Dessa inläggstitlar sätter krokben för mig. Vi har inte haft något teveabonnemang på flera år, så det kanske är fel att fråga mig om tips på bra program. Vi har naturligtvis Netflix och YouTube, så jag får väl rekommendera lite äldre serier och sådana som fortfarande är igång.

Downton Abbey – tur att jag hade så många avsnitt att njuta av då allt annat var pest efter att jag hade brutit mitt ben för ett par år sedan
Parks and Recreation – fyndig, rolig och varm serie, kanske extra rolig då jag har en man som är libertarian och vi bor i USA
Sherlock – genialisk och så spännande för hela vår tonårsfamilj
Lilyhammer – ingenting för dig som inte ser på ”rated R”, men riktigt bra gjord serie
Breaking Bad – ännu en lite läskig serie, men vilka personligheter, och vilken insyn i hur både gott och ont finns i oss alla

Tittar jag tillbaka på vad jag har gillat så har tv-serier som utspelat sig på sjukhus alltid stått högt i kurs. Det är väl de där kirurgfunderingarna i tonåren som fortfarande finns med i drömperiferin… House och ER (Cityakuten) var mina favoriter.

Verkligheten ligger oftast långt ifrån teveseriernas glassighet, men jag undrar om det inte är det som gör att vi gärna förlorar oss in i andras låtsasvärldar. Problemen uppstår väl om vi tror att det är så det ska se ut. En teveserie som går just nu och som jag faktiskt följer med spänning (ännu bara ett avsnitt) är Gift från första ögonkastet. Kan man i dagens samhälle gifta sig med någon man aldrig har träffat och få det att funka efter att diverse ”experter” har parat ihop en med någon som tillsynes är den perfekta partnern? I första avsnittet togs just det där om ”romantiska vanföreställningar” upp. Man tror att en relation består i rosa fluff hela vägen och så ger man upp när det skakar till.

Alla skilda personer jag har pratat med sedan vi flyttade hit (alltså, alla är personer boende i USA) har varit gift med en psykopat, en sociopat eller någon som varit helt dum i huvudet. Jag vet inte om det tyder på att amerikaner är mer idiotiska än andra, att amerikaner bara skiljer sig då det är riktigt illa, om svenskar som fortfarande kan se något gott i sina ex-partners egentligen gav upp för tidigt eller så ljuger de bara och tycker egentligen att deras ex är ena riktiga grisar…

Nåja. Tillbaka till något roligare. I går tog vi med oss ett kamerastativ, kamera och oss själva och åkte upp i bergen för att ta ett familjefoto till årets julkort. Vi hade inte räknat med att de redan skulle ha stängt av vägarna långt ner, men det hade de gjort. Fotot blev inte 100%, men helt okej. Någon gång ska vi väl få till en bildserie tagen av bästa fotografen, min svägerska Karin som har Pinkpolka Photography. Så här såg bakgrundsbergen ut med den lilla snö som föll i helgen:

Tacksamhetslista 17 november 2014

musik
pepparmint och bacon, fast inte samtidigt
bladvändare, böcker som drar in mig i sig
glitter
varje dag som jag får vakna
vackert porslin
raggsockar