Här kommer delar av min ungdoms uppvaknande. När vi bodde i Palo Alto hyrde vi rum av en då relativt nyskild kvinna och hennes tonårige son. Vi bodde i ett härligt sovrum med glasdörrar direkt ut till trädgården, eget badrum och en bokhylla full med böcker. Bokhyllan innehöll allt från de äldre döttrarnas tonårsböcker och studielitteratur till ex-makens böcker som hade blivit kvar då han flyttade. Og Mandinos University of Success var en av dessa böcker. Boken består av femtio kapitel och jag läste ett kapitel om dagen ungefär och kände mig peppad till att utföra stordåd då jag kommit igenom den.

Det här är definitivt en självhjälpsklassiker med många kloka citat från män(niskor) som är kända för sina framgångsrika liv och leverne. Det är också dravel för individualister som tror att de kan påverka allt i livet om de bara ändrar det här, och det här, och det här, och det här… Ja, du vet. Lyckas jag inte är det bara för att jag inte har ändrat mig tillräckligt mycket och lyckas jag är det bara för att jag varit så himla bra. Typ ”du är din egen lyckas smed”. Ja, till viss del är det definitivt så, men som du vet är livet otroligt komplext och bistår med en massa bidragande faktorer till hur lyckliga vi upplever oss vara. ”Det är inte hur man har det, det är hur man tar det.” Eller hur? (Sagt med en viss dos av sarkasm.) Och vad händer om vi strävar efter att vara så lyckliga hela tiden? Om vi inte BLIR lyckliga av att följa alla dessa självhjälpsråd, bidrar känslan av misslyckande till att vi mår sämre istället för bättre?

En sak som jag faktiskt tog med mig och har kommit tillbaka till några gånger är de sex frågor man kan utgå ifrån då man står inför ett stort projekt och inte riktigt vet om man ska satsa eller inte.

*Vad vill jag uppnå?
*Varför tror jag att det jag vill göra är möjligt?
*Vad får mig att tro att det kan vara omöjligt?
*Vad har jag att vinna? Eller förlora?
*Kommer faktorer som ålder, kraft eller hälsa ha betydelse för hur det går, och skulle jag kunna få några dåliga fysiska biverkningar av att kämpa mig igenom denna idé/projekt/vad-det-nu-är?
*Skulle jag kunna använda min tid, ansträngningar och energi på ett bättre sätt om jag satsar på något annat?

Jag är inte längre 24 år och ser på texterna i boken utifrån ett helt annat perspektiv idag än jag gjorde då. Jag kan förstår hur det kom sig att University of Success talade till mig då jag läste den första gången och jag kan tänka mig att det skulle vara roligt att ha som projekt att läsa ett kapitel i veckan under ett år. Det finns många spännande frågeställningar som skulle bli bra hjärngympa. Som ett gäng hjärngympapass tror jag alltså att boken håller, men inte som en Gör det själv-manual.

Det är verkligen spännande, det här med att jag inte alls får välja vilken bok jag ska läsa. Gårdagens bok blev Svenska impulser – En handbok i retorik av Carl-Johan Markstedt och Vendela Blomström. Den är utgiven på Sanoma Utbildning som förut var Bonnier Utbildning. Min svärmors f.d. arbetskamrat var redaktör för den här och det är såklart svärmor som gett boken till någon av ungdomarna. Tack, säger jag!

Jag och många andra brukar klaga på makens retorik i sociala medier. Han låter otroligt hård, men använder denna retorik med mening och aldrig utan att sträva efter en viss effekt. Jag har löst problemet med att uppröras av hans inlägg genom att inte läsa vad han skriver. Han funkar så mycket bättre för mig IRL… Vi har haft otaliga diskussioner om just retorik och hur vi båda utnyttjar den för att nå dit vi vill. Såhär inleds boken:

”Vältalighet. Konsten att argumentera. Ett medel att motstå påverkan. Ett verktyg för analys. Ja, det finns många förslag på hur retorik kan definieras.”

Eftersom jag inte har arbetat i skolan på tio år kan jag inte uttala mig hur undervisning i ämnet i allmänhet går till. Jag har följt yngsta dotterns väg genom gymnasiet och har läst en del av de texter som föregått uppgifter i diverse ämnen, bl.a. svenska. Med de uppgifter som skolan presenterar sägs det att barnen och ungdomarna ska vara källkritiska och lära sig genomskåda de retoriska knepen. Jag anser dock att det är ett problem då man från skolans håll jobbar på att bara vara kritisk åt ett håll. Det uppmanas t.ex. inte till att inta en kritisk hållning till det som lärarna presenterar, det är det som är rätt.

Svenska impulser – En handbok i retorik innehåller massor av bra fakta och uppgifter som säkert skulle få många att bli bättre på att tala väl och argumentera för sin sak. Den är också väldigt tydlig med var författarna står politiskt, något som de visar på mer eller mindre subtila sätt. Talen de valt, bilderna och i vilka sammanhang citat presenteras bl.a. Detta är inte något jag tror eleverna lägger märke till för fem öre och jag gör det för att jag överlag har blivit väldigt kritisk i hur jag möter det som presenteras. Är det en användbar bok? Onekligen, både i retorik-sammanhang och som propaganda. Men det kan vi tala om en annan dag.

Jag vill avsluta med en gammal favorit. Jag fnissar, men good for them! Det är väl jag som inte ser genialiteten. Heja alla som debatterar i hemma, i skolan, i sin relation eller var det nu är… Må den bästa vinna!

Jag har haft väldigt många kokböcker, men har regelbundet rensat ut bland dem. De tar vanligtvis stor plats, jag lagar oftast mat utan recept, och dessutom är de ofta daterade. Min syster berättade igår om arvet efter fars kusin. I hennes ägo fanns flera spännande kokböcker, bl.a. en ”jättegammal som t.ex. använde kalvhjärna” och en ransoneringskokbok som gav tips med alla begränsningar som fanns under kriget. Enormt spännande! Visst hade vi förlorat en stor dos kulturhistoria om böcker som dessa hade rensats bort?

Gårdagens bok var, som du säkert listat ut vid det här laget, en kokbok. Yotam Ottolenghi är en kock vars smaklökar verkar funka ungefär som mina. Det är en bra början. SIMPLE gavs ut på Tukan förlag 2018. Många av hans tidigare böcker har blivit till succéer, vilket jag tycker är helt rättvist. Jag kan t.ex. varmt rekommendera både Jerusalem och Plenty. SIMPLE köpte jag billigt då Adlibris hade en kokbokskampanj, men sedan dess har jag bara testat två recept. Smakerna i denna bok är allt annat än enkla, men följer man recepten verkar det högst troligt att smaklökarna börjar dansa glatt! Jag vet inte varför jag inte har testat fler. Jag tror emellertid att det är ingredienslistorna, trots att de är relativt korta, som är orsaken. Det finns alltid någon annorlunda krydda eller någon specialspecialare som ska tillsättas och man går ju miste om helhetsupplevelsen om man bara hoppar över den. Efter att ha suttit och dreglat över bilderna igår har jag dock bestämt mig över att laga något härifrån under helgen. Japp. Så får det bli.

Igår kväll fick jag tyvärr ett tråkigt besked gällande en fin människa precis när jag skulle ta mig an nästa bok. Det gjorde att jag fick dirigera om min uppmärksamhet. Ibland gör livet bara så ont! Jag återkommer imorgon.

Hej, Världen! Så fint det är att påminnas om att det fanns en annan verklighet innan coronaviruset. Bok nummer femton blev Old ways, old secrets: Pagan Ireland av Jo Kerrigan, prisbelönt historiker med ett stort intresse för folktro. Den är utgiven på O’Brien förlag och är ett kärt reseminne som jag tänkt läsa ordentligt ända sedan vi var på (I? Jag tycker det är så klurigt då länder både är en ö och ett land.) Irland, maken och jag. Jag har längtat tillbaka ända sedan dess.

Old ways… är inte en bok som ska läsas som faktalitteratur på universitetskurser. Det är en populär-”vetenskaplig” bok som låter folktro och hörsägen ta plats. De som kan håller kanske inte ens med om allt. För någon som blivit helt förtrollad av landskapet, historian, språket och det lullulliga är det här dock en jättetrevlig bok. Eftersom jag är precis en sådan person var det helt enkelt ett bra köp för mig!

Det var tur att jag satt själv i arbetsrummet då jag läste i Old ways, Old secrets… Jag satt och viskade vissa partier högt, särskilt de med iriska inslag. Då vi var i Irland hade jag en dag för mig själv då maken jobbade. Då hittade jag den här roliga hemsidan och roade mig med att försöka lära mig förstå iriska. Det är ett så fantastiskt spännande språk, och vackert! Kommer jag någonsin till skott med att lära mig italienska ska jag ta mig an iriskan efter det. Språkinlärning verkar nämligen vara ett utmärkt sätt att hålla hjärnan i toppform.

Som vanligt kunde jag inte hålla mig till bara en halvtimme med denna bok. Jag hann inte läsa hela eftersom jag kom hem så sent igår kväll, men kanske hinner jag sitta i solen en stund i eftermiddag i trevligt sällskap. Jag undrar om jag inte fått lite bättre fart på mina hjärnceller med detta projekt? Det känns nästan som så. Jag har i.o.f.s. övat hela detta läsår på studielitteratur, men jag tror ändå att det här tillfört ytterligare en dimension.