Syttende mai och andra mer vardagliga bestyr.

Ny vecka! Det är mindre än en månad kvar tills jag och barnen åker till Sverige. I början av juli hämtar vi upp K i Köpenhamn på väg ner till München. Vi kommer att vara där nere ett tag tillsammans med svärfar och svåger för att träffa tyska släkten, släktforska och uppleva Bayern. Vi håller alla lite var till mans på att öva på tyskan som kanske inte längre kommer helt självklart för någon av oss. Dessutom är sydtyska, bayrisch, bra mycket svårare att förstå sig på än den tydliga nordtyskan som vi svenskar väl oftast möter i skolan och hos tyska turister. (De som har sommarställen i Blekinge är åtminstone oftast från de norra delarna av Tyskland.)

Jag fortsätter storstäda inför sommaren. Det blir sådant där som att rensa ut, torka ur och dammsuga bakom kylskåpet, skrubba hela duschen från topp till botten, ta bort kalkfläckar, rensa ur köksskåpen, lämna in grejer till Deseret Industries (second hand), rensa i pappershögar (Gah, jag fattar inte var de kommer ifrån!) och allt möjligt annat. Det passar finfint att fixa grejer inne, för ute har vi sedan några veckor rätt bra ”göra gräsmattan grön”-väder. Jag är inte alls van vid att behöva passa in rätt tillfälle att klippa gräset och trädgårdsbevattningen är inte ens igång än! Väldigt ovanligt för att vara Utah. Jag tror dock att de flesta är tacksamma. Det har kommit en massa ny snö i bergen och då detta trots allt är en öken behövs allt vatten efter den torra vintern som ligger bakom oss.

I går blev vi hembjudna till grannarna intill då det var syttende mai. De är norskättlingar, frun pluggar norska och de firar alla norska högtider och helger mer än vilken norrman som helst. Vi håller Norden högt här i vårt lilla hörn av Carterville Road tillsammans med ännu en fin vän som är finska och bor några hus bort.

18_1

Vårt bidrag till impulsfirandet fick bli våra mjölfria favoritkakor Real-Deal Chocolate Chip Cookies.

18_2

Pico var på strålande humör och snurrade runt fötterna på oss alla.

18_3

Härlig eld i ”grillfatet”. Vet inte vad de här kallas i Sverige, men det är en stor, grund gryta i gjutjärn som man kan elda i. Praktiskt och väldigt mysigt!

18_4

Gissa vad familjen M bjöd på? Inte norskt någonstans, men väldigt gott. Ja, förutom Hershey’s-chokladen. (Jag red snålskjuts på sonen och åt bara perfekt grillade marshmallows som han hade fixat.)

18_5

Så här ser den ut, en äkta s’more.

18_6

Barnen hade fått lite roliga mineralsalt som skulle kastas i eld för att få till spännande färgade lågor, och se det gick ju utmärkt! Kul vardagsexperiment. Här kan du lära dig mer om lågfärger.

18_7

Småkillarna lekte kurragömma med G. 18-åringar är antingen lata och anstränger sig inte alls för någonting eller också kan de vara sjysta nog att förgylla livet för en 7- och en 8-åring. ”Where IS he? Have you SEEN him? Just our garden, but he isn’t ANYWHERE!” Hahaha. Ja, se där fick de leta länge.

18_8

När det bara var rök kvar av elden och lite väl kallt att sitta ute gick vi in och spelade spel. ”You’ve Been Sentenced” är jätteroligt! Rekommenderar varmt till äldre barn som är duktiga på engelska och vuxna. Och så åt jag upp resten av Ms Syttonde Mai-Pavlova. Maräng med grädde och färska bär – mycket bättre blir det inte.

Continue Reading

Go mad, møe mad, mad i rättan ti – osse madaro.

Vår familj gillar att äta bra och god mat och vi lägger antagligen mer tid på maten än Familjen Svensson (eller Jones). Jag inser att det inte alls är allom givet att ha den tiden och detta är något som jag ofta ägnar tacksamma tankar åt.

I går frågade S om jag hade lust att hjälpa henne fixa scones till frukost. Nemas problemas! Dottern fixade sålunda frukosten med mig som coach och alla kom ner och prisade de perfekta sconesen. Ja, alla utom jag. Jag fixar inte brödet, det är bara så. Den senaste veckan har jag haft huvudvärk flera dagar efter nybakade bullar, dessertbord på grannpicknicken och lite annat smått och gott (som i mumsigt). Jag satsade idag därför på en kopp te med saffranssirap och en väldigt smarrig smoothie på mandelmjölk, kokade frysta hallon (har blivit lite nojig efter de där gamlingarna som dog efter att ha ätit hallondessert gjord på ”råa” frysta hallon för någon månad sedan), lite lönnsirap och färsk spenat. Hur god som helst trots den läbbiga färgen! Av någon anledning smakade den hallonlakrits, så jag passade på att drömma mig bort till hallon- och lakritsskallar i lösgodislådorna på ICA Kvantum i Kungens Kurva…

16_1

Jag vet… Min vackra, vackra kopp har fått sig ett par rejäla törnar och det är dags att hitta en ersättare. Än så länge är jag dock inte redo att skicka den till några sälla jaktmarker.

Del två på matkapitlet denna andra regniga lördag på raken (med många regndagar både innan och efter) kommer att handla om pizza. Hemgjord pizza, alltså. Sådan pizza har inte något alls att göra med köpepizzan på Papa John’s, även om den är god, utan håller en helt annan klass. E fixade en lyxig och jäst brödbotten till sig och de andra i familjen och jag gjorde en blomkålsbotten till mig själv. Väl värt mödan. (Jag bytte ut chevren mot vanlig hushållsost idag.) Eftersom de andra hellre äter brödbotten kunde jag frysa in tre bitar till snabbluncher åt mig själv.

Tomatsås

fräs några finhackade vitlöksklyftor på låg värme i olivolja
2 burkar krossade tomater mixas och hälls i
blanda i:
några msk tomatpuré (jag har i rätt mycket)
torkad eller färsk oregano efter smak
torkad eller färsk basilika efter smak
lite salt
nymalen svartpeppar
ev. något sött om du inte får balans i smakerna

Koka ihop på svag värme utan lock länge, gärna i upp emot en timme. Det blir smarrigast så.

Monteringen av just min pizza, den som blev så god så jag längtar tills jag kan äta en likadan igen, har du här:

Bred ett lager tomatsås på en lagom bit blomkålsbotten (1/4 av receptet här ovan tog jag). Smula över färsk mozarella och färsk basilika och stoppa in pizzan i 200°C i 10-15 minuter. Den ska vara färdiggräddad. Lägg på örtmarinerade kronärtskockshjärtan, färsk ruccola, lite smarrig prosciutto (Wow, jag kunde stava utan att stavningsprogrammet protesterade!) och några tunna skivor rödlök. Riktigt supergott. Nyttigt också inbillar jag mig.

Mums. Hoppas att du får äta något riktigt gott idag du också. Peace!

16_3

Continue Reading

Soffor och himmelsfärder.

Äldsta dottern har fått en soffa till sitt rum av våra flyttande vänner. Nu ska vi klura ut hur vi fixar ett billigt och snyggt överdrag till den. Piece of cake. Eller nå’t.

15_2

Varje kväll spelar yngsta dottern Yatzy och Vändtia med maken. S har blivit en hejare på huvudräkning och sannolikhetslära på kuppen. Vi undrar alla hur det kommer sig att hon aldrig tröttnar, men varför ska man överge ett vinnande koncept liksom?

15_3

Den här texten har jag läst igenom tio gånger i kväll. Det har inte fått mig att åstadkomma någonting, men jag är helt klart i behov av att bena upp mina ”mål och planer”. Jag återkommer.

Alla svenskar verkar fira Kristi Himmelsfärd bra mycket mer intensivt än alla våra religiösa grannar. Jag tror inte ens de flesta vet att en kristen högtid är i full sving, men det går nog bra ändå. Hoppas att du får möjlighet att sväva på moln och känna lyckan bubbla i dig. Det är du väl värd.

Continue Reading

Hej, hej på dej!

Bilddagbok? När det händer så mycket på en gång samtidigt gillar jag att åtminstone ta ett och annat kort så jag har koll. Jag önskar att jag skrev dagbok som förr i tiden, men nu får det vara såhär.

14_1

Jag och tjejerna köpte en ny diskborste och kom alla att tänka på samma roliga tecknade teveserie. Vet du vilken? (Min brorsa är klurig han. Han hittade både rätt teveserie och rätt avsnitt. Här hittar du det om du vill ha lite trevlig underhållning.)

14_2

På bergen smälter snön, nästa dag är topparna kritvita igen och så går det så om och om igen. Vi har nu några dagar med åska och regn framför oss. Det ska bli spännande se om det tar knäcken på den sista snön eller om det bara förlänger plågan. Men visst är det fint med den skira grönskan mot de vita bergen?

14_3

Grannens olvon helt ofokuserade och överexponerande, men de är ju så fina!

14_4

Mount Timpanogos ligger där med sitt täcke av snö. Undrar om hon fryser?

14_5

Det vackraste gräset jag vet. Det är O-gräs, men vad bryr jag mig om det? Alldeles skirt och så vackert…

14_6

Våra kompisar har flyttat till sitt femte hus sedan vi flyttade hit för snart tre år sedan. Med tanke på mängden böcker de äger tycker jag det är imponerande att de inte bara hivade alla flyttkartonger i diket denna gången. (Nu har de köpt ett jättehärligt hus med fint VITT kök, hot tub, basket- och tennisplan, förråd och tillräckligt med sovrum för att alla ska få plats, så nu tror jag faktiskt att det är färdigflyttat för ett tag framåt.)

14_7

Bästa sättet att fira vad som helst. Färska bär och grädde. Sprutgrädde. Borde förbjudas, haha.

14_8

Måste bara visa äldsta dotterns present till hushållet! Det blev ett grytunderlägg i form av en keltisk knut. Båda döttrarna har lyckats springa förbi mig i avancerade virkkonster. Jag tackar och lämnar med glädje över virknålen.

Continue Reading

We Went So High.

Jag satt och lyssnade på gamla klassiker och hamnade hos Lesley Gore på Spotify. Rätt vad det var hörde jag Lesleys något äldre röst, precis sådär livserfaren och lite djup som jag gillar. We Went So High. Så fin och så sorglig.

We went so high
As if we had no weight
As if we thought we both could fly

We went so high
We knew it wouldn’t last
We flew too high we flew too fast

And when you think you’re safe and sound
Anywhere you go from there is down

We went so high
We left it all below
We found another place to go

We went so high
We’ll never come so near
We’ll never see it quite so clear

’Cause when you think you’re safe and sound
Anywhere you go from there is down

We went so high
So high

Lesley dog för några månader sedan. Jag gissar med anledning av hur hennes röst lät för tio år sedan att hon var rökare, så kanske var det det som orsakade lungcancern som avslutade hennes tid på jorden då hon var 68 år gammal.

Lesley var med och skrev musiken till filmen Fame tillsammans med sin bror Michael Gore. Hon blev nominerad till Academy Award for Best Original Song för Out Here On My Own som hon skrev med sin bror, men det var Fame, skriven av Michael, från samma film som vann priset. Ah! Fame. Leroy och Doris och Miss Sherwood och alla de andra… Kollade du på teveserien?

Continue Reading

Hurra! School’s out.

Sista proven (finals) på high school för G idag. !8 år fyllda, färdig high school-examen. Tja, enligt samhällets sätt att se på saken räknas han som vuxen nu. Då var det bara det där att fundera ut vad han vill göra med resten av sitt liv. Föräldraskap är ett åtagande som aldrig tar slut. Det ändrar bara karaktär. Nu är det makens och mitt ansvar att vara coacher och bollplank, att tipsa och diskutera framtiden utan att nödvändigtvis ha sista ordet. Det där med att vara tonårsförälder är sannerligen inte alltid lätt. Min kusin sa ”när de fyller 23 börjar de bli så vuxna att de faktiskt både är trevliga och verkligen klarar sig själva”. Det ska bli intressant att se hur rätt hon har. Själv gifte jag mig då jag var 23. Jag hade flyttat hemifrån fem år tidigare och hunnit med en hel del innan dess, men när jag ens tänker tanken att det ens är möjligt för min son att vara gift om fem år svindlar det framför mina ögon. Hjälp!

Vi får väl fira med lite Alice Cooper. School’s Out! Eller varför inte Idas Sommarvisa? Kanske passar det med jordgubbstårta när vi ska fira den här ”studenten” om några veckor? Då lovar jag att tralla på Jordgubbe ur Majas alfabet.

13_1

Den fine sonen.

Continue Reading

Vardag helt enkelt.

I går var det dags för årets pianouppvisning med tjejernas pianofröken och hennes elever. (E har bara tagit lektioner sedan strax innan påsk, så hon ville inte vara med i år.) Hon är så rolig, den där fröken. Hon gillar inte alls att sitta och somna på tråkiga pianouppvisningar, så hon har alltid ett väldigt varierat program med allt från klassiska kompositioner till moderna poplåtar omskrivna för pianister. Vår S var så ruskigt nervös förra året så hon kom bort sig fast hon egentligen kunde spela sitt stycke med förbundna ögon. I år hade vi tränat avslappning och fokusering och det verkar ha hjälpt, för hon spelade bäst av alla! (Inte bara skryt från en stolt mamma. Det var en del som kanske spelat längre, men S har en så självklar musikalitet som kommer fram både i rytm och känsla då hon spelar.)

12_1

Sorry. Bättre bild än såhär blev det inte. Hahaha! Nöjd dotter, avslappnad efter fin prestation, och fina Kawaipianon att sukta efter. Man hostar dessvärre inte upp $8 000 hur som helst, så vi får nöja oss med vårt B-elpiano.

Efter konserten var det dags för den årliga grannpicknicken i Carterville Park. Vi har bott här så länge att det här var vår tredje. Förra året åt maken en hamburgare och drog sedan raka vägen till Mexiko för att fixa sitt nya visum. Tur att han gillar långkörningar bättre än vad jag gör. Phu! Jag satt och pratade med en av av mina vänner och hon ondgjorde sig över de evighetslånga somrarna man får här i Utah då sommarlovet börjar redan den 28 maj. Skolan drar sedan igång runt den 20 augusti, så det blir i princip 2,5 månader att ordna upp tillsammans med sina barn och förhoppningsvis vänner som inte är så osolidariska att de drar till Sverige över hela lovet… Med fotbollsläger, NO-läger, teaterskola, scoutläger och författarläger hoppas jag att hennes barn slipper förgås. 😀

Små vardagsglädjor som du kanske glömt bort:

gå in till optikern och be dem spänna åt dina solglasögon så de inte åker av varje gång du lutar dig fram mer än 3°
lukta på blommorna
titta på fåglarna då de bygger bo
lyssna till porlande vatten
sov vid öppet fönster
gläds tillsammans med dina barn (övervunna hinder, avklarade prov, krånglig virkbeskrivning som kunde uttydas)
ät ett ekologiskt äpple som är sådär härligt krispigt och lagom sött, gärna skuret i klyftor
klipp gräset
lyssna på musik som får ditt hjärta att slå volter
gå en promenad med en vän som är rolig och klok och som har tillräckligt med livserfarenhet
klä på dig kläder som får dig att känna dig bekväm
läs en bok
yoga
vila i nuet

Peace!

Continue Reading

Vilka vi är, vilka vi kan och vilka vi vill vara.

Olika personligheter. Vi har dem själva, vi möter dem i våra familjer, vi knuffas mot dem i storköpet, vi jobbar tillsammans med dem och om vi inte lever på en öde ö så kommer vi inte undan dem. Ju äldre man blir, desto mer utmejslade verkar vissa personlighetsdrag bli medan andra skavs av lite och blir mjukare.

Personlighetsdrag hos någon kan upptäckas då man tittar på någons:

  • vanor
  • reaktionsmönster
  • preferenser
  • förhållningssätt
  • kvaliteter

Hur hanterar du motgångar, hot, förluster och faror?
Hur hanterar du medgång, möjligheter och erbjudanden?
Hur reagerar du vid konflikter, meningsskiljaktigheter och konkurrens?
Hur står du dig mot andra då det gäller positionering, ansvar och krav?
Verkar ditt inre känsloliv och stress påverka dig mer än människor i din omgivning?
(Frågor för psykologistudenter på Karolinska Institutet.)

Jag har inte träffat någon som gjort 16 personalities-testet och inte hållit med om att resultatet stämmer väldigt väl överens om hur vederbörande själv upplever sig själv. Gör testet! Det är jättespännande att läsa igenom resultatet. (Dessvärre har jag bara hittat det på engelska.)

Vad är det som gör att du gillar eller inte gillar någon? Menar du ”jag gillar ärliga människor” då du säger det, eller menar du egentligen ”jag gillar ärliga människor då de säger något som är till min fördel”? Är du en sådan som säger sig vara vidsynt och förstående men som i själva verket kastar förtäckt fördömande kommentarer runt omkring dig som vore de regndroppar i Sverige på midsommarafton? Är det verkligen du som gör ”allt” därhemma? (En viktig orsak till knakande förhållanden är att båda hakat upp sig på att den andra ”aldrig gör något” vilket vid närmare granskning ofta inte håller. Alltså, man överskattar det man själv gör och underskattar det ens partner gör.) Är det verkligen nödvändigt att förlora kontrollen varje gång du blir arg? Uppskattar du din partners sätt att visa kärlek, eller är det bara ditt sätt som är ”rätt”? Tar du ansvar för hur andra människor reagerar då du pratar med dem? Är du en sådan som alltid ska ha sista ordet ”bara för att”? Kan du byta väg då du vet att du utan tvekan har hamnat i en återvändsgränd? Är du den som alltid tar samma väg som alla andra då du står i ett vägskäl? Tar du viktiga livsbeslut efter dina egna känslor, eller tar du hänsyn till alla som är beroende av de val du gör? Kan du bara agera ”osjälviskt” och kärleksfullt inför publik? Lovar du runt, men håller tunt? Hur har du det med avundsjukan? Klarar du att glädjas åt andras lycka eller då någon får något du vill ha?

Varför frågade jag alla de där frågorna? Kanske för att jag de senaste veckorna tänkt mycket på det här med vad vi kan styra och vad som vi får lära oss att acceptera som en del av oss själva. Jag har pratat med en kompis som har lagt mycket pengar på terapi tillsammans med sin man, först av nödvändighet då deras barn råkade ut för något hemskt och sedan för att de upptäckte vilken hjälp det var för dem själva och för deras förhållande. Men ska det verkligen vara nödvändigt för gemene man att gå i terapi? Skulle alla kunna dra nytta av terapi? I Hollywood anses det vara ett måste, på andra ställen anses man vara en mes om man tar till detta sätt att få en (förhoppningsvis) neutral persons syn på hur man hanterar livet. Är det en generationsfråga? Eller är det rentav en klassfråga? Har det inte blivit väldigt poppis att ta till ”diagnos” så fort någon ställer till besvär, mår dåligt eller inte fungerar i något sammanhang?

Den här artikeln av Carina Hellström, specialist i psykiatri, är väldigt intressant. Lite spännande tycker jag också att det var att ungefär det första min lillasyster fick höra av sin handledare på BUP var att det svåraste att hantera där på BUP är de föräldrar som inte får någon diagnos på sitt barn, de föräldrar som kanske måste börja rota i sin egen byk. Tänk om det rentav är föräldrarna som orsakat trauman, eller levnadsomständigheterna, eller någon annan yttre omständighet? Därmed inte sagt att det inte finns personer med ADHD, att autism inte är ett handikapp som kan vara mycket svårt att leva med eller att psykisk ohälsa inte tar många, många liv varje år. Diagnoser behövs, men jag blir bekymrad när någon ”i branschen” låter påskina att de sätts på felaktiga grunder…

Hu! Det här blev långt inlägg. Det hjärtat är fullt av skriver jag på bloggen?

Continue Reading