Carry on!

Idag har vi jobbat hårt och kommit framåt på många olika plan. Maken har farit fram som en tornado och beskurit syrener, eldat, röjt ut i ladan och jag vet inte vad. Man kanske blir extra effektiv av att nästan slå ihjäl sig? Han har legat i mest av alla och han och syrran har till och med hunnit vårdona hos bina. Sagda syster tog med sig resten av familjen, så jag bakade en sats vaniljbullar och sa ”ät precis hur mycket ni vill”. Det blev fyra bullar av fyrtio kvar, hahaha!

När vi började den sista rensningen av ladan innan golvläggning hittade vi resten av den gamla kakelugnen som dessvärre någon gång hamnat här ute i tusen delar. Kaklet gjordes i Karlskrona Kakelfabrik. Den blå bården är jättesöt och lite speciell. Jag lyckades faktiskt hitta tre matchande bitar, så de ska limmas ihop och få en fin plats någonstans i den blivande festlokalen!

Jag hittade också en härlig ugnslucka från Gustafströms bruk i ett hörn tillsammans med en skalle av något slag (Grävling?) under en massa gammalt hö. Luckan var lite för fin för att slängas på sophögen, så vi ska försöka blästra fram ännu mer av den forna glansen innan den kanske får huvudrollen någonstans?

Före.

Mittemellan.

Såhär kan man se ut i dessa tider utan att det har det minsta med coronaviruset att göra. Försök städa ut gammalt hö utan ansiktsmask! Det är ruskigt otäckt.

Du tycker kanske att det inte är något speciellt med det här utrymmet, men det kan jag säga att det är! Släkten gjorde en stor insats då de började röja ur förra året och då hade jag sanningen att säga svårt att se denna dag komma! Nästa steg är alltså att lägga golv här. Iiih!

Dagen avslutades i Bredavik med att plocka fram trädgårdsmöblerna. Härliga tider! Tänk att vi är här igen… Som sagt. Carry on!

Continue Reading

Olycka i arbetet.

Igår höll vi på att landa i ”han hann iallafall fylla 50”… Maken och brorsan höll på att riva ut det ruttna golvet över gödselstan i ladan. Tanken är att höskullen ska bli ett mysigt sommarrum så småningom. Well, det kommer det säkert att bli också. Igår höll det dock på att sluta med förskräckelse.

Ta en ordentlig titt på denna bild. Mitt i bild ser du dörren in till dasset. Spegeln stod inte där då dramat utspelade sig, men högen med takpannor och bråte låg där och mellan högen och dassdörren flera kvadratmeter med betonggolv. I bild finns bara ”extra takhöjd” kvar, men vid tillfället låg ett golv/tak på plats. Detta brakade alltså maken rätt igenom, med rumpan först. Människan landade rätt på rumpan och fick inte ens ett skrapsår! När han kom in och berättade om det blev jag så adrenalinstinn att jag började skaka. Usch! Eller tack och lov att det gick så bra! Det här blev ännu en påminnelse om att byggarbetsplatser kräver varsamhet och uppmärksamhet. Det här äventyret hade kunnat sluta på ett helt annat sätt.

Här ligger nu det ruttna och farliga golvet, redo att förgylla den allt mer imponerande rishögen på det som ska bli binas blomsteräng. Varje litet projekt som klaras av är en vinst. Jag vill helst inte se det som ”ett steg närmare målet” då denna lilla gård egentligen är ett evighetsprojekt med tanke på alla spännande förutsättningar som finns. Vad sägs om festlokal, snickarbod, sommarrum, Attefallshus, växthus, terapeutmottagning… Sedan är det allt det andra. Farstukvist, fixa trädgården och ny häck, måla ladan, nytt tak på äldsta delen, byta ut de flesta av dörrarna på ladan – tja, det finns att göra! ? Så roligt att få ge denna gård upprättelse och kärlek.

Continue Reading

Tomatvård.

Idag var det dags att omskola tomaterna. Jag har satt sex olika sorter och ser redan fram emot att se resultatet av årets odlaräventyr. Aldrig är det så roligt att vara planttant som då fröna har grott och börjat visa färg!

