Ditten och Datten, Kreativitet

Ropa inte hej. Eller?

2 kommentarer

Tja. I går var det vår för en stund. Idag vaknade vi till ett rätt fint snötäcke. Sådana snötäcken ser fina ut inifrån, men ska man ut och köra är det bara att bylta på sig kläderna och ge sig ut och skotta. Det tog en timme att klara av vår uppfart, grannens uppfart och lite extra trottoar. Jag tror det gick på ren vilja.

”Jag är jättetrött”, sa sonen när mamman väckte honom. ”Inte mitt problem. Det var inte jag som var uppe alldeles för länge”, var den arga mammans replik. Hon satte på hårdrock i lurarna och fick extra skottarkraft. Av det hårda arbetet rann hennes arga humör av och hon bytte musik till Doris fantastiska Did you give the world some love today. Efter det kändes det som att dagen skulle kunna bli rätt bra ändå.

Idag ska jag lämna in lövet som ska vidare till Liljevalchs så småningom. Det blev färdigt runt midnatt ungefär. Min smarta dotter frågade i bilen på väg till tåget varför jag hade börjat så sent då jag hade haft mallen hemma i flera månader. Tja, vad skulle jag svara? Jag drog till med sanningen. Jag skjuter ofta på saker och jobbar bra under press. Min ursprungliga plan var jag dessutom tvungen att överge och jag tror att jag är nöjdare med det här resultatet än jag hade varit om jag börjat tidigare än jag gjorde. Å andra sidan hade det varit trevligt att ha lite bättre framförhållning. En viktig detalj funkade inte som planerat och då var det rena turen att jag och maken kunde lösa det på annat sätt. Nu ska jag bara komma på hur jag ska transportera åbäket in till stan utan att skada det. Förhoppningsvis klarar jag att slutföra det jag lovat, nämligen att leverera ett pimpat löv till lokalerna vid Sabbatsbergs sjukhus under eftermiddagen. Efter det är det bara att släppa det här. Jag inser att vi kommer att se 1 999 andra löv och att de flesta med all säkerhet kommer att vara snyggare/bättre/mer välarbetade/mer genomtänkta/blablabla, men jag behöver inte skämmas allt för mycket för mitt. Japp. Så är det med det.

Ps: Glöm nu inte att lyssna på Doris låt.

Continue Reading

Funderingar

Och halleluja, jag tror våren är på väg.

4 kommentarer

Jag ser er framför mig, kära läsare.

– Vafalls?! Har hon blivit alldeles galen? Skulle den där bilden vara något att visa där i bloggen?

Och svaret är att jag tycker det. Att den här bilden är värd att visa, alltså. Ser ni? Det är slemklet och snögegga blandat med barmark. I Stuvsta var det en plusgrad då jag var där, men också här i vårt köldhål har termometern kämpat sig upp till nollan. Snön smälter, fåglarna kvittrar och att det är ljusare ute har jag redan skrivit om. Underbart!

Förresten glömde jag att berätta att jag har hemsökts under de senaste nätterna. I går natt var det fina Tina som var här och skällde högt på norrländska (dialekten är nu inte så konstig, men jag har lite svårt att faktiskt ens tänka mig henne skällande). Hon var arg på maken. Min, alltså. Som hon aldrig har träffat. I natt var Des Moroney här och styrde upp saker och ting. Att han var lite barsk kändes inte lika konstigt. Det som är konstigt är att jag inte alls kommer ihåg hur den kanadensiske hockeyhjälten har varit inblandad i mitt liv. Jag träffade på honom under mina barn- eller ungdomsår. Jobbade han något på Rödebyskolan? Var det när vi var i ishallen vi träffade på honom? Jag kommer faktiskt inte ihåg. Jag vet precis hur han såg ut dock,  jag kommer ihåg hur han pratade och hur hans brytning lät och så kommer jag ihåg att han hade väldigt stor mun då han skrattade. Han spelade i Karlskrona IK (som inte ens finns kvar längre), men det var då jag fortfarande var rätt liten. Snälla! Hjälp mig någon…

Vad tror ni om drömmar? Jag vet en del som gillar att tyda drömmar. Själv tror jag att alla våra gamla minnen triggas av saker som man kanske inte är medveten om under dagen, men då tankarna får härja fritt i drömvärlden skapas väldigt spännande och komplexa historier. Vi bearbetar händelser som pågår i vårt liv och saker som har hänt för länge sedan. Utan en ordentlig drömsömn tror jag att vi blir skörare och mer sårbara.

