Gotland 2025.

När svärsonen var färdig med sina ingenjörsstudier fick han genast ett bra jobb trots att han hade två släpkurser. Maken är helt för uppmuntring medelst härligheter, så han sa ”om du tar ut ingenjörsexamen bjuder vi dig och familjen på en helg på Gotland”. Tydligen var detta ett tillräckligt motiverande incitament, för i maj kunde svärsonen hämta ut sagda examen. Därmed var det dags för maken att leverera. Vi bokade in ingenjörsfruns födelsedagshelg i september, för ska det ändå firas kan det lika väl göras rejält. Vi har varit på Gotland i september förut. Lite vanskligt vädermässigt, men så skönt att slippa turistmassorna. (Nej då, jag ställer inte oss högre än någon annan, men det är skönt med luft och jag tror att de boende också gillar att besökarna sprider ut sig lite i tid.)

Vi bokade in två nätter på St Clemens, hotellet vi verkligen föll för då vi var här sist. För att utnyttja tiden bättre bestämde jag och maken oss för att ta färjan över redan dagen innan lilla familjen kom eftersom våra färjetider inte riktigt gick ihop. Planen var från början att maken skulle flyga oss från Kalmar, men väderleksrapporten tipsade om att det vore klokt att tänka om. Vi bestämde oss för att boka in ett billigare boende den första natten och fastnade för vandrarhemmet Visby Logi. Under femhundringen för oss två, fast då fick vi ta med sängkläder och handdukar själva och dela dusch och badrum. Var det värt det? Tja, sängen bjöd på en grop i mitten som vi liksom rullade ner i vilket innebar att sömnen blev sådär. Däremot var själva boendet väldigt fräscht och väl underhållet och det ligger väldigt centralt, så vi var nöjda.

Vi vaknade till en strålande vacker lördagsmorgon och efter att ha packat ihop och checkat ut tog vi bilen ut till Södra Hällarna, ett naturreservat som tidigare var ett militärt skjutfält. Det bjuder på vackra promenadstigar högt över vattnet och jag påmindes på en gång om vilken ynnest det är att kunna gå utan smärta! Vi satte oss på en bänk och åt resterna från gårdagens matsäck till frukost. Det var så mysigt att sitta där, hälsa på hundägare och andra turister och prata om högt och lågt. Vi funderade över Gotland, historien som ständigt är närvarande då man är här, vi tänkte på Hansan och rikedom och skatter och förvaltande och Sverige och naturens makalösa generositet. När vi hade kommit fram till Kneippbyn (stängt för säsongen, men heller inte intressant för oss) tog vi oss tillbaka till parkeringen. Så fin promenad!

Vi fick lov att checka in tidigt på St Clemens, såg att Katarina Henryson (The Real Group OG) skulle ha konsert med en kör i samband med en workshop i ruinen på eftermiddagen och bestämde oss för att ta en runda på muséet som ingen av oss besökt tidigare tills ungdomarna anlände. Var ska förresten man gå på museum om inte i Visby? Hela stan är som ett museum och historiens vingslag susar högt överallt där man går.

Fornsalen, Gotlands museum, är Gotlands äldsta kulturhistoriska museum. Inte helt oväntat tillhör det ett av Sveriges mest välbesökta muséer. Att det bjuds på mängder av bildstenar, skatter i form av mynt och smycken och väldigt många spännande historier är nog väntat, men jag gillar även anknytningen till dagens Gotland. Jessica Lundebergs installation var till exempel jättefin! Det måste vara väldigt speciellt att bo på en så stor ö som bara går att nå sjövägen. Jag vet att somliga känner sig instängda av detta, men gissar att det ger andra trygghet.

”Har du hål i huvudet” var ett ofta upprepat uttryck bland tonåringar då jag själv var i den åldern. Denna stackars man är själva bilden av vad detta kan innebära i verkligheten. Tänk att gå till historien för att man dog med huvudet fullt av spjutspetsar… Människan står på ett stort ondskekapital. Det är viktigt att komma ihåg att vi värderar så olika saker i livet och att godhet inte alltid innebär samma definition för olika personer.

Ungdomarna kom och installerades i sitt fina rum där lilla Titti hade fått en egen säng. Efter ett par skyfall låg vattenpölarna tätt, men vi bestämde oss ändå för att ta oss till ruinen och lyssna på konserten som var utlovad. Så härligt att höra toner komponerade på 1200-talet eka under valven i St Clemens! Wow, det kan ha låtit nästan precis så?! Visby var en otroligt rik stad och det byggdes stora kyrkor i varje hörn. Idag finns bara S:ta Maria domkyrka kvar, alla de andra togs över och stängdes under reformationen. De fick förfalla och man använde stenarna till andra byggen i stan. På 1800-talet insåg man dock att det fanns ett kulturhistoriskt värde i ruinerna och sedan dess har de vårdats. Efter skönsång gick dottern och svärsonen samma museirunda som vi tagit innan medan vi andra satt och gungade i trädgården och fick vara med om spännande förlovningsäventyr. Kvällen avslutades på ett nästan okej hak, men vi blev mätta iallafall.

