Är det bara jag som ibland vill krypa under täcket och låta viktiga beslut fatta sig själva? Phu!
Lovet fortgår…
… och vi har så sköna dagar. Inte fulla av stressiga aktiviteter, inte. Ja, det gäller möjligtvis inte maken, för han har åkt ner till Las Vegas för en jobbutbildning. Han får åtminstone äta god mat på jobbets bekostnad! ”Jag hittar i Babylon som i min egen bakficka” – citat från K själv. Han har tydligen varit i LV lite för många gånger sedan vi flyttade hit, hehe.
Gårdagen bjöd på stora glädjor såsom körsång (Äntligen har vi börjat igen!), känslomässiga vinster för ett par av barnen och spelkväll med grannarna, men också på några svarta moln. En av våra supermysiga granntanter har råkat ut för svåra hälsoproblem under ett besök hos sonen nere i södra Utah och det ser inte bra ut. En av mina altkompanjoner i kören, du vet hon som alltid är trevlig mot alla, har ett fint ord över, ser oklanderligt supersnygg ut ”trots” sina 60+ år på nacken, visar tydliga tecken på demens. För en åttioårig tant kan jag acceptera lite virrighet och glömska. För någon som inte ens är lika gammal som mina föräldrar och som är mitt uppe i livet känns det väldigt jobbigt. Jag grät en tår då hennes man berättade att han varje morgon måste påminna sig om att vara snäll mot sin fru, att komma ihåg att lyfta upp henne istället för att säga ”men åh, du har redan sagt det tre gånger”, men att han trots denna ständiga påminnelse inte lyckas. ”For better or worse, in sickness and health” får en helt annan innebörd när något sådant händer i ett äktenskap.
Födelsedagskakmixen från min superhälsosamma fitnessguru till härliga väninna blev till en kaka i lördags. Den smakar så gott! Tänk dig en saftig mjuk pepparkaka, fast lite mildare i smaken. Jag tycker att pumpa i sig är en överskattad matingrediens, men jag älskar pumpakryddorna som påminner om pepparkakskryddor. Mums! Mer sådant. Jag måste nog frysa in resten i lagom stora bitar, för man kan inte ta ”en liten bit” femtioelva gånger per dag utan att det ger konsekvenser.
I lördags var jag och döttrarna på DI, second hand-butiken som är jobbigast att söka igenom och har mest ”skräp”, men där man också kan hitta de bästa fynden. Äldsta dottern köpte en supersöt höst- och vårkappa för $10. Yngsta dottern hittade en skön varm och skön fleece för en femma, men det var jag som fyndade bäst av alla! Fyra koftor för sammanlagt $20. Nypris för tre av koftorna är $180. Den fjärde har några år på nacken och var också i betydligt sämre skick än de andra tre (de är som nya), men jag såg dess potential! Jag bestämde mig för att jag ville klä mig lite glamouröst framåt jul, så jag gav koftan en chans trots att den såg ut så här:
Döttrarna sa absolut NEJ då jag visade den, men jag bestämde mig för att lita på min magkänsla. Lite googlande, en tvätt och 20 minuter med en engångsrakhyvel senare har jag min glammiga vinterkofta hängande i garderoben.
Ps: Jag hade inte köpt koftan om den hade bestått av 100% akryl. Att second hand-fynda handlar helt och hållet om att känna till sina material och veta hur mycket saker och ting är värda för en själv.
Ps2: Jag hade missat lite noppror längst nere vid mudden, men det åtgärdades efter att fotot togs.
Regnig lördag i bilder.
Lionheart.
S tittade på Camp Rock i går och jag lyssnade på Demi Lovatos nyaste låtar idag. Jag är lite allergisk mot dåligt språk, övermixade låtar och ”för mycket” och var beredd på allt det. Själva fröken Lovato verkar vara en av de stackars Disneystjärnorna som förlorat sig själv i kändisskapet och allt som det för med sig. Det är inte många som kan hantera det med värdighet.
Kanske blir det ändå ett lyckligt slut så småningom. Den nya plattan bjuder på flera fantastiska låtar. Faktiskt. Jag är imponerad över hur bra DLs röst låter nu för tiden. Det kanske inte bara är till nackdel att råka ut för en massa elände om man kommer ut hel i andra änden?
