46 år på jorden.

Mars bjuder på mängder av födelsedagar i vår familj. Idag var det makens tur att firas med pompa och ståt. Våra födelsedagar följer samma procedurer varje gång. Jag inbillar mig att traditioner är viktiga både för individer, familjer och samhällen och är noggrann med att uppmärksamma sådana. Både jag och maken kommer från familjer med starka familjetraditioner och jag hoppas att våra barn tar med sig åtminstone några av de traditioner vi har i vår lilla enhet. Tillbaka till tågordningen för en lyckad födelsedag:

1. uppvaktning med frukost på sängen; frukostbrickan ska vara klädd med födelsedagsduk, flagga, ljus och prinsessbakelse
2. presenter
3. middag efter födelsedagsfirarens önskemål
4. tårta och kakor (eller panna cotta, för all del)

23_5

Makens önskemål var egentligen bara fondue och panna cotta, men vi broderade ut menyn lite. Det blev fondue med oxfilé, panerade ostkuber och grönsaker, ugnsgratinerad sparris, nybakad baguette, mormor Brittas röda tårta, chocolate chip cookies och panna cotta med mangopuré. (Sötsakerna fick grannarna hjälpa till att äta upp.) Hur skulle din önskemiddag se ut?

23_6

23_4

23_2

Gissa vilken bägare som innehöll makens portion panna cotta?

Continue Reading

Ska det vara så här?

Jag har varit arg idag. Arg på terrorister, arg på cancer, arg på blodförgiftning, arg på trasiga packningar, arg på det ena och arg på det andra. När jag hörde om terrorattacken i Bryssel tänkte jag inte först att det var fruktansvärt, utan att det bara har varit en tidsfråga innan något hände. Det gjorde mig också arg.

Jag vet att terroristernas mål med sina aktioner är att få människor att vara rädda och rubba samhällen. Jag antar att de också lockas av Paradiset och de där fyrtio jungfrurna. Hamed Abdel-Samad har skrivit att det kanske inte alls är jungfrur utan vindruvor man skulle få efter att ha genomfört ett självmordsdåd. Det skulle nog anses vara något av en besvikelse om det nu skulle vara så för alla som har gett sig på den genvägen…

Continue Reading

Vardagsglädjor.

Just nu är det lite för mycket elände på andra sidan Atlanten för att det ska kännas riktigt bra. Jag försöker hitta det goda, det fina, det vackra, det roliga, det underbara, allt för att hålla skeppet flytande och fortsätta sträva framåt.

Trots allt har den senaste veckan bjudit på många små högtidsstunder. Det var så roligt att ha T och N här! Den grillade måltiden var fantastiskt god och lakritsen de hade med sig… Jag och äldsta dottern fick sjunga barbershop och umgås med svenskamerikansk vän som jag inte träffat på väldigt länge. Yngsta dottern närmar sig slutet av regelbundna tandregleringsbesök. Vi har haft riktigt sköna vårdagar. Påskliljorna har börjat slå ut. Allt praktiskt inför New York-resan med döttrarna är spikat. Konserten i onsdags var ett trevligt mitt-i-veckan-inslag. Sonen gör framsteg i sitt jobb. Jag har skickat iväg några paket som jag hoppas kommer fram till Sverige snart. Äldsta dotterns high school graduation närmar sig med stormsteg. Se där! Även om det är jobbigt att ens nära och kära mår dåligt finns det lyckligtvis annat att balansera med.

18_7

Lapptäcket är skickat till lilltjejen som ska få det.

18_1

Maten var god i lördags…

18_2

… men sällskapet var trots allt det allra bästa med den grillmiddagen!

18_3

En vanlig dag på väg hem. Nu är det inte länge till vi kan njuta av snötäckta bergstoppar, så det gäller att passa på.

18_4

Mitt favoritnummer i onsdags på Körfestivalen framfördes av den kvinnliga delen av Cantorum Chamber Choir här ifrån trakterna: Ergen Deda, komponerad av Peter Lyondev. Sjukt roligt framförande! Musik är glädje på så många olika plan!

18_5

Ett annat favoritnummer stod BYU University Singers för. Den norske kompositören Kim André Arnesen har komponerat Flight song som fått ord av den walesiska poeten Euan Tait. Jag tycker resultatet påminner om Eric Whitacres musik. Gråtvackert och kvällens rysare.

18_6

Continue Reading

Om avundsjuka.

Jag har sex syskon och en extrasyrra som jag är väldigt stolt över. Jag gläds med dem då de lyckas i livet, när det går bra för deras barn eller om de har klarat av något som känts som en uppförsbacke. Jag känner med dem då något är svårt eller jobbigt. Jag hejar på dem då de behöver det. Jag kramar om dem, både bildligt och bokstavligt, om det skulle behövas. Idag känner jag att det rätta är att skriva ett litet blogginlägg om avund.

SONY DSC

Min syster Annika har sedan hon var riktigt ung drömt om att resa över hela jorden. Hon är dessutom en av de mest målmedvetna människor jag känner och har skrivit och bockat av listor i oändlighet då det gäller både det ena och det andra. Vi skiljer oss åt i det att hon är betydligt bättre på att se till att få sina drömmar uppfyllda. Hon jobbar hårt på det, både med målsättningar, telefonsamtal, mejlkontakter och nätverkande. Hon är verkligen värd all framgång hon kan få! Under de senaste åren har det börjat gå riktigt bra för henne då det gäller resandet. Hon driver en vid det här laget framgångsrik blogg, Resfredag, och har en resepodd tillsammans med sin kompis Lisa.

