Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Idag var hela familjen ute på promenad. Ett gäng trottoarkritor låg slängda i diket och vi tog med dem hem. Det här var det uppenbarligen som vill ut. För visst är jag lite starkare idag än i går? Och mycket starkare idag än för ett år sedan! I morgon vet jag ingenting om. Det lär väl ge sig, för det är ”springdag” igen… Sist var det väldigt motigt. Ja, det har det varit hela den senaste veckan, men jag ger mig inte. Nej, det gör jag inte.
Ja, det känns i alla fall bättre om jag nu verkligen blir visare. Jag vet inte, jag. Ibland upplever jag att hjärncellerna dör lite fortare än jag hade önskat, men när jag ser på livets utmaningar så känner jag att mognaden faktiskt finns där nu på ett annat sätt än förut. Jag tar fortfarande beslut som är baserade på känsla mer än logik, men väldigt sällan är jag lika fyrkantig som jag var då jag var yngre…
När barnen frågade vad jag önskade mig i år sa jag inte som brukligt ”snälla barn”, utan jag önskade något de hade skapat själva. Det innebar att jag fick jättefina presenter!
Äldsta dottern håller på med ett projekt där hon syr mjukisdjur som ska skänkas till barnsjukhuset här i trakten. Jag blev så förtjust i hennes bläckfisk att jag önskade en likadan. Den är sydd av en mjuk och skön knästrumpa och ska få en rosett också vad det lider.
Sonen pysslade massor då han var liten, men att han skulle göra något så här kreativt och personligt till mig kändes väldigt överraskande. Vi har pratat om att överkomma sådant som verkar omöjligt ofta och mycket de senaste åren, så den här brickan betyder väldigt mycket för mig.
På bilden ser du mitt bruna hår och mina fotspår. Jag är på väg in i det svarta, utmaningen, det omöjliga, och på andra sidan finns Ljuset. Visst är symbolismen fantastisk?
Av familjen fick jag en helt fantastisk vattenkokare, en sådan där som piiiiiper då vattnet kokar upp. Jag är kär, fast det är en pryl! Röd är den också…
Efter skönsång och frukost på sängen, andlig spis, fina presenter, ”lunch” på Yoghurtland och fina vänner på födelsedagsfika så måste jag ändå säga att pricken över i:et blev att det just på min födelsedag låg ett fint och härligt och gott och överraskande paket från min lillasyster i Sverige i brevlådan. Underbart! Kul att läsa om vännen i Sverige som gått ner 100 kg i vikt av att ändra kostvanor och samtidigt sitta och smaska godis i långa rader… (Jag åt inte upp allt sjäv. Bäst att klargöra detta.)
Jag är tacksam över så mycket. Jag saknar en del i mitt liv, men vissa saker får man vänta lite på. Annat blir det ingenting med och det får gå ändå. Ser jag tillbaka på dagarna jag lagt bakom mig sedan den 5 oktober 2012 så har det hänt massor i mitt liv, med och runt mig. Ibland ”hoppar jag ut” och försöker se på mitt liv utifrån, men det är mycket lättare att bara leva det inifrån mig själv. Ska jag sammanfatta allt som hänt med ett ord så får det bli STARKARE. Här får du en trist låt med en alldeles fantastisk text. Tack Peter LeMarc.
Idag kom fina vänner som en gång bodde nära och nu bor Långtbortistan. Eller hur var det nu? Kanske det är vi som hamnat avigt? Ja, så är det nog. Hur som helst blev köttet inte klart i tid och K fick åka till Costco och köpa färdiggrillade kycklingar så tillbehören inte skulle känna sig ensamma. Det blev bra det också och nu är min födelsedagsmiddag fixad och klar! Bara att värma och koka upp några morötter i morgon…
Det blev en kväll med många och djupa samtalsämnen. ”Livet alltså…” får nog bli en av mina nya etiketter! Ibland förstår jag ingenting och andra gånger känner jag mig helt upplyst. Jag är tacksam över att få finnas här på jorden trots alla tråkigheter och diverse elände som dyker upp här och var.
