Happy National Handwriting Day!

Jag borde kanske ha suttit och övat på att skriva dagen till ära, men se, det gjorde jag inte. Jag städade, hade Jane Austen och Charlotte Brontë-maraton med nya stickningen i knät och hann sticka upp en dryg tredjedel. Jag brukar mest sticka till andra, men eftersom jag räknar med att nästa 40-årssjal först behöver påbörjas i februari passar jag på att fixa en lila tantmössa med krokusmönster till mig själv.  Garnet heter Madelinetosh Pashmina och bjuder på en extra trevlig stickupplevelse och mjuka och härliga plagg när man har stickat klart. På östkusten har de världens snöstorm just nu, men här känns det som vår. Trots det är det skönt med en mössa på huvudet under morgonpromenaderna.

23_1

Duktiga och söta Sofia Talvik har en ny musikvideo ute. Så snyggt filmad!

Förresten var yngsta dottern barnvakt i går, men jag fick rycka in och trösta lite. När Lillan fick spela piano blev det genast lite muntrare tongångar. 18 månader gammal och kan mest säga ”No!”, men sjunga med kunde hon minsann! Musiken kan läka, peppa, trösta och hjälpa på så många sätt och vis. Jag är så tacksam över att jag har också det språket att ta till när orden inte riktigt räcker.

23_2

Continue Reading

Soluppgång.

Morgonens soluppgång var spektakulär! Jag hörde en föreläsning om skönhet och om hur vi människor är så förutsägbara att de flesta faktiskt mest uppskattar vacker natur. Den väcker något inom oss. (Naturen, alltså.)

22_2

22_6

22_3

22_5

Continue Reading

En musikfråga…

… från en nioårig kille tidigare idag ledde till att jag kom ihåg det här musikinlägget från längesedan. Kanske vill du just idag lära dig mer om någon musikgenre som du inte fördjupat dig i förut eller så kanske du bara vill lyssna på lite bra musik.

Min syster och hennes familj är på väg till Thailand för att återigen bo där i några månader. Om du är intresserad av en alldeles ovanligt vanlig svensk familj med en passion för att upptäcka världen kanske du vill följa deras äventyr. Varsågod: RESFREDAG.

21_1

Continue Reading

Kan en person göra skillnad?

Charles Dickens 1859:

It was the best of times, it was the worst of times,
it was the age of wisdom, it was the age of foolishness,
it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity,
it was the season of Light, it was the season of Darkness,
it was the spring of hope, it was the winter of despair,
we had everything before us, we had nothing before us,
we were all going direct to Heaven, we were all going direct the other way…

Det var det bästa av tidevarv, det var det sämsta av tidevarv,
det var visdomens ålder, det var dårskapens ålder,
det var trons och otrons tid,
det var hoppets vår och förtvivlans vinter,
vi hade allt framför oss, vi hade ingenting framför oss,
vi gick alla raka vägen mot himlen, vi gick alla raka vägen åt andra hållet…

Allt för ofta hör jag om hur vi lever i en så fruktansvärd tid och hur allt är så hopplöst och fel och galet att det bara finns en väg att gå: ”raka vägen åt andra hållet”. Jag kan förstå alla som känner så här med tanke på hur nyhetsrapporteringen ser ut. (Det finns en anledning till att jag i princip bara läser länkar till nyheter och artiklar!) Å andra sidan tror jag att det alltid, i alla tider, finns både det som är bra och det som är dåligt. Saker och ting kan förändras mycket snabbt. Något som ingen hade hört talas om för två generationer sedan är nu en tradition och annat har istället fallit i glömska. Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Tiden går och går. Både samhället och vi människor förändras med den!

När jag åker bil lyssnar jag ofta på motsvarigheten till P1 här. Just nu handlar det mycket om det kommande valet. Tänk att vi flyttade hit precis i tid för det förra valet som ju stod mellan Obama och Mitt Romney. Det känns som en evighet sedan… Som amerikan har man i princip bara två val. Antingen är man republikan, eller så är man demokrat. Själv har jag svårt att förstå hur man kan rösta på något av partierna när jag hör vad de står för. Särskilt intressant tycker jag det är att man sällan fokuserar på att framhäva sina egna goda sidor för att vinna röster. Istället är det ett evigt krokbensfällande och hackande på ”de andra” och det blir otroligt träligt att lyssna på i längden.

I går bjöd radion på omväxling till valdebatterandet. Jag fick istället lyssna på en intervju med Roman Krznaric, författare till boken ”Empathy: Why It Matters, and How to Get It”. Jag fick den ena aha-upplevelsen efter den andra. Eller aha och aha, det var väl snarare så att jag kände att jag fick bekräftelse på sådant som jag redan förstått är viktigt. Krznaric pratade lite om skillnaden mellan sympati och empati. Sympati är förmågan att förstå att andra människor har känslor och kanske tycka synd om dem medan empati är förmågan att verkligen känna med en annan människa, att nästan känna samma känslor som ens medmänniska känner.

