- ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”
- Reinhold Niebuhr
- ”Jag har ingenting emot att dö. Men inte imorgon. Det är en del jag vill hinna med först.”
- Astrid Lindgren
- 1.
En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar,
nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och bäckens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.2.
Sin lycka och sin sommarro
hörs yra fåglar prisa,
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
frän deras glada kväden,
från blommorna och träden.3.
Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
lär mig akta främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö,
var växt skall dö
och tiden allt fördriver.
Blott Herrens ord förbliver.4.
Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv
som aldrig skall förblomma
fast äng och fält står tomma.5.
Väl må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt:
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, god och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.Carl David af Wirsén
Jag ser hur ljusen brinner ut,
jag ser hur varje liv tar slut.
Dom strålande bloss som lyste för oss
tar slut, dom brinner alla ut.Jag ser hur livet rinner bort,
hur tiden alltid är för kort.
Den ändlösa stig som skulle bli mitt liv
tar slut, skall också nå sitt slut.Jag stod vid det rytande havet inatt
och såg ut i rymdens evighet.Och jag såg en svag men tydlig glöd.
Jag såg att nya stjärnor föds.
Så fast det var natt var det ändå inte svart;
Därute tändes nya ljus.Vi är en sekund i epokernas ström,
men vårt liv är en oersättlighet.Så innan min låga flämtar till,
och skymningstimman tiger still,
vill jag vara ett bloss för dom som följer oss
en tid, ett ljus på deras stig;
En tid, ett ljus i deras liv.Björn Afzelius
Power outage.
På engelska översätts strömavbrott med power outage, alltså kraftavbrott. Det är ett sådant som kan upplevas i realtid här i min blogg just nu. Jag återkommer när kraften och lusten är tillbaka, förhoppningsvis inom inte allt för lång tid. Ibland blir det bara för mycket. 🙁
Visdom från en hundraåring och blyglasfönster.
Idag firade en av våra grannar sin hundrade födelsedag. Vi hade tyvärr inte möjlighet att gå dit då det stod annat på schemat, men en kompis meddelade vad han så vist delade med sig till ungdomarna som var där. ”Decide early that you want to be happy.” Bestäm tidigt att du vill vara lycklig. Lättare sagt än gjort som så mycket annat, men det rimmar väl med allt annat som kommit i min väg den senaste tiden.
Jag hann inte gå på kalas, men jag gick på den vernissage som några andra grannar hade för att visa sitt nya blyglasfönster som sitter i entrén ovanför dörren. De har arbetat fram motivet tillsammans med sin vän, hemmapappan och glaskonstnären Mark Bigelow, och det bygger på olika bilder från Provo Canyon. Helt fantastiskt!
Marks fru är violaprofessor på det lokala universitetet BYU och ena dottern hade idag fått en fin utmärkelse för sitt harpspelande (hon har spelat sedan hon var fyra år). Eftersom hon bara är fjorton år har hon inte bestämt sig om hon ska satsa på harpan, make-up, konditorkonsterna (det var hon som hade gjort kakorna med blyglasglasyr) eller konsten. 😉 Det är spännande att tala med personer som verkligen är konstnärer på alla sätt och vis.
Mark hade tagit med sig några av sina senaste verk. Detta blev min favorit, men du kan se många fler på hemsidan jag länkade till här ovanför:
Kendall och Cecily.
Min kompis elvaåriga son Kendall är självlärd pianist. Han tar ut låtar på gehör, lever genom musiken och har velat starta ett band i flera år. Nu har han och hans kompis Cecily startat bandet The Stairdwellers. Vill du höra deras fantastiska första låt tycker jag att du ska klicka här. På deras hemsida kan du köpa inspelningen för $1 och då de har jobbat så hårt tycker jag de kan vara värda lite uppskattning! Kom ihåg var du hörde talas om de här ungarna först.
Imagine.
Nej, jag orkar inte riktigt vara klämkäck nu för tiden, men jag tycker att detta citat rimmar väl med de tankar jag fick då jag lyssnade till gick-genom-hela-Nya-Zeeland-Helena. Om vi inte ens kommer förbi stadiet att vilja drömma och önska något i en nära eller fjärran framtid så kan vi gott stå där och stampa med leverbiffssmak i munnen. Jag vet att det är mycket de flesta av oss inte kan påverka på grund av en mängd orsaker. Men! Om dövblinda Helen Keller kunde lämna ett bestående intryck på många av de människor hon mötte med sin positiva livssyn och övertygelsen att vår uppgift här i jordelivet är att hjälpa våra medmänniskor, något som också är nyckeln till lycka, då kan väl jag åtminstone bringa reda i mina förvirrade tankar och få till något som i slutändan kan bli bra?
ME-dagen.
Idag har jag ”firat” ME-dagen. Jag har flera vänner med denna tärande sjukdom. Man får leva på hoppet och jag tror att man en dag kan hitta nyckeln till att lösa roten till det onda för att effektivt kunna behandla rätt, även om det idag finns många i sjukvården som rycker på axlarna och tycker att ME-patienter är rätt jobbiga.
