Pulkadag i Klackamåla.
Imorse bjöd brorsan in till ”öppen grill” i pulkabacken i Klackamåla, bortom all ära och redlighet. Jag är så glad att han, en av våra systrar och deras familjer kunde ta över fars skog. De gör så fint och sköter skogsvården med den äran.
Yngsta dottern och hennes kompis hade lagt sig, hm, rätt sent, så de var lite trötta då jag frågade om de ville hänga med, men det ordnade sig ändå. Sonen hakade på efter att ha vaknat till och vid 11-tiden var vi färdiga med en halv matsäck i ryggsäck, alla möjliga klädesplagg i lager på lager och den enda åkmojängen vi har kvar, ett blått tefat. Senorens Livs hade både korv och korvbröd till försäljning, så till slut hade vi allt vi behövde.
Vad kan jag säga mer än att vissa gånger suger sportlovsaktiviteter (någon eller alla är kalla, hungriga, har pjäxor som klämmer, kan inte åka vad-det-nu-är…), men idag tror jag inte någon hade något att klaga på. Tack för en toppendag! Härmed varnar jag för en massa bilder och det är ändå efter att jag har rensat bort tre gånger så många. Enjoy!
Vad gör dig lycklig?
”Vad gör dig lycklig? Tänk dig tillbaka till barn- och ungdomsåren. Du kommer med all sannolikhet att finna glädje i samma saker som gjorde dig glad då.” Spännande utmaning, så den började jag fundera lite på.
Vad gjorde mig lycklig som barn? Att gå i höga kramsnöklackar med träskor var precis lika roligt 2018 som 1978. Jag fnissade till och med högt… Tur att jag inte vrickade foten bara, så svaga fotleder som jag har!
Jag hade velat skära tallrikar i skaren, men då det inte fanns någon gick jag omkring lite i trädgården och njöt av hur vacker den är också i vinterskrud! Jag funderade på hur det gick att vara utan funktionskläder och specialfodrade vinterkängor sådär som vi var på sjuttiotalets kalla vintrar. Inte konstigt att jag inte gillade uteleken under vintern. HU, alltså! Och då var våra föräldrar ändå väldigt noggranna med att vi skulle ha kläder som höll oss varma och torra. Funktion framför utseende alla dagar.
Att baka och laga mat var mest mammas gebiet under min uppväxt, men det har länge varit något som fått mig att stressa av och njuta. Vi fick ofta provsmaka allt smarrigt. Kanske är det just de stunderna som skapat de nostalgiska känslor jag numera känner i de här sammanhangen?
Att åka skridskor på den lilla gölen i skogen bakom huset var något som jag faktiskt tyckte var roligt. Skulle jag kanske gilla att åka långfärdsskridskor? Jag tror inte riktigt isen håller här i Karlskronatrakten (Karl XI grundade ändå denna örlogsstad av en anledning, nämligen att isen sällan lägger sig här), men jag tror att jag ska testa någon gång i framtiden.
Undrar hur många buketter vi syskon plockade till våra grannar tant Elsa och tant Frida? Jag inbillar mig att det inte bara var lockelsen att kanske få en kaka eller en peng som fick oss att plocka in naturens under till dessa gamla tanter. Jag njuter verkligen av att skapa egna buketter, så när min lillasyster tog med sig denna ljuvliga skapelse som present började hjärtat klappa lite snabbare. Nu längtar jag tills de fantastiska magnoliorna slår ut. ”Ja visst gör det ont när knoppar brister”…
Så! Vad gör dig glad? Vad får dig att känna dig tillfreds och nöjd med livet?
Edit: I Klackamåla fanns det skare, så här får du en fin vintertallrik full med smarriga isdelikatesser (det blev visst bara ett tefat):
Tack, grönt och roliga framsteg.
Kära Slavica! Din omtänksamhet värmer. Tack för den underbara disktrasan! Den kommer att påminna mig om hur viktigt det är att välja rätt, att vårda god vänskap och att aldrig ge upp.
Trasan passar den glada tulpanbuketten som lyser upp vardagsrummet precis utanför köket. Jag njuter av tulpansäsongen och hoppas verkligen att fars tulpanlökar orkar komma igen i år.
I köksfönstret står ett par Dr Westerlund (den ena försöker jag stamma upp, men jag misstänker att jag gjorde mig av med lite väl mycket då jag toppade den) och ett par sticklingar från Violets rosa kornettblomma som jag hoppas ska ta sig. Jag drömmer om gröna fingrar och är löjligt glad över att mammas påskkaktus som står uppe i arbetsrummet har massor av knoppar och att alla begoniaskott jag tog efter kollegornas avskedspresent har tagit sig. Visst är det något speciellt med gröna växter inomhus? Dessvärre ställer de till det om man vill vara flexibel och kunna fara och flyga som man vill, men det gör ju trädgårdsland, höns och grisar också. Jag kan inte låta bli att drömma om dem ändå.
Brorsan fortsätter att leverera. Nu är snart innertaket i allrummet uppe klart! Bjälkarna i taket är tyvärr inte särskilt fina och kommer att byggas in på något vis. Peppe brukar vara duktig på att lösa även de klurigaste problem, så jag är inte orolig…
Sportlovspromenad i Skärva.
Hur hamnade vi mitt i sportlovet utan att jag märkte något?! Igår var jag och yngsta dottern nere i Malmö. Vi kom inte hem förrän till midnatt efter en känslomässigt rätt tuff dag, så vi bestämde oss för att en sovmorgon skulle sitta fint idag. Efter frukost, tvätt och lunch blev planen iscensatt och innan vi hann påbörja promenaden hade vi hunnit få med oss både den utflyttade dottern och ett gäng andra familjemedlemmar. Dessutom singlade snön ner så mjukt och temperaturen var perfekt för en minnesvärd vinterpromenad!