I Sverige har jag redan hunnit bli fyrtiotre, så jag tänkte skriva en liten tacksamhetslista innan jag går och lägger mig. Ja, över sådant som jag är tacksam över just så här i denna brytpunkt alltså.
familj
vänner
kärlek
framtid
musik
andlighet
styrka
förlåtelse
höst
mörk choklad
kreativitet
blommor
nagellack
drömmar
tro
balans
universum
Pepsi Max (fast jag inte dricker det, suck)
mat
Posten
historia
yin & yang
hälsa
Naturligtvis finns det mycket mer som jag är tacksam över, både stort och smått. Tack för livet, Mamma och Far! Jag är er evigt tacksam. Tack också till dig som läser och som vet vad du betyder för mig och min utveckling framåt och uppåt. Love…
I går tänkte jag skriva att det är härligt att bergen börjar skifta i rött och gult och guld samtidigt som de högsta topparna har snö på sig. (Utsikt från balkongen.)
När jag vaknade till det här kändes det inte fullt lika häftigt längre. Jag är inte beredd på att ta emot snön med öppna armar. Då vi kom hit den sista oktober förra året kunde man gå i t-shirt mitt på dagen. Kom tillbaka höstlagomvarmt väder
För övrigt var just gårdagen jättetrevlig. Jag träffade en fin vän på Zupas medan S var på sin konstlektion. Att ventilera tankar och åsikter och skvaller och skeenden är bra för människan. Eller hur? Hemma höll sonen och maken på att göra druvjuice med hjälp av vår granne. Han hade tagit med sig saftmaja, glasburkar och hjälpmedel och vi hade förberett genom att plocka flera kilon Concorde-druvor. Du må tro att det luktade gott i hela huset… Vi får snåla med juicen/saften. En burk i månaden fram till sommaren blir det. Det känns bra att inte låta frukten gå till spillo!
I kväll kommer goda vänner från på middag. Roligt! Hoppas att du får en fin helg och att livet är på topp. Peace. (För dig som gillar Genesis lite sådär ibland kanske Supper’s Ready kan passa bra? Det var länge sedan jag lyssnade på dem, men nu har jag njutit av deras tidigare musik i några dagar. Kärlek.)
Idag vill jag bara dela med mig av en version av Stairway to Heaven som är väl värd att lyssna på. Heart. Kvinnor med talang. Och en maffig kör och lite duktiga musiker gör ju sitt till naturligtvis.
Att återvinna musik kan ge härliga resultat. Att återvinna kläder är också rätt grejt. I går sprättade jag bort en fastsydd resår som gjorde att mina sköna mysbyxor inte var sköna alls. Efter mycket sprättande och röd sytråd över hela vardagsrummet fick jag till en söm som löste problemet. Nu har jag sköna, fina elefantbyxor som används istället för fina, osköna elefantbyxor som ligger i garderoben. Det grå på bilden är något slags bomullssjal i storlek av mindre filt. Jag sprättade bort några fula lappar och hängde sjalen över soffan som mysfilt att lägga över axlarna när man sitter och tittar på teve. Den bruna kjolen ärvde jag av min syster tror jag. Den är nu lagad och kan användas som ”extrakjol” över byxor för att ge en lager-på-lagerkänsla.
Jag och dottern hittade en stor volangkjol med härliga bomullstyger i olika rutiga tyger för tre dolares på Deseret Industries. Tillsammans med tre bautastora jeanskjolar fyndade på samma ställe ska den få bli ett lapptäcke med lite countrykänsla. Visst kan det här bli fint (efter mycket klippande och skärande och syende)?
Jaha. Oktober. Min favoritmånad, den månad då jag känner livet i mig som allra mest. Kanske för att jag är oktoberbarn, kanske för att jag passar bäst i höstfärger, kanske för att det bara är två månader kvar till jul… Det finns flera orsaker.
Förra månaden lät det så här: Så – månadens förändringstema… Matlagning! Jag jobbade med mat redan i juni, men det blev ungefär lika försummat som förra månadens tema. Jag har redan tjuvstartat med matlagningsfokuset. Vi fortsätter att äta en kost som består allra mest av mat lagad från grunden, några av oss utesluter sädesslagen och andra äter betydligt mindre bröd, pasta och ris än förr om åren. Vi ska försöka att verkligen prova recepten i de roliga kokböcker som vi investerade i under vintern, inte bara inspireras av ingredienser.
Vi har haft gäster här nästan hela månaden och det har påverkat en del. Det har blivit en del uteätande, men inte särskilt mycket. Inte en pizza, hamburgare två gånger, Subway en gång och sushi en gång. Jag kan konstatera att jag verkligen inte mår bra av att äta bröd och känner därför att det inte riktigt är värt det. En macka och krutonger till en sallad = en dag med huvudvärk och ont i magen. Nej, det får vara.
