bibliotek – monnah

4 november 2025.

4 november, 2025 10 kommentarer

Jag är grundskolläraren som blev samtalsterapeut. Det är länge sedan jag själv rörde mig i skolvärlden och vår yngsta dotter tog studenten 2020, så jag inser att mina erfarenheter är daterade och numera bygger på andras upplevelser. Lärande är dock något som inte på något vis är bundet till skolan och lär mig, det gör jag fortfarande varje dag.

Att tro att pedagoger är de enda som kan förmedla kunskap leder till krock i hjärnkontoret. Några av mina mest inspirerande mentorer har dock varit lärare. Mina grundskolefröknar. Diverse lärare och lärarinnor. Handledare. Min systerson sa för några år sedan att jag alltid ser möjligheter att undervisa. Jag valde att tolka det som något positivt, hehe. Annars har jag rättmätigt blivit beskylld för att vara Besserwisser, något som jag jobbat hårt på att slipa bort sedan unga år. Att skriva någon på näsan är ju otroligt otrevligt. Diskussioner däremot, det är grrrrrrejer. Att vara öppen för intryck, klokskap, information, andra lösningar eller synvinklar – detta ger livskraft och ger själen chans att expandera.

Igår läste jag en recension av en bok jag gärna hade satt ögonen i. ”Det har aldrig hänt någon gång i historien att två människor läst exakt samma bok. Delat läsupplevelser har förstås många – men deras läsningar av ett verk är aldrig identiska. Det konstaterar Kristoffer Leandoer i Det är läsaren som skriver boken.” När du läser mina texter kommer du att tolka, läsa in och koppla ihop din egen tankevärld med min. Vi människor funkar så. Vi utgår från oss själva och så ska det naturligtvis vara. För att lära oss bli mer förstående medmänniskor, eller för att åtminstone lättare kunna navigera bland andras tankevärldar, behöver vi lära oss om annat än precis det som finns i vår egen lilla bubbla. Visst går det ofta bra att stanna där och inte ge sig utanför den, men jag tänker att vi går miste om så mycket om vi inte fortsätter vara nyfikna, fortsätter lära oss, fortsätter utvecklas. Det gäller både intellektuellt, mentalt och själsligt. Idag är jag tacksam för att jag fortfarande tycker det är lika roligt att lära mig saker och ting och för att det finns så otroligt mycket spännande att sätta tänderna i!

Här är några av de platser jag rör mig på för att lära mig mer:

Coursera, gratis utbildningar från kända och mindre kända universitet och lärosäten
Språket, radioprogrammet/podden som alltid levererar
Kvartal, mediehuset med ledorden ”Tänk själv”
Biblioteket i Karlskrona, men även appen Biblio där man kan låna e-böcker och ljudböcker
Hemslöjd och Språktidningen, två tidskrifter som jag då och då prenumererar på
Våra bokhyllor

Funderingar

Böckerna och jag.

10 oktober, 2024 4 kommentarer

Jag längtar efter att läsa. Jag längtar efter att ta i böcker, att bläddra bland väldoftande sidor och att förlora mig in i ett skeende som blir mitt liv och mina känslor. Jag längtar efter att strosa i bokhandeln under bokrean och plocka upp de titlar jag redan spanat in i den stora reakatalogen. Jag längtar efter känslan att ha fem böcker kvar i en serie bestående av åtta titlar. Jag längtar efter att laga mat efter recept i favoritkokboken och efter att provbaka recept från julklappsboken. Jag längtar efter att hitta en ny favoritförfattare och vilja sluka precis allt som personen ifråga har skrivit. Jag längtar efter att ta in ny kunskap genom att läsa, läsa om och läsa en gång till. Jag längtar efter att ta fram älskade favoriter och läsa om dem för att hämta trygghet i att veta precis vad som kommer att hända eller vilka känslor jag kommer att uppleva. Jag längtar efter bokhögar som faktiskt blir avverkade. Jag längtar efter att njuta av estetiskt fulländade bokomslag som ropar ”Läs mig!”, jag längtar efter gamla läderband med spröda sidor som bläddrats i av många före mig och jag längtar efter att se ett omslag och direkt veta vilken författare som skrivit boken. Jag längtar efter att lägga ifrån mig en bok och inte ens komma ihåg vad karaktärerna hette, men vara uppfylld av känslorna som jag just fått uppleva. Jag längtar efter att besöka vackra bibliotek i världen och fälla en tår medan jag försöker ta in hur mycket dessa böcker har betytt för mänskligheten. Jag längtar efter att ha mer plats för böcker. Jag längtar efter ett helt barnbarnsbibliotek. Jag längtar efter känslan jag fick då jag satt på Karlskrona bibliotek och bläddrade i alla spännande hobbyböcker som stod i Q-sektionen. Jag längtar efter att läsa välavvägda ord, intelligenta ordslingor, kluriga resonemang, spännande passager och provocerande resonemang. Jag längtar efter att känna ett ”AHA!” sätta sig i ryggmärgen och fylla mig med bokstavlig kraft.

Jag är otroligt tacksam för alla böcker som legat i mina händer genom åren. Jag har haft stor glädje av tillgång till ljudböcker, men för mig är det helt enkelt inte samma sak att läsa en bok och att lyssna på den. Min hjärna fixar inte riktigt att behålla fokus på samma sätt då jag lyssnar. Det innebär att jag mest kan lyssna på böcker som inte är särskilt viktiga. Skönlitteratur. Facklitteratur kräver ögonkraft och möjlighet att läsa om och kanske markera. Jag sörjer inte utveckling i sig, men jag sörjer att inte längre ha samma relation till läsning som jag hade en gång i tiden. Böcker kräver ansträngning och koncentration, tid och stillhet. Jag är mer rastlös idag och det påverkar min läsning. När jag bodde hos svärfar i några dagar häromsistens läste jag ut en hel bok på två kvällar. Jag kommer inte ihåg när det skedde sist, men nog var det länge sedan. Jag har tänkt på det nästan varje dag. Jag har dammat böcker, sorterat ut böcker och fått ett par pocketböcker sedan dess, men jag har inte läst något. Men jag längtar. Jag längtar efter att läsa.

Ditten och Datten

En eftermiddag på biblioteket.

5 april, 2022 Inga kommentarer

I förgrunden ser du Trefaldighetskyrkan i Karlskrona, byggd av Nicodemus Tessin d.y. 1697 lades den första grundstenen till kyrkan, och 1709 stod den ”färdig”. Riktigt klar var den först 40 år senare. 1790 upplevde stan den stora stadsbranden och Trefaldighetskyrkan stod efter den med bara grunden kvar. Kyrkan räknas som ett av Sveriges främsta klassiska, romerska barockmonument. Kyrkan med tornen som du ser i bakgrunden är Fredrikskyrkan där min kör har sin hemvist. Det är inte svårt att se att den har samma upphovsman och också är byggd i samma stil. Jag älskar verkligen de här byggnaderna, de tillför så mycket till Karlskrona.

Granne med Trefaldighetskyrkan ligger en annan favorit. Inte utseendemässigt, biblioteket är en tristtråkig kåk från 1959, grå och fyrkantig. Inuti däremot, där njuter jag! Det är naturligtvis alla böcker som gör att jag trivs så bra där och ett oändligt antal timmar under trivsamma omständigheter. Just igår satt jag här och förberedde en kommunikationskurs. Det var fantastiskt att bara kunna gå och plocka upp alla böcker jag ville ha och behövde, helt utan andra distraktioner. Jag påmindes om vilken fantastisk arbetsplats det här kan vara! Hoppas jag kommer ihåg nästa gång det kan vara aktuellt.