Ett par av mina vänner har varit riktigt dåliga för att sedan bli bättre, men jag har två som bara blir sämre. En promenad är inte att tänka på för någon av dem, så idag får A och L hänga med på ”långa” rundan i grannskapet. Jag hade tagit fler bilder om inte telefonen hade fått slut på minne. Högt och lågt, skrämmande och vackert. Jag hoppas att ni njuter av utsikten, den perfekta värmen och den någorlunda friska luften!
Inspirerande!
Kära du! Detta inspirerande avsnitt av min systers och Lisas podd Att Resa får du bara inte missa! Nu råkar Nya Zeeland vara mitt drömresmål och därför kanske Helenas berättelse tog lite extra, men för dig som tycker om att inspireras istället för att ägna livet åt negativa nyheter, politiska idiotier, läpp-pumpade B-kändisar eller annat som inte direkt lyfter dig uppåt och framåt så kanske den här berättelsen också får ditt hjärta att brinna lite extra. Åh! Nu vill jag verkligen skriva ner mina drömmar på riktigt. Tack Annika och Lisa för intervjun och tack Helena för att du delade med dig av din berättelse!
In Memoriam.
För några dagar sedan var det åter dags för årsdagen av min fina väns bortgång. Eftersom vi flyttade till USA innan hon hade fått sitt canceråterfall och hon dog innan vi kom tillbaka för sommaren känns hon fortfarande så närvarande, precis som att jag skulle kunna träffa henne om vi bara inte bodde så långt ifrån varandra. I samband med den här dagen har jag varje år satt mig ner för att tänka över mitt eget liv lite. Hur det nu är har Vs död fått mig att uppskatta livet lite mer och att absolut inte ta det för givet.
I teorin önskar jag att det fanns val jag inte hade gjort och andra val som jag hade gjort istället för de jag gjorde. I praktiken har jag insett att vi är produkten av våra gener, vår miljö, våra omständigheter, slumpen och även beslut som inte tas av oss själva. Det innebär att mitt liv blir så mycket lättare att hantera om jag tar kommando över det jag kan påverka och släpper sådant som jag inte kan styra över. När det gäller det här är jag på ett helt annat ställe än jag var för några år sedan. Det har gjort mig mer positiv överlag. Då och då måste jag läsa och lyssna på ”pep talks” som drar igång min optimism och mitt hopp igen. Det fina är att det funkar!
Tack V! Jag är så tacksam över dig och det du gav mig. Minnet av vissa saker bleknar och annat blir mer framträdande. Tiden här är allt för dyrbar för att jag ska ta den för given. Jag önskar att det hade sjunkit in ännu tidigare, men är tacksam över att numera förstå detta på riktigt.
Mina välanvända Asics in all their glory. Min syrra gav mig något specialmedel som man kan tvätta textilskor med innan hon åkte hem till Skottland. Jag testade dem på mina trotjänare som blev lite geggiga under den senaste hajken. Jag älskar före- och efterbilder. De visar på hopp. Som människor har vi alltid valet att tvätta bort hajkleran som fastnar på oss då vi väljer vägar som slingriga går utanför de asfalterade, raka och väl utmärkta lederna. Dojorna funkar bra även om man inte gör dem rena, men leran sliter på skomaterialen och trillar ibland in i skorna och irriterar under fötterna och inne i strumporna. Ibland märker vi helt enkelt inte att en rengöring hade varit på sin plats hela tiden och i värsta fall hinner skorna bli missfärgade och ta annan skada efter beslutet att inte lägga ner fem till tio minuter på en skrubbtvätt på en gång, men vi kan fortfarande rädda dem!
Liknelsen med skorna handlar om dig, mig och alla andra. Vi har bara ett liv. Skor kan vi köpa nya om vi förstör dem. Livet behöver vi jobba lite mer med. Det är min fullkomliga övertygelse om att det aldrig är för sent att ta tag i saker och ting. Av någon anledning sätter vi flest käppar i hjulen för oss själva, så ibland krävs det rätt mycket jobb för att något ska hända. Idag önskar jag att du tar hand om dig själv en stund. Gör något som får dig att skratta och njuta av ditt liv. Det är du värd oavsett om du är lerig eller ej.
Hur lever du ditt liv?
Vilken helg! Vad är det första du tänker när du läser det? Tänker du ”åh, hon måste ha haft det riktigt bra” eller tänker du ” usch, vad är det nu som har hänt”?
Vår jord snurrar runt solen i en hastighet av 107 200 km/h. Dessutom snurrar samtidigt jorden runt sin egen axel i 1 670 km/h vid ekvatorn (hastigheten blir lägre ju närmare någon av polerna du befinner dig). Jag har aldrig hört någon klaga på dessa rörelser. Att själva livet snurrar på, vare sig det segar eller går undan, kan däremot vara mycket svårt att hantera. En dag kan kännas som en evighet när man är hemma ensam med sjuka och ledsna barn och ens partner är på jobbet. En dag kan kännas som en hel helg om man har turen att få till en riktigt lyckad långhelg. En dag kan kännas som ett ögonblink när man ser tillbaka på sitt liv och inser att ens barn snart är vuxna och man själv inte bara är vuxen, utan ”mogen”. En dag kan kännas som något helt ogreppbart då man får ett besked som träffar rakt i solar plexus.
