Vad är det med oss svenskar som gör att så många av oss får ruskigt dåligt samvete om vi inte går ut så fort solen visar sig? Jag sitter här med årets lataste lördag i ryggen och tänker som Christer Björkman, att i morgon är en annan dag… Nu står i alla fall gamla Segeltorpskrukan utanför glasverandan med timjan, citronmeliss, salvia och chokladmynta i sig. Jag vet inte om jag blandade i för mycket gammalt hästgödsel eller om just de här fyra örterna ens har fördragsamhet med varandra, men nu har de alla fått ”sin” plats.
Några som inte hittat mer än halvvägs hem är de fina tomatplantorna min syster fick av sin kollega. De ska stå här hos oss och förhoppningsvis bära en massa vacker och god frukt som vi kan njuta av i sommar. Det är för tidigt att sätta ut dem än, men det finns en fin plats förberedd i alla fall! (Det ser ännu finare ut där nu då brorsan kom och klippte allt gräs med åkgräsklipparen… Tack P!)
Det här är dagen med en röd tråd som trasslade till sig innan jag ens hann börja skriva. Det finns inget samband mellan bild och text och i slutändan är allt jag vill att du ska komma ihåg att det oftast inte finns bara en enkel förklaring till att saker och ting funkar (eller inte) som de ska och att det är upp till var och en att försöka leva goda liv ändå. Här kan du läsa en intressant artikel som jag hummade lite igenkännande åt och så bjuder jag också på en bild från föreställningen ”Vit kanin Röd kanin” av Nassim Soleimanpour som jag hade nöjet att få uppleva i går. Varsågod!
