Fyrtio år av julvarma känslor nästan året runt, och så kommer året med nära noll julkärlek. Vad har hänt? Jag är i alla fall glad över att jag drog igång min lilla bloggkalender, för den ger mig bevis på att det åtminstone händer en del… Yngsta dotterns kompis var här i början av veckan. Hon tyckte att vi hade det så mysigt och fint hos oss och gick och pillade på julblommorna och plingplonget som hänger i dörröppningen. Hos dem hade inte ens stjärnor eller adventsljusstakar kommit fram. Jag drar därmed slutsatsen att det finns de som ”har det värre”.
Efter gårdagens intensiva lussande, som gick väldigt bra för våra telingar, var vi tydligen så slut att ingen vaknade i morse av diverse larm som var satta. Äldsta dottern kom inspringande i vårt sovrum och viftade med armarna, upprörd över att behöva missa sista bildlektionen… Hon och sonen fick komma lite sent, men jag antar att de inte var de enda med sen ankomst idag!
Själv har jag faktiskt inte fått ett vettigt jota gjort på hela förmiddagen förutom att jag har övat inför sista körrepetitionen innan konserten som går av stapeln på söndag. Jag är dålig på att komma ihåg texter. Skulle så gärna vilja kunna allt utantill, men jag kan säga att det kommer inte att hända.
Klockan 6.30, en svart decembermorgon. Adolf Fredriks kyrkogata, men visst känns bilden nästan lite exotisk. Natt i New York, en bakgata någonstans?
Här är nämligen skylten som syns i bakgrunden på bilden här ovan. Varför inte öppna en filial i New York, kära Centralbadet? Namnet gör sig fint på en nattklubb i vilket engelsktalande land som helst.
Jag fotade just det här kyrktornet vid samma tid förra året. Det är något speciellt med upplysta byggnader då det är så mörkt runt omkring!
Luciatåg. Vad kan jag säga? Så stämningsfullt och vackert. Ibland måste jag blunda och ta in, speciellt då musiken låter som änglakörer, även om synintrycken också är viktiga.
