Paradiset.

Den här utsikten hade vi i flera timmar igår. Overkligt vackert, oväntat folktomt och ohemult (Vem har jag snott det ordet från?) avstressande. Jag låg på rygg i vattnet och hörde fiskarna knapra på koraller under ytan samtidigt som jag försökte tänka på absolut ingenting. Det var en stund för meditation och tacksamhet, en av många nytändningar under den här resan. Vattnet slog in mot stranden med det där ljudet som måste finnas inprogrammerat för avslappning i människan. Efteråt låg jag på mage i skuggan och läste ”Varning för mat” (rekommenderas) och när tidvattnet banat väg för promenadstråk tog vi oss hem längs strandkanten. Så länge havsbrisen svalkar kan jag hantera värmen, men när det ”bara” är 28 grader och 100% luftfuktighet blir det jobbigt. Tur att det finns balans även under den här sagoresan.