Söndag morgon fick vi chans att uppvakta dottern på hennes 27-årsdag tillsammans med en fullsatt frukostrestaurant på St Clemens. Kul att många av körmedlemmarna från dagen innan hade sovit över på samma hotell. Skönsången var rys-vacker när alla andra gäster stämde in i födelsedagssången, även om vår dotter tyckte det var pinsamt att bli så publikt uppvaktad. Livet ska firas varje gång chans ges, det tycker jag.

Dottern fick välja lunchmatsäck på ICA vid Söderport. Det är ett av de bästa utflyktsknep som finns, att fixa plockmatslunch, även om det naturligtvis är fint att stötta lokal näringsverksamhet också. Just vid raukarna på norra Fårö finns det dock mest sten och vatten, så jag tror ingen skämdes. Efter en uppfriskande promenad bland den märkligt formade kalkstenen valde somliga att kissa i skogen medan andra avstod. Vi njöt dock alla av den medhavda matsäcken medan födelsedagsgratulanterna avlöste varandra. Följande hade vi med:

• rustikbaguette
• fröknäcke
• Zeinas hummusmix
• minitomater
• salami
• småcitrus
• Gotlandschips i två smaker
• biskvier
• go’dricka

När vi kom tillbaka till Bunge gick vi på Skolmuseum. Jag älskar verkligen denna plats! Man får chans att uppleva skolsalar från olika tider, men även se hur läraren bodde. Här fick vi öva bokstäver i sandlåda, skriva med doppbläck och imponeras av vad barnen kunde för hundrafemtio år sedan.

Så här skrev till exempel den 12-årige Niklas 1877. Han kunde kanske inte tala engelska, men skriva vackert kunde han sannerligen! (Jag måste ta reda på hur Niklas är släkt med en av Strindbergs bästisar, Anton Stuxberg, upptäcktsresande.)

En riktig firarresa innebär goda måltider, så är det bara. Söndagkvällen avslutades på restaurangen Mille Lire (filial finns i Bromma) där både de vanliga och de glutenfria pizzorna gjorde oss mer än nöjda. Vi laddade upp i bilen innan vi tog oss ut i den regniga kvällen. För övrigt hade hela Gotland gul varning för skyfall och upp till 80 mm regn. Visst regnade det mycket, men mest när vi ändå skulle sitta inne på restaurang och då vi låg och sov. Så lyckat!

Efter en natt i våra vackert inredda och trevliga rum var det dags att äta. Igen. Frukostbuffén på St Clemens är otroligt fin och är säkert en av anledningarna till att inte bara vi väljer att komma tillbaka. Lilla Titti var mycket nöjd med upplägget precis som resten av sällskapet.

Vi bestämde oss för att tillbringa måndagen i Visby. Dottern önskade shopping, så vi besökte en del trevliga butiker. (Butiksdöden verkar inte ha drabbat Visby på samma sätt som Karlskrona.) Inne på Visby Glasblåseri fick vi också möjlighet att se detta konsthantverk utövas! Det är alltid lika fascinerande att se glas formas. Visby Glasblåseri återvinner drickaflaskor från restaurangerna i Visby och skapar nya, vackra tingestar. Verkligen fint koncept. Dottern ordnade en present från farmor här inne, en vacker, grön vattenkanna med skönt handgrepp i mitten. Själv hämtade jag inspiration till en ny mobil som jag vill göra.

Vi tog ännu en tur i Botaniska trädgården, denna gång tillsammans med de andra. Denna plats är så inspirerande. Jag frågade ut två av trädgårdsmästarna om deras knep för att hålla trädgården så vacker trots den stora vattenbristen. Egen brunn, dagvatten, nedgrävd bevattning och digital timer som stänger av bevattning under veckor då det regnar var tydligen knepen.

Den här får du bara för att lilla Titti är så rysligt gullig.

Ett besök inne i S:ta Maria domkyrka som i år firar 800-årsjubileum var också på sin plats. Kyrkan var full av turister. Jag gillade den nya installationen av tusentals fredsduvor som du ser i bakgrunden på den högra bilden.

I vanlig ordning njöt jag också av de makalösa blyglasfönstren i denna vackra kyrka.

”Vilken influenserbild!” Jaja, ibland hinner man inte tänka efter före. Jag vill bara avslutningsvis berätta att Gotlatos gelato KAN vara den godaste glass jag någonsin smakat. Varje smak och konsistens var fulländad. Saffransglassen hade ingen bismak, körsbärssmaken var fulländad och trots att pistageglass alltid är mitt förstahandsval var denna otroooligt god. På bilden ser du dotterns och svärsonens val. Till och med chokladen smakade gott, jag som brukar säga att jag inte gillar chokladglass. Och med det var denna septembersemester tillända! På turen till Oskarshamn blåste det riktigt rejält, men jag lyckades undvika sjösjuka trots det. Fjäderfäna verkade glada att träffa oss igen och även om borta var superbra var det skönt att komma hem igen.