Juldagar med halva tjocka släkten, bebis, valp och borrelia.
Ett Litet Ord 2024 – HEMSLÖJD.
Året 2023 har bjudit på högt och lågt, inget av en del och ett överflöd av annat, starka känslor, mängder av mänskliga möten samtidigt som det är många vänner jag inte hunnit träffa. Jag har haft nära kontakt med mitt årsord, men samtidigt känns det som att jag inte riktigt haft tid att jobba med det som jag hade velat. Här kan du läsa mina tankar runt årsordet, RUTIN. Detta säger jag nu tack till, lägger till handlingarna och går en helt annan väg.
Den här gången försöker jag mig på ett mycket praktiskt ord, HEMSLÖJD, som jag hoppas ska ge mig en nytändning gällande intressen som följt mig sedan jag var barn. Lite lillgammal har jag väl alltid varit och därmed känns det därför rätt naturligt att jag virkade stora spetsdukar då jag var tolv, stickade tröjor och bebiskoftor på högstadiet, gick vävkurs med mamma, min kompis och hennes mamma då jag var 16 och sydde de flesta av mina egna kläder under hela tonåren. Även om jag fortfarande stickar en hel del i perioder och egentligen har två pysselstationer här hemma så saknar jag den drivande lust som jag vet kan förknippas med denna typ av aktiviteter. Det är den jag hoppas kunna hitta tillbaka till i år!
Jag kommer att börja året med en inventering av alla ”kommande projekt” jag har liggande. Det är halvfärdiga lapptäcken, badhanddukar till badrockar i Ellinor Nilsen-stil, fantastiska hemvävda textilier som kan bli både kläder och inredningsdetaljer, kommande kläder till barnbarn och syskonbarn, tyg till presentpåsar (återvinningsbara istället för presentpapper), garner till sjalar och sockor, broderier – om jag jobbade med olika textilier på heltid skulle jag kunna hålla mig sysselsatt i åratal. Det är svårt att hitta de riktiga godbitarna om man presenteras för ett berg av sötsaker. Ska jag kunna ägna mig åt hemslöjd så mycket som jag hoppas gäller det därför att jag ser till att utgångsläget ser lite annorlunda ut än det gör idag. Jag har något slags ordning och reda, men jag har för mycket helt enkelt! Det gäller att göra en priolista, eller önskelista kanske. (Ps: Jag vågar inte riktigt kasta in kalligrafi här i röran, men nog hade det varit trevligt att göra mixed media med både textilier och kalligrafi!)
Hemslöjd är en hantverksmässig tillverkning av bruks- eller prydnadsföremål för eget behov eller till försäljning. Ordet är känt i svenska språket sedan 1807. Ursprungligen var det ett samlingsnamn för tillverkning av bruksvaror som kläder, hemtextilier, husgeråd, möbler, arbets- och transportredskap, på landsbygden utförd i hemmet för eget behov, till skillnad från avsaluslöjd.
Rötterna till den svenska hemslöjden finns i den svenska allmogekulturen där den också hämtar inspiration. Slöjdade föremål är präglade av handens arbete och kunskap om material och teknik. Inom hemslöjd används traditionellt naturen som materialkälla, men även återbruk är vanligt.
Wikipedia
Här är lite bilder på sådant jag gjort på sistone och ett specifikt projekt som ligger på vänt. Förhoppningsvis kan jag tänka lite utanför lådan så jag inte snöar in på ”samma gamla vanliga”. Med detta årsord tror jag att hjärnan kan triggas igång och bli åtminstone lite uppfinningsrik. Det ska bli så kul och jag känner mig riktigt pepp! Har du något årsord?
2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
2021 kontakt
2022 framåtanda
2023 rutin
God jul 2023!
Jag umgås med släkten och kommer att börja ägna bloggen lite mer tid efter allt firande. Nu har vi fullt upp med både praktiska och känslomässiga åtaganden. Hoppas att du har det bra! ❤️
Fullt ös…
… in i julen. Älsklingarna är hemma, granen är klädd och jag får gosa med Lillan nästan hur mycket jag vill.
Dan före dan före dan före dan.
