Gerda Bengtssons mönster som säljs via Haandarbejdets Fremme tillhör mina favoriter. Alla broderier med småttiga stygn gillar jag. Tja, kanske inte alla, men nog tycker jag generellt om dessa bättre. Jag broderar inte längre, eller kanske mer för tillfället. Den vackra duk jag fick till min trettioårsdag från Brodera Mera är ju ett pågående projekt som har hållit på i 25 år. När jag plockade upp det för att fortsätta häromsistens hade dock nålen försvunnit, så då fick pausen fortsätta. Däremot har jag något slags second hand-fixering vid vackra broderier, särskilt om de säljs för en spottstyver. Denna tavla hittade jag på Pingstis för några månader sedan för inga pengar alls. Broderiet var fint monterat, men på en kartong av dålig kvalitet som blivit helt brungul och som därmed missfärgat själva broderiet. När jag skulle montera isär ramen satt monteringstejpen stenhårt, men igår bestämde jag mig för att ta i med hårdhandskarna.
Här ser du både den missfärgade kartongen och tejpen som satt bättre än gorillalim. Jag har aldrig varit med om något liknande! Markus som hade fått broderiet 1979 uppskattade antagligen inte tavlan och så hamnade den på Pingstis. Nu blev jag alldeles svettig av att dra ur monteringsromberna/spikarna/knivarna och av att pilla tejp. Limmet satt som sagt stenhårt och blev kvar på själva tyget. Det kan nämnas att limmet fanns kvar också efter tvätt. Jag tänker att det ger sig vid nästa montering.
Här ser man missfärgningarna i duken rätt bra. Efter att ha tagit denna bild lät jag broderiet ligga i ljummet vatten med bikarbonat och citronsyra för att ljusa upp det gula och efter några timmar körde jag en runda i tvättmaskinens finprogram. Resultatet blev riktigt bra! (Och nej, jag tvättade det inte tillsammans med städtrasorna som hänger där bakom på bilden längst upp.) Nu funderar jag vidare på hur jag ska göra. Min vän som är inramningsproffs har rätt material och även om jag inte vill lägga tusentals kronor på en montering hos henne kanske jag kan få köpa en syrafri kartong att montera upp det pressade motivet på. Mina textila räddningsaktioner fortsätter.
12 kommentarer
Så fint det är. Det är galet hur mycket handarbete som finns på Pingstis o dyl. Det skänks ju bort i princip. Tänk alla timmar ngn suttit och broderat det där. Det är ju så fint gjort.
Så bra att du fick bukt med att avmontera duken, och smart att bleka i bikarbonat och vatten. Att tvätta mina broderier på ett lättprogam gör jag också, innan de monteras (duuuhhh .-D ).
Det är bra att du räddar textiler i fara, Monnah!!!
Kramar!!
Ja, verkligen! Jag ser dock ett skifte. Pratade med min syster om det bara igår. För ett par år sedan hade de en folkdräkt där som kostade 1200 kr. Jag grämer mig att jag inte köpte den. Nu har de en i alldeles för liten storlek, men den kostar 4500 kr. Jag ser definitivt att priserna gått upp, särskilt för sådant som är välgjort eller hade kostat mer i en lite finare antikbutik. Det är såklart bra att man ser värdet i saker och ting, men i somliga fall blir det konstigt. Som att second hand-kläder har gått upp så mycket i pris att det många gånger är billigare att köpa nytt på rea än att köpa second hand. Vet inte om jag är SÅ sugen att köpa andras svettfläckar. Det är ett litet dilemma.
Men jag fortsätter rädda textilier och hoppas att det kan fortsätta så! Kram.
Hej Monnah! OTROLIGT vackert broderi! Som en skir sommaräng… älskar’t! Lyckost dig som fick tag på det och fick det så fint! Tänker på alla timmar det tagit att brodera detta vackra! Synd att inte alla förstår och värdesätter det.
KRAM till DIG! Anna
Jag tycker verkligen om det! Just det skira är det jag gillar med de små, delikata stygnen. Tänker också på all den tid någon lagt ner på dem. Vill inte ha en massa broderier överallt här hemma, så jag får hitta olika sätt att återvinna dem på och ibland nya hem till dem. Kram!
Så fint broderi! Vad kul att du adopterar dessa fina broderier och lägger ner jobb på dem. Kramar
Visst är det härligt? Jag är glad för mina små adoptivbarn… Kram!
Vilket härligt nörderi, minns du visade ett annat liknande projekt för inte så länge sen. Att se att du låter de fina och gamla broderierna leva vidare genom din omvårdnad tycker jag är fint! Kramar
Hahaha, ja, det är verkligen ett nörderi! Det känns väldigt ”jag” på något vis, jag har ju älskat handarbete sedan så länge jag kan komma ihåg. Denna kärlek får jobba tillsammans det liiite mer nyvunna intresset att återbruka och vårda så man slipper slänga. Tack, Anna. Kram!
Hej Monnah!
Vilket fint engagemang du har för att rädda dessa broderier, och så vackert det blir <3 Precis som du säger finns det säkert så mycket kärlek bakom dom och då är det ju underbart att det blir omhändertaget och räddat 🙂
Kramar!!
Ja, men så tänker jag, Sara! Någon har ansträngt sig och lagt tid och engagemang på att skapa något. Då vill jag gärna att det ska få fortsätta ”leva”. Lägger gärna tid och energi på att få det att bli så. Tack. Kram!
Din insats vittnar om respekt för andras handarbete. Fint!
Idag får man betala mycket mer för material till den här typen av broderi än för färdigbroderade alster. Det har i och för sig nog alltid varit så. Det är liksom som att man betalar för glädjen och den sköna känslan man får av att handarbeta. Själv har jag ärvt flera kit från Clara Waever/Eva Rosenstand, fler än jag hinner brodera under en livstid. Kanske det får bli en av mina vinster i en månadsutlottning så kan ju någon annan ha glädje av det.
Ja, jag uppskattar verkligen den tid och kärlek som gått ner i projekt liknande detta. Jag skulle säga att det alltid har varit svårt att få betalt för den tid som gått ner i alster, men kommer ihåg när vi hade Hemslöjden i stan. Nog fick man betala rejält för alster med blekingesöm t ex. Idag kan man hitta sådant för noll och intet (även om jag märker att prismärkningsbilden på Pingstis förändrats). Jag älskar CW/ER också – den graciösa känslan i så små stygn är något särskilt! Just det där ”mer än en livstid” har jag också, försöker verkligen hantera det. Att bara HA grejer känner jag inte riktigt för, jag vill att det ska användas och ”leva”.