Continue Reading

Ditten och Datten

En hjärtlig hälsning…

4 kommentarer

… till er alla från mig. Jag hoppas att ni får en riktigt härlig dag. Själv ska jag väl äntligen bli klar med den där Liljevalchsgrejen. Mitt löv blir inte alls som jag hade tänkt mig, men det blir nog bra ändå.

Jag stekte hjärtpannkakor till barnen på morgonen. Dessa blev väldigt tacksamt mottagna. Sonen visste inte ens att det var något särskilt med den här dagen. Han trodde bara att jag gjorde hjärtpannkakor för att jag älskar mina barn. Fint så. Jag ska steka med pepparkaksformar fler gånger. Det är så roligt! Och ser ni hur fantastiskt bra pannkakslaggen blev efter behandlingen den fick härom dagen? (Ja, jag tog bara kort på sista pannkakan som jag vände lite för sent, så det mörka är helt och hållet mitt fel.) Vi ärvde den från makens mormor då hon flyttade till ett ålderdomshem. Kockums, flat botten, jättetrevlig, men den luktade härsket och kändes inte helt fräsch. Nu luktar den bara järn och pannkakor, precis som den ska och dessutom släpper den lika bra som en teflonpanna med bara lite smör.

Största pepparkaksformen var en alldeles perfekt pannkaksstorlek.

Har ni också märkt att det blir ljust tidigare och tidigare? Idag gick solen upp kl. 7.30 här och jag känner att livet långsamt börjar komma tillbaka. I och för sig hade det snöat lite i natt, men -2° är en alldeles lagom och trevlig temperatur, i alla fall på vintern.

Milla skakar på huvudet åt det jag just skrev. Hon tycker inte alls att två minusgrader är ”lagom”. Hon tycker att det ska bli sommar så hon får flytta till näbbmössen på Sturkö.

Ps: I You Dos blogg kan ni få lite kärleksfull inspiration idag. Kila dit nu!

Continue Reading

Kreativitet

Kortskiss no. 162.

2 kommentarer

Utmaningen var att man skulle ha något i trä på det här kortet. Här är allas härliga bidrag.

Tittar ni lite extra noga på skissen ser ni kanske att jag flippade den ett steg åt höger och dessutom har jag bara en dekoration istället för tre.

Continue Reading

Musik

Alla Hjärtans Dag.

2 kommentarer

På tisdag är det dags för blomster, praliner och kort om man är lagd åt det hållet. Är man ofrivilligt ensam är samma dag många gånger fylld av ångest och hopplöshet och man undrar vad man gjort för att inte vara värd någon att älska eller älskas av. Då hjälper det inte att man har världens bästa familj eller fina vänner. Jag har lyckligtvis sluppit denna ensamhet, men jag har mött den på nära håll och känt mig så ledsen över att inte bara fina, ensamma människor kan hitta varandra i stället för att behöva våndas. Nu för tiden finns det otaliga träffpunkter på nätet och jag har sett att det faktiskt funkar IRL! Så länge man är ärlig och inte presenterar sig som bättre än man är – fast man behöver kanske inte tala om alla sina dåliga sidor – är chansen att träffa någon man gillar rätt stor.

Hm. För några år sedan skrev jag ett musikinlägg till Sankt Valentins ära. Här hittar ni en Spotify-spellista med nästan alla låtar från det inlägget. Efter syrrornas musikinlägg härom dagen blev jag sugen på att göra en ny lista, så här kommer den:

Annie’s Song – Förälskelse, sådan som fyller ens hela universum. (Mina vänner sjöng den här så jag fick en tår i ögat då jag och K gifte oss.)

You Are The Sunshine Of My Life – Kärlek som man blir glad av, hjärtan och stjärnor! (Alltså, Stevie Wonder!)

Your Song – Tänk att få en alldeles egen sång av sin kärlek… (Elton Johns röst till Bernie Taupins ord gör mig fortfarande berörd trots att jag nästan lyssnade sönder min Eltonskiva under en period i slutet på 80-talet.)