Skärva gård ligger mycket vackert och jag är glad över att gården är väl omhändertagen av entusiastiskt folk som både vårdar och driver på sitt arv! I EKO-butiken går det att hitta mängder av härliga och hälsosamma varor. En av fars bästa vänner är vegetarian sedan Are Waerlands dagar (40-talet om jag kommer ihåg rätt) och har länge åkt hit för att veckohandla. Det var denne vän som lärde mig att Tistelvinds surkål är den överlägset bästa!
Jag är för evigt en kattmamma och blev väldigt förtjust i gårdens huskatt som visade sig vara mycket social och kelig.
Jag blir extra glad då jag ser våra stora, fina barn samlade. De är så olika varandra och jag älskar dem av hela mitt hjärta alla tre. Vilken ynnest det är att få vara mor. Mer spännande och svårare än något annat jag har provat på så här långt…
Jag kan varmt rekommendera en promenad i grådasket! Den här tiden på året är tuff för många och jag vet hur lätt det är att välja soffan och en filt framför lager-på-lager och en runda utomhus. Jag själv måste komma ut en stund varje dag för att inte helt smälta in i februaridassets grå kuliss… Alla dagens promenadvänner var inblandade i det stundtals heta snökriget, men kameran räddade mig från att bli mulad. Jag kan ändå säga att detta krig framkallade många skratt också från de hårdast drabbade.
Trädgårdsdrömmar.
Det är vår i luften trots att det har snöat mer de senaste veckorna än på hela vintern. Vi har till och med fullt med snödroppar i trädgården, något som jag helt hade missat innan idag. Ända sedan vår första trädgård, den som tillhörde förortshuset söder om Stockholm, har jag drömt vackra trädgårdsdrömmar. Än så länge har det aldrig riktigt blivit något av dessa mycket levande bilder. Det har inte funnits tid, kunnande eller lust för att lägga ner den energi som en levande trädgård kräver. Man sägs dock lära så länge man lever. Den här jordplätten ska bli älskad och få möjlighet att blomma och få tillbaka lite av sin forna prakt!
Hösten 2016 satte Far mängder av tulpanlökar utan att tala om var, så i våras var han så närvarande då rad efter rad med dessa skönheter i olika färger kom upp. Med hjälp av det naturliga bekämpningsmedlet Trico Garden försvann inte en enda tulpan ner i de glupska rådjurens magar, så alla lökar ska ligga kvar på samma platser där Far satte dem. Tyvärr växte det dock över en massa gräs under sommaren och hösten, så vi får väl se om de orkar ta sig upp i år.
Hästö.
Igår var jag på Hästö för att skriva på ett köpebrev till ett hus. (Jag var ombud åt några släktingar som bor i Tyskland.) Då jag hade god tid på mig innan jag skulle vara hos mäklaren gick jag en runda och tog in den krispiga vårvinterluften. Jag är otroligt tacksam över den frid som naturen ger mig och över att jag har möjlighet att bo så havsnära. Ibland saknar jag ”mina” berg i Orem. Det är bara att acceptera att ju äldre jag blir, desto fler rum får jag i mitt hjärta. Det växer och blir större och jag fortsätter bjuda in för att försöka göra den här världen lite bättre.
Vardagsglädje.
Rörmokaren är i USA, men om några veckor smäller det här! Eller, jag hoppas inte att det smäller, utan att det snyggt och smidigt installeras element och vatten till det övre lilla duschrummet. Med tonåringar i huset känns alltid en toa som ”för lite”. Jag är så nöjd med den matta Höganäsklinkern som är som sammet att gå på! Kakelplattorna på väggen är likadana som de vi har i det nedre duschrummet.
Bredavik i vinterskrud. Jag älskar det blå vinterljuset och hur isen får vattenytan att bli levande på ett annat sätt än under sommarhalvåret. Strukturen är underbar! Glad och tacksam, fylld av kärlek, dagen till ära.
Favorit i repris!
SEMMELKLADDKAKA, 8-10 bitar
2 dl mandelmjöl
3 msk socker
1 äggvita
100 gram smält smör
1 1/2 dl mandelmjöl
1 1/2 dl socker
2 ägg+ 1 äggula
2 tsk stött kardemumma
3 1/2 dl vispgrädde
florsocker
extra stött kardemumma
1. Sätt ugnen på 180 grader.
2. Smält smöret och låt svalna.
3. Pensla en springform, 20 cm, med smält smör. Strö lite mandelmjöl i botten.
4. Vispa ihop mandelmjöl, socker och en äggvita till en mandelmassa.
5. Stöt kardemummafrön.
6. Tillsätt resten av ingredienserna. Vispa ihop allt ordentligt.
7. Häll smeten i springformen och grädda i mitten av ugnen i 15-20 minuter.
8. Låt kakan svalna helt. (Godast att servera kall).
9. Vispa grädden. Spritsa med en stor stjärntyll.
10. Pudra med florsocker och strö extra kardemumma över grädden. Servera!
Recept: By diadonna
I år körde vi, receptet till trots, klassiska semlor med mycket mandelmassa… Mums! Hemgjorda semlor är bäst! (Fast min syrra säger att Müllers slår allt annat, så nästa år blir det kanske fettisdag i Nynäshamn.)
Ett år.
Jag kommer fortfarande ihåg hur dina händer kändes, hur du luktade, hur dina steg i trätofflor lät, hur din energi kändes och hur du skrockade då du berättade en rolig polishistoria. ”God natt! Tack för att du har varit så snäll och duktig idag.” ❤️