Jag har tänkt länka till några av månadens favoriter. Kanske är det något som du också vill testa?
Tacokrydda utan socker och annat bjäfs till 500 g köttfärs
Grillad aubergine eller zucchini
Ugnsbakade sötpotatisar
Köttfärslimpa
Köttfärslimpa 2
Räksallad (extramums)
Annars ugnsrostar vi rotfrukter, äter massor av brysselkål (rensar, ger en stekyta i smör på mellanhög värme och småkokar i lite vatten utan att koka torrt, ca 25 min), äter bondomelett på löpande band (favoriten är att steka tomatskivor i en stekpanna, hälla över fyra ihopvispade ägg, fixa till omelettformen genom att låta äggen rinna ner lite överallt sådär som man gör omelett, riva över en god ost, strö över hackad vårlök, lägga lock på medan värmen är satt på det lägsta tills hela omeletten stelnat och så salta o peppra)…
Japp. Har jag glömt bort att det här inlägget ska handla om vänskap? Nej då. Det kommer nu. Jag har en hög med bekanta och vänner som jag ska ta hand om lite extra den här månaden. Några av dem är försummade. Andra vet jag behöver lite extra omsorg. Åter andra har jag inte hunnit bli vän med än. Jag ska helt enkelt försöka ta hand om människor som är viktiga för mig. Du som känner mig vet att min familj (lilla och stora) är viktigast för mig, men mina vänner kommer inte långt efter. Jag om någon vet också att ibland kan det faktiskt vara för sent att bry sig lite extra om någon, så nu tar jag tag i de där grejerna som jag tänkt göra, sådant som bara inte blivit av. Och du. Jag utmanar dig att göra detsamma.
Nu har vi haft Svärmor på besök i nästan en vecka. Dagarna har svischat förbi och i morgon bitti är det dags att sätta henne på tåget på väg mot flygplatsen igen.
Det bästa med att ha besök, förutom själva besökaren, är att det blir av att man upptäcker sina omgivningar. Vissa ställen får man upptäcka om och om igen med de olika gästerna. Park City är ett av turistmålen vi besökt ett antal gånger vid det här laget. Outletbutikerna där bjuder ofta på riktigt bra erbjudanden! Idag följde jag och äldsta dottern med som fönstershoppare, men vi kom hem med en tröja till sonen, en klänning till äldsta dottern och t-shirt, luvtröja och tunika till yngsta dottern. 70% på reapriset är onekligen rätt frestande…
Inspirerad av allt klädobserverande fick jag ett ryck just som jag skulle lägga mig. Jag öppnade min stora garderobsdörr och städade ut sommarkläder som inte riktigt funkar under den kallare årstiden, kläder som bara har affektionsvärde (gamla fula t-tröjor och liknande), samt kläder som helt enkelt sitter så dåligt att jag aldrig väljer att ta dem på mig. Jag lade också kläder som behöver strykas, lagas eller fixas i en egen hög. Vilken lättnad! Det där med Feng Shui är nog inte så dumt ändå… Jag ställde mig förstås frågan hur jag kunde ha så många plagg som inte var rena sommarkläder i undanläggningshögen. Hm. Hur skulle det bli om du gjorde en sådan här utrensning?
Fantastiskt ställe. Det har gått många år sedan jag var här senast. Den här gången gick vi en av lederna nere i kanjonen, en halvmil ungefär. Rent underbart! Jag är så glad över att vi fick perfekt väder och att alla tyckte att det var trevligt. Utahs natur är onekligen makalös här och där. Om du någonsin har möjlighet så kom hit…
Det var länge sedan jag lyssnade på Tom Waits. I kväll kollade vi dock på den italienska filmen La tigre e la neve där Tom har en roll och sjunger You Can Never Hold Back Spring. Den där rösten alltså. Den kryper in under huden och får mig att gråta. Min lillebrors vän råkade ut för en fruktansvärd olycka härom dagen. Jag säger inget mer än att det finns en anledning att både min far Polisen och min bror Ambulanssköterskan tycker att motorcyklar ska fara åt pipsvängen. (Bara inte när någon sitter på dem.)
I kväll dedikerar jag den här Tom Waits-sången just till M. Måtte du snart känna att livet fortfarande är värt att leva och att din vår kommer förr än senare.