In Your Eyes – Om att hitta den sanna kärleken. (Ser du det på något annat sätt?)

Nothing Else Matters – För alla som vågar visa sin sårbarhet. (Den här låten känner jag riktig hatkärlek för. Jag lyssnar på alldeles för hög volym och ryser av det innerliga, det suggestiva, det utelämnande…)

Be Without You – Om kärlek som varar forever and ever. (Mary J Blige är inte min favoritartist, men jag gillar den här.)

Wonderwall – Älskar, älskar inte? Den ena älskar mer än den andra? Tänk att ens tro att någon annan kan rädda en. (Hur tolkar ni den här Oasispärlan?)

I Still Love You – Olycklig kärlek, så där så det gör riktigt ont. (Högstadiet, sjuan tror jag. Jag gillade verkligen inte hårdrock. Officiellt. Men den här räknas väl inte?)

Iris – Förbjuden kärlek, eller kärlek som aldrig kan bli. (Från filmen City of Angels. Jag älskar den här låten, men kommer knappt ihåg filmen. Får väl se den igen då kanske.)

Africa – Kärlek till något istället för till någon. (Jag kan ju inte göra en Alla Hjärtans-lista utan Toto.)

Vill ni lyssna på de flesta av låtarna i en spellista på Spotify kan ni klicka här.

Continue Reading

Musik

Åh, nej!

2 kommentarer

Whitney Houston är död. I will always love you, Whit!

2007 skrev jag det här. Nu får jag lite dåligt samvete över att jag inte alltid talat bara goda ord om dig… Din version av I will always love you var också bra. Jag är bara en ”sucker for country”. Din röst var fantastisk och originell och du var definitivt en av mina 80-talsidoler. Jag kan inte döma någon annan och vet inte heller hur ditt liv egentligen var, men jag blev så ledsen då jag hörde om dina drogproblem. För oss ”vanliga” hade du allt. Du var otroligt vacker, hade ett kärleksfullt nätverk, din röst var alldeles underbar och i din glans dagar hade du också mer pengar än de flesta ens kan drömma om. Trots det blev du en stackars rik flicka, en kvinna som blev slav under ett svårt drogberoende.

Jag önskar din dotter allt gott i livet. Hon har redan hamnat snett, men jag hoppas att hon kan ta med sig din kärlek och lämna dina – och sina – drogvanor bakom sig. Vila i frid.

Continue Reading

Tips

Om att göra en Tipstorsdag till en Tipslördag.

6 kommentarer

Ibland är det hur roligt som helst att laga mat, prova nya ingredienser och testa recept. Ibland känns matlagningen rent plågsam. När jag är inne i en sådan där plågsam period, vilket jag har varit ett tag nu, gäller det att ta till vissa drastiska grepp. Tipstorsdag goes Tipslördag!

1. Slipa knivarna. Det finns inte mycket som är tråkigare än att massakrera en tomat eller en köttbit med en ovass kniv. Vi har en Fiskars till vår hjälp (den som har fått 18/25) och den fungerar alldeles förträffligt.

2. Rensa köksbänkarna. Utmärkt tillfälle att också olja in dem om man som vi har träbänkar.

3. Kör fläktfiltren i diskmaskinen. Det luktar genast fräschare i hela köket.

4. Rengör spishällen på rätt sätt. Vi har en keramisk häll och behöver då vara extra försiktiga och helst ta hand om det som kokar över på en gång då det är väldigt svårt att göra rent efteråt. Jag använder helst bara såpa till all rengöring här hemma, men det förslår inte på hällen. Någon som har ett bra tips?

5. Ge gjutjärnsgrytor och stekpannor en saltrengöring och inbränning så blir det efter nästa matlagningssession genast lite lättare att diska.

6. Städa ur kylskåpet. Vi är rätt duktiga på att hålla efter, men det finns alltid någon soyaflaska som lämnat svartkletiga fläckar eller någon gammal morot som självplanterat sig i något mörkt hörn av kylen. Torka bara av med urvriden, ljummen trasa och släng det som är dåligt. Allt som går att använda men som är på sista versen får bli till en spännande buffémåltid.

