjuret som äter upp allt hon tycker är gott) gissar jag att hon är för tjock för att tränga sig igenom under snedslån. Dessutom ska dörren få nät också vad det lider, plus att en till likadan dörr ska snickras ihop.
Maken är mest nöjd med grindklinkan. Den är perfekt positionerad och stängs med ett mjukt klick. Snyggt och lätt att hantera med bara en hand. Det gillar jag!
Blomtrappa.
Maken har tagit till sig mina önskemål och byggt en fantastisk blomtrappa! Altanen lutar in mot huset och verandan lutar lite utåt, men blomtrappan är faktiskt helt som den ska vara. Det finns plats att ställa byttor nedanför det nedre hyllplanet också. Altanen ska bort, men får hänga med tills det är dags att lägga grus. Efter sommaren ska hyllan få samma gröna färg som våra dörrar har, men med tanke på att linoljefärg har så långt torktid får det bli såhär över sommaren. (Hyllan har blivit behandlad med träolja för att klara vattnet som rinner av krukorna, och regn såklart.)
Roligt att festlokalen kan funka både som träningslokal och snickeri!
Jag är så tacksam för makens insatser. Många av mina idéer skulle jag eventuellt ha kunnat genomföra själv, men först efter extremt många timmars YouTube-undervisning eller kvällskurser. Lagarbete är icke att förakta.
Endricka.
Maken har länge pratat om att göra endricka av något slag. Det finns enbärsdricka som man gör på rena enbär eller enbärsolja och så finns det gårdagens experiment, en endricka som bryggs på hela enkvistar med barr och bär. Här hittar du receptet som maken följde.
Det är alltid lika spännande att följa recept på nätet. Detta uppmanade kocken att samla in ”en välfylld kasse” enris med bär. Maken verkar ha tolkat detta som ”packa en sopsäck full med enris”, så efter drickamakeriet har vi fortfarande enris nog för resten av grannskapet.
Jag vet inte om det bidrog till något, men maken ville koka denna brygd på vedspisen. Med tanke på kommentaren i ett annat recept (gör inte endricka på våren då den blir besk) kanske just vedkokandet var en viktig detalj för att påverka smaken positivt?
Mjölkkanna 101/1359 tillhörde en gång i tiden fars föräldrahem i Klackamåla. Undrar just hur länge sedan kannan senast fylldes med mjölk eller något annat drickbart? Den rengjordes ytterst noggrant inför detta äventyr, något som säkert har hänt många gånger förut.
Jag vill inte påstå att det luktade gott i köket/bryggeriet av endrickan. Doften var väldigt intensiv med en touch av skog, mossa och kåda, men smaken var inte helt oäven då sockret hade tillsatts.
När brygden hade uppnått den magiska temperaturen 37°C var det dags att röra ut ett halvt paket jäst i drickan. Efter ett tag var det klart att jäsningsprocessen var igång och maken hällde upp drickan i IKEA-flaskor med snäpplock. Nu står de svalt och ska göra så i tre-fyra dagar, så får vi se om experimentet blev lyckat eller ej. Sist vi gjorde något drickbart handlade det om smarrig flädersaft och äppelmusten av våra Ingrid Marie-äpplen blev fantastiskt god. Vi hoppas att endrickan också är duktig på att smeka smaklökarna.
Edit: Uppdatering då jag ser att detta inlägg fortfarande ger nedslag i sajberrymden. Denna dricka blev väldigt festlig, så festlig att vi mest använde den till att spruta festliga tillfällen med. Odrickbar kan man också kalla den, men det var väl för att maken tillförde lite mer jäst än receptet påtalade då han inte tyckte jäsprocessen var igång. Jag tror att han dessutom tog för mycket ris och att han tillverkade den under fel tid. Bättre lycka nästa gång!