För fyra år sedan höll vi på att flytta från Segeltorp, för fyra veckor sedan höll vi på att flytta från Orem och idag bor vi i sommarhuset som jag äger med mina syskon. Jag har fått frågan om var vi ska bo och sanningen är att vi bor här i vårt sommarparadis tillsvidare. Är vi hemma? Ja. Känns detta som vårt hem? Nja.

Att nästan alla dagar hela sommaren dela huset med litet kök, tre kylfrysar och ett litet badrum med väldigt många människor är för det mesta jätteroligt, men det känns inte riktigt hållbart i längden. Det är trångt överallt och möbleringen består av ett hopkok av ärvda, fådda och donerade prylar. Huset är dock idag långt mer praktiskt än för tio år sedan. Vi har numera tvättmaskin, diskmaskin, toalett och dusch, något som känns riktigt lyxigt!

I går hjälpte jag min bror som håller på att renovera ett gulligt litet hus här på Sturkö. Eventuellt flyttar vi dit när det är inflyttningsfärdigt. Vi får väl se!

När jag tänker på att Independence Day (”Fourth of July”) firas bara en kort tid efter att britterna röstat igenom Brexit känns det som att cirkeln är sluten. Skottar, Walesbor och engelsmän har alltid kämpat för sitt oberoende där de satt ner sina bopålar. Brexit har fått en massa människor att förskräckt höja rösten åt denna ”rena ondska”, särskilt svenska journalister, men jag tycker att det verkar som att allt är som det brukar.

I går passade jag på att dra igång ett litet firande för familjen, en kompisfamilj som kommer varje sommar, ett par amerikaner, fem scouter på väg ner i Europa och en gammal Karlskronavän som jobbar här för tillfället. De två sista grupperingarna råkade bara pricka in rätt dag. Full rulle och över 30 personer. Jag gillar att ha mycket folk omkring mig och en fest då och då höjer åtminstone min livskvalitet. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Peace.

… en julmusikvecka i Stockholm i december. Att leva i nuet är numera min specialitet och jag vet knappt vad som kommer att hända om en månad, men det här längtar jag efter. Balans, eller hur var det nu?

Låtsastatueringen som jag hade satt på armen för att skämta med familjen var ganska lyckad. Dessutom gav den god valuta för pengarna då den suttit kvar i över två veckor trots både bad och sol. Jag är nu inte särskilt förtjust i tatueringar, därav skämtet, men jag har hunnit bli god vän med budskapet under de här veckorna.

Focus. Fokusera. Jag hörde om mannen som förordar ett stillsammare liv för dagens människor. Vi stressar för mycket, är aldrig nöjda med vår egen eller andras insats, fastnar i internet, ger oss inte tid att stanna i nuet utan ska ständigt renovera, självutvecklas, jogga, gymma, springa på aktiviteter med våra barn… Mitt ”fortsätt” får gärna slå följe med ”fokusera” så jag inte går miste om livet när jag nu är mitt uppe i det. Det är så många som inte har samma möjlighet. Att leva nära döden ger ständiga påminnelser om både det ena och det andra. Att fånga guldkornen är en nödvändig överlevnadsteknik för att inte tappa mark under fötterna. Fokusera. Focus. Peace.

Hur långt kan vinden bära en tanke? Ändrar den form innan den når fram, eller löses den bara upp?

Vilken midsommar! Solen gassade från klarblå himmel, sillen var god och vi fick besök av båtfolk som underhöll såväl stor som liten framåt kvällen. Jag körde dans runt midsommarstången med ovanligt många engagerade deltagare och femkampen var också lyckad. Grannarnas festljud nådde ner till vårt hus då det sent omsider var dags att sova och den svenska sommaren kändes som en magisk dröm. Härligt!