Åh, nu längtar jag tills hela familjen är samlad. ”Ungarna” kommer ikväll och jag kunde inte få en bättre julklapp! Idag stod det ”städdag” på listan, så nu har jag haft just det. Här har fejats hej vilt, för med många års erfarenhet i ryggen vet jag att de närmaste veckorna blir det inte mycket av den varan. Kul att städa till lite svängig julmusik på hög volym!
Jag trodde att alla julklappar var inslagna, men insåg att jag hade en del kvar. Tur att detta är en av mina favoritsysselsättningar i juletid.
Den nyputsade mässingen glänser lite försiktigt i stearinljusets sken. Nu ska jag se om jag hinner göra klar en julklapp och baka lite innan alla är här. Kanske till och med ta en tupplur. Från och med inatt blir jag mormorssupport till Lillan så föräldrarna kanske får lite extra vila. Julklappar kan komma i många former!
Café Mandeltårtan.
En av de stora fördelarna med att vara lokal kontaktperson till utbytesstudenter i Ronneby kommun är att jag regelbundet kommer till Mandeltårtan. Är det månne Blekinges mysigaste café? Jag får kanske ge mig ut på testturné för att faktiskt ta reda på det.
Egentligen borde jag ta en bild på varje rum i det härliga gamla huset, men här får du en känsla av helhetsmyset. Nytt och gammalt blandat till en fantastisk enhet. Möjlighet att sitta lite i fred, men ändå vara nära de andra gästerna. Lite som att vara på ett kalas där man inte känner fler än sina bordskompisar. Det var fint att få några timmar med ”min” nya zeeländska student, hon som offrar hela sitt sommarlov på att plugga extra. Härlig tjej, härligt uppdrag!
Julfint i varje vrå.
Igår var vi bjudna till min moster och morbror. Hela huset var julfint från topp till tå. Nyputsad koppar, fina hemgjorda julbonader, julgran och sedan skidtävling på det. Det var så mysigt att komma dit! Mina föräldrar och ett annat par åt julmiddag tillsammans hemma hos varandra i många år. Nu är mina föräldrar döda och det andra paret har stora hälsoproblem, så i år fick min kusin, hennes man, jag och maken vara stand-ins. Det blev en ytterst god och trevlig eftermiddag. Sorgligt att tidens gång blir så plågsamt påtaglig ibland bara.
Dagar som fyllts av glädje!
Varje dag tänker jag att det blir lugnare snart, men jag inser att det nog dröjer ett tag…. Det är iallafall roligt under tiden!
Julhälsningar i tuffa tider. Grrr.
I år har vi valt att skicka julkort trots att det egentligen inte längre är ekonomiskt försvarbart. Vi har ”dessvärre” ett ganska stort gäng släkt och vänner utanför Sveriges gränser som vi vill dela denna tradition med. Efter sju sorger och åtta bedrövelser har vi nu 140 julkort skrivna på svenska och 60 på engelska. Korten (halva antalet) beställdes i god tid och Vistaprint meddelade för några veckor sedan att de hade levererats med fullmakt. Jag hörde av mig till kundtjänst och lät hälsa att jag inte skrivit någon fullmakt och att ingen jag kände hade tagit emot några julkort. De lovade att göra en ny omgång och skickade ut den i fredags eftermiddag med bud som jag själv fick ta emot. Eftersom jag blev sjuk orkade jag dessvärre inte göra dem färdiga att skicka ut. När vi kom hem igår natt låg den första kartongen i lådan. Vem det nu var som hade tagit emot den första lådan för flera veckor sedan hade väl kommit på att de inte hette mitt namn och att paketet inte var till dem. Jag undrar vad som hade hänt? Jaja, så kan det bli.