De senaste åren har jag satt för många tomat- och chilifröer, så jag försökte vara lite mer restriktiv i år. Trots det blev det lite för många nu också – 30 plantor, närmare bestämt. Då har jag inte ens tagit hand om chilin och paprikan än! Äh, det är bara att utöka förrådet av murarhinkar/planteringskärl och vara beredd på att springa mer med vattenkannan.

Continue Reading

Karantänbak.

För några veckor sedan städade jag upp i köksskåp och förråd. I samband med det bestämde jag mig för att använda också allt som hade hunnit förbi ”bäst före”-datum. Varken maken eller dottern bakar bröd, och eftersom jag inte har gjort det på jättelänge var det sådana ingredienser som behövde användas på en gång. Rågmjöl, glutenfri, vit mjölersättning, pumpakärnor, solroskärnor, valnötter och aprikoser… Hm! Det blir ju nästan precis ett filmjölksbröd! Eller rättare sagt två stycken. Inget behövde slängas och det här brödet håller både länge i kylskåp och går utmärkt att frysa (färdigskivat). Bara att stoppa ner snabbt i brödrosten direkt från frysen och sedan äta en smarrig, ”nybakad” smörgås.

Vad har du som kan förvandlas till något gott i dina skåp innan det är för sent?

Bästa receptet på filmjölksbröd jag har hittat finns HÄR. Det går bra också med ljus sirap. Jag har testat med blandad, torkad frukt, katrinblommon, dadlar, fikon, aprikoser, valnötter, cashewnötter, olika fröer, hasselnötter, mandlar, allt i olika konstellationer. Mina favoriter är valnötter, pumpa- och solrosfröer samt aprikoser och fikon. Jag är inte glutenintolerant, tål råg, men inte vete, och har testat med flera olika alternativa vetemjölssubstitut med gott resultat.

Continue Reading

Glasverandan.

Det känns fint att ha tillgång till glasverandan igen! Den är inte helt färdig, men helt i skick att funka som frukostrum under soliga morgnar. Jag älskar att sitta där i en knarrig korgstol och dricka te medan jag funderar på hur många av årets omplanterade pelargoner som kommer att pryda de kommande fönsterkarmarna. För två år sedan använde jag detta rum som något slags växthus och det funkade fantastiskt bra för våra tomater och faktiskt allt annat som fick växa här också. Några extra kvadratmeter hade inte varit dumt, men jag tar tacksamt emot det som bjuds!

Nä, nu är det dags att ta tag i dagens jobb. Ikväll har vi handledning inför vårt stora slutarbete, något som naturligtvis känns både roligt och lite läskigt! Nu är det bara några månader kvar tills jag förhoppningsvis får kalla mig ”certifierad samtalsterapeut med inriktning mot e-hälsa”. Spännande tider.

Continue Reading

Grattis på 50-årsdagen!

Grattis på 50-årsdagen till maken! I dessa coronatider kändes det inte helt självklart att fira med släkten, men så blev det ändå. 50 är respektingivande och jag satt för ett tag sedan och fnissade lite över mammas, farmors och mormors ”50-årsuppvaktningsfoton” som alla kändes väldigt gammeldags. Nu tog jag inget liknande på maken. Här står han i alla fall med videbukett och paketet från nästan hela tjocka släkten – en flaggstång med både flagga och vimpel!

Vad bjuder man på för att fira en jubilar? Tja, jag tyckte att det var på sin plats med smörgåstårta och gjorde därför en med havstema och en lite mer exotisk med curry, rostbiff och bacon. Det var roligt att dekorera och jag försökte få dem att se lite extra festliga ut. Yngsta dottern gjorde varma mackor i våffeljärnet till de som inte gillar smörgåstårta. Hon var strålande duktig och hade antagit och förberett ett rimligt antal, så sedan var det bara att lägga till ev kött och pizzakryddor. Rekommenderat förfarande!

Smörgåstårta med rostbiff.

Smörgåstårta med havstema.

Är det kalas så är det, så det fick bli tårta på tårta. Det blev favoriter i repris: påsktårta (Oscar den II:s tårta), Mormor Brittas tårta (Biskop Auréns rosa tårta, aka Sverigetårtan), brownietårta med chokladganache, grädde och färska jordgubbar samt KP:s päronbiskvier. Jag hoppas inte att någon gick hem hungrig.

