Den smarta telefonens vara eller icke vara.

En av mina systrar funderar på att skaffa en o-smart telefon och lägga den smarta i en låda hemma. Jag har haft samma tankar själv, men orkar inte gå vidare med dem. När syrran fick frågan varför hon vill göra det skrev hon en hel lista med anledningar. Jag tycker att den är väl värd att dela och har frågat henne om lov. Hon sa ja, så varsågod:

• Äga min tid. Tänk bara varje gång man går in på telefonen för att “kolla nåt” och blir fast.
• Att jag säljer min data till företag som vill sälja saker till mig, som ska göra mig mer lycklig/snygg etc.
• Vara mer närvarande i alla sammanhang – njuta av och se naturen och människorna runt omkring.
• Vara en mer närvarande förälder.
• Minska behovet av att fotografera så mycket, inte behöva känna att varje stund måste fångas med telefonen annars går den mig förbi.
• Frigöra tid för mina egna tankar.
• Ett aktivt motstånd mot hur samhället har blivit – visa att det går. Göra motstånd mot att något som ska få oss att “connecta” tar oss ifrån varandra ännu mera. Tänker på den där gången jag var påväg ill jobbet och ALLA på bussen satt o stirrade ner i sin skärm. Dessa ljusa skärmar som lyste upp hela den mörka bussen. Det var så sorgligt.
• Att kunna stå för det jag vet och känner på mig – hur och att telefonerna påverkar oss människor väldigt negativt ur många aspekter. Psykiskt sköra drabbas värst- förstärker depressivitet och passivitet etc, vidmakthåller ångestproblematik mha distraktion. Majoriteten av alla som söker mig som psykolog har en sak gemensamt- ett överskott av distraktionsbeteendet så som telefonanvändning.
• Jag ringer folk mycket mindre än förr – knappt alls.
• Jag känner en ständig stress över att vara tillgänglig vilket gör att jag skrollar bort tid istället för att svara på meddelanden som sedan genererar fler meddelanden vilket jag inte har tid att följa upp.
• Vill välja vilken media jag konsumerar – vilka klipp, “Inspiration” etc. Kan fastna så länge på olika människors liv på Facebook och så har jag ägnat 15 min åt att läsa på om/uppdatera mig om dem istället för att ringa en vän.
• Inte googla allting, tänka och fundera själv, kolla upp sådant senare jag faktiskt fortfarande undrar om.
• Vill inte att appar styr mitt liv – att en app ska förklara hur mitt barn ska sova, hur ofta jag ska amma, vilken graviditetsvecka jag är i, hur många steg jag har tagit.
• Låta min kropp känna saker själv – och fråga andra äldre och/ eller visare människor om råd istället för appar.
• Hur ska jag kunna förklara för mina barn att något inte är bra – som jag själv gör för mycket av?
• Utmana mig själv att bryta vanor och beroenden.
• Vill inte vara en produkt av mitt anpassade flöde/filterbubbla.
• Börja använda kontanter istället för att hela samhället har blivit kort/ swishifierat. Supporta ställen som tar kontanter.
• Gå på toa utan att sitta med telefonen.
• Inte fly ifrån känslor/tankar/mig själv utan möta och gå in i det.
• Läsa mera böcker!
• Göra saker utan att bli avbruten av mig själv hela tiden.
• Telefonen förstör uppmärksamhetsspannet. Fundera på när du senast såg en film utan att kolla din telefon nån gång.

Den här listan får mig verkligen att tänka till och har fått mig att de senaste veckorna hantera min telefon på ett nytt sätt. Den känns inte längre som en snuttefilt, utan som en väldigt påträngande individ som jag egentligen inte vill behöva ha att göra med. Jag tror inte att jag kommer att göra slag i saken och skaffa en o-smart telefon, men nog har min systers ord fått mig att börja förändra mitt förhållande till telefonen. Kanske kan jag få in lite mer frrröjd i livet genom att byta bort telefontid mot något annat?

Gratisbild från Pixabay.