I takt med att det har gått bra för Annika har det dykt upp avundsjuka kommentarer, näthat och ”trollande” i bloggens och poddens kölvatten, men också i Annikas privata ”sociala media”-flöde. Första gången det hände blev jag rent paff, men nu när det har hänt flera gånger har jag insett att det här är ett fenomen som man inte kommer ifrån som offentlig person. Egentligen kommer man väl inte ifrån det i vanliga livet heller, men skvaller som pågår bakom ryggen gör kanske inte lika ont som ord i svart på vitt.

Avundsjuka är en av ”dödssynderna” och vi kan väl tycka vad vi vill om den. Den är tydligen den känsla som brinner starkast i oss människor och har du tid tycker jag verkligen att du ska läsa den här artikeln som lyfter upp avund, vad den gör med oss och hur vi blir påverkade både personligt och i samhället av denna starka kraft.

Vill du lyssna på ett bra TED-tal som handlar om karriär, snobberi och hur man kan hantera både sin egens och andras framgång tycker jag att du ska lyssna på Alain de Botton.

Är du avundsjuk? Känner du att avunden äter upp dig inifrån i dagens samhälle där folk delar lyxig och vällagad mat, läckra partners, vita stränder i avlägsna semesterparadis, sexpack på magen eller vad det nu är i parti och minut? Gör som en av mina vänner – lägg ner Facebook, Instagram och andra sociala medier. Sluta jämföra dig med dina vänner och bekanta. (Om du inte hunnit lyssna på Alain de Botton så kan jag avslöja att det är just deras framgång som gör mest ont för oss. Ajajaj.)

Jag har talat om tacksamhet förut, hur viktigt det är och hur man kan lyfta sin egen livskvalitet genom att öva på att se det fina man har i sitt eget liv istället för att ägna så många tankar åt det man inte har. Tacksamhetsdagbok äger, kära du! Peace.

Continue Reading

Kent lägger ner.

Om den svenska rockgruppen Kent kan man säga vad man vill. Jag har själv ett kluvet förhållande till detta gäng med Eskilstunagrabbar, men måste säga att de lyckats producera några låtar som inte lämnar mig oberörd. Dessutom har jag en Kentkonsert bland mina absoluta favoritlivemusikupplevelser någonsin. Den konserten bidrog antagligen till min dåliga hörsel, hehe.

Kent vet hur man levererar. Inte bara under konserter, utan också när de ska tala om för sina fans att de tänker lägga av. Kolla bara här… Alltid lite, lite konstiga. Det låter alltid som att de spelar i en grotta och ska jag kunna tillgodogöra mig texterna måste jag alltid läsa dem samtidigt som jag lyssnar eftersom Jocke Berg, tja, mummelsjunger.

Favoritlåtar:
Pärlor
Utan dina andetag
Socker
Ingenting
Mannen i den vita hatten
400 slag
Sverige

Med anledning av denna lilla lista kan du nog rätt snabbt räkna ut att jag inte upptäckte Kent förrän de hade spelat ett tag och att jag inte direkt lyssnat så mycket på de senaste produktionerna. Man ska sluta på topp, så jag tror att den här gruppen verkligen gör bäst i att sluta nu och låta sina låtar leva vidare i musikhimlen där alla toner blir bättre ju längre de svävar omkring. Lycka till, grabbar/gubbar/hör ni! Det här blir bra.

14_1

Foto: Peter Gehrke från Kents hemsida

Continue Reading

Dagens upptäckt.

Både maken och jag har pluggat in våra släktforskningsuppgifter i familysearch.org. Idag hittade jag den roliga sidan relativefinder.org, ett program som jämför ens familjeträd med olika ”kändisars”, till exempel kungligheter och klassiska kompositörer. Det visade sig att jag är släkt med Sibelius genom min morfar! Har man bara en enda kändis i släkten tycker jag han är ett bra alternativ. Här kan du få höra och se min favorittolkning av Finlandia, Sibelius storverk. Det känns helt plötsligt som att mitt stora musikaliska intresse kanske har sin förklaring, hehe.

Vi visste redan att maken är släkt med Gustav III:s syster Sofia Albertina genom sin mormor, så vi förväntade oss lite kunglig glans i hans sökning. Det rasslade till med 888 kändissläktingar!!! Jag ska gå igenom dem i morgon. Det blir spännande!

Edit: Tja. På olika sätt är maken visst släkt med mängder av europeiska kungligheter (inte så konstigt med tanke på Sofia Albertina), men också en massa amerikanska presidenter, många inblandade i Salem witch trials, Lucille Ball, Edgar Allan Poe, Jesse James, Emily Dickinson, Davy Crockett och, tada, Jean Sibelius, haha! Vi är alltså släkt någonstans längs med vägen långt borta i fjärran. Skillnaden i Ks och mina resultat har till stor del att göra med att släktbasen K har är nästan 28 000 personer stark, medan min bygger på 363 personer. 

Continue Reading