När hjärtat är fullt.

I bilen lyssnar jag alltid på musik (störigt högt) eller på radiokanalen som motsvarar något slags P1 i Sverige. I kväll var det lite ”Beejthouven” (amerikaner och deras uttal) på tapeten. Min absoluta favorit, den som alltid får mig att gråta en skvätt.

Beethoven – Piano Sonata No. 8, Op. 13 ”Pathétique” II. Adagio cantabile 

Det finns nästan inte något vackrare på denna jord. Nästan inte. Däremot finns det en del annat som får mig att gråta. Det här till exempel:

Love you forever av Robert Munsch
Du måste finnas med Helen Sjöholm
I den stora sorgens famn med Ted Gärdestad
Always on my mind med Elvis Presley
Space oddity med David Bowie
Nothing compares to you med Sinead O’Connor
Nulla in mundo pax sincera

Och så en hel massa annat också. Men sådan är jag. I morgon ska jag i alla fall inte gråta, för då ska vi fira sonens high school-examen. Han fick sitt jättefina examensbevis på posten idag. Amerikanerna kan kanske inte uttala Beethovens namn, men de är duktiga på examensbevis, diplom och annat som man kan hänga upp på kontorsväggen!

Continue Reading

Uppdatering pannrummet/tvättrummet.

Ingenjören till make kommer ofta på smarta lösningar till olika problem och jag låter gladeligen honom skruva och dra och borra och löda där det behövs. Nu har vi en gardinstång i taket och ett provisoriskt draperi som kostade några tior på IKEA.

  1. Tur att jag inte klipper i tyll särskilt ofta.
  2. Synd att IKEA inte talade om att de två längderna inte var lika långa från början. (Fast vi slipper i alla fall riskera att gardinen släpar i golvet och samlar damm.)
  3. Hela detta lilla pluttrum känns på en gång lite ljusare och jag är nöjd trots gammeltantsgardinen och genomskinligheten.
  4. Haren är mycket gladare i sin nya, svarta ram som faktiskt har ett glas i sig.
  5. Jag har sett vit väggfärg ute i garaget. Tror jag ska fylla i det omålade under skåpet. Å andra sidan ser man det inte då man inte tar kort från den trånga korridoren som jag har gjort här, so why bother liksom? 😀

5_1

5_2

5_3

Continue Reading

Om att vänta.

Väntar du mycket? Och vad väntar du på? Själv väntar jag på bättre tider, på resultat, på något spännande som ska hända, på att något ska bli klart och säkert på en hel del annat också. När man har barn väntar man ofta på att aktiviteter ska ta slut. Denna tid kan vara aktiv eller passiv beroende på vem man är och vilket intresse eller ansvar man har i själva aktiviteten.

När dottern åker till sina ridlektioner brukar jag inte åka hem emellan lämning och hämtning. Ibland sitter jag inne i ridhuset och tittar på lektionen, ibland sitter jag kvar i bilen och lyssnar på någon ljudbok och ibland tar jag mig en promenad i parken som ligger mitt över gatan.

4_2

Idag var vädret perfekt för att strosa runt i parken och det var bara den tjusiga, viktorianska klänningen och parasollet som saknades. Det allra bästa var inte ens den perfekta temperaturen och den alldeles lagoma (jag vet att det inte är ett ord, men det borde det vara) solen. Det var de glada ljuden från barnen och ungdomarna som gungade på en sådan där härlig gunga som klarar gamla tanter och farbröder också. Det var också mannen som satt och spelade tuba mitt i grönskan. Jag fångade kanske mer soptunnan än honom, men jag älskar ändå det här fotot. Vet du hur underbart en bastuba som får fritt spelrum låter? Det visste nämligen inte jag innan idag.

4_5

Jag mötte en ung mamma som sprang efter sin lilleman (i tvåårsåldern) och hon skrattade och ropade ”What a wonderful day it is!” till mig. Jag kunde inte annat än att hålla med. Just dagens väntan var helt enkelt effektiv energipåfyllnad på alla sätt och vis.

4_6

Ps: Det är inte ofta man hör tuba som solistinstrument. Jag tänkte att det kunde vara roligt att höra Melton Tuba Quartett imponera lite. (Nej, tuba kommer aldrig att bli mitt favoritinstrument, men visst är de duktiga, de här herrarna?)

Continue Reading

Sommarlov.