7. Dammsug och våttorka golven. Smulor under fötterna är riktigt trist, för att inte tala om gammalt kletigt ris.

Jag körde inte hela denna lista i går, det var ju ändå fredag, men nästan allt hann jag med. Resten av familjen var fullt upptagna med annat och jag stormade fram i lugn och ro. Nu är det bara att invänta det där matlagningssuget. Det har inte infunnit sig än, men jag tror att det är på gång… Under tiden får jag väl låta Nigella inspirera mig lite. Ha en fin helg, hör ni!

Träbänk, häll, kakel och pannor som glänser och är redo för nya utmaningar.

Continue Reading

Funderingar

Om att tro att man kan.

6 kommentarer

Om du fick önska att du kunde göra vad som helst, vad skulle du göra då? För några månader sedan läste vi i familjen om ”10 000-timmarsregeln”, eller att i princip vem som helst kan bli expert inom i stort sett vilket område som helst genom att träna på rätt sätt och med en duktig lärare. Det här satte griller i 11-åringens hjärna. Sedan vi andra sedan länge lagt dessa intressanta middagsdiskussioner bakom oss tänker hon fortfarande på hur hon ska bli expert. Hon nöjer sig inte med att bli proffsig pianist. Nej, hon ska också bli jätteduktig på engelska, tyska, franska, italienska, spanska, mandarin, japanska och thailändska. S övar på sin pianoläxa mellan 15 och 30 minuter per dag, oftast längre på helgerna. Hon har insett att hon ligger efter och att hon borde lägga ner några timmar per dag och mål för att hinna med alla de där tiotusentals timmarna som lär krävas, men tror ni hon låter det tynga sinnet? Inte då! Härom dagen letade hon upp det spanskläromedel med cd-skivor och allt som svärmor skänkte till maken efter att han uttalat önskemål om att lära sig spanska. (Han hinner dock aldrig riktigt med något annat än sitt programmerande och sina två stora intressen.) Inifrån S sovrum kunde man sedan höra följande:

Hola! (Jag vet att man ska sätta ut sådana där upp-och-ner-utropstecken, men vet inte hur man får till dem på tangentbordet.) Cómo estás? (Eller ska frågetecknet också vara upp och ner?) Längre hängde jag inte med. Jag har aldrig läst spanska och det enda jag kan har jag lärt mig genom min chilenska kompis…

Nu vill jag komma till det som gjorde att jag ville skriva om just det här idag. S har aldrig varit ”tidig” med annat än sin empatiska förmåga. Hon får kämpa med alla teoretiska ämnen i skolan, men hon ger ALDRIG upp. Hon lägger ner massor av tid på sina matteläxor till exempel, men jag har aldrig, vad jag kan komma ihåg, hört henne säga ”Nej, jag hatar detta!” eller ”Det är ingen mening med att jag fortsätter!”. Hon kämpar på. Inget får sänka henne. Jag har så mycket att lära mig av henne! Hon lever verkligen enligt måttot att ”The sky’s the limit”. Går det inte idag så går det en annan dag.

Ser ni fiolen på pianot? Den är min. Ser ni också strängen som har gått av och som reser sig som ett sorgligt monument? Den ska bytas ut. Det är också en del annat som behöver fixas. Es f d fiollärare var snäll och tipsade om var man kan renovera sitt instrument. Det var för flera månader sedan. Tror ni att något hänt? Det är lätt för mig att säga att jag önskar att jag inte hade slutat öva, att jag hade lyssnat på min duktige fiollärare som fick iväg flera elever till diverse musikhögskolor eller att jag skulle vilja börja spela i en orkester igen… De två första önskningarna kan jag inte göra något åt. Om inte om funnes... Den sista kan jag faktiskt göra något åt, i alla fall försöka. En bra början är att få iväg mitt instrument till fioldoktorn. Jag måste tro att jag kan. Jag ser min dotter och inser att den som stoppar mig är jag själv. Nu är det dags att göra något åt det! Det finns 24 timmar på ett dygn. Om jag bara ägnar en timme om dagen åt sådant som får mig att växa har jag om jag som mormor och farmor lever tills jag blir ungefär 90 år gammal närmare 18 000 timmar på mig att bli expert på att växa som människa. Vad sägs om det? Visst låter det som en bra plan?

Continue Reading