Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Onsdagen den 19 oktober kl. 19.30 tycker jag att du ska släppa allt vad du har och bege dig till Nacka där Neo håller hov. Jag lovar att du kommer att få en fantastisk kväll. Ninni och Jonas är min systers vänner. De är otroligt, fantastiskt musikaliska och tillsammans med sin väninna Lena och ett gäng duktiga musiker bildar de Neo. Jag tänker gå på konserten. Kommer du?
Jag är tacksam över att jag får vara jag. Jag är tacksam över att jag är gladare över att vara jag än vad jag var för ett år sedan. Jag är tacksam över så mycket… Jag har fortfarande massor att åstadkomma, så det är bäst att jag sätter fart på en gång! Förresten blev jag firad med pompa och ståt, fick en frukost helt i min smak, underbara kort och teckningar från barnen, en lövkrattningscheck (ni anar inte hur glad jag blev över den), blombukett och en GLASSMASKIN!!! Tjohooo!
En liten bildkavalkad från morgonens uppfriskande promenad. Ni förstår vad det är som gör att jag älskar oktober så mycket, va?
Den där skräphögen har i och för sig krympt, men det finns fortfarande material kvar till en hel massa kort. Problemet är bara att det är färre papper som passar ihop nu tycker jag, fast det gäller kanske bara att ta på nya glasögon… Här kommer de senaste skapelserna.
En ung vän har startat en blogg som heter Sweet Sparkles. Jag tyckte att det var ett så gulligt namn, så jag lånade det och gav det en egen twist.
Om två veckor kommer det två nya ark clearstamps till You Do. Då man har lokaliserat en butik som säljer dem kan man till exempel göra sådana här Grattis-tags!
Tja, vem ger man en sådan här tag?
Har fastnat i de här små hjärtana. Här började det bli svårt med färgmatchning, men skam den som ger sig…
Det här vill jag att mina barn ska få med sig…
Det finns fortfarande en massa Maya Road-gnuggisar kvar. Snacka om prisvärda!
Finaste kortet egentligen, men kameran fick nojan av färgstick både från Es rosa vägg och själva kortet, så ni får gissa ungefär hur det ser ut.
… i mitt hjärta, men ingenting jag kan eller vill dela med mig av här. Människor är förunderliga. Femtonåringen konstaterade idag att det känns jobbigt att så många människor varken inser sitt eget eller andras bästa. Stackare! Som sagt, att vara tonåring är spännande på alla sätt och vis, men jag har ingen som helst önskan tillbaka. Tänk alla sanningar man måste upptäcka, allt möjligt och omöjligt man ska gå igenom, alla människor man ska lära känna sig själv igenom… Det är tuffa år! Inte undra på att tonåringar behöver så mycket sömn…
Vi firade Kanelbullens Dag genom att baka en sats vaniljbullar. Som ni förstår vinner alltid vanilj i omröstningarna om fyllning, så idag struntade jag helt i kanelen. Annars är det ändå bara jag som äter upp de bullarna, och så kan vi ju inte ha det. Vi hade fått en stor bit smörgåstårta av grannen, så jag diskade fatet och gick över med en omgångar bullar till dem. S håller också på att försöka klara sig utan kolhydrater, så jag kände mig lite skurkaktig som kom med frestelser till henne. Kan bara skylla på att jag inte visste att hon hade satt sig själv på diet. (Det var därför vi fick smörgåstårtan visade sig. Tja, kanske för att vi är grannar som gillar varandra också, men mest för att smörgåstårtan inte skulle stå och ropa från kylskåpet hela dagen…)
Men då så. Nu ska jag göra den sista omgången skräpstädning. En omgång till blev klar i morse, men jag har ingen kamera här, så vill ni kika på den får ni komma tillbaka. Ha en härlig tisdagskväll!
… på skrivbordet och använd bara sådant som ligger framme… Med den utmaningen till mig själv hände följande här hemma i helgen:
Material jag använt: Washitejp You Do, cardstock Canvas You Do, clearstamps You Do, Twinkling H2Os, gnuggisar Maya Road, glaze You Do.
Jag har gjort skissen som stod mall till dagens kort i Kortskissbloggen. Kul tolkningar som blev ännu bättre än jag kunde tänka mig!
Så här blev mitt kort. Tyvärr tror jag inte att det kom fram till Thailandsemigranterna i tid… Allt material utom bården är från You Do. Leta efter stämplar, washitejp och figurgem i en scrap- eller hobbybutik nära dig!
Jag har njutit av det underbara vädret idag, tagit chansen att blunda och lukta och samla energi. ”Det är det här som gör att du älskar hösten så mycket, va?”, frågade min man. Det har han ju alldeles rätt i!
Den här söndagen är jag tacksam för kärlek långt borta och nära, att få vara mamma till världens häftigaste människor, livet, musik, god mat, det stora och det lilla… Livet är förunderligt, vänner. Jag förstår inte allt, men jag är tacksam över att jag har fått komma hit, att jag får vara här och nu och att det finns en mening med allt. Det är stort.
Min lillasyster åker till Thailand tillsammans med sin familj idag. Här hittar du deras äventyr. En annan av mina systrar skriver så underfundiga inlägg att jag tycker att ni ska titta in till henne trots att hon bor kvar i Sverige!
Kortet gjorde jag till mässan och är alltså till 100% You Do, fast med min ”touch”.
I går fick jag årets första födelsedagskort, fem dagar för tidigt. Idag ringde Far från Värmland, bara för att försäkra sig om att han skulle komma ihåg att höra av sig över huvud taget då han för tillfället är på min kusins gård och hjälper till med potatisskörden. Han blev lite sur över att inte vara först, vilket han faktiskt brukar lyckas med. Själv är jag mest tacksam över att min åldersnoja har gått över. Förra året vid den här tiden var jag jättestressad och tyckte att 40 kändes som 100 ungefär… Idag känner jag mig som 37, men samtidigt som 50, 32 och 21. Jag är lycklig och skickar lite cyberglädje till er som kanske tittar in och läser.
… och du kommer att må så mycket bättre! Idag byter jag blöta sängkläder, öppnar alla fönster och låter det sista av den här eländiga sjukdomen dra dit peppar’n växer. Jag vaknade i något slags tillstånd av flow, fick iväg barnen till skolan och satte mig vid skrivbordet för att göra några grejer klara. Lättnad! Jag funkar igen! Min hjärna funkar! Den går till och med på högvarv och det kommer en massa fantastiska idéer som jag hoppas kan leda åt rakt motsatt håll än den där peppar’n… Ska nog passa på att byta elavtal då jag ändå är på G!
Reklamord från en baptistkyrka. Jag tog dem till mig, tyckte de var så vackra just på engelska…
Strukturer, material, tekniker… Det är sådant som gör mig glad!
Skräpbitar från kortet här ovan fick bli till en liten presentask, redo att ge bort. Asken skimrar i grönguld då jag använt samma färg att måla asken som jag använde till det embossade motivet.
Sådana här små grattislappar har jag gjort förut. Jag målar ett akvarellpapper i olika toner, låter färgerna gå över i varandra, och stämpar + skriver små hälsningar. Några av lapparna har också fått ett lager glaze.
Slutligen ett supersnabbt kort med gnuggisar från Maya Road och You Dos nya washitejp.
Nästan allt material kommer från You Do (inkl. Artemio), men gnuggisarna kommer från A Million Little Things och bladguldet från Metalimo.
När löven faller faller jag med dem.
Hösten glöder…
Allt jag orkar nu är att sitta och pyssla.