Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Tack för allt mamma! Tänk att vi klarade den här dagen…
Så glad jag är över alla som kom för att göra mammas minnesstund och allt runt omkring till något ljust och fint. Jag tror faktiskt att mamma hade blivit nöjd med precis allt, till och med vädret.
… till en värdig lokal för en minnesstund/kistbegravning? Man tar ett stort gäng syskon, ingifta och avkommor och kör järnet i en hel dag. Till slut hittas rätt ljud både för orgelspel och komppiano, marimban är balanserad mot tvärflöjten, det står närmare 200 stolar på plats (somliga framtrollade ur dolda vrår) och blomsterdekorationerna på plats hade minst passat på Nobelfesten. Jag är glad och tacksam över att få tillhöra det här gänget. Att få ha varit del i allt det kreativa bakom mammas minnesfest har varit en fin pusselbit i sorgarbetet. Nu får vi se om många får stå upp i morgon eller ej, men det löser sig nog med det.
Då, den sista natten
Det var så svårt att släppa taget
Du höll din varma, mjuka hand på min
Du klappade mitt hår
Och jag ville inte att du skulle gå
Nu, vårens vackraste dag
Jag höll dig i min hand
Och kände att du alltid finns med mig
Jag älskar dig, Far!
Livet. Så underbart, märkligt och svårt. Jag älskar det oftast, men ogillar det ibland. Efter att ha varit med på Fars minneshögtid och samlingen efteråt förstår jag det mer än någonsin. Att se saker för vad de är, det var Far bra på. Han ångrade en del saker på sin dödsbädd. Bland annat bad han om ursäkt till mamma för att han inte hade varit hemma tillräckligt med henne och oss barn och att han hade hjälpt en del ”fel” personer. Jag kan konstatera att han har hjälpt många fler ”rätt” personer och är så glad över att jag fick bli hans dotter. Livet fortsätter. När jag ser den yngre generationens livsglädje och känner deras förundran känner jag hopp. Nu gäller det att göra något bra av det.