Här är texten till min favorit Lionheart. Så vacker. Den verkar inte ligga ute på YouTube än, men finns på Spotify och iTunes radio. Väl värd några minuter av din tid. Peace.
Your light is inside of me
Like a raging roar
Like an ocean born
You’re in my veins
Your voice is serenity
When the Sun goes down
And the strength I’ve found
Is in my veins
Our story binds us
Like right and wrong
Your hand in mine
Marching to the beat of the stars
And we walk together into the light
And my love will be your armor tonight
We are lionhearts
And we stand together facing a war
And our love is gonna conquer it all
We are lionhearts
You’re here like a silhouette
When the darkness rules
You’re the brightest moon
And I am safe
The story binds us
Like right and wrong
Your hand in mine
Marching to the beat of the stars
And we walk together into the light
And my love will be your armor tonight
We are lionhearts
And we stand together facing a war
And our love is gonna conquer it all
We are lionhearts
You’re never far from where I am
Like a lighthouse, bring me home
You’re never far from me
Let your spirit glow
And we walk together into the light
And my love will be your armor tonight
We are lionhearts
And we stand together facing a war
And our love is gonna conquer it all
We are lionhearts
And we walk together into the light
And my love will be your armor tonight
We are lionhearts
And we stand together facing a war
And our love is gonna conquer it all
We are lionhearts
Bilden är tagen från en annons för Demis egen hudvårdsserie och fixad av mig.
Höstlov.
Höstlovet liknar inte riktigt det svenska då man som elev inte får nio lediga dagar på raken, utan ”bara” fem (torsdag till måndag). Många åker ändå bort, men vi har en ”staycation”. Yngsta dottern fick första halvan av dagen med mig och äldsta dottern fick den andra. Det är mysigt att ha lite extra tid med varandra! Jag ser fram emot ännu en mysdag i morgon.
Jag har inte tagit några vettiga foton att visa, men jag kan visa världens sötaste fågelskrämma som inspiration till alla som ska hitta på något kul till sina barns Halloweenutstyrsel. (Ursäkta den dåliga kvaliteten på bilderna. De är tagna från min gamla blogg och förstorade lite för mycket.)
Soldis.
Inte ens de fula elledningarna kunde förta den härliga magkänslan denna morgon bjöd på. Vi fick ett underbart soldis precis när solen steg över bergen!
Bara en tanke mellan oss.
I går berättade jag om svärfars kusin, vår klippa då vi var i München i somras. Det var R som hade full koll på vem alla var på fotografierna som skulle scannas och dokumenteras av maken och hans kusin och det var också hon som berättade historierna bakom de olika personerna som fanns på fotona. I morse fick vi reda på att R gick bort i går. Tänk, så nära vi kan vara ibland utan att ens vara medvetna om det. R hann inte få något tackkort, men jag hoppas att hon förstod hur mycket vi uppskattade henne! (Förresten, en människa som är så lik Astrid Lindgren måste väl bara vara rent fantastisk, eller hur?)
Höstvibbarna sprider sig.
Idag var det 10° då dottern körde iväg till skolan och när hon kom hem var det 27°. Ökenklimatet bjuder på stora kontraster. Morgonpromenaderna bjuder på perfekt temperatur, men runt lunchdags går jag inte ens ut om jag inte behöver. Det är konstigt det där hur man upplever olika temperaturer och hur jag kan tycka att 27 grader är kvalmigt medan någon annan tycker att det är precis där livet känns på topp…
Nåja. De gula löven har spridit sig ner hit i dalen också och färgskalan börjar matcha Halloweendekorationerna som dyker upp i trädgårdarna en efter en. Detta gör att åtminstone jag får känslan av att det är dags för soppmiddagar och filtar i soffan.
Med så billiga tomater som vi hittar här i affärerna just nu faller det sig naturligt att göra god ”cream of tomato”-soppa. Mums. Det finns inte mycket som är godare! En massa hackad vitlök, en finhackad lök eller två och ett par grovrivna morötter fräses i önskat matfett tills morötterna mjuknat och löken ”smält”. Tillsätt en msk tomatpuré, 3/4 l kycklingbuljong, finhackad färsk basilika efter smak och något kilo (eller mer) grovhackade tomater, salt och grovmalen svartpeppar efter smak och låt koka på svag värme under lock i ca en halvtimme. Mixa någorlunda slätt och tillsätt en skvätt vispgrädde innan du ger soppan ett snabbt uppkok. Vissa gillar något skvätt socker eller honung i, men det tycker inte jag behövs. Vår familj gillar den här soppan med lite creme fraîche i, andra har krutonger eller något annat gott i.