Hur som helst så hyser jag varken hopp om att julkorten som kommer att gå inrikes eller utrikes kommer fram i tid. Detta trots att portot går på TRETTIO KRONOR för ett brev utrikes. 900 kronor för trettio julkort?! Min släktings julkort från USA är stämplat med $0,63, alltså motsvarande 6,44 kr. Jag förstår att portot har behövt höjas här i Sverige, men känns inte prisskillnaden något skev? Jag kliar mig i huvudet och tänker att nästa år så får jag hitta på någon annan tradition. I år kostar nämligen julportot 14 kr för inrikesbrev och nästa år ska det kosta 17 kr. Så sent som 2019 gällde 8,50 kronor och för tio år sedan 5,50. Där kan man snacka om inflation och hur man helt enkelt straffar folk från att skicka fysiska brev. Våra stackars barn kommer väl att stå lika förundrade inför en brevlåda som de idag gör inför en fast telefon. Viss utveckling känner jag mig ytterst besviken över. Slut på gnället för denna gång! Nu får vi se om det blir fler än de fyra julkort som kommit i år. Jag har full förståelse för om andra väljer att lägga sina pengar på annat än det här, men jag sörjer verkligen utvecklingen. Slut från dagens gnällhörna.
Nya tag!
Problemet med att se fram allt för mycket till saker och ting i december är att mycket påverkas av virus som härjar runt bland mänskligheten. Jag lyckades ta mig upp till Stockholm i sällskap med ett sådant och av allt jag planerat att göra blev varken allt eller hälften gjort. Jag är tacksam över att det rum hos syrran vi oftast får låna som övernattningshak stod ledigt och att jag kunde ligga där i karantän. Hemma hos den nyflyttade dottern och hennes familj var det också sjukt och yngsta dottern hann bli sjuk innan vår ”stora dag” skulle gå av stapeln. Nu blev det så och det är inget att hänga läpp över. Vi lever, en del hanns med och jag njöt desto mer av de gos jag hann få med lilla barnbarnet och det jag faktiskt fick uppleva. Jag har redan lagt upp adventspysslet här ovan, men efter det däckade jag.
Smått mirakulöst lyckades jag faktiskt krya på mig såpass att jag orkade följa med in till stan för att gå på Adolf Fredriks luciamorgon igår. Detta är en tradition som naturligtvis går fint att byta ut mot lussetåg här i stan, men jag gillar våra traditionella advents- och luciahäng i Stockholm. Ja, vi fortsätter, även om årets kanske inte blev som planerat.
Tack för en härlig morgon med klara barnröster och magisk stämning! Denna gång hamnade vi faktiskt längst fram i kön utanför kyrkan. Väntan utomhus blev lång, men jag var väl klädd i lager på lager. Efteråt gick sonen och jag och tog en fika medan maken hade ett onlinemöte. På Urban Deli där vi satt var tydligen ett lite mindre lussetåg med nior från AF inhyrda, så där fick vi verkligen bonus! De är så ruskigt duktiga, de där ungdomarna.
Med det skjutsade jag maken till jobbet i Södertälje och tog mig till äldsta dottern och barnbarnet. Den här donnan är ytterst nöjd med sitt nya kök! Hon har muttrat i några år över sin studentkokvrå och även om den nya lägenheten inte har jättemånga fler kvadratmetrar så är den både bättre planerad och har framför allt ett ordentligt och jättetrevligt kök. Igår invigdes det med ett ordentligt lussebak medan jag halvlåg i soffan med lillan och njöt mitt i flyttkaoset. De kommer att få så fint!
Mammas mjölbunke har gått vidare till någon som uppskattar och använder den. Undras just om den trodde att den skulle flytta från Spjutsbygd till Karlskrona till Sturkö till Stockholm? Det är förvisso en retroversion av en gammal burk, men har vid det här laget flera tiotal år på nacken. Lagom till att jag hade beundrat både det ena och det andra åkte jag vidare till ICA Maxi och storhandlade till den nysjuka dottern som hade det lite glest i hyllorna hemma så hon kunde fokusera på att bli frisk innan sin födelsedag. Tråkigt nog missar hon nu sin sista arbetsdag på sin arbetsplats innan det är dags att ta sig vidare till en ny arbetsgivare, men som sagt, så blir det ibland.
Maken hade gått på julbord med sin uppdragsgivare, så jag plockade upp honom utanför Järna innan det blev lång färd hem i natten. Vi räknade till sju rådjur, två rävar och ett vildsvin på den här resan. Det gäller att köra försiktigt! Väl hemma stod lussetåget och väntade på att få lysa upp en liten stund trots att datumet rent officiellt hade hunnit gå över till den fjortonde december. Det fick de så gärna. Skönt att vara hemma också och med lite tid i ryggen kommer den här resan också att bli ett fint minne att se tillbaka på.