monnah

Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

Med 100% effektivitet…

… gick jag in i annandag påsk, redo för allt som stod på min lista att utföra. Jag var pepp och glad över denna extradag. Jo, för jag hade helt glömt bort att det var ledig dag och allt det där och bonustid är något av det bästa jag vet i hela världen! Jag har varit så morgonseg sedan tidsomställningen, men äntligen har det börjat röra sig åt rätt riktning. Det kändes härligt att skutta upp, sätta på vattenkokaren och spela hög musik.

Livet här på landet kan vara både enahanda, utmanande och spännande. Jag undrar hur alla de turister som börjat synas till på vägar och i affären ser på min ö. Våra engelska vänner som hamnade på Hästholmen efter en husbilstur runt Europa skulle komma på besök med sitt hemskolade barnbarn. Kylen och förrådet kunde täcka upp det mesta till halloumi stroganoff, men jag behövde grädde. Tog bilen till affären och trots den tidiga timman talades det redan tyska och annan turistska där. Halva priset p.g.a. kort datum på ekologisk grädde – full pott! Våra trevliga ICA-medarbetare hejade och log, jag har bett ICA i Vega att åka på studiebesök hit då jag aldrig varit med om surare personal. (Fast jag uttryckte mig inte riktigt så, hoppas ändå att det var något att reflektera över.)

För första gången någonsin fick vi vara med om utryckning med blåljus av brandbil! Någon av våra grannar längre ner förbi Vintervägen hade tydligen en pizzaugn som hade varit lite väl generös med värmen, så det hade tagit fyr i deras uterum. Jag vet inte vad brandbilen på kyrkans parkering bidrog med, men den stod där länge. I Philly bodde vi några kvarter från det stora universitetssjukhuset och lägenheten i Visättra låg bara på andra sidan vägen om Huddinge sjukhus. Blåljus var ett dagligt inslag och inte något man direkt reflekterade över. Denna utryckning gav hjärtat i halsgropen och en genuin oro över det som hade hänt. Jag är så tacksam över alla de människor som har det i sig att klara av adrenalinpåslag på daglig basis för att hjälpa, rädda och möta människor i svår kris av olika slag.

Jag glömde helt bort att fota lektionen som pågick vid bikuporna. Vår 10-årige gäst Harrison bor hos sina morföräldrar i tio veckor och följer en läroplan han har med sig. Den blir naturligtvis påverkad av platsen han nu bor på. Hantverkskursen ska innehålla vissa inslag och det ska byggas en båt. Igår handlade lektionen om bin och ekologiska system. Kul för oss som har upplevt hur fantastiskt det kan vara med hemskolning om den utförs på rätt sätt. Alla är sannerligen inte skapta för detta sätt att arbeta och det finns flera olika utgångspunkt. För vår yngsta dotter som var otroligt stressad i vanliga skolan p.g.a. olika omständigheter blev det ”räddningen” och vi trivdes väldigt bra med det upplägg hon hade under våra år i Orem. För andra barn och föräldrar hade det inte gått lika bra. Harrison fick med sig en kexchoklad och serpentiner i svenska flaggans färger för att fira sin födelsedag på fredag lite extra. (Jag hade köpt två till maken för att ge honom inför nästa godisinköpsfria period som ska hålla i sig till midsommar. Nu fick han bara en, men jag tror han överlever.)

På eftermiddagen kom syrran och svågern förbi för att förbereda dekorationer till vår brorsons bröllop i Bredavik i juni. Syrran är expert på festliga dekorationer och blomster, det är roligt att se henne jobba. Hon kommunicerar med den blivande bruden som jag tror har betydligt fler åsikter om hur det ska se ut och vara än den blivande brudgummen. Det är roligt att gamla lådor som stått i vår lada i alla år får agera ”krukor”. Nu ska jag vattna och få dessa blomster att bli riktigt frodiga tills den 14 juni. Maken lagade ett par av lådorna och de kläddes även invändigt med plastpåsar för att hålla åtminstone lite längre.

Resten av dagen sattes det en massa fröer och rensades häck. Den där hagtornshäcken till gamla tomten (huset flyttades långt innan jag var påtänkt, kanske till lilla grannön Malkvarn) beskars hårt för några år sedan då svägerskan gick sin trädgårdsmästarutbildning. Den har börjat ta sig igen, men behöver formas till. Dessutom försöker jag få bort all växtlighet runt stammarna, men det är lättare sagt än gjort! Att vi rensat varje vår börjar dock märkas, för visst blir det mindre björnbärssly att rensa varje år? Eller jag kanske bara inbillar mig. Björnbär är goda, men eländigt påstridiga och så fientliga! Jag har rivsår längs både ben och armar idag. Dessutom plockade jag flera fästingar på mig. Jag önskade en hård vinter för att ta knäcken på fästingar och mördarsniglar, men jag får spara den önskningen till ett annat år. Hur blev det med den där effektiviteten? Jodå, jag kände mig mycket nöjd då det var dags att krypa ner mellan lakanen. Jag hade lovat mig en vecka med lite skönlitteraturläsning, men det har bara blivit lyssning på deckare. Jaja, jag är så förutsägbar. När det är dags att byta bok kanske jag ska testa en annan genre? Jag har en hel lista på boktips.