Sonen är vid Lake Powell och njuter förhoppningsvis av den fantastiska natur som erbjuds där. Här hemma är det nu sommarlov för mig och de unga damerna. Jag har fortfarande lite jobb som jag vill få klart innan vi åker till Sverige, men annars försöker jag få till fina upplevelser med döttrarna så att dagarna inte ”bara går”.

3_1

I morse klippte jag gräset på baksidan och när jag kände hur skönt vädret var lade jag mig i gräset och lyssnade klart på en ljudbok från Audible. Tänk dig perfekt, svensk sommardag så har du känslan! Efter det åkte jag och tjejerna till Provo för att lämna in ett objektiv till kameradoktorn och äta lunch. Hux flux hade det gått flera timmar och det kan hända att vi kom hem med lite fina accessoarer. Det är sådant som inte alls är nödvändigt, men som kan vara lite kul för att muntra upp lite i sommar. Till och med jag köpte mig ett armband! (Jo, det är verkligen till och med då det gäller mig…)

3_3

Hur gör man utflykter så billiga som möjligt? Även om man förbereder picknickar och fixar allt på förhand kostar det alltid mer för vår familj att bara leva på sommaren. Har du några bra tips?

3_2

Continue Reading

Livet var det, ja.

Idag träffade jag en svensk tjej som jag blivit vän med sedan vi flyttade hit. (Hon är 39+ veckor gravid och strålande vacker! Det där med hur gravida kvinnors skönhet stämmer nu inte alltid, men helt klart i detta fallet.) Hur som helst. Vi satt och skvallrade på IKEAs restaurang och åt god najadlax. Det kändes precis som att sitta på IKEA i Kungens Kurva och på något vis kändes det väldigt skönt att veta att vi åker till Sverige om bara ett par veckor.

Mammas kropp har motarbetat henne på alla sätt och vis de senaste veckorna. Njurarna renar inte riktigt som de ska och de vita blodkropparna har tagit för mycket stryk för att hon skulle klara av den cellgiftsomgång som var planerad till förra veckan och trots inläggning och behandling på sjukhus har det inte blivit tillräckligt bra. Nu ber vi för att det ser bättre ut nästa vecka… Du får gärna göra detsamma.

I morgon är det dags för en annan fin vän med hälsoproblem att opereras. Framtiden är oviss, men jag låter tanken på att vi inte vet något om vad som ska hända någon av oss trösta. Jag orkar inte vara rädd för allt hela tiden… Du, fina L, det blir bra! För dig och för mamma och för alla andra kommer här Waltz for Toots spelad av Jim Schneider och komponerad av Rickard Malmsten. Rickard är en duktig kompositör och basist, tillika bror till en av min pluttsyrras gamla tonårscrusher (eller hur man nu skriver). Musik helar.

2_1

Continue Reading

Mors dag.

31_1

I arton år har jag blivit firad på Mors Dag. Jag har fått ögonfransböjare (fråga inte), teckningar, böcker, pussar, lerfigurer, julgransprydnader och blommor. Idag kom maken och barnen in med frukost på sängen och de här fantastiska solrosorna. (Hej Martin! Mamma och Far kallar mig fortfarande Solblomma när jag inte blivit av med arvet eller varit för skarp i tonen eller druckit Pepsi Max. Hehehe.) Jag fick hemmagjorda, vackra och personliga gåvor som gjorde mig glad in i hjärteroten.

Att vara mamma är min svåraste uppgift. Det är svårare än att vara barn till mina föräldrar, det är svårare än att vara maka och det är svårare än att vara syster, svärdotter, kusin, syskonbarn, granne, medarbetare eller kund.

Som mamma vet jag att mina barn gör som jag gör, inte som jag säger. Jag vet att hälften av deras gener kommer från mig och mina förfäder och de är inte alltid särskilt lätta att hantera. Generna, alltså. Jag vet att min kärlek till dem är helt ovillkorlig och att den kärleken gör ont så det svider, både av allt det goda och allt det svåra. Jag vet att mitt liv för evigt blev förändrat en sen kväll i augusti för snart nitton år sedan. Hur förändrat det skulle komma att bli kunde jag inte för mitt liv ens föreställa mig. Jag har känt vart och ett av mina barn sedan innan de blev till, men trots det måste jag acceptera att deras vägar är deras egna att upptäcka och utforska. Jag vet att blod är tjockare än vatten vad som än händer i våra liv. Jag vet att jag inte är mer än människa och att jag därför har utsatt alla tre barn för saker som jag kanske inte är så väldigt stolt över, men på det stora hela har jag gett allt jag haft för att de skulle få ett fint liv och en ljusnande framtid.

Jag vet att ofrivillig barnlöshet och döda barn och döda mödrar gör just denna dag till en av de svåraste på hela året för en del. Gäller det dig vill jag bara skicka en kram och hoppas att i morgon blir en bättre dag. Jag vet att livet inte alltid blir som man räknat med och att en del inte längre har kontakt med sin mamma eller sina barn. Om du tillhör den gruppen skickar jag också en kram. ”Life is hard, but life is good.” ”Livet är svårt, men livet är bra.”

Jag önskar dig en vecka full av solrosor, kärlek och en och annan glass.

Continue Reading

Hemnet.

Ibland sitter jag och googlar på bostäder i Sverige. Inte för att jag längtar eller för att vi planerar att flytta dit just nu, utan för att det är lite kul att se vad som erbjuds och var och hur mycket det kostar.

Den här gården tycker jag är jättefin. Jag är så kräsen så jag gärna skulle vilja göra om mest överallt, men själva huset och mycket med det är så fint, så fint.

Continue Reading

Sista röjningsanhalten.

Så där, ja. Nu har jag organiserat och planerat och gett bort och slängt och städat och dammat och allt däremellan. Det mesta har jag fixat själv, fast familjen har ryckt in där det har passat. Det ser fortfarande lite kaotiskt ut på mitt skrivbord, men bara för att vi håller på att jobba med höst- och vinterkollektionen och det ska jämföras produkter fram och tillbaka. Under stöket är det fantastiskt organiserat och jag är faktiskt rätt nöjd. Det känns skönt. De som gillar att fengsjeja har nog en eller ett par poänger!

Så här såg det ut i vårt pannrum/tvättrum innan jag hade tagit itu med det:

Hade det här varit mitt alldeles egna hus som jag ville investera i hade jag aldrig accepterat att det såg ut så här, men nu får det vara som det är. I USA är det tydligen helt okej att lämna masoniten genomblöt när varmvattenberedaren pajar och vatten översvämmar hela golvet. Försäkringsbolagen har inga problem med det och tydligen torkar allt så bra här så man inte får några mögelskador utan bara estetiskt fula efterverkningar. Som du ser är till exempel mattan uppluckrad och masoniten (ja, de gillar att bygga med masonit här) där under är lite bucklig här och där. Kolla bara på plattan under den vänstra varmvattenberedaren! Phu.

28_7

Nu var jag i alla fall trött på att se den stora revan där mitt på golvet och bestämde att åtminstone investera i en liten matta. När man låter allt ha sin gång och inte har speciella platser för allt är det också lätt att det blir lite stökigt. Längst in till höger i bild står diverse städpinaler. Flera av dem syns inte ens här… Grejen är att vi bara använder sopborsten och skurhinken. Bort med det andra! Äntligen. Att ha strykjärnet och diverse andra udda saker stående på tvättmaskinen är inte heller någon bra lösning. Även om våra Whirlpoolmaskiner är helt fantastiska på alla sätt och vis, särskilt med tanke på vad jag upplevt i tvättväg på andra ställen här i USA, så skakar tvättmaskinen lite då den centrifugerar. Ett strykjärn vill man inte ska skaka ner i backen. Tvättkorgen står rätt bra och har precis flyttats dit från precis innanför dörrarna där den stått ända sedan vi flyttade in. Man ska inte ta upp plats precis längst fram i ett pyttelitet utrymme. Mitt fram och in till vänster står värmesystemet. Inte estetiskt tilltalande på något vis och bevis på att man inte behöver göra något snyggt för att få det att funka alldeles utmärkt. Till vänster? Torktumlare där vi brukar vika och sortera tvätten och en hylla full av udda sockor och rena handdukar (dumt ställe i husets dammigaste rum).

Så till ordning och reda. De två cylindrarna mitt på den bortre väggen ska döljas av ett upphängt draperi så småningom. Jag ska hitta något som passar tavlan och mattan.

28_1

28_2

28_3

28_4

Min tanke att ta upp rombmönstret på båda mattorna var kanske inte jättebra, men nu matchar åtminstone mattan strykjärnet färgmässigt och tavlan matchar de gula plaströren. De här bilderna är ingenting man visar upp i ett heminredningsmagasin precis, men det struntar jag högtidligt i. Varför?

1. Det här lilla utrymmet är nu dammat, städat, organiserat och funktionellt.
2. Behövs det inte fler som visar hur det kan se ut om man inte är sponsrad av företag som ger bort prylar för tusentals kronor och man inte är händig nog att genomföra en omfattande renovering som skulle inkludera mycket tid, pengar och specialistkunskaper?
3. Vi har den bästa tvättmaskinparken jag haft i mitt liv, inkluderat grovtvättmaskinen i Visättra (Flemingsberg). Dessutom behöver vi inte dela med någon. Bara det är värt att skrika ut från bergstopparna.

Upp med lite mer trevlig konst i petroleumblått och gult så ska ni få se på grejer sedan! Och kaninen ska nog få en ny ram som inte är helt sönder och som matchar någorlunda.

Något som är perfekt är dock dagens matbordsbukett. Skräpros, mynta och den där rosa som jag inte kan namnet på. Ljuvligt söt tycker jag själv.

Ps: Jag har ett foto på mina tyska syskonbarn som jag tittar på varje gång jag sätter mig vid datorn. De skrattar stort båda två och jag börjar le bara av se på dem. I kväll efter yogan sa vår lärare ”thank yourself for filling up your cup”. Mer sådant som fyller vår kopp tills den flödar över och vi kan dela med oss av allt det goda helt enkelt. Yoga, musik, barnskratt, lax med dillsås, kärlek, bus, nyvärpta ägg och nystädade pannrum. Det finns mycket som gör mitt liv fantastiskt och jag är så tacksam.

28_5

Continue Reading

Kamasi Washington.

27_4

27_5

När man känner sig lite Claire de Lune i Kamasi Washingtons tappning. Nu för tiden känner jag mig inte ofta särskilt jazzig, men när jag hörde det här smälte jag. Vackert!

I kväll tänker jag lite extra på mamma som ligger inlagd med dropp då hennes kreatinvärden var för höga för att hon skulle få något cellgift. Bu… Jag önskar att de kommer på vad som är galet med hennes njurar. Det verkar vara problem som inte har med cancern att göra, men det påverkar i högsta grad hennes behandling. Har du en god tanke eller en bön till övers får du gärna dela med dig av den. Peace.

Continue Reading

Desperata hemmafruar och glädjor.

Den här artikeln om hemmafruar på ”Upper East Side” i New York fick jag skickad till mig. Den visar på en surrealistisk verklighet som jag känner påverkar oss alla i förlängningen. Det är någonstans den här ytligheten som har spritt sig framför allt genom sociala medier de senaste åren. Genom Facebook, Bloggar och Instagram uppmanas man till att ge sig hän åt alla möjliga slags lyckokurer. De flesta innebär att man måste investera stort, gärna med pengar, för att nå ända fram till den eftersträvansvärda lyckan.

tränings-lycka
trädgårds-lycka
shopping-lycka
inrednings-lycka
LCHF-lycka
och så vidare, och så vidare…

Nu för tiden har vi också den stora mängden medvetna och ansvariga konsumenter. De skulle aldrig vara så oansvarigt miljöomedvetna att de skulle lägga ner pengar på sådant som jag länkat till här uppe! Nej, de lägger ner precis lika mycket pengar på vintageprylar, ekologisk mat och annat ”godkänt”. Men är det inte precis samma konsumtionsbeteende som de spottar på inför alla andra?

Själv strävar jag efter vardags-lycka, lite gammal hederlig vardagsglädje. Kanske bet jag mig själv i svansen då jag skrev så, för visst har jag behövt lägga ner lite pengar på att nå fram till dagens vardagsglädjor: en perfekt mogen vattenmelon till fyndpris, att lyssna på tre tonåringar som tar tur framför pianot för att visa sina framgångar och öva för att slipa på tekniken, nytvättade handdukar, ett fint sms från maken, trevliga jobbtimmar framför Photoshop, utslagna vallmor och annat vackert mellan alla ogräs i trädgården, 70% mörk apelsinchoklad…

Jag hoppas att du mår bra, att du ser ditt eget värde och att du inte jämför dig med någon annan än dig själv. Livet är för kort för att slarva bort.

27_2

Hälsningar från det som grannarna kallar ”the ditch”, eller diket, men som jag kallar bäcken så fort de släpper på vattnet. Jag älskar ljudet, svalkan den ger då det blir mycket varmare här och närheten med den natur som jag är en del av.

Continue Reading