Nu kan maken fortsätta leva livet i skuggan av sin flaggstång, med goda vinbär att plocka direkt från busken lite senare i år, alltid med sin nya kikare i högsta hugg och boken med fågelljud i hörlurarna. Jag tror hans liv som femtioplussare kan bli ganska fint.

Continue Reading

Planttantsredovisning.

De omplanterade pelargonerna börjar sätta nya blad, basilikan har tagit fart, de gamla auberginefröerna har kommit upp nästan allihop (om än spretiga) och så här långt har både tomat, paprika och chili klarat sig bra. Faller världen omkring oss samman är det skönt att ha något så jordat som växtligheter att fokusera på. Det och att fira livet. Bra kombination.

Jag trodde jag hade tagit livet av mammas novemberkaktus, men nu har den börjat blomma igen, precis i tid till påskförberedelserna.

Förra året gick basilikaodlingen ”sådär”. Jag tänker om, men har inte tänkt färdigt än. Hur gör du med din egenodlade basilika?

Continue Reading

Födelsedag i Klackamåla.

Idag fyller hon år, min första lillasyster. När hon var liten var hon envis som få, slukade böcker fortare än hon hann få dem under näsan och var en lojal slav till sin storebror. Nu för tiden äger slaven, storebroren och deras familjer vår farfars föräldragård. Att ta hand om den är ett spännande projekt med mycket att göra. De flesta i storfamiljen slöt idag upp för att fira syrran genom att jobba tillsammans, njuta av det fantastiska vädret och grilla korv på Bolåkern. (Jag vet, jag vill också veta hur den fick sitt namn…) Vilken härlig dag!

Coronaviruset fortsätter ställa till elände, men vi gör vad vi kan för att fortsätta leva livet så bra vi kan. Imorgon firar vi makens kommande femtioårsdag med de familjemedlemmar som finns i närheten. Efter Klackamålaäventyret har därför tiden ägnats åt smörgåstårtor och diverse sötsaker som förhoppningsvis gör någon mätt och glad imorgon. Jag gillar verkligen att laga mat och baka och tycker synd om alla stackare som inte gör det. Tur ändå att vi alla är olika varandra och kan komplettera varandras styrkor och svagheter!

Continue Reading

Högen växer och är snart redo för något annat.

När jag ser högen här på bild ser den inte mycket ut för världen. Jag som vet vilka träd, buskar, pinnar och grenar som döljer sig i högen vet att det inte är vilken rishög som helst. Jag känner svedan av björnbärstaggarna då jag tvättar händerna, jag kommer ihåg glädjen jag kände då jag njöt av utomhusjulgranen i det mörkaste av mörker, jag påminns om det tragiska livsöde som tillhör husvagnarna som dolde den vackra stenmur som nu ”städats fram” och jag känner de hårda vindar som slog ner flera av buskarna och grenarna som ligger i röran.

Vi bär alla på våra egna rishögar. Vissa kallar dem ”ryggsäckar” eller ”extraplagg”. Dessa rishögar ökar i storlek med varje upplevelse vi går igenom. Somligt blir till skräp trots att det upplevs som något positivt då det händer och annat har varit ett taggigt snubbelsnår sedan första gången vi träffade på det på livets stig. Det är viktigt att passa på att elda med jämna mellanrum, gärna en vacker, vindstilla dag då grannarna (eller familjen) slipper lida av att svarta och irriterande moln blåser över till dem. Om rishögen blir för stor kan elden vara svårare att hantera. En blixt slår kanske ner i den eller så hittar en pyroman dit och sätter fart på elden innan vi hinner dit för att kontrollera dess framfart.

Jag ser fram emot dagen då den här brasan får bli ett med världsalltet igen. I påsktider känns det symboliskt att tänka på offer. Livet måste vi gå igenom själva, men rishögen kan vi faktiskt överlämna till Gud. Idag sitter de flesta högst på sin egen världspyramid. Det finns ingen som är större än ”jag”, ”jag” är kronan på verket och med ”mig” dör allt. Universum är en serie tillfälligheter som sträcker sig i oändligheters oändligheter. Jag har inte alla svar och vissa dagar kan jag också känna stor meningslöshet, men jag har landat i att det är okej att jag sätter min tillit till någon som är större än jag. Det är jag som sätter tändstickan till rishögen en vacker dag, men resten kommer att sköta sig självt efter rent fantastiska mönster.

Continue Reading