Under helgen som gick fick jag påminna mig själv om vikten av att släppa taget om saker som jag inte kan påverka. Jag fick bekräftelse på att allt ordnar sig. Jag fick känna det där otrevliga suget som verkligen vill dra ner en ända ner i helvetet, vare sig man tror att det finns ett sådant eller det bara är en plats för svarta känslor. Jag fick känna tro, hopp och kärlek, det som lyfter åt ett helt annat håll än det där otäcka suget. Jag fick känna tillfredsställelsen som uppstår då man har genomfört ett gott dagsverke. Jag fick uppleva tacksamhet. Vilken helg, helt enkelt!
En favoritartikel från förra året hittar du här. Artikeln tar upp nio varningstecken på att det kan vara dags att medvetet förändra sina tankar runt hur man förhåller sig till livet:
- Du ser bara det negativa Om du hade bestämt dig för att känna glädje i nuet skulle du lära dig att fokusera på det positiva. Det kräver att du varken bryr dig om dina egna eller andras negativa tankar. Att blunda för negativa tankar handlar inte om att begrava huvudet i sanden; det är en medveten handling för att inte låta negativitet förblinda dig eller dominera din upplevelse av det som händer just nu.
- Du kämpar emot verkligheten Se upp med hur du låter då du talar. Se om du kan komma på dig själv med att medvetet eller omedvetet klaga över din livssituation, vad andra människor har sagt eller gjort, din historia, dina omgivningar eller till och med vädret. Att klaga betyder alltid att du inte accepterar verkligheten. Det för med sig stor negativitet och mycket stress. När du klagar gör du dig själv till ett offer. När du medvetet tar kommandot är det du som är chefen. Om något verkligen stör dig så kan du ändra situationen genom att förändra något eller jobba på att medvetet släppa det. Lämna situationen eller acceptera den. Allt annat är dåraktighet.
- Du har en tendens att skylla på andra Att släppa taget ger oss känslomässig frihet, och känslomässig frihet är det enda villkoret för lycka. Om du i ditt hjärta fortfarande är kvar i vad det nu än är, ilska, ånger, svartsjuka etc, kan du inte vara fri. Dessutom ändrar det inte någon annan, bara dig själv.
- Du oroar dig passionerat över allt När du oroar dig händer ingenting annat än att du blir bestulen på din livsglädje och du håller dig sysselsatt med att göra ingenting. Det är som att du slösar din fantasi på att skapa saker som du inte vill ha. Du måste sluta skapa situationer i huvudet där alla scenarier eventuellt är dåliga.
- Dina förväntningar orsakar stress Ingenting blir exakt som du hade tänkt dig eller som du vill. Hoppas på det bästa, men dra ner dina förväntningar. Uppskatta verkligheten, slåss inte mot den. Låt inte det du hoppades på förblinda dig för allt fint som finns runt omkring dig. Även om ingenting blir som du hade tänkt dig kan du alltid känna eller lära dig något nytt.
- I hemlighet vill du leva ett smärtfritt liv Smärta är något irriterande vi människor måste utstå, men den är också viktig. Smärta gör dig starkare till kropp och själ. Du kan inte bli stark, modig eller framgångsrik i den här världen om alla upplevelser i din egen lilla trygghetsbubbla bara är goda och vackra. Du behöver erfarenheter från verkligheten, särskilt sådana du har upplevt själv.
- Du nöjer dig aldrig med det du har Stress och frustration blir större när vi har mer än vi behöver och vill ha ännu mer än när vi nästan inte har någonting och önskar lite mer. I slutändan bygger lycka på tacksamhet.
- Det var ett tag sedan du lärde dig något nytt Det bästa botemedlet mot ledsamhet eller att känna att man har fastnat är att lära sig något nytt.
- Du kommer på dig själv med att leva i det förgångna Låt inte det förflutna stjäla nuet. Ditt förflutna har inte definierat, avskräckt eller besegrat dig. Det har bara stärkt vem du är idag.
Texten är fritt översatt och jag har bara tagit med det jag tyckte var viktigast. Originaltexten publicerades av Marc Chernoff i juli förra året och eftersom jag fortfarande tänker på den då och då kanske du också hittar något guldkorn som kan vara värt att ta hand om.
Livet är stort, ogreppbart och svårt att förstå sig på. Det är också coolt, spännande och alldeles, alldeles fantastiskt. Peace.
Vid dagens slut.
När allt känns rätt och ändå är svårt att ta in och landa i kan det kännas skönt att bara släppa taget en stund. Jag passade på att titta på ett gammalt favoritprogram från SVT om orgeln med de 9000 piporna på Luleå Universitet (LTU Organ Acusticum). Bra val. Det bästa ur programmet, En skrift i snön, finns här.
Om några veckor kommer delar av familjen att sjunga Bred dina vida vingar tillsammans med några goda vänner i kyrkan. Det kommer inte att låta som i programmet, men innerligheten kommer det inte att vara något fel på.