I min omgivning har jag personer som väl kan känna sympati, men vars empatiska förmåga inte är särskilt välutvecklad. Jag blir otroligt frustrerad av att se människor jag tycker om, respekterar eller rentav älskar behandla någon illa. (Jag vill dock innan jag fortsätter påpeka att de flesta av oss är som ”Dr Jekyll och Mr Hyde” light, för hur många finns det som är perfekta?) Vi föds med olika förmåga att känna empati. Är det då helt kört för en vuxen person som har svårt att sätta sig in i andra människors känslor? Nej, men det är viktigt att det finns människor runt omkring som uppmärksammar det och som hjälper till att utveckla förmågan.

Jag älskar den här artikeln. Jag har läst den många gånger. Det har inte bara jag gjort, för jag tror att den tillhör en av New York Times mest lästa. För att återgå till början av det här väldigt långa inlägget… Det är dags att göra ett upprop. Mer empati! Och föräldrar och andra vuxna, det är faktiskt på oss ansvaret ligger! Det dräller av otrevliga kommentarer och dumheter från barn, tonåringar och vuxna på nätet och i verkliga livet. Dags att städa upp inombords och hjälpa till att sprida godhet istället för att trycka ner, skvallra och förminska. Man behöver inte kalla folk idioter för att man inte tycker att de har rätt, även om det skulle kännas skönt.

Jag vill sluta med att dela med mig av två av de vackraste texter med detta tema som jag känner till:

God Help the Outcasts
He Ain’t Heavy, He’s My Brother

Continue Reading

Martin Luther King Junior Day.

Idag har vi firat Doctor King med en ledig dag som bjöd på sovmorgon, second hand, lite asiatisk specialmat, yoga och Guldbaggegalan framför ett bord med räkningar, pyssel och annat roligt som en människa kan underhålla sig med. Att se Madeleine Ekman ta emot en guldbagge för 2015 års bästa film var nog det roligaste av allt.

Jag mötte Lassie-historia: För många, många år sedan hade jag förmånen att få umgås med Madeleine då och då under några år. Jag såg henne utveckla sitt filmintresse genom sina studier, jobba med casting och flytta från varmaste södern vidare till Hufvudstaden för att så småningom hamna i kallaste norden. Jag och maken utbildades bland annat av henne under nittiotalet i hur man tittar på film ”på riktigt”, något som jag aldrig kommer att glömma. Ska man tala om folk som förtjänar att lyckas så måste nog denna kvinna få komma längst upp i listan. Hon är genuint trevlig, fantastiskt rolig och otroligt snäll. Dessutom har hon kämpat hårt för att komma dit hon är idag och jag är så glad att hon får jobba med det som hennes hjärta brinner för. Grattis till ditt välförtjänta pris, Madeleine! (Jag hoppas katterna inte blir avundsjuka på skalbaggen.)

18_1

Jag vill också passa på att tacka MLK för hans livsgärning och all visdom han spred runt omkring sig under sin tid på jorden:

”Life’s most persistent and urgent question is, ’What are you doing for others?'”

Continue Reading

Långlördag.

I morse fick jag med 4/5 av familjen ut på promenad i Rock Canyon. Det var så skönt trots att snön hängde i luften och det var lite grått. Lördagar som inte har några aktiviteter inplanerade är guld värda.

I Sverige firade min kusin sin 40-årsdag med glitter och glamour, liveband och god mat. Själv satt jag och målade och skrev precis hela kvällen. Det glittrade lite det också, för jag målade med Lumin Artés Twinklingfärger och skrev med det sega guldbläcket jag har. Borde leta efter något annat, för jag blir alltid frustrerad på det. Hoppas att din helg glittrar lite extra på något vis!

16_1

16_2

16_4

16_5

16_6

16_7

16_8

Continue Reading

A thousand thoughts caught in a glimpse into eternity.
Love.
Nailing all emotions in place,
trying to find the right spots without affecting anyone else’s existence.
Belonging.
Here, there and everywhere.
Beginnings, in-betweens and endings
while the earth keeps spinning out of control.
Still.
Stay in the boat, don’t forget the life vest,
don’t stand up, don’t fall out, don’t.
Just don’t.
Just don’t.

Continue Reading

Solsnö.

Det var så grått, så grått idag. Plötsligt bröt solen igenom samtidigt som lätta snöflingor började dansa ner från himlen. Precis samma sak har hänt några gånger i vinter och det känns lika magiskt varje gång. Jag är så tacksam varje gång jag lyckas hitta den där solen i mig själv.

14_2

Continue Reading