Potatis- och purjolökssoppa är superenkelt och superbilligt i Sverige. Här verkar purjolök vara lika exotiskt som mango, eller det är nog snarare så att mango är billigare än purjo. Därför lagar jag inte mat med purjolök lika ofta som jag gjorde i Sverige. 1 l kycklingbuljong, 5 skivade potatisar, två finstrimlade purjolökar, lite extra salt och peppar och en skvätt grädde. Där har du det avancerade receptet. (Det står att man först ska fräsa purjo och potatis, men det tycker inte jag gör någon skillnad. Se bara till att koka allt riktigt mjukt i buljongen innan du rotar runt i kastrullen med en potatisstöt och tillsätt sedan grädden. Klart!)
Efter soppmiddag är det nu soffhäng (plugga, spela, sticka) för tre femtedelar av familjen medan resten skriver tackkort till släkten i Tyskland efter den härliga sommarsemestern. Svärfars kusin som är hur gullig som helst och som visade sig vara en skattkista full av information om hela släkten på ena sidan har visat sig ha en hjärntumör som gör att hon snart inte finns med oss mer. Det är så viktigt att vi tar vara på varandra medan tid finns! Kram på dig.
En dag full av kärlek.
En sak som är lite extra rolig med att bo här är att vi faktiskt har möjlighet att vara med då min morbror, moster och kusiner med familjer har festligheter på gång, något som nästan var omöjligt då vi bodde i Sverige.
Idag gifte sig min kusin R med sin stora kärlek E. Jag älskade vigselceremonin (även om jag kanske hade önskat en vigselförrättare som inte läste vartenda ord innantill) och de löften som R och E gav varandra. Dessutom var maten otroligt god, något som jag aldrig väntar mig då det ska lagas mat till så många på en gång. Mums. Vi måste se till att laga lamm snart igen!
Nu ska jag bara sitta uppe och vänta in 17-åringen som har varit borta hela halva dagen med en date och några andra kompisar. När ungdomarna här har skoldans gör de en heldag av det hela. Dottern och hennes kompisar var först inne i Salt Lake City för att gå på något akvarium och festen i kväll har Hawaiitema. Enligt rapport har det varit riktigt roligt, något som gläder ett modershjärta. Peace.
BYU homecoming week.
Amerikanerna och anknytningen de känner till de skolor de gått på är nästan hjärtknipande. Om någon frågade mig vilken relation jag idag har till Lärarhögskolan i Växjö skulle jag säga att jag faktiskt inte har någon. Jag tycker det är roligt att ta en sväng till Växjö och förundras över de stora förändringar som skett i stan sedan jag bodde där, men där slutar det. Nu för tiden kallar högskolan sig för Linnéuniversitetet och för utländska studenter talas det om ”Linnæus University”. Hahaha, det måste vara ett skämt! Det kan också vara så att de lärare jag träffade på lärarutbildningen 1989-1992 nu har blivit professorer och lika klipska som Carl von Linné… Större mirakel har skett.
Hur som helst. Nu ska jag sluta vara sarkastisk och visa något fint som de gamla BYU-studenterna har gjort nu under sin Homecoming Week (en vecka varje år anordnas återträffar och aktiviteter för alla gamla studenter, något som blir till en slags gigantisk nätverkskonferens):
Uppe på berget som reser sig över universitetets campus har man installerat ett stort Y som står för BYU. Första kvällen på Homecoming Week anordnas en hajk upp till y:et (en jobbig och brant hajk för sådana som jag) för att lysa upp konturerna på denna universitetssymbol. Jag tycker det är lite fint och det gör också att jag blir lite avis på den där samhörigheten så många faktiskt verkar känna med skolan där man fick sin utbildning. Hur känner du för den skola som är ansvarig för din utbildning?


































