Idag är jag med och firar makens födelsedag för trettiotredje året på raken. Vi var 23 när vi lärde känna varandra och har numera tillbringat 59% av våra liv tillsammans. (Ja, lite drygt hälften hade man ju också kunnat säga.) Jag pratade med min morbror igår och han sa ”jag känner mig så gammal med såna här gamlingproblem”. Då lät jag hälsa att isåfall är vi också gamla, för vi ligger bara några år efter honom. Och det stämmer, tänker jag. Rent teoretiskt är man som 56-åring gammal för ett barn. Grått hår, rynkor och fallna kroppsdelar är bevis nog. Vad man gör med det som finns inuti är något annat. Jag älskar att befinna mig i den här åldern. Känner att jag har på fötterna gällande både det ena och det andra och behöver inte längre förställa mig. Det är inte alls så att jag gått omkring och spelat teater innan, men jag är verkligen mer mig själv idag än för tjugo år sedan.
Födelsedagsflaggans snöre hade pajat, så jag fick plocka in den stora bordsflaggan från verandan. Jag kände inte för att springa upp och hämta björntråd och laga den innan uppvaktningen skulle ske.
”Hmmmm, kan det vara strumpor?!” Samma önskan varje år. Nya strumpor. Jag köper likadana svarta ”kostymstrumpor”, så är det bara att para ihop uddastrumpor om det går hål och bara en behöver kastas i soporna. Dessa är gjorda i viskos av bambu. Får se hur bra de håller.
Årets riktiga gåva var annars en Lursta pannkakslagg. Nu hade förvisso maken önskat att jag skulle hålla ögonen öppna efter en liten gjutjärnspanna att steka ägg i. Denna tipsade min brorsa om efter att ha införskaffat en likadan. Nu ska nog mina pannkakor bli toppen, men även ägg stekes enligt utsago perfekt. Här hittar du länken till Arvet, som laggen heter. Skriver du upp dig för deras nyhetsbrev får du 10% rabatt på första köpet, så då blir frakten ”gratis”. (Hälsningar Snålis.)
6 kommentarer
Hej Monnah! Grattis till din käre hälft, din make! Att få dela så stor del av livet med någon och dessutom känna sig mer och mer som sig själv med åren… det är ju en välsignelse!! Fantastiskt!!
Svarta strumpor och en svart pannkakslagg passar en herre på 56 vårar!!
KRAM till DIG! Anna
Hej Anna! Jag skickar hälsningen vidare! Jag känner mig välsignad och är tacksam för att det får vara som det är.
Hahaha, ja, du har helt rätt. Passande födelsedagspresenter. Man behöver väl egentligen ”ingenting” i den åldern, men de flesta blir glada av gåvor. Han fick en hel del delikatesser av olika slag, perfekta gåvor till någon som har allt! Och grejer till snickeriet, där finns det alltid roliga grejer att komplettera med. Kram, kram!
Prinsess-bakelse på sängen 😉 Det är väl ett födelsedagsfirande som heter duga! Grattis till din man, och grattis till er som haft varandra så stor del av era liv. Fortsätt njuta av det!
Jag håller med om att det på sätt och vis är lättare att vara 50-60+. Man har gjort erfarenheter som gör en trygg i förvissning om att saker och ting ordnar sig, och man har hittat sig själv.
Inte vilken prinsessbakelse som helst heller! Den är med och firar varje födelsedag sedan säkert femton år tillsammans med födelsedagsduken och flaggan. I det här huset rubbas inga traditioner, hahaha! Eller jo, det tillkommer grejer, men sällan försvinner något.
Jag är mycket tacksam för maken och det liv vi har tillsammans. Är tacksam att vi får och vill fortsätta tillsammans.
Det har sina utmaningar att bli äldre, inte minst fysiskt, men för mig är den tryggheten du skriver om otroligt mycket värd! Kanske är det detta som kallas vishet?
Jaha, nu ser det annorlunda ut här inne! Alltid roligt med förändringar tycker ju jag. Jag älskar att bli äldre, även om vissa saker i kroppen gärna hade fått vara fortsatt unga, som lederna t.ex. 🙂 En fin present! Kram
Ja, jag tänkte att du kanske skulle märka förändringen på en gång! Jag är kanske inte lika förtjust i förändringar, men när det gäller just den här tycket jag BARA den är bra och kanske till och med nödvändig. Det förra temat var verkligen inte bra. Nu håller jag på att läsa på om lite olika plug-ins som passar bra med Olsen-temat. Kanske kan det bli lite liv och rörelse i den här bloggen trots allt? Jag håller med dig, det hade varit skönt att slippa trilskande leder. Är glad så länge jag kan gå i vår trappa här hemma utan problem. Kram!