Långlördag.

I morse fick jag med 4/5 av familjen ut på promenad i Rock Canyon. Det var så skönt trots att snön hängde i luften och det var lite grått. Lördagar som inte har några aktiviteter inplanerade är guld värda.

I Sverige firade min kusin sin 40-årsdag med glitter och glamour, liveband och god mat. Själv satt jag och målade och skrev precis hela kvällen. Det glittrade lite det också, för jag målade med Lumin Artés Twinklingfärger och skrev med det sega guldbläcket jag har. Borde leta efter något annat, för jag blir alltid frustrerad på det. Hoppas att din helg glittrar lite extra på något vis!

16_1

16_2

16_4

16_5

16_6

16_7

16_8

Continue Reading

A thousand thoughts caught in a glimpse into eternity.
Love.
Nailing all emotions in place,
trying to find the right spots without affecting anyone else’s existence.
Belonging.
Here, there and everywhere.
Beginnings, in-betweens and endings
while the earth keeps spinning out of control.
Still.
Stay in the boat, don’t forget the life vest,
don’t stand up, don’t fall out, don’t.
Just don’t.
Just don’t.

Continue Reading

Solsnö.

Det var så grått, så grått idag. Plötsligt bröt solen igenom samtidigt som lätta snöflingor började dansa ner från himlen. Precis samma sak har hänt några gånger i vinter och det känns lika magiskt varje gång. Jag är så tacksam varje gång jag lyckas hitta den där solen i mig själv.

14_2

Continue Reading

Hej på ett tag, Alan Rickman.

I mitt extraland USA talar kvinnor gärna om Guilty Pleasures, alltså något som man gillar trots att det kanske inte anses helt okej, eller fint nog, av andra människor. En av mina guilty pleasures är definitivt filmen Love Actually. Jag vet inte riktigt vad det är… Relationsdramer som gör lite ont, en del favoritskådisar, musik jag gillar och att det är en historia som binder tillsammans ett helt gäng relationer bidrar naturligtvis. I morse fick jag reda på att skådespelaren Alan Rickman har gått bort. I just Love Actually spelar han en medelålders man som upplever en relationskris, men han är nog mest känd av andra för rollerna som Professor Snape i Harry Potter och den elake sheriffen i Robin Hood.

Här är min favoritscen i Love Actually. Flygplatser är fantastiska på många sätt och vis. En massa början, slut och mitt emellan pågår där dygnet runt. Jag fäller alltid en liten tår över de fina flygplatsscenerna. De filmades med dolda kameror! Här finns en hel hög spännande info som du kanske också gillar att läsa om.

Ps: Det läskigaste? I går spelade jag ”God only knows what I’d do without you”, Beach Boys-låten som spelas i den sista scenen, om och om på datorn. Konstigt, va?

Continue Reading

Kreativitet.

Är du en kreativ människa? Vad är kreativitet? Definitionen har debatterats i många tusen år och trots dagens extremt intelligenta och välutbildade homo sapiens har man fortfarande inte kunnat komma överens om någon tillfredsställande definition.

Kreativitet och viss psykisk sjukdom går hand i hand, det är det inte många som protesterar mot vare sig de forskar eller ej. Riktigt svårt psykiska personer är allt annat än kreativa, men under en lätt manisk period är man troligtvis mer kreativ än någonsin. Man har också funnit att nära släktingar till psykiskt sjuka oftare har kreativa yrken än släktingar till friska personer. (Å andra sidan känner jag knappt till en enda människa som inte har någon som lider av psykisk ohälsa i sin omedelbara familj, så jag vet inte var man har hittat de friska människorna.)

När någon frågar mig vad som är viktigast för mig i livet kommer alltid kreativitet upp på ett eller annat sätt. Idag ifrågasatte jag dock mig själv, för hur kreativ är jag egentligen? Någon med ett kreativt sinne förväntas väl ändå kunna utföra små under och mirakel på en daglig basis? Är det inte kreativa genier som räddar företag som håller på att gå under och samma personer som kommer på affärsidéer som någon annan klarat sig utan i hela sitt liv och helt plötsligt inte kan leva utan? Så’n är inte jag. Jag gillar att skriva, sjunga, spela, sticka, sy, laga mat och allt möjligt annat som kanske kan sorteras in under kreativa aktiviteter, men jag har aldrig skrivit någon bok, hittar inte på några egna mönster eller vad det nu är… Suck!

Nåja. Jag gjorde klar sjalen som jag hade velat sticka till äldsta dottern i julklapp idag åtminstone. Den fick en enkel, virkad ”snäck-kant”, och tänka sig, det kom jag på alldeles av mig själv. Kreativ? Jag kanske inte ger mig själv tillräckligt med cred! 😀 I morgon får hon ta på sig sin rosa sjal, fina E. Kanske jag kan få till ett fotografi då.

Vad tror du om kreativitet? Är den medfödd, framplågad, inlärd, fångad eller vad?

13_1

Continue Reading

Ett hem till skänks man aldrig får, ej ens på livets högsta höjder.

Jag tror att det mänskliga psyket strävar mot konformitet. Det finns en anledning till att om rätt människor bestämmer att Converse är GREJEN har helt plötsligt alla Converse på fötterna oavsett utseende, pris och fotriktighet. Jag hör hela tiden vänner och bekanta pratar om att visa sin personliga stil både i det de har på sig och det de inreder med hemma, men det är ytterst få som lyckas med konststycket.

8_6

Dotterns ritning ledde till detta slottsinspirerade hus. Rätt spännande ändå, och personligt på riktigt. Kanske något att satsa på för ett framtida boende? Skulle grannarna protestera?

Jag gillar att ha det hemtrevligt och scannar några inredningsbloggar då och då. Den enda som jag läser lite mer regelbundet är Trendenser. Inte för att Fridas stil ens påminner om min egen, men jag har läst den nästan så länge hon har hållit på att blogga, och hon är duktig på det hon gör. När jag nu tog en lite längre inredningsrunda hittade jag ett oroväckande stort antal Snoopy, en i mina ögon både ful och otymplig bordslampa som kostar 8 000 kr, på bilderna.  Snoopy designades 1967 för att sedan återintroduceras 2003, men det verkar ha varit 2015 som var IT-året för Snoopy bland svenska inredningsbloggare. Min stilla undran är om det är ett Converse-fenomen, det där med lampan, eller om det är just Snoopy som verkligen visar deras personlighet.

8_2

Jag såg ingen ljusgren i de där inredningsbloggarna. Undrar varför…

Smaken är som baken delad. Det finns inget rätt svar på vad som är ”god smak”; det finns inga färger, tapeter, gardiner, hyllor eller prydnadstomtar som rent objektivt är mer rätt än andra. Om vi inte hade det där konformitetstänkandet hade det varit omöjligt att följa trender genom tiden, men som vi alla vet är det ganska lätt att särskilja 50-tal från 70-tal och hippiestil från hipsterstil. Snart kommer ifyllda ögonbryn vara lika otrendiga som blå åttiotalskajal är idag och de flesta har väl sett någon version av den här bilden?

8_8

Jag funderade en stund över vad som gör att vårt hem känns som hemma trots att det i princip inte finns en enda grundläggande inredningsdetalj som stämmer överens med vad jag gillar förutom trägolvet i vårt ”front room”. (Köksbänkarna, köket, heltäckningsmattorna, de beiga strukturmålade väggarna, golvplattorna, fuskspröjsen på våra fönster, stilen i alla tre badrum/toaletter… Du hör ju hur fruktansvärt bortskämd och löjlig jag låter.) Jag tror att det helt enkelt är folket som bor här och några detaljer som har stort affektionsvärde som gör vårt hus till ett hem.

8_4

Mamma kallar mig för Solblomma. Därför betyder den här kökshandduken som jag fått från henne lite extra mycket.

Jag gick omkring lite och var ändå rätt nöjd över våra IKEA-stapelvaror och loppisdetaljerna. Vi kommer med all säkerhet inte att bo kvar här i all evighet och då kommer frågan vad som är värt att ta med till nästa ställe. Förra gången klarade vi oss på 27 flyttlådor, en Pilasterhylla och några tavlor. Skulle vi skala bort mer eller skulle vi lägga till saker som vi samlat på oss här? Intressant, det där.

8_1

Våra fina vänner som kom till Sverige under den förra stora flyktingvågen till Sverige fick inte med sig några minnen, ingenting av affektionsvärde, och jag vet att det gör ont. På andra ändan finns min goda vän här vars mamma var en sådan ”hoarder” (samlare) att de vuxna barnen till slut tvingade sina föräldrar att köpa ett nytt hus och bara lämna det gamla utan att vända sig om. Den väninnan, vars mamma hade sparat precis allt och mer därtill, har inte heller någonting kvar. Inga foton, inga leksaker, inga ärvda spetsar. Jag vet att det orsakat även henne ”ett hål i själen”. Inte är det så konstigt att emigranterna som kom hit till Amerikat vårdade sina sällsynta ”skatter” med stor ömhet?

Ilse Crawford skrev en bok som heter The Sensual Home i slutet på 90-talet. Pärmen i fuskmocka känns fortfarande aktuell idag då bokförlagen måste locka inte bara med ett intressant innehåll, utan också med ett spännande yttre.  Typsnittet däremot… Ruskigt fult, nästintill svårt att läsa. Innehållet är lika aktuellt som någonsin. Ilse Crawford vill få läsaren att släppa fram sina sinnen, att inreda inte bara för ögats lust, utan också för de andra sinnena. Det handlar om struktur, dofter, ljussättning, saker med affektionsvärde, organisation, om hur vårt luktsinne arbetar hårdast då det gäller att skicka oss tillbaka i tiden och en massa annat.

8_3

Stapelvaror i svenska hem? IKEA, Iittala och tulpaner.

Ett hem som är skapat för att njutas av istället för att bloggas om, visas upp på Instagram eller hamna i ett heminredningsmagasin kommer inte alltid att kunna leva upp till våra visuella krav. När jag tänker efter skäms jag över att ha dissat den skönaste soffa jag någonsin ägt, den första möbel jag köpte för egna pengar, nämligen en grå skaisoffa. Den var inte så där löjligt låg i ryggen som nästan alla trendiga soffor är, den hade tillräckligt höga ben för att man skulle kunna slänga sig bakåt och omslutas av fuskläder och perfekt mjuk stoppning, det fick plats en hel hord med gäster, den var perfekt för småbarnskladdiga händer, skröpliga gamlingar kunde både sätta sig och resa sig ur soffan utan allt för stora ansträngningar och den var skön att sova i. Jag skulle inte vilja ha in den i mitt hem igen, men räknar man bort det visuella uppnådde den de flesta punkter för ”den perfekta soffan”. Hur många har kastat ut sin partners sköna favoritfåtölj för att den inte passade in i inredningen? Jag vet flera stycken.

Tillbaka till allt det där som jag inte gillar här hemma… Hur många är det inte som slänger ut perfekt fungerande kök för att de inte gillar dem? Det är inte som att måla om en stol, något som kanske kostar en hundralapp eller två, utan det går många tusenlappar för att få till en köksrenovering även om man gör jobbet själv. Jag önskar att mitt mognare jag i framtiden inte går på trender som den där, i mina ögon fula, lampan Snoopy för att andra bestämt att det är en IT-pryl. Vi får väl se om jag lyckas.

Om du orkat läsa ända hit kanske du inte orkar fundera över hur du tänker runt det här ämnet, men det vore roligt att höra någon annans tankar också! Trevlig helg.

Continue Reading

Delar av mig.

Häromdagen skrev jag en lista på saker som jag uppriktigt ogillar.

blöta tröjärmar/manschetter
känslan av att vara så arg att hjärtat bultar
låta tiden gå till helt onödiga saker när det finns så mycket roligt, spännande och viktigt att göra
ge upp när jag inte  lyckas med något
vakna efter en mardröm
frysa i en kall säng när jag ska sova
ensamhet
böcker och filmer med olyckliga slut
översaltad mat
att inte kunna hjälpa nära och kära som mår dåligt
inte kunna ta beslut
svettas utan att träna
energilöshet
dålig musik
illasittande kläder som skaver eller sitter åt på fel ställe
rökt ål och blodpudding
se människor bli förminskade eller mobbade
känna mig utnyttjad
ovissa knivar (haha, ja, ovassa knivar ger kanske ett ovisst resultat – dessa stavningsprogram…)
att komma för sent
multi level marketing och andra bedrägerier
folk som inte tänker själva
att jämföra mig med vem-det-nu-är

Egentligen började jag i helt fel ände, men det var bara för att jag satt med mitt nattlinne som hade fått blöta tröjärmar då jag tvättade ansiktet (därav början på listan). Jag känner att det vore på sin plats att skriva en motsvarande med sådant som jag verkligen gillar!

ohana (familj)
krispiga höstdagar då det är precis lagom kallt för att det ska räcka att ha en tjock, stickad tröja och en halsduk för att hålla sig varm
yoga
advent, Lucia och jul, ja, hela december
lyssna på musik
sjunga i kör, spela i orkester
vacker konst av alla de slag
pyssel och hantverk, både att utföra och att njuta av andras talanger
god och vällagad mat
tulpaner
att fotografera
umgänge med folk i alla olika åldrar, situationer, samhällsklasser och med olika erfarenheter
matlagning
goda dofter (grotta, pannrum, bebishuvud, nybakat, regn på varm asfalt, hemma, Demeter- och Lushprodukter)
sova middag
böcker i allmänhet, riktigt bra deckare i synnerhet
örtte
läppglans
pennor, kalligrafi och skönskrift
skriva
få brev och paket
sparsmakade smycken
optimistiska människor med en positiv livssyn
att göra andra människor glada
att stanna i stunden och inte känna annat än tacksamhet
saltlakrits

Se där! Den positiva listan blev längre och jag bestämde mig för att sluta även om det finns mer att fylla på med. Allt är väl! Allt är väl.

Continue Reading

Hjälp!

Jag försöker komma på vad jag ska göra med den nedmonterade kjol jag köpte på DI förra året eller året innan dess för de vackra färgerna. Jag hade tänkt mig ett lapptäcke med jeans och de här flanelltygerna, men jag kan inte bestämma mig för hur det då ska se ut. Ränder? Klassiskt? Hur-som-helst? Har du några tips på mönster eller vackra fotografier som skulle kunna inspirera?

7_1

Continue Reading