Min syrra hade med sig gårdagens DN då hon kom hit. Hon visade Thomas Lerners ”söndagspredikan” som handlade om likgiltighet. Han och hans svårt sjuke vän listade de värsta ord de kunde tänka sig och överst på den listan hamnade likgiltighet. Jag funderade en stund över Lerners tankar och kom fram till att jag tror att han och hans vän har rätt. I skolvärlden talade vi mycket om det. Är det verkligen värre att mobba än att stå likgiltig bredvid och inte bry sig om att någon utsätter en annan människa för psykisk eller fysisk misshandel? Det var alltid så mycket fokus på mobbare och mobboffer, men det störde mig att så få barn ens brydde sig då något hände. Att vara rädd för att själv åka på stryk är väl en sak, men att bara inte bry sig?

Jag fick mig en tankeställare och bestämde mig för att göra något som är mer konkret än att bara ”tycka synd om alla stackars barn som svälter”. Vad det är vet jag inte riktigt än. Jag ska i alla fall börja med att skicka ett brev till en person som jag tror behöver det.

(Kärlek blev förresten utnämnt till det vackraste ordet. Vad tycker ni om det?)

Kram till er alla. Ha en fin vecka!