6 svar till ”Med 100% effektivitet…”

  1. Profilbild för Joanna
    Joanna

    Bra tips att använda gamla trälådor som krukor. Det ska jag prova

    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Ja, tycker att det blir så fint. Jag har dessvärre sabbat några då jag hällde jord direkt i lådorna. De multnar ju sönder på ett par säsonger. Plast i hjälper mycket. Hoppas att du får fina krukor hemma!

  2. Profilbild för Annika

    Jag tror att alla blir betagna av Blekinges väna natur. Speciellt den här tiden på året. Kan tänka mig att du verkligen börjar se turister nu. Och fler på kommande.
    Min pappa odlade ofta i lådor och alltid med plast i botten, så bra där.
    Förresten, vad gott det låter med halloumi stroganoff.
    Kramar!!

    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Blekinge är verkligen en förbisedd eller bortglömd pärla. Hit är man aldrig på väg förbi, utan man behöver ha siktet på någon av våra städer för att åka åt detta håll. Skulle säga att det är oupptäckt mark för många svenskar, men desto mer populärt hos tyskar och polacker. Polenfärjan ändrade verkligen på detta! I norra Blekinges avbefolkade bygder (t.ex. i min fars hemtrakter) har många tyskar köpt både permanentboenden och sommarställen. Svenskar tycker det är för långt till centralort och service, tyskar och nederländare tycker det är ljuvligt att slippa trängsel.
      Ja, lådor är fint till plantering! Det fanns en massa i ladan då vi flyttade hit och många av dem har fått vara med på festligheter sedan 2016-2017 då vi flyttade hit. Jag länkar till receptet i nästa inlägg!
      Kramar!

  3. Profilbild för Channal

    Hej Monica! När jag bodde inne i stan reagerade jag inte när syrenerna tjöt! Nu när jag bor här i Kolmården då reagerar jag direkt när jag hör en ambulans eller brandbil.

    Spännande för Harrison att få se era bikupor. Learning By Doing! Minns under pandemin… vi hade stängt två veckor på vår skola. Det var tufft för många elever. Tänker på min makes barnbarn som bodde i Frankrike. Där var det helt stängt i 2,5 år. Det var katastrof för de flesta elever. De missade ett helt skolår. Inte lätt för alla föräldrar att ge sina barn hemundervisning. Efter pandemin flyttade de hem till Sverige. När du bodde i USA kunde du använda din profession på ett barn. Lycka för din dotter! Min yngsta dotter har aldrig passat in i ”dagis” eller i skolmallen. Men hon kämpade på! På högstadiet kom hon till en specialklass, få elever och de allra bästa lärarna. Det var lottas bästa tid! Mer sådant! Tror vi börjar komma tillbaks till de mindre specialklasserna. Alla barn kan inte rätta sig in i samma led.

    På vår bussresa hade vi ett par 70plus från Emmaboda. De har sitt sommarhus på Sturkö. Tänkte på dig då, när de berättade det.

    KRAM till Dig! Anna

    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Tänk vad anpassningsbar våra kroppar är! Gissar att Kolmården är lite som Sturkö – lugnt och skönt på landet.

      Ja, det som fortfarande nafsar många i hälarna efter pandemin var nog så farligt rent hälsomässigt. Vuxna skulle jobba hemifrån heltid och samtidigt coacha sina barn som också gick heltid i skolan. Jag kunde agera lärare ”one on one”, något som vår dotter verkligen mådde bra av. Samtidigt hade hon lektioner med andra hemskolade barn. Det finns ett väl utvecklat system för denna skolverksamhet i många andra länder. Med tanke på vad vi lärde oss på lärarhögskolan (hemskola = alltid dåligt) så var jag förundrad över hur bra det var. För somliga! Och hur dålig ”en skola för alla” hade visat sig vara. Precis som att någons problematik skulle försvinna för att de fick gå i en klass med många barn utan samma problematik. Specialklasser är bra för många. Somliga ska inte vara i klassrum alls, de lär sig bäst på andra vis. Att högskoleutbildningar har blivit ett sätt att hävda sin förträfflighet har också lett till att många ser på personer utan denna utbildning som mindre värda. Det stör mig mycket, men förr i tiden handlade det om vilken familj man tillhörde istället. Gissar att det ligger i det mänskliga DNA:t att behöva klassificera medmänniskor.

      Emmaboda är verkligen mitt ute i ingenstans i småländska skogen, men där har jag bytt tåg måååååånga gånger. De har också ett jättestort konstgalleri som är spännande att besöka! Oväntat i denna lilla ort. Rent allmänt är Småland med alla dess sjöar ett vackert landskap med pittoreska små byar på sina